10 mars blev Jesper Svenbro 65 år. Det finns anledning att gratulera denne poet. En utmärkt diktare och god forskare. 1994 utkom samlingen Blått som jag för egen del återkommit till sedan dess. I sina texter kretsar han kring barn- och ungdomstidens Landskrona. I oerhört precisa minnesbilder kastar han sig mellan beskrivningar av den tid som varit och mer existentiella frågeställningar. För den som vandrat i Landskrona finns ett extra mervärde i igenkännandets glädje och upptäckt.
För något år sedan blev han medlem av Svenska Akademien. En värdig sådan.
Med dikthäftet Samisk Apollon i början av 1990-talet kom det stora genombrottet. Pastorn min far för knappt tio år sedan kretsar mycket kring fadern, präst i Landskrona, som dog i en kanotolycka. Jesper Svenbro skriver med en påtaglig innerlighet framför allt i den dikt där han reflekterar kring pappans armbandsur vars visare stannat för evig tid när klockan tillsammans med den drunknande hamnat i vattnet.
Som forskare kring antik litteratur, verksam i Paris, har han på ett vetenskapligt lärt sätt men med en prosa som är begriplig och intresseväckande för en bred allmänhet lyft fram intressanta aspekter med allt från grekiska gravvårdar till antikens syn på läsning. Fjärilslära är ett gott exempel på en sådan samling lärda texter.
Men Blått och Pastorn min far är de samlingar jag för egen del gärna återkommer till. Därmed återkommer jag både till Jesper Svenbros värld som Landskrona.
Hans Wallmark
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar