Ett gott nytt kulturdecennium tillönskas!

Några skälvande timmar kvar på tvåtusentalets första decennium och funderingarna är både tillbakablickande och framåtsyftande. Med betoning på framåtsyftande då det kommande året på många sätt kommer att vara avgörande.

Min absoluta känsla är att alliansregeringen har gjort skillnad för kulturpolitiken. Från att ha varit en avfjärmad satellit på den politiska stjärnkartan har kulturen börjat sin resa till att vara den stjärna som drar så mycket annat kring sin bana. En placering kulturen har haft hela tiden men som förnekats och inte tagits tillvara.

De senaste årens ständigt pågående kulturdebatt som initierats i samband med tillsättandet av kulturutredningen har varit mycket intressant att följa och delta i. Kultur är inte längre bara en fråga för kultureliten, även om många av dem som anser sig vara en del av denna "elit" tycker illa vara, och det är en befrielse och en förutsättning för kulturens fortsatta resa till välfärdens kärna.

Kulturen behöver en mandatperiod till minst) med en alliansregeringen för att den goda utveckling som kommit igång ska få fortsätta. Skoleleverna behöver blanda in kreativitet i sitt lärande så som är möjligt med Skapande skola, ledande kommun- och landstingspolitiker behöver lära sig förhandla om kulturpolitiska prioriteringar med staten så som kommer att ske med den sk portföljmodellen. Fler mäklarfunktioner mellan kultur och näringsliv är endast möjligt med en alliansledning av detta land.

Förhoppningsvis kommer 2010 innebära att allt fler se kulturens potential och den beröringsrädsla, som fortfarande finns mellan kulturen och andra delar av samhället, kommer blekna bort. Blekna bort såsom minnet av 2009 alldeles snart kommer att göra!
Gott Nytt År!

Cecilia Magnusson

Svensk Tidskrift: Mellandagsläsning

Att läsa i veckans nummer av uppdaterade Svensk Tidskrift:

"A Visitors’ Elite Guide to a Swedish Dinner Conversation: What you already know and soon want to know about Sweden."

Så kallar Carl-Johan Westholm sin introduktion till svensk historia - från vikingatid till idag - som Svensk Tidskrift publicerar som helgläsning. Texten, som är på engelska, presenterades första gången för The Mont Pelerin Society, där Carl-Johan Westholm är sekreterare, vid sällskapets möte i Stockholm i augusti 2009 och
riktar sig särskilt till våra utländska läsare.

http://www.svensktidskrift.se/

För den som vill ha ytterligare trevlig sysselsättning att knäcka julnötter och dricka glögg till rekommenderas årets adventskalendrar. Maria Eriksson har gjort ett urval bland de mer politiskt inriktade.

En bok för helgen: Dan Brown söker vidare

Man kan på goda litterära grunder fnysa åt Dan Brown. En viss skicklighet att skildra miljöer och platser kan inte dölja de mediokra personteckningarna. Samtidigt är det naturligtvis en del av charmen. Det är väl just därför även James Bond-filmer kommit att uppskattas. Hjältarna borstar bort dammet från kavajslaget sedan de flera gånger lyckats undgå allvarliga dödshot. Dan Browns senaste till svenska översatta bok, Den förlorade symbolen, är inget undantag. Kraftiga blodförluster och svåra attentatsförsök till trots märks inget av detta under de sista sidornas avslutande konversation. Alla verkar oberörda av det smått otroliga som skett. Och den onde är verkligen genomusel.

Låt mig erkänna: Jag gillar Dan Browns böcker. På ungefär samma sätt som Harry Potter och den värld som skapats kring denna litterära figur också fascinerar. Det handlar om några timmar spänning och underhållning.

Den förlorade symbolen tilldrar sig i den amerikanska huvudstaden som visar sig vara full av frimureriska minnesmärken och påminnelser. I och för sig visste jag att George Washington var ledande frimurare och att det i staden Alexandria i Virginia (Helsingborgs vänort i USA) finns ett väldigt byggnadsverk uppfört som bär hans namn. Men att det var så många kopplingar kände jag inte till. Tidigare böcker som Da Vinci-koden har ju gjort att konst betraktats ur ett nytt perspektiv och Änglar och Demoner kan fungera litet som en guidebok till Rom. Den förlorade symbolen är en mycket intressant beskrivning av Washington DC.

Och det är ett respektfullt hållningssätt gentemot frimurarna. Ifall Dan Brown kan anklagas för stereotypiska personskildringar är bilden av denna orden mer sammansatt. Visst kan man som medlem vara en smula partisk och trött på alla mer eller mindre skruvade konspirationsteorier. I sin ambition att ge en historisk och religiös inramning kan boken under vissa sidor kännas faktamässigt framtung ifall man inte uppskattar alla de informationer Dan Brown ger. Litet klokare och insiktsfullare går det faktiskt att bli med hjälp av hans senaste spänningsroman.

Bitvis berörs några av de äldsta och mest spännande symbolerna som exempelvis min egen ”favorit” cirkumpunkten. Och på ett helt annat plan kan boken också läsas som ett inlägg i de mångtusenåriga diskussioner som förts om Guds väsen. I vissa kretsar finns en misstänksamhet mot vad som sägs vara religionssammanblandning. Dan Brown skriver uppskattande om något som av andra kan betraktas som en styggelse. För egen del gillar jag författarens öppna och bejakande attityd: ”Historien hade välsignat mänskligheten med de visaste av lärare, högt upplysta själar vars förståelse av de andliga mysterierna övergick allt förstånd. Dessa mästares oskattbara ord - Buddha, Jesus, Muhammed, Zarathustra och oräkneliga andra - har förts vidare genom historien med det äldsta och mest värdefulla av kommunikationsmedel.
Böcker.
Varje kultur på jorden hade sin egen heliga bok - sitt eget Ord - alla olika och ändå en och samma. För kristna var Ordet Bibeln, för muslimer Koranen, för judarna Tora, för hinduerna Vedaböckerna, och så vidare.”

Tja, och alla vet ju hur det var: I begynnelsen var ordet. Något att tänka på nu när julhelgen inleds! Som bekant avslutas den ju inte med julafton och vi samlas inte för att det visas Walt Disney-filmer i TV klockan tre! Allt är ändå ett…

Hans Wallmark

Svensk Tidskrift om Köpenhamn

Veckans höjdare på nätet:

http://www.svensktidskrift.se/

- Från Köpenhamnskonferensen rapporterar IT-redaktören Anders Ydstedt och statsvetaren Ann-Sofie Dahl.

- I förrgår avled den ryske ekonomen och reformpolitikern Jegor Gajdar, porträtterad av Mats Johansson.

- Torbjörn Kvist ser dokumentärfilmen ”The Soviet Story”.

- I ”Veckan som gick” har frågorna hopat sig: får Anna tillbaka sin Paul, vill Elin ha tillbaka sin Tiger och får Fredrik tillbaka sina väljare?

Viktig kulturdebatt i riksdagen

Jag är verkligen nöjd med debatten i riksdagen om kulturbudgeten och propositionen Tid för kultur. Det visade än en gång att det är en enig alliansregering som står mot en splittrad vänster.
Vi föreslår till exempel en fördubbling av skapande skola totalt 112 miljoner per år. Vänstern är splittrad.
Vi föreslår en fortsättning av Framtidens kultur genom en kulturbrygga av totalt 25 miljoner per år. Vänstern är splittrad.
Vi föreslår en tydlig regional och lokal påverkan på det nationella stödet till kulturen runt om i landet, den sk portföljmodellen. Vänstern är splittrad.

Tydligast var ändå att de kritiserade oss med temat för lite, för sent och allt är fel men har inga egna ideér och ingen gemensam politik.
Vår moderata kulturminister är en garant för en kulturpolitik som står för förnyelse och förändring när vi närmar oss 2010. Att dessutom lyckas med att förstärka budgeten för kulturen trots den tuffa lågkonjuktur vi är mitt inne i är oerhört bra gjort.
Som ni säkert vet så sänktes budgeten under den förra lågkonjukturen med 11 %, under en socialdemokratisk kulturminister.

Två saker jag vill nämna speciellt från debatten. Det första är området aspektpolitik. Det är viktigt att vi understryker att kulturen har ett egenvärde och ska stå fri men samtidigt att vi tydligt lyfter in vad kulturen betyder i samhället. Både för tillväxt,näringsliv,arbetsmiljö och hälsa. Vi satsar pengar och ger tydliga uppdrag till bl.a kulturrådet för fortsatt utvecklingsarbete.
Mitt arbete med kultur och hälsa har visat att det finns ett oerhört stort intresse och kunskap inom detta område inte minst inom forskningen. Även inom det regionala arbete med tillväxt har den kreativa näringen en viktig roll att spela.

Jag vill även nämna att riksdagen gjorde ett tillkännagivande till regeringen om hyressättningen av kulturfastigheter - ett efterlängtat beslut. Jag har lett arbetsgruppen som utrett denna fråga och är väldigt nöjd med att vi fick ett enigt utskott och nu en enig riksdag att ställa sig bakom gruppens förslag. Nu ligger frågan hos regeringen att hitta lösningar. Vi har pekat ut möjliga vägar att gå.

Anne Marie Brodén
Riksdagsledamot för Halland

Ny läsning i svensktidskrift.se

Veckans läsning i uppdaterade Svensk Tidskrift på nätet:

http://www.svensktidskrift.se/

I decennier har vi blivit översköljda av rapporter om ökande klyftor och orättvisor i Sverige. Men det är en myt att klyftorna ökar, skriver Stefan Fölster och Fabian Wallen, Svenskt Näringsliv.

Ett beslut i förra veckan sätter punkt för dagens tillstånd med Ryssland som ett laglöst vilda västern, obundet av avtal för internationell handel och ger landet en anledning att forma en ny ekonomisk och kommersiell politik, skriver Fredrik Erixon, ECIPE.

"Far och flyg! Hur resor förändrar världen", heter en bok av Maria Rankka, Anders Ydstedt och Fredrik Johansson, som presenterades i veckan. Patrick Krassén har läst den.

Boken "After War - The Political Economy of Exporting Democracy" kan föra in diskussionen kring militära interventioner på ett nytt, välbehövligt spår, inte minst inom svensk borgerlighet, menar Niklas Elert.

Och i Veckan som gick är det presstödet som är nyheten.

Kulturen i topp - även i Stockholm

Dagens stora snackis inom Moderaterna i riksdagen är det resultat av medlemmarnas provval i Stockholm stad och län som offentliggjordes sent igår kväll. Många är de kollegor som sett lite spända ut de senaste dagarna. Det är ju lite av domen som fälls över arbetet man utfört under mandatperioden.

Det är helt klart att politik har blivit populärt då flera hundra medlemmar blev nominerade för att ställa upp i provvalet. Det kan inte ha varit lätt att som medlen välja ur det stora utbud av duktiga kandidater.

Resultatet ur kulturperspektiv blev strålande. Vår fantastiska kulturminister Lena Adelsohn Líljeroth kom på andra plats, endast slagen av Beatrice Ask. På tredje plats kom Maria Abrahamsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet och tidigare medarbetare till Gun Hellsvik.

Vår egen stockholmare i den moderata kulturkommittén, Mats Johansson kom på nionde plats. Grattis Mats, Maria och Lena!

I propositionen Tid för kultur skriver regeringen att kulturen ska ta mera plats. Moderaterna i Stockholm stad har, med tre kulturpersonligheter bland de tio främsta i provvalet, visat att vi menar allvar med de orden.

Cecilia Magnusson

Till upphovsrättens försvar

Nordiska rådet antog på sin senaste session i Stockholm i slutet av oktober enhälligt mitt förslag till resolution angående en gemensam plattform för de nordiska länderna i arbetet mot piraterna till försvar för upphovsrätten, en text som nu finns att läsa här(under ärende A1482/kultur):

http://www.norden.org/en/nordic-council/moder/sessions/session-2009/agenda/

Mats Johansson

Kultur på recept (Svensk Tidskrift)

I veckans nummer av den liberalkonservativa kulturtidningen på nätet:

http://www.svensktidskrift.se/

- Världen skakas just nu av en vetenskaplig skandal av stora mått - Climategate. Anders Edwardsson reder ut vad som egentligen hänt.

- Piratpartiet är en unik blandning av vulgärkommunism och klassisk liberalism. Det menar Carl-Johan Westholm, ledamot av UppfinnarKollegiet.

- Allt ifrån Kreml till Sibirien skildras i Jan Blomgrens "Moskva tror inte på tårar - en tidsresa i det nya Ryssland". Ledarskribenten Johan Söderström har läst den.

- Nu kan kultur ordineras via recept. Frågan är varför vi 2009 plötsligt upptäcker det uppenbara och först nu börjar forska kring dessa frågor, skriver Markus Lagerquist.

- I Veckan som gick har Mona Sahlin undersökt framtidsutsikterna i Trollhättan, bilindustrins och sina egna.

Radiodebatt om läsfrämjande (Studio Ett)

I tisdagens Studio Ett debatterade Mats Johansson och Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg läsfrämjande insatser, särskilt avvägningen mellan eget ansvar och statsstöd för riktade insatser (10 min):

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2083037&BroadcastDate=&IsBlock=

En katt berättar (Svensk Tidskrift)

I veckans nummer av Svensk Tidskrift recenserar Mats Johansson Slavenka Drakulics nya bok "Katt i Warszawa", underhållande läsning om kommunismen.

http://www.svensktidskrift.se

Fler artiklar:

- De amerikanska republikanerna är en genuin gräsrotsrörelse, till skillnad från den svenska högern. Det menar Anders Edwardsson, som studerat partiet på nära håll.

- Somalia vid Östersjön? Nej, men illa nog i Lettland, konstaterar Bo Ture Larsson.

- Johan Lundberg, chefredaktör för Axess Magasin, skriver om kulturkonservatism kontra radikalism.

- I veckan som gick har en högt uppsatt facklig ledare avslöjats som KGB-agent.

Inbjudningar till Svensk Tidskrifts event skickas till prenumeranter som också får vårt nyhetsbrev varje vecka. Att prenumerera kostar inget.

Kyrkan mitt i byn - och mitt i debatten

Under de senaste dagarna har det varit många debatter och beslut som handlat både om Svenska kyrkan som om landets övriga trossamfund. Det har funnits betänkanden att ta ställning till från kulturutskottet respektive konstitutionsutskottet. Istället för frejdig och rak opposition har den rödgröna sidan varit pipigt gnällig utan egentliga konkreta motförslag. Det har talats en hel del om ekonomi och då är siffror långt viktigare än bokstäver!

Den centrala frågan har varit regeringens långsiktiga åtagande när det gäller den kyrkoantikvariska ersättningen. I samband med de nya relationerna mellan Svenska kyrkan och staten år 2000 lovades ekonomiskt stöd för övertagandet av de kulturhistoriska skatter som fanns i form av kyrkor, andra byggnader, inventarier, textilier och metallarbeten. Svenska kyrkan har i dag ett sammanhållet och unikt kulturhistoriskt viktigt innehav. Det är en del av allas vår historia. Det handlar också om saker som används för vad de en gång skapats för. Det är kyrkor från 1100- och 1200-talet som fortfarande används, kalkar och dopfuntar som lägger århundrade till århundrade. Till det kommer den lagstiftning och myndighetskontroll staten lägger på den som har ansvaret för att förvalta allt detta. Och som kompensation för de antikvariska merkostnader som kan uppstå lovade staten viss ersättning. Den har nu fastställts till 460 miljoner kronor om året i fem år till utgången av 2014.

Visst finns besvikelse hos en del inom Svenska kyrkan som hoppats på mer. Till grund för summan ligger utredningar som med prisförändringar skulle ha lett till ett högre belopp i dag. Samtidigt började de första årens utbetalningar i låg skala, noll kronor och sedan gradvis upptrappning. Det gör att Svenska kyrkan för kulturvård tagit emot 1,9 miljarder under tio år mot de 2,3 miljarder som nu kommer under fem år! En rätt radikal skillnad. Och även om oppositionen påstår annat finns ju inga som helst garantier för att det blivit så mycket som 460 miljoner ifall det funnits rödgrön majoritet. Att det nu markerats från S, V och MP är bra för det gör ju det politiskt svårare att i framtiden se 460 miljoner som annat än ett ekonomiskt golv!

Omvänt finns en bland politiker utbredd missuppfattning att Svenska kyrkan är rik. Den som är van vid ett hierarkiskt betraktelsesätt tror ju att allt styrs uppifrån medan Svenska kyrkans viktigaste enhet är de enskilda församlingarna. Och ekonomin i dessa varierar väldigt mycket. Från central nivå finns ett tillsynsansvar och en ambition att hjälpa och stötta. Men det tunga ansvaret finns just på församlingsnivå.

Det har också från oppositionens sida uttryckts besvikelse över att kontakterna mellan Svenska kyrkan och staten inte varit så formaliserade som ärkebiskopen önskat. Kritik och invändningar från Uppsala bör man lyssna till men det är knappast något annat än opportunism när nu vänsterföreträdare ställer frågor och reser frågetecken när de haft år på sig att dessförinnan göra det. Men då brydde man sig inte. För egen del var en av de första skriftliga frågor jag formulerade som riksdagsledamot ställd till kulturministern i december 2006 om just processen kring bland annat den kyrkoantikvariska ersättningen. Så när dagens bullrande opposition ser tillbaka kan den ställa sig frågan vad den själv har gjort.

Debatten har också handlat om beskattningen av prästlönetillgångar samt rätten till tjänstledighet för uppdrag inom Svenska kyrkan. Båda frågorna hanterades i samband med de ändrade relationerna för tio år sedan med en övergångslagstiftning. Ifall inte aktivt andra beslut fattas skulle beskattningsfriheten och rätten till tjänstledighet försvinna.

Från finansdepartementets sida har tydligt visats att enhetlighet eftersträvas. Av den anledningen vill man inte se någon förlängning av skattebefrielsen. Vad som också ibland bortses ifrån är den rådande finansiella krisen, det är inte någon vanlig lågkonjunktur utan ett svårt ekonomiskt läge. Bara under de senaste dagarna har den svenska kronan tappat i värde och börserna runt om i världen hickat till därför att företag i Dubai begärt anstånd med betalningen av sina lån. Att under dessa omständigheter ändå avge löfte om 460 miljoner kronor i kyrkoantikvarisk ersättning till utgången av 2014 är ett betydande ansvarstagande! Ifråga om tjänsteledigheten finns en ambition att se på alla samfund, församlingar och kyrkor på ett likartat sätt. Även inom Svenska kyrkan finns en vilja att inte vara myndighetskyrka. Visst är Svenska kyrkan i en speciell ställning genom att vara utpekad i lag, vara det i särklass största trossamfundet, arrangera återkommande kyrkoval samt ifråga om begravningsväsendet axla visst myndighetsansvar. Samtidigt finns det aktiva moderater, centerpartister och socialdemokrater som har förtroendeuppdrag inom frikyrkor, romersk-katolska, ortodoxa, judiska samt muslimska församlingar och de klarar av detta utan lagreglerad rätt till tjänstledighet.

Att politik är det möjligas konst märks då V och MP säger sig vara bekymrade över frågan om tjänstledighet samtidigt som just de två partierna driver kravet på att Skatteverket inte skall få hjälpa trossamfund som Svenska kyrkan att ta in medlemsavgiften. Eller som de två partierna skriver i en gemensam reservation: ”Människor ska i Sverige fritt kunna ägna sig åt föreningsliv utan statens inblandning. Skatteverkets hjälp med uppbörd av medlemsavgifter åt religiösa samfund bör därför upphöra.”

Riksdagen har också fattat beslut om förenklat trossamfundsregister, vilket Svenska kyrkan tillstyrkt. Omröstningen slutade 308 för och 0 emot. Sånt händer faktiskt också ibland!

Hans Wallmark

New Moon-fallet måste få konsekvenser

I fredags förra vecka hade den andra filmen i Twiligt-serien premiär. Samma dag meddelade Kammarrätten att de ändrade åldersgränsen på filmen New Moon från Biografbyråns 15-års gräns till 11 år.

Det var ett mycket välkommet beslut, i alla fall för oss föräldrar som har döttrar i åldrarna från elva år till fjorton år och elva månader. Det är ju nämligen så att 15-års gränsen är absolut. Du som förälder har inget som helst inflytande över den.

Att du är övertygad om att din dotter klarar av att se filmen i ditt sällskap och ni går tillsammans till biografen spelar ingen roll. Biografägaren riskerar att bli av med sitt tillstånd om de släpper in någon som inte fyllt femton. Det spelar ingen roll hur många vuxna som än är medföljande - den underårige kommer inte in.

Detta måste vi ändra på! Just nu pågår ett arbete i dessa frågor och förhoppningsvis kan jag gå på en femtonårsfilm med min dotter också innan hon uppnår åldern i september nästa år!

Cecilia Magnusson

In the Loop

Politiska nördar brukar gilla den brittiska TV-serien Yes Minister. Själv är jag lycklig ägare till DVD-boxen med samtliga avsnitt liksom fortsättningen Yes Primeminister. I en hylla står även två böcker med texterna. Detta var ju 1980-talets stora succé. Drygt tio år senare var det dags för en ny publikframgång, nu från andra sidan Atlanten. Vita Huset, West Wing, har minst lika många intresserade som följer en amerikansk presidents utmaningar. En skicklig gestaltning av de svåra avvägningar en världsledare ställs inför. För egen del har jag tappat räkning på vilken säsong man är inne på. Nu finns emellertid den ultimata kombinationen. Filmen In the Loop sammanjämkar humorn med mörka inslag av toppolitikens villkor. Bitvis är det riktigt skruvat, men ändå tankeväckande.

I regi av Armando Iannucci får biobesökaren följa ett drama där Storbritannien och USA förbereder sig för krig baserat på fejkade uppgifter. I de båda länderna finns krafter som arbetar på att förhindra respektive vill få till stånd en militär urladdning. I centrum står en milt uttryckt förvirrad brittisk minister samt två företrädare för den amerikanska administrationen med diametralt olika åsikter. Och mediala rådgivare, som i själva verket är de som styr och ställer, har lånat drag av Tony Blairs legendariske skotske medarbetare Alastair Campbell. Den som är i behov av att uppdatera förrådet av invektiv ges rikliga möjligheter att lära sig nytt.

På rollistan återfinns bland andra Peter Capaldi, Tom Hollander och Gina McKee. Och visst är det mer humor, rapp dialog och komik än försök till trovärdig gestaltning. Men när skratten tystnat, och ett och annat litet igenkännandets leende, finns plats för eftertanke. Det är ett bra manus och filmen flyter på i ett rappt tempo med växlingar mellan London, Washington och New York.

För den politiskt intresserade som gottar sig åt TV-serier som Yes Minister och West Wing vore det direkt tjänstefel att missa In the Loop när den nu går på bio!

Hans Wallmark

Kulturchef på villovägar (Svensk Tidskrift)

Veckans uppdatering av den liberalkonservativa kulturtidskriften finns här:

http://www.svensktidskrift.se/

- Politiker har små möjligheter att skapa nya jobb. Är det inte dags att i god tid inför valet klargöra att egenföretagande kanske är en långsiktigt bättre lösning? Det skriver Anita Lignell Du Rietz, forskare och författare till Svenskornas företagsamma historia.

- En resa till Östtyskland i början av 1980-talet fick stor betydelse för den då tolvårige Markus Lagerquist. Vad var det han såg i det delade Berlin som Åsa Linderborg tycks ha missat?

- Eric Ericson har i det närmaste blivit geniförklarad. Det var därför med spänning som Maria Eriksson gav sig i kast med hans senaste bok, Så fungerar samhället.

Och i Veckan som gick har det hållits kommunalval i Danmark. Vann rätt parti?

Isaak-kampanjen i riksdagen

Idag debatterade kammaren regeringens public service-proposition. Jag passade på att avsluta med en passus om yttrandefrihet med anledning av dagens dagspressmanifestation för Dawit Isaak.

Mitt anförande finns här:
http://www.matsjohansson.net/

Kulturutskottets betänkande finns här:
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3322&rm=2009/10&bet=KrU3

Mats Johansson

Idag blir det kultur i Sveriges Riksdag

Klockan är 08.45 och jag förbereder dagens arbete. På kulturutskottets sammanträde börjar vi att bearbeta propositionen Tid för kultur. Det går en lyckokänsla genom kroppen när jag tänker på hur bra förslag som finns i den lilla oranga skriften. Oppositionen har skrivit ett antal motioner men samtliga av dem kan bäst beskrivas med uttrycket "tomma tunnor skramlar mest"

Senare idag debatteras två betänkanden i i Riksdagens plenisal. Först är det public service -propositionen som också direktsänds i TV24. Mats Johansson företräder oss och kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth kommer att kasta sig in i debatten. Hon är fantastisk!

Sedan ska det nya avtalet med svenska kyrkan debatteras. Det är ju tio år sedan kyrka och staten gick skilda vägar och ett nytt fyraårigt avtal om hur ansvarsfördelningen för vårt gemensamma kulturarv ska debatteras. Även i denna debatt deltar Lena Adelsohn Liljeroth.

Min dag avslutas också med kultur. Tillsammans med mina barn och ett antal vänner ska jag gå och se uppsättningen The producers med bla Pernilla Wahlgren på Lorensbergs teatern i Göteborg. Vilken underbar dag det kan bli!

Cecilia Magnusson

Tillgänglighet måste också gälla för kulturen

Torsdag den 12 november hölls det i Riksdagen en öppen utfrågning om "funktionshindrades" möjligheter till kultur. Det som framkom under förmiddagen var mycket intressant och viktig information kom till kulturutskottets kännedom.

Sammanfattningsvis kan sägas att mycket har hänt när det gäller människor med särskilda funktionsförutssättningar och deras möjligheter till kultur både som publik och som utövare.

Göteborgs Stadsteater arbete med att göra teatern tillgänglig är värd att uppmärksammas betydligt mer. Ändå är de alldeles för ensamma bland de offentligt finansierade institutionerna med att vara tillgänliga för alla. Vi har ett ansvar som folkvalda att ställa krav på institutionerna, framför allt de som finansieras med skattepengar- att de ska anpassas, basta!

Att ha särskilda funktionsförutsättningar och nära en dröm att bli kulturutövare är betydligt mer utopiskt än för oss andra. Under förmiddagen i torsdags gavs goda exempel på vad som sker runt om i landet. Riksteaterns ungdomsprojekt Unga tyst teater är ett sådant.

För andra året i rad arrangerar man en öppen scen för teckenspråkiga i alla åldrar. OPEN SIGN heter föreställningen som går upp i Göteborg, Leksand och Örebro. Jag hade förmånen att få se lördagens föreställning på Pusterviksteatern i Göteborg.

Det är en sällsam upplevelse att behöva hörtolkning för att förstå språket som talas. Känslorna och inlevelsen hos de utövande behövdes det dock sannerligen ingen tolkning för att förstå!

Cecilia Magnusson

De jobbade för diktaturen (Svensk Tidskrift)

- Från östtysk sida uppges att cirka 90 procent av utländska informatörer kunde värvas tack vare ideologisk eller idémässig övertygelse, skriver Hans Wallmark, riksdagsledamot (M), som menar att det nu är hög tid att göra upp med historien.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1865

- Är det verkligen de rika ländernas ansvar att utvecklingsländerna ökar sin handel med omvärlden? Det frågar sig Pär Krause som har intervjuat Stefan de Vylder och Fredrik Erixon.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1894

- Det är kört för Libanon. Det menar Magnus Norell, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, som har skrivit boken "Islamismens seger. Från Libanon till Iran". Bo Ture Larsson skriver om detta.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1879

- Janerik Larsson, vice VD i Svenskt Näringsliv, ger i en debattbok från Timbro sin bild av framtiden för "den amerikanska drömmen". Anders Edwardsson har läst den.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1737

Och i Veckan som gick är det 20 år sedan muren föll och Åsa Linderborgs världsbild rasade.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1861

Kultur en moderat vinnarfråga

Kulturen härskar! Heldagskonferens i riksdagen med kulturministern och moderata kulturnämndsledamöter från hela landet övertygar om att alliansen har en mission - och en spännande utmaning - att överta kulturfrågorna som en plusfråga från vänstern.

Men då måste vi också övervinna bristen i vårt parti mot att prioritera kulturfrågor.Visst satsar vänsterblocket på att göra kulturfrågorna till ett vapen i kampen om regeringsmakten, men Leif Pagrotsky & co har i sak väldigt lite att komma med. De var tvungen att kasta in honom efter flera år med en annan oppositionsledare som var mer sympatisk än partiet kunde tåla.

Budgetalternativen inför valet skiljer föga, några procent med den rätt oppositionen alltid har att låta sedelpressarna gå. Deras bästa grej är att betala vänsterartister att ställa upp för dem på deras möten, medan vi alltid är lite finare i kanten och inte vill utnyttja artister för politiska syften - borgerlighetens diskreta skam. Många kulturskapare är också rädda för att stöta sig med vänsterelitisterna, om de inte är politiskt korrekta. Samtidigt vet vi att många av våra väljare är de mest kulturintresserade och villiga att själva betala för kulturupplevelser.

Hursom; nu har vi flera offensiva förslag att marknadsföra med satsningar i budgeten, reformer i kulturpropositionen och public service-propositionen, samt den kommande radiopropositionen. Även om det ekonomiska utrymmet är kärvt i en tid när den svenska ekonomin krymper med fem-sex procent har vi försvarat kulturens ställning. Vilket visar att (s) snack om nedrustning är mest - snack.

Upp till kamp; det moderata kulturprogrammet 3.0 och valmanifestet finns här:
http://moderatkultur.blogspot.com/

Mats Johansson
mats.johansson@riksdagen.se

Kulturens makt är stark

Tänk att det är 20 år sedan Berlinmuren föll. Alla de minnen och känslor som kommer tillbaka för oss som upplevde tilldragelsen gör att det kändes som "i går."

Min dotter som är 14 år har hela förra veckan följt den repotageserie som vår morgontidning, Göteborgs-Posten, så föredömligt publicerat. Därför kom det att bli mycket diskussioner kring Östtyskland, kommunism, förtryck och andra viktiga frågor i inledningen till helgen.

Det är ju många saker som hon inte förstår och som ingen som inte själv var med, riktigt kan förstå och jag kände inte att mina förklaringar riktigt räckte till. Därför är jag tacksam för att SVT ägnade lördagkvällen åt att sända program och filmer som kretsade kring fenomenet "Berlinmuren."

Tack vare bildade människor på tidningsredaktionen och en klok satsning av en public servicekanal fick min dotter en stor vaccinationsdos mot kommunismen. På köpet fick vi en mycket njutbar lördagkväll.

Cecilia Magnusson

Nordiska Bokens Dag

Trotsande gråväder med små stänk i luften stretade bortåt 600 personer från hela Nordvästskåne mot Helsingborgs stadsteater söndag 8 november. För femtonde året i rad var det dags för Nordiska Bokens Dag. Ett toppenarrangemang vilket samordnas av den mycket aktiva Föreningen Norden i Helsingborg. En och annan pappa hade möjligtvis dagen till ära fått biljett i farsdagspresent.

Fem intressanta författare fanns på plats. Christina Hesselholdt hade dessvärre insjuknat i förkylning så en dansk företrädare saknades. Därifrån brukar annars komma goda berättare med Carsten Jensen förra året som presenterade sin senaste bok, Sista resan. En omfattande roman som följt på den stora succén Vi, de drunknade. Året dessförinnan var det Trisse Gejl som presenterade sin femte bok; Patriarken. Hennes uppläsning gjorde att jag köpte romanen som var en rätt underhållande skildring av dagens Danmark med olika former av motsättningar över både generations- som etniska gränser.

Av applåder och skratt att döma var deckardrottningen Anne Holt mest uppskattad denna söndagseftermiddag. Hon svarade rappt. Att läsa böcker är viktigt, enligt henne, och därför finns det anledning att uppskatta samtliga vägar som leder till detta. Den smala litteraturen finns sida vid sida med den breda och populära. Och visst har även deckare värden, inte minst för författarnas bankkonton, konstaterade hon självironiskt. I hennes fall handlar det om att skriva en drivande, rätt korthuggen prosa, för att på det sättet berätta en god historia. Metaforer och ett böljande språk har inte plats. Hennes redaktör får stryka ungefär en tredjedel av den inlämnade texten. Men så har hon sålt sisådär sex miljoner böcker världen över.

Kjell Westö från Finland är på sätt och vis motsatsen. Han har ett mycket exakt språk och en starkt realistisk ton. Samtidigt är han en berättare vilket gör att historier vävs in i varandra. Det kan bli långa meningar och en färd över sidorna som beskriver Helsingfors och livsöden i detalj. En av få gånger jag ångrat att jag inte var vänsterpartist var när vi förra året hade möte med Nordiska rådet i den finska huvudstaden och den röda gruppen fick en specialguidning av just Kjell Westö. Vi borgerliga hamnade på svenska ambassaden, och det var ju också trevligt och givande på sitt sätt. Vådan av att vara Skrake var en god läsupplevelse. Och många har prisat den senaste, Gå inte ensam ut i natten. Den hade jag med mig hem från Helsingborg med en snygg signering. Enligt vad Kjell Westö berättade kretsar en hel del kring det magiska året 1967. Det skickliga i hans förmåga att skriva är ju att han är född 1961 så allt det realistiska till trots är ändå fantasin det centrala.

Klas Östergren har publicerat sig sedan mitten av 1970-talet och kan verkligen räknas till en av våra stora svenska författare. Han har dessutom en tydlig koppling till Österlen. Den sista cigaretten har fått blandad kritik och jag har varit i valet och kvalet. Östergren gjorde en god uppläsning. Vi får se.

Goda berättare var också Alexandra Coehlo Ahndoril samt Audur Johnsdottir. Den förstnämnda har fått mycket fina recensioner för sin roman om August Palm och läste några stycken så att tårarna nästan kom fram - på hennes själv! - medan den isländska författarinnan hade att hålla sig till den svenska översättningen av sin senaste bok och gjorde det glimrande på detta för henne litet svåra språk.

Nordiska Bokens Dag är verkligen något riktigt bra. Som svenskar är vi inte ensamma med våra erfarenheter och kulturella bakgrund utan har andra som delar en likartad verklighet och dessutom använder sig av internationellt små språk. Det är en insikt att bära med sig mycket längre än under några trevliga timmar på Helsingborgs Stadsteater en söndagskväll!

Hans Wallmark

Svenska kyrkan är inte skild från staten (Svensk Tidskrift)

I veckans uppdatering av Svensk Tidskrift:

- Stackars Obama, skriver Mats Johansson. Visserligen får han Nobels fredspris. Men USA:s budgetunderskott når historiska höjder. Och värre lär det bli.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1731

- Frågan om vigsel av enkönade par gav årets kyrkomöte ovanligt stor uppmärksamhet. Men hur är det med Svenska kyrkans förhållande till svenska staten? De har inte alls skiljts åt, menar Cecilia Brinck.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1827

- I dagarna är det 20 år sedan Berlinmuren började rivas. I Polen skedde befrielsen något tidigare och en av dem som spelade en viktig roll för avvecklingen av diktaturen var Adam Michnik, som nyligen talade på ett seminarium i Stockholm. Bo Ture Larsson var där.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1766

- Latinamerika är ett outforskat område i svenska medier. Sällan eller aldrig skildras åsikterna hos regionens politiska opposition. I boken "Röd Tornado - Kommer demokratin att överleva?", utgiven av Jarl Hjalmarson Stiftelsen, intervjuar Linda Bergman fem politiker och politiska kommentatorer om deras syn på utvecklingen i den ideologiskt laddade regionen.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1744

- Och i Veckan som gick har Putin och pr-byråerna firat Sveriges ja till gasledningen.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1847

Keplers kriminalknåpande

Tillhör nu dem som läst den senaste ”snackisen” bland svensk kriminallitteratur och thrillers: Lars Keplers Hypnotisören (Bonniers förlag). Förhandsreklamen var det inget fel på. Uppskriven och haussad redan före utgivningen. Rättigheter uppges vara sålda till en mängd länder och därefter månader av spekulationer av vem eller vilka som doldes bakom pseudonymen. PR-folket på förlaget har gjort skäl för sin lön.

I likhet med en del recensenter, bland annat i den egna NST/HD, finner jag dock boken rätt platt. Allt som skrivits och sagts före utgivningen står inte i proportion till det läsaren sedan får med sig hem för 200 kronor eller litet till.

Det är ju inget dåligt författarpar som skrivit Hypnotisören: Alexander och Alexandra Coehlo Ahndoril. Hennes för några år sedan utgivna bok om Tycho Brahe och ön Ven (Stjärneborg) läste jag med stor behållning.

Visst kan Hypnotisören sägas vara bra spänning. Det händer en hel del. Och sjuka människor sticker, hugger och klipper i andra så att blodet sprutar. Men det känns ju aldrig som på riktigt utan mer som texten till en actionrulle gjord direkt för en TV-kanal utan att passera en seriösare biosalong. Författarna har knappast skrivit för att de har en oförlöst berättelse att dela med sig och inte heller för språket som Alexandra Coehlo Ahndoril tidigare imponerat med. Troligtvis har de tillsammans med bra förlagskompisar noterat vad Stieg Larssons tre böcker kan dra in och sett om detta går att kopiera. Och till viss del verkar det göra det!

Även om det är en massa kaffepimlande och journalistgrubblerier i Stieg Larssons böcker är dessa så mycket bättre genom samhällsskildringarna. Det finns en levande miljö i bakgrunden mot vilken Lisbeth Salander och de andra kan agera. Även om vissa försök görs till sådana beskrivningar blir de aldrig på samma sätt levande i Hypnotisören. Och det skiljer väl just den goda kriminalberättelsen från den mediokra.

Hypnotisören har säkert inbringat en slant. Och en fortsättning signerad Lars Kepler lär säkert sälja. Men jämför inte med Stieg Larsson! I hans fall är det texterna och inget annat som gjort att böckerna uppskattats i Sverige och utomlands. Han är fortsättningen på den litteraturvåg Sjöwall & Wahlöö var med och skapade med Martin Beck.

Hans Wallmark

Guillou i Svensk Tidskrift

Ingrid Betancourt, FARC-gerillans fånge i sex år, är nu mediastjärna i Europa. Men är hjältestatusen välförtjänt? Inger Enkvist, professor i spanska i Lund, skildrar ingående den colombianska politikern.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1532

Tjäna pengar på att minska fattigdomen - går det? Pär Krause har intervjuat Lars-Olof Hellgren, vd för Mikrofinansinstitutet, som räknar med en svensk folkaktie i mikrolånbranschen inom ett år.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1533

Monarkins makt (Ordfront förlag) heter en nyutkommen bok av Cecilia Åse. Svensk Tidskrift har låtit Stefan Olsson och Danjell Elgebrandt - en monarkist och en republikan - skriva varsin recension.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1634

Och i Veckan som gick har journalister i diktaturens tjänst varit på tapeten.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1664

Svensk Tidskrift: Sverigedemokraternas vecka

I veckans nummer av Svensk Tidskrift:

Fallet Dole vs Gertten blev en seger för yttrandefriheten, menar Mats Johansson, riksdagsledamot (m). Fast i värsta fall kan det bli en dyr historia för den svenska staten, skriver Mårten Schultz, docent och jur dr. Läs dem båda i varsin artikel om filmen Bananas!*.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1442

Hur ska Norge ta sig ut ur det politiska trauma som Fremskrittspartiet iscensatt? Janerik Larsson, vice vd Svenskt Näringsliv, skissar på en utväg i en andra kommentar till det norska valet.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1420

Hellre fulroligt än tråksnyggt, tycker Maria Eriksson, som tipsar om några politiska favoritklipp på Youtube. En arena där för övrigt Sverigedemokraterna dominerar stort.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1480

Och i Veckan som gick har debatten handlat om debatten, kring Sverigedemokraterna.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1468

Kreativitet är en överlevnadsfråga

Ledamöterna gjorde häromdagen tillsammans med våra tjänstemän i den moderata kulturkommittén ett besök i 2009 års Kulturkommun, Karlskoga. En mycket spännande dag som innebar att vi kom att förstå varför Karlskoga förtjänade utnämningen.

Denna (numera) mindre ort som är på väg ned mot 25 000 invånare kämpar för sin överlevnad. Det finns positiva sidor som gör att överlevnadchanserna är goda. De är landets näst civil- ingenjörstätaste kommun. Att ha många högskoleutbildade invånare är en styrka.

Dessutom är kulturengagemanget stort. Det går tillbaka till Bofors storhetsdagar då företaget satsade mycket på att de anställda skulle få möjlighet till att utöva och njuta av kultur. Det ideella engagemanget är fantastiskt. De har symfoniorkester, musikkår, teatersällskap mm.

Kommunen har en mycket bra styrka, de har människor som tror på sin bygd. En kommunal tjänsteman uttryckte sig som att "vård, skola omsorg utför vi i kommunen på entreprenad åt staten. Kulturen har vi möjlighet att utveckla som vi själva vill". Tänkvärt tycker jag!

Cecilia Magnusson

Dansken kommer!

För något år sedan kom en rapport som visade på alla föreningar och fonder som finns i de olika länderna för att stärka de nordiska kontakterna. I en internationell jämförelse är detta unikt. Relationerna är inte endast en fråga för regeringar och folkvalda utan i allra högsta grad förankrat hos en bredare allmänhet. Självfallet innebar andra världskriget och dess påfrestningar och den efterföljande freden ett uppsving i utbytet. När gränserna öppnades var det naturligt att de första kontakterna togs i närområdet. Det förklarar varför en hel del av sammanslutningarna bildades och det kapital som samlades in skedde åren efter 1945. Men intressant nog är nordiskt utbyte också äldre än så.

Ett av alla dessa organ är den Svensk-danska Kulturfonden som jag sedan något år tillbaka är viceordföranden för. Under några år levdes en tämligen tynande tillvaro men sedan beslöt den förra S-regeringen under Göran Persson att tillskjuta tio miljoner i kapital. Det har skapat nya förutsättningar där det nu finns ett mer påtagligt överskott än tidigare som kan användas till något substantiellt.

Under 2009 och 2010 sker i samarbete med Danmarks ambassad i Stockholm ett program för att försöka lyfta intresset för vårt södra grannland. Den första stora sammankomsten hölls för någon vecka sedan i riksdagshuset och fram till nästa år kommer olika aktiviteter att genomföras inom ramen för det ganska kaxiga utropet: Dansken kommer!

När planerna diskuterades och mejslades ut i den Svensk-danska Kulturfonden konstaterades att medvetenheten om Danmark är hyggligt stor i Sydsverige. Visst finns även här kunskapsluckor och ibland rena missuppfattningar men det är enklare än någonsin att färdas i Öresundsområdet och människor rör sig flitigt mellan Skåne och Själland. Mer finns i så fall att göra i huvudstadsregionen där fortfarande Öresundsfrågor i Sverige är något som hanteras av UD. För oss som bor här nere handlar det inte om utrikespolitik utan om vår vardag!

Dessutom konstaterades att Danmark gärna förminskas till att handla om film, design, mat och möjligtvis ett komplicerat förhållande till ”det främmande”. Allt i och för sig relevant men det finns mer än just de spridda skärvor som media i Sverige ändå lyckas skrapa samman. Alltså borde perspektivet breddas och fördjupas. För mig var det trevligt att kunna hälsa välkommen till det första seminariet som därför handlade om äldreomsorg och frågor kring hur det är att bli äldre i de båda länderna. Att dessutom i riksdagshuset, med ett par hundra meter till Stortorget i Gamla Stan ruvande på sina historiska minnen, få utropa ”dansken kommer!” har ju sin lilla knorr.

Utöver att en politisk bakgrund gavs samt forskningsrön presenterades lyftes ett konkret exempel fram: Lottehjemmet i Fredriksberg. Där tas alla på allvar. Det finns möjlighet att få den mat och dryck som man vant sig vid. Det går att tända en cigarr. Och de äldre får vakna respektive lägga sig som man själv önskar. Det handlar om respekt och livskvalitet.

Danmark är så mycket mer! Det handlar inte bara om en vass armbåge utan också om genuin medmänsklighet mot en äldre som fortfarande vill besöka en kolonistuga om sommaren, ta ett glass portvin och ”hygge” sig.

För program och information: http://www.danskenkommer.se/

Hans Wallmark

Veckans ämnen: Prag, Bodström, Norge (Svensk Tidskrift)

Veckans uppdatering av Svensk Tidskrift nu på nätet:

- "I Prag lärde jag mig snabbt att det enda som producerades var makt åt kommunistpartiet och brist åt befolkningen." Så skildrar Richard Swartz i en krönika det kommunismens Prag där han studerade. "Men öl och korv kunde de göra."
http://www.svensktidskrift.se/?p=1303

- Hur kommer det sig att invandrarfientligheten är så starkt uttalad i norsk inrikespolitik, frågar sig Janerik Larsson, vice vd för Svenskt Näringsliv, efter det norska stortingsvalet.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1358

- Även i Peter Handbergs nyutkomna "Släpp ingen levande förbi - berättelser från murens Berlin" skildras tristessen och cynismen, men också grymheten, under kommunismen. Tomas Brandberg har läst den.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1122

- Och i Veckan som gick har Thomas Bodström antagligen inte varit så mycket i riksdagen.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1311

Dole förlorade, yttrandefriheten vann

Torsdagen var en ovanlig dag i riksdagen; de senaste veckorna har jag i yttrandefrihetens namn tillsammans med min riksdagskollega Luciano Astudillo (s) med olika medel försökt påverka det globala amerikanska mångmiljardföretaget Dole att dra tillbaka sin stämning mot den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gertten för hans film "Bananas". Vår filmvisning i riksdagen 1/10 väckte medieintresset, kanske också vår debattartikel i SvD 9/10.

Strax före vår lunch med livsmedelskedjorna Ica, Coop och Axfood om vilket tryck de kunde skapa på Dole kom meddelandet att Dole drar tillbaka stämningen. Det är en fullständig seger - faktiskt lite politisk historia; hur ofta händer det att en enskild aktion i riksdagen så snabbt ger resultat? Bakom ligger förstås många andras insatser, inte minst påtryckningar på livsmedelshandlarna, men som Gertten sade på torsdagen blev fallet riktigt synligt med riksdagsinsatsen över partigränserna.

Det skedde med brett stöd, över 100 ledamöter från sju partier undertecknade på två dagar vårt upprop i riksdagen, och särskilt glädjande var att kulturministern gav oss företräde på torsdagen och vid vårt mediemöte stödde aktionen. Hennes uttalande var föredömligt tydligt:

"Detta känns som en seger för yttrandefriheten och demokratin. Det är glädjande att Dole insett att deras agerande varit helt fel. Det går aldrig att tysta kritiker, utan alla måste vara beredda att ta debatten och föra den öppet. Detta fall visar också att yttrandefriheten inte är given, utan vi måste kämpa för den. Det gäller att vara uppmärksam för hot mot den och att vi ständigt är vaksamma."

Mats Johansson

Medialänkar:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3656599.svd
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/dole-drar-tillbaka-stamningen-mot-bananas-1.974910
http://svtplay.se/t/102863/kulturnyheterna
http://tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1274944&renderingdepartment=2.40195 http://www.expressen.se/noje/film/1.1743350/dole-drar-tillbaka-stamning
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/maria-schottenius-om-dole-och-banans-1.975217
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article558364/Dole-har-inte-kontaktat-mig.html?refp=558223
http://www.gp.se/kulturnoje/1.225063-dole-drar-tillbaka-stamning
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=3169181

Vidare information: http://www.bananasthemovie.com/

En dag på Filmhuset

En av de mer kända filmerna med Bröderna Marx är En dag på Cirkus. Och något av samma surrealistiska känsla präglade arrangemanget på Filmhuset i Stockholm då filmutredningen diskuterades. På plats fanns Mats Svegfors som presenterat sina tankar och vid hans sida den som fört pennan i mångt och mycket; Jon Dunås. En av de första frågor Mats Svegfors fick var vad han trodde att den samlade bilden av utfrågningen och den efterföljande debatten skulle bli. Svaret som var lika förutseende som korrekt löd: Förvirrande.

En bidragande orsak till detta var socialdemokraten och förre kulturministern Leif Pagrotsky. Han har inte varit S-företrädare i den parlamentariska referensgruppen men är nu den som kommenterar vitt och brett. Och egentligen oberoende av vilket ämnet är för ett meningsutbyte - om det så är litteraturfrågor, ungdomskultur eller museer - drivs alltid två teser. Den första är att regeringen anslår för litet pengar och den andra att han är missnöjd med den nuvarande kulturministern. Frågor om vad han själv uträttat eller vad socialdemokraterna vill besvaras inte. Istället är det attack och anfall som gäller. Kanske är det en attityd som går hem hos somliga. Men det är oförskämt mot andra, både meningsfränder som motståndare. Under eftermiddagens diskussion på Filmhuset reste han sig upp för att gå då han på grund av tidsbrist inte fått ordet som han begärt. Dessförinnan hade han haft en längre utläggning om norsk politik vars polemiska spets uteslutande var riktad mot den svenska regeringen. För egen del fick jag också bryta in för att förklara att jag var där för att lyssna på kloka synpunkter och tankar kring den nyligen presenterade filmutredningen och inte ägna mig åt politiskt råkurr på Pagrotskys nivå eller åt hans sifferövningar.

Mats Svegfors fick inledningsvis ge en skissartad bild av utredningens förslag. Sedan kom företrädare för Filminstitutet som upprepade det ofta framförda önskemålet om 100 miljoner mer till svensk film. Sedan var det dags för politiska kommentarer från S respektive M. Utredningen pekar på två huvudvägar. Den ena handlar om fortsatt frivilligt filmavtal som innebär att externa parter är med och betalar för svensk film genom lägre moms på biobesök men i utbyte mot att en tia per biljett går till filmpolitiken. Den andra går ut på full moms på 25 procent men att de pengar som tas in kan användas till en statlig filmpolitik. Glädjande har med endast ett undantag alla undertecknare av det nuvarande filmavtalet förlängt det med två år till utgången av 2012. Det skapar möjligheter för ytterligare analys och diskussion.

Poängen med utredningen är att den nu skall ut på remiss och det finns möjligheter att komma med kloka synpunkter och tankar på de många förslagen, somliga av stark detaljkaraktär. Det är ju precis så utredningsväsendet skall fungera!

Ifall tanken på en momsväxling avvisas eller det görs troligt att den inte är möjlig för finansdepartementet är det viktigt att det funderas på hur ett helt nytt filmavtal skall se ut. Film befinner sig ofta i en spännande skärningspunkt mellan kassa och konst. Kanske ett mer direkt och konstnärligt styrande stödsystem till det som har svårt att klara sig på marknaden som dokumentärer samt barn- och ungdomsfilm medan ett mer generellt matchningsstöd eller någon form av filmfonder till den bredare och publikdragande filmen.

Frågan om digitalisering berördes. En företrädare för den dominerande aktören inom biografbranschen, SF, var mycket tydlig. Ingen förändring från idag är rimlig de närmaste tre, fyra åren och dessutom kommer alla andra att hållas informerade ifall ett skifte är på väg att ske. Det handlar inte om att en svettig hand ligger vilande på en röd startknapp och bara avvaktar att sätta igång för SF-biograferna samtidigt som det struntas i alla andra. Det finns heller ingen anledning, menades det, att öppna för utbetalning av offentliga stöd i Sverige då teknikskiftet framför allt drivs fram av amerikanska aktörer. Berätta inte för dem att det finns skattepengar att tillgå!

Ja, däremellan hade Pagrotsky alltså lyckats kasta ur sig ett par andra ogrundade påståenden, rest sig upp för att gå och struntat i vad andra haft att säga. I den biosalong som användes på Filmhuset skulle en stund efter utfrågningen en film visas: Aska och diamanter. En fullt rimlig och relevant titel också för det just upplevda även om Bröderna Marx legat närmare till hands.

Hans Wallmark

Halländska konstnärer på Lidingö stadshus

Just nu pågår en utställning i Lidingö konsthall som inryms i stadshuset av två halländska konstnärer Tommy Carlsson och Peter Mandl. Ansvarig är Galleri 17 och Lena Grafström.
Jag hade äran att inviga utställning den 3 oktober. Då berättade jag om det aktiva kultur och konstlivet vi har i Halland. Det är glädjande att halländska konstnärer än en gång kan visas i Stockholm och på Lidingö eftersom Halland har och har haft många duktiga konstnärer.

Några ord om Tommy först. Tommy är en person som målar i huvudsak i blått med inslag av gult och vitt. Motivet är ofta havet eller en murstock som visar en låga och hans målningar är verkligen värda att se. Tommy bor i Laholm och är en aktiv kulturpersonlighet i staden. Han har gjort många utställningar både nationellt och internationellt.

Peter föddes i Prag men kom att bosätta sig i Påarp strax söder om Halmstad. Peter har haft många fantastiska utställngar på bl a Liljevalchs, Halmstad museum och Skulpturbiennalen i Köpenhamn. Peter arbetar med både brons och glas och hans skulpturer hämtar sin inspiration från den grekiska mytologin, Nike, Penelope, Lavina, Helena m fl.

Jag uppmanar alla som har vägarna förbi att gå in i stadshuset på Lidingö för att titta både på utställningen och på den fantastiska konsthall man har där.

Anne Marie Brodén
Riksdagsledamot från Halland

Allians för en gemensam kulturpolitik

Idag presenterade partiledarna i Alliansen de 10 arbetsgrupper som ska utarbeta politiska förslag inför arbetet med ett gemensamt valmanifest inför mandatperioden 2010-2014.

Arbetsgrupperna ska arbeta fram konkreta och väl underbyggda förslag som de anser ska inkluderas i Alliansens valmanifest 2010. Arbetsgrupperna ska ange om förslagen kan genomföras tidigt under nästa mandatperiod, eller bör ses som målsättningar på längre sikt.
Arbetsgrupperna ska ange ramar och den politiska inriktningen i stort för politikområdet under hela kommande mandatperioden 2010-2014.

Alliansarbetsgruppen för kultur-och idrottspolitik ska i sitt arbete utgå från inriktningen för det arbete för ett utvecklat kultur- och idrottsliv som inletts under mandatperioden. Arbetsgruppen ska även följa upp de inriktningar som presenteras i Kulturpropositionen och överväga och presentera konkreta förslag till fortsatt genomförande.

Gruppen ska därtill avhandla områden såsom möjligheten för fler att ta del av kultur, bättre villkor för professionella kulturskapare, kulturskapares ersättning för sitt arbete, en kulturpolitik som främjar bildning, vården av det gemensamma kulturarvet och kulturfastigheterna, ny filmpolitik samt idrott och motion för alla.

Arbetsgruppen leds av Lena Adelsohn Liljeroth (M) och övriga ledamöter är Anders Åkesson (C), Christer Nylander (FP) och Dan Kihlström (KD). De ska under tidiga våren 2010 presentera sina förslag.

Cecilia Magnusson

Svensk Tidskrift: Vad händer i SvD?

Veckans uppdatering av Svensk Tidskrift på nätet innehåller:

- Granskningen av riksdagens makt fortsätter med inlägg av ledamöterna Barbro Westerholm (fp) och Eva Selin Lindgren (c).
http://www.svensktidskrift.se/?p=1176

- Den ryske affärsmannen Michail Chodorkovskij står på nytt inför rätta. Det kan tyckas vara en inrikespolitisk angelägenhet, men vi får inte acceptera grava brister i lagstyret i ett annat land, skriver Fredrik Segerfeldt.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1199

- Då en modernitetens motsvarighet till Operakällaren. Idag en lunchkrog med plastinredning. Vad hände med Vällingehus, undrar litteraturvetaren och författaren Eva Faye-Wevle?
http://www.svensktidskrift.se/?p=1133

- Johan Norbergs senaste bok "Den eviga matchen om lyckan" är ingen självhjälpsbok. Klas Hjort tycker att den är väl värd att läsa ändå.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1145

- Och i Veckan som gick konstaterar Mediekorrespondenten att i SvD har Heidenstam och Swartz ersatts av läsning för vänsterfjortisar.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1129

Svegfors och filmutredningen

För ungefär ett år sedan blev Mats Svegfors filmutredare. Till sin hjälp fick han ett litet sekretariat med bland annat den duktige Jon Dunås från kulturdepartementet. En parlamentarisk referensgrupp utsågs med en företrädare från varje riksdagsparti. Jag kom att representera moderaterna.

Det har varit intressant att genom cirka ett halvdussin träffar följa utredarens arbete. Mats Svegfors är en imponerande tankemänniska som snabbt sätter sig in i frågorna och ser nya perspektiv. Som tidigare ordförande i ansvarskommittén har han hyllat den goda tjänstemannen och som person utstrålar han oväld. Under tiden som filmutredare har han också gått från landshövdingeposten i Västerås till chefskapet för Sveriges Radio. Att han är duglig visas väl inte minst av det faktum att SR som en under lång tid återkommande krisande medieaktör inte har producerat några svarta rubriker på ett antal månader.

Det första samtalet i filmutredningens parlamentariska referensgrupp fördes vid en tidpunkt då den finansiella krisens stormbyar inte dragit in över Sverige. Det sista meningsutbytet som fördes skedde då effekterna kanske såg som mörkast ut. Självfallet påverkar ekonomin även hur långt och visionärt man kan tänka inom detta område. Inte minst har en hel del tid upptagits kring huruvida det funnits förutsättningar att förlänga det statliga filmavtalet. Idag är det ju nämligen så att parterna är med och betalar tio kronor per biljett i utbyte mot lägre moms. Tillsammans med statens ekonomiska andel blir det pengar som är med och finansierar produktionen av svensk film. Det är en ordning skapad av Harry Schein på 1960-talet. Frågan är om det finns ett system för vår tid?

Biograferna är viktiga kulturella mötesplatser. På många orter är det bion, biblioteket och bokhandeln som representerar fantasi och kultur. Besöker man de mindre och oberoende aktörerna är det ju sällan de kommer in på vilken nytta de haft av exempelvis Svenska Filminstitutet eller andra institutioner i Stockholm. Istället understryks behovet av bra filmer som lockar publik. För den ena drar den andra med sig. Och svensk film är inte helt oväntat populär i Sverige!

Den utredning Mats Svegfors presenterar kan förhoppningsvis bidra till ett gott samtal om filmens ställning inom kulturpolitiken. I ett första skede lär säkert de flesta kommentarer kretsa kring förutsättningarna för ett nytt eller i vart fall förlängt filmavtal och olika finansieringsformer. Sedan i nästa skede kommer förhoppningsvis de mer kvalitativa och innehållsliga aspekterna. Så var det också för oss i den parlamentariska referensgruppen.

Respons och tankar på Svegfors utredning finns samlat i ett uttalande:

”Bio är en speciell kulturell mötesplats. Här samsas konst med kassa. Med 15 miljoner besökare om året är det många som berörs. Det breda och populära är förutsättningar för det smalare och mer exklusiva.

Historiskt har svensk film dessutom haft en stark ställning, även internationellt. Det räcker med att nämna Ingmar Bergmans namn. Och en lång tradition av bra dokumentärfilmer förvaltas nu vidare av exempelvis Fredrik Gertten med hans omtalade Bananas!

Att som Mats Svegfors nu ha presenterat en ny filmutredning mitt under en internationell finansiell kris är på ett plan ingen avundsvärd uppgift. Det kan vara svårt att hantera önskemål om mer pengar. Det finns också kritik mot det nuvarande filmavtalet som innebär att olika parter är med och finansierar. Istället önskas en helt statlig filmpolitik.

En momsväxling kan vara en intressant lösning. I dag är det lägre moms på biobiljetterna i utbyte mot att aktörerna betalar tio kronor per besökare för att finansiera filmavtalet. Full moms samtidigt som den nuvarande ordningen skrotas skulle för den enskilde inte innebära någon större prisskillnad per biobesök men däremot göra det möjligt att finansiera en statlig filmpolitik.

Därför vore en tillfällig förlängning av dagens filmavtal med 18 eller 24 månader önskvärt samtidigt som momsväxlingen prövas. Dessutom behövs en ordentlig innehållslig diskussion om vad en statlig filmpolitik innebär. Även en sådan måste finna en balans mellan kassa och konst, bredd och det smalare. Men här finns kanske verktyg för satsningar på just det unika med svensk film, inte minst dokumentärer samt produktion för barn och ungdom.

I år har talats om en spännande svensk filmhöst. Nu kan det vara dags för ett par spännande filmår!”

Hans Wallmark

Riksdagsdebatt: "Bananas" och yttrandefriheten (filmvisning)

Över 100 anmälda fick med torsdagens visning i riksdagen av den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gerttens film "Bananas" chansen att själv ta ställning till om det är rätt att som det amerikanska fruktbolaget Dole gjort, att med en stämning för förtal i USA försöka stoppa filmens visning och debatten över hela världen, inklusive Sverige.

Att döma av den respons arrangörerna - jag och min riksdagskollega Luciano Astudillo (s) - har fått, råder bred enighet över partigränserna om att Doles försök att skrämma till tystnad varit kontraproduktivt och snarare mobiliserat till motsatsen. I detta instämmer bl a den moderata kulturkommitténs ledamöter som närvarade vid visningen. Europas public service-bolag tvekar inte att visa filmen, som har biopremiär nästa vecka. I riksdagen kommer vi att samla namn över parti- och blockgränserna i ett upprop för att vädja till Dole att i yttrandefrihetens namn dra tillbaka stämningen.

Medias intresse var stort, med bl a dubbla artiklar i DN och sakliga inslag i både SVT och TV4 på bästa nyhetstid.

http://tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1244160&renderingdepartment=2.40195

http://svtplay.se/v/1700059/kulturnyheterna/1_10?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1700059/sb,p102864,1,f,-1

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/svenska-foretag-kan-inte-gora-som-dole-1.965486

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/riksdagen-fick-se-bananas-1.965348

Även Sydsvenskan och Expressen uppmärksammade visningen:

http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article554782/Gertten-far-stod-fran-hoger-och-vanster.html

http://blogg.expressen.se/mirandasfilmblogg/

Och till slut även Svenska Dagbladet:

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3604907.svd

Mats Johansson

Artikel: Ny filmpolitik? (Axess)

Nästa vecka kommer filmutredningen, Mats Svegfors betänkande om en ny svensk filmpolitik. I veckans nummer av tidskriften Axess skriver jag en krönika om den senare:

http://www.matsjohansson.net/2009/10/artikel-ny-filmpolitik-axess.html

Tid för läsning

Idag är det den 1 oktober och hösten har gjort sitt intåg. Förhoppningsvis kan vi nu får rikliga tillfällen att sjunka ned i en bok. En bok som kanske inköptes på den nyss avslutade Bok- och biblioteksmässan i Göteborg.

Det är sällan som det stora svenska kulturintresset så kraftfullt manifesteras som under denna mässa. När jag tittade ut över det folkmyller som ständigt fylldes på blev jag alldeles varm i kroppen.

Det är uppenbart att svenska folket fortsatt är benäget att bidra med den största delen av kulturens finansiering, för det är ju fakta i sammanhanget även om många i kultureliten enträget hojtar när ett eller annan bidrag ifrågasätts.

Det senaste i raden var ett antal kulturchefer som publicerade ett upprop mot regeringen förslag att förändra reglerna kring stödet till kulturtidskrifter. Ett stöd som Kulturrådet under lång tid har försökt få förändringar i då det bland annat är ett krav att tidskriften ska gå med förlust för att komma ifråga för statligt bidrag.

Jag tycker det är självklart att ett stöd till kulturtidskrifter ska kunna gå till just tidskrifter som huvudsakligen inriktar sig på kulturdebatt samt analys och presentation inom de skilda konstarternas område. Basta!!

Cecilia Magnusson

Är serier kultur?

Vid den nu avslutade Bok- och biblioteksmässan i Göteborg fanns en stor avdelning kretsande kring serier. Numera är det väl rätt få som upprört ställer sig frågan om detta är kultur. För 20-30 år sedan var det mer vanligt med rynkade kulturnäsor som sniffade på de av verklighetens folk (för att nu låna KD-ledaren Göran Hägglunds formulering) som bläddrade i seriealbum. Å andra sidan talas det inte heller vidare mycket om det ”dansbaneelände” som det varnades för under 1930- och 40-talet. Saker förändras.

För den som växte upp på 1970-talet tog serier en rätt stor plats. Det här var ju före TV-spelens och Internets tid. Ica och Konsum hade stora ställ med mängder av färggranna magasin. Fortfarande idag går det väl att handla en serietidning på matvarubutiken men nog kan de uppfattas som undanträngda där ytan nu får samsas med heminredningstidskrifter, mode och annat. På den tiden fanns en utvecklingsstege: Som barn började man oftast läsa Bamse för att sedan finna Kalle Anka, Lilla Fridolf och med tiden Agent X9. Under några år prenumererade jag på Fantomen och kunde delta i de ibland animerade samtalen om vilken tecknare som egentligen var bäst. Att dessutom som fjortonåring få hem en avi på 50 kronor för vinst i en korsordstävling gjorde att denna tidning länge var extra uppskattad.

Och sedan fanns ju alla album: Tintin, Asterix, Gaston, Prins Valiant med flera. För personer som idag är mellan 40 och 55 år är det ganska enkelt att anspela på händelser och figurer. Bland yngre verkar man inte lika bevandrad. Men visst var det kul att en utställning på Sjöhistoriska museet i Stockholm för något år sedan lockade storpublik på temat Tintin på de sju haven. I Bryssel finns speciella affärer med både böcker som saker kring Tintin. Ibland har jag längtansfull tittat på den halvmeter höga månraketen i rött och vitt. Men en sådan får jag nog inte ta med mig hem.

I länder som exempelvis Frankrike tas serier på stort allvar med speciella boklådor och antikvariat. Utbudet är imponerade, inte minst inom områden som SF och fantasy. Det är ju inte bara humor och enkla skämt utan samhällskritik och dystopiska framtidsskildringar. En som jag alltid beundrat är Will Eisner.

Lokaltidningen NST/HD som finns hemma på köksbordet har en bra blandning serier som alla i familjen gillar att läsa. För egen del uppskattar jag Nemi av norskan Lise Myhre som fortfarande håller trots det svåra att förnya sig efter ett par år. Många bra serier har med tiden tunnats ut på grund av upprepningar och att fantasin tryter. Den fantastiske Berke Breathed avvecklade sin mycket intelligenta serie Opus (Bloom County) då den mot slutet blev alltmer obegripligt surrealistisk. Men att gå tillbaka till de gamla albumen är fortfarande en högtidsstund.

Så är serier kultur? Jajamensan!

Hans Wallmark

Svensk Tidskrift: Kulturvänstern lever!

I veckans nummer av nättidningen Svensk Tidskrift:

Sverige har blivit allt mer protektionistiskt och är i vissa fall till och med sämre än Frankrike på frihandel. Det menar Fredrik Erixon, ECIPE, som Pär Krause har intervjuat.

Så här under bokmässan passar vi på att recensera extra många nya spännande böcker:

- 68-vänstern är död, kulturvänstern lever. Det konstaterar Mats Johansson efter att ha läst Jens Ljunggrens "Inget land för intellektuella".

- Inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn kommer Thomas Friedmans "Hett, platt och trångt" om varför världen behöver en grön revolution. Waldemar Ingdahl har läst och recenserar.

- Aftonbladet har kallat den farlig. Men vad tyckte Svensk Tidskrifts recensent Lydiah Wålsten om "Flyt! Förbättringar i Sverige sedan sjuttiotalet" av Theodor Paues och Fabian Wallen.

- I Veckan som gick har kulturproppen presenterats. Men efter reaktionerna från kultursidorna kan man undra om moderater överhuvudtaget får ha en åsikt om kulturpolitik?

www.svensktidskrift.se

Bokmässan: Riksdagsledamöter om kultur

I vimlet på mässan i Göteborg drog presentationen av en bok om riksdagsledamöternas kulturpreferenser viss uppmärksamhet till sig. Det är Carlssons förlag som sammanställt de svar som Helsingborgs Dagblads kultursida publicerat under året med frågor om "bästa bok" osv till de hundratals ledamöter som svarat.

Mer om boken och Hans Wallmarks framträdande:
http://hd.se/kultur/2009/09/25/folkvalda-vaeljer-kultur-som/

Här kollegernas svar:
http://hd.se/kultur/2009/01/25/politikernas-baesta/

Mitt svar:

Största scenupplevelse?
Peter Brooks uppsättning av Shakespeares "En midsommarnattsdröm" i kalkbrottet utanför Avignon under teaterfestivalen 1992.
Bästa bok?
"Romanen om Olof" av Eyvind Johnson.
Största konstupplevelse?
Att på 70-talet stiga in i impressionistmuseet Jeu de Paume i Paris och se de gamla mästarna.
Bästa film?
"Barnförbjudet" av Marie-Louise Ekman (när barnen var små).
Största musikupplevelse?
Första gången jag hörde Beatles "She loves you" hösten 1963.

Mats Johansson

Kulturen blomstrar i Umeå

Umeå är fantastiskt på många sätt. Inte minst inom kulturens område. Efter två dagars besök på en nordisk konferens i Umeå med temat "kultur och hälsa" är jag imponerad. Att man nu utsetts till kulturhuvudstad förstärker naturligtvis känslan av att här händer det saker. Vi har fått lära oss om satsningar på kultur inom äldreomsorgen som alla kommuner borde ta efter.
7 500 kulturaktiviteter varje år i samarbete med studieförbund och voläntärer till en kostnad av 250 000 kr. Det är verkligen att få valuta för skattepengar. Eleanor Bodel som ansvarar för detta gör ett jättejobb. Det finns även en bok som beskriver vägen till denna framgångssaga.

Vidare har jag lyssnat på Norges framgångar med kulturkryckor som ger stöd via kulturen till människor för att stärka hälsan på ett organiserat sätt. Låt kulturen komma till människor där de finns är mottot. Även Skåne var med och berättade om allt som händer i södra Sverige. Som alltid så ligger man långt framme.

Jag pratade om regeringens politik och allt som nu sker inom området "kultur och hälsa", men även om våra satsningar i övrigt i kulturpropositionen. Det är tydligt att "Skapande skola"- satsningen uppskattas mycket. Förslaget om att få mer regionalt inflytande genom portföljmodellen från Skåne fick också med beröm godkänt. Glädjande är också att vi nu genomför ett försök med "kultur på recept" i bl a Helsingborg.

Anne Marie Brodén

Vi vågar ändra kulturpolitiken!

Igår presenterades både Budgetpropositionen och Kulturpropositionen. Jag var lite orolig att vår första omläggning av kulturpolitiken skulle drunkna i rapporteringen från Finansministerns presentation. Nu blev det inte så utan förslagen till ny kulturpolitik fick stort genomslag i alla medier igår och idag. Det känns skönt.

Anledningen till att Kulturpropositionen lades samma dag är ju att många av de förslag som vi lägger har en ekonomisk koppling och återfinns i Budgetpropositionen för 2010.

Sammanfattningsvis innehåller propositionen "Tid för kultur" den framtida inriktningen för kulturpolitiken. Kulturens egenvärde betonas, men också kulturens och kreativitetens betydelse för andra samhällsområden. De kulturpolitiska målen förnyas och statens stöd till kulturverksamhet på regional nivå förändras.

Bland de satsningar som presenteras i propositionen finns en utbyggnad av Skapande skola till att också omfatta åren 4-6. Framtidens kultur ersätts från och med 2011 med den så kallade Kulturbryggan som är ett nytt sätt att stödja förnyelse och nyskapande. En analysmyndighet inrättas som får ett ansvar för att följa och analysera utvecklingen inom hela kulturområdet.

Genom samverkan mellan myndigheter ska kulturens roll i samhället stärkas. En samordnad nationell strategi för digitalisering ska tas fram, samarbetet inom museisektorn ska förstärkas och Kungliga Biblioteket får ansvar för att driva på utvecklingen inom biblioteksväsendet. Landsarkivet slås ihop med de övriga arkiven över landet.

Systemet med livstidslöner för några få konstnärer försvinner men pengarna finns kvar för att ge fler konstnärer under en begränsad tid helt kunna utveckla sitt konstnärskap. Idag är det endast 157 personer som åtnjuter denna förmån. Framöver kan många fler konstnärer få chansen!

I regeringens budgetproposition för utgiftsområdet 17 återkommer en rad satsningar på kulturområdet, med tydliga kopplingar till de kulturpolitiska prioriteringarna barn och ungas rätt till kultur, kulturarv för framtiden och förbättrade villkor för den nyskapande kulturen.

Några exempel på satsningar är att den kyrkoantikvariska ersättningen föreslås uppgå till 460 miljoner kronor per år till och med 2014. Det görs även satsningar där medel avsätts för det byggda kulturarvet som förvaltas av hembygdsrörelsen. Verksamheterna vid Sveriges Teatermuseum, Stiftelsen Marionettmuseet och samarbetsnämnden för folklig dans integreras i Statens musiksamlingar. Konstnärsnämndens anslag förstärks. Teateralliansen och Centrumbildningarna tillförs medel för att stärka kulturskapares möjligheter på arbetsmarknaden.

Ett stabilt finansieringssystem för idrotten införs och kopplingen till AB Svenska Spels överskott upphör. Idrottsanslaget uppgår till 1 205 miljoner kronor. Nu underlättar vi för idrottsföreningarna att planera sin verksamhet.

För Idrottslyftet utbetalas 500 miljoner kronor även under 2010. Det syftar till att få fler barn och ungdomar att idrotta. Ett nytt nationellt kompetenscentrum skapas med uppdrag att underlätta för idrotten att söka och få internationella idrottsevenemang till Sverige.

Alliansen vågar både ompröva och förnya samtidigt som vi slår vakt om och utvecklar det som fungerar väl. Barn och unga uppmärksammas särskilt i de nya mål föreslås. Det är en mycket bra början på en ny kulturpolitik!

Cecilia Magnusson

Svensk Tidskrift: Har Merkel blivit sosse?

I veckans nummer av den liberalkonservativa nättidningenSvensk Tidskrift:

- Tyskland är i stort behov av reformer. Men Angela Merkel verkar nöjd med att fortsätta regera med de tyska socialdemokraterna. Den bilden förmedlas åtminstone i tysk press, menar Anders Ydstedt som frågar sig "Hur rött kan Tyskland bli?".

- Kritiken mot USA:s president Barack Obama växer. I lördags samlades demonstranter i Washington för att protestera mot vänstervridningen i amerikansk politik. Mats Johansson rapporterar från Obamas "nine-twelve".

- Svensk Tidskrift rapporterar också från årets seminarium ordnat av Gösta Bohmans fond för idédebatt.Folkhemskapitalism och radhusproletärer debatterades av Stig-Björn Ljunggren och Dick Kling. Dessutom delades årets Bohmanpris ut.

- Och i Veckan som gick har Anna Anka tilldragit sig stor uppmärksamhet. Ja, och så det norska valet förstås. Fast Svenska Dagbladet fick fel.

http://www.svensktidskrift.se/

Du behövs! Val 20 september

Socialdemokraten Ulf Bjureld har in i det sista lyckats skapa intresse för de val Svenska kyrkan arrangerar söndag 20 september. Han har noterat att partiledaren Mona Sahlin befinner sig på kändisfest på Mallorca istället för att delta i en kampanjavslutning för något S-partiet säger sig prioritera. De interna motsättningarna inom Rörelsen får man hantera själv. Det är ju inte precis första och knappast sista gången Mona Sahlins handlingar offentligt recenseras av de egna. För att markera något slags jämvikt har det konstaterats att den moderata kulturministern är på samma Medelhavsö och samma fest. Och det hävdas vara konstigt då Lena Adelsohn Liljeroth också är ansvarig för samfundsfrågor inom regeringen. Men det är en enorm skillnad! Svenska kyrkan och staten har förändrade relationer sedan 2000. Det finns inget kyrkoministerium och söndagens val organiseras inte av någon statlig myndighet. Istället är det rätt klokt att kulturministern, som inte kandiderar till något uppdrag inom Svenska kyrkan, ligger lågt på samma sätt som hon bör förhålla sig på respektfullt avstånd till andra kyrkor och församlingar som den romersk-katolska, de ortodoxa, judiska församlingen eller de muslimska organisationer som finns. Hur ledande företrädare utses är upp till var och en. Läget är ju annorlunda för Mona Sahlin då hon leder ett parti som tydligt markerat ökad politisering av Svenska kyrkan. Nu får hon utöva sitt ledarskap med drink i handen på femtioårskalas på ett lyxhotell några tusen kilometer bort.

Mediebevakningen av årets kyrkoval får nog sägas ha varit litet bättre än tidigare, även om det stora intresset visas det låga valdeltagandet. Ett antal församlingar och nomineringsgrupper har också gjort sitt till för att öka temperaturen. Men från ganska låga gradtal, skall sägas. Hemma i Barkåkra har både församlingen som moderaterna och en annan gruppering sett till att material hamnat i brevlådorna. Och i Stockholm har jag fångat upp broschyrer från flera håll. Mest spännande är nog den från Hedvig Eleonora på Östermalm. Under rubriken Du Behövs! skrivs både om valet den 20 september som om verksamheten. Här, liksom på många andra håll, finns en imponerande bredd som visar hur viktig och angelägen Svenska kyrkan kan vara. I församlingsbladet informeras om ett kommande Bergmansymposium som den 20-21 november arrangeras för att lyfta fram den stora regissörens tankar kring ”ondskan, människan och metafysiken”. Det sjunde inseglet (inspelad vid Hovs hallar på Bjäre) och Viskningar visas och sedan kommer samtal att föras med bland andra skådespelerskan Inga Landgré, biskop Carolin Krook och regissör Stefan Jarl. 27 september ger altsångerskan Anna Larsson en rapsodi med musik komponerad av Johannes Brahms. Under tre söndagar kommer också gästpredikanter att bjudas in att ta predikstolen i besittning. Domsöndagen 22 november är vikt för Mats Svegfors vilket har alla möjligheter att bli mycket givande.

Församlingsbladet från Hedvig Eleonora berättar också om det stundande kyrkovalet. Moderaterna presenterar några av de tankar partiet lokalt vill förverkliga. Och bland namnen på listan finns förutom Annika Sandström i topp även Carl Bildt. Inte bara utrikesministern finns med på en valsedel utan även justitieminister Beatrice Ask kandiderar på Kungsholmen. Med tanke på att varje röstberättigade har möjlighet att kryssa upp till tre personer på varje lista skall regeringsmedlemmarna inte utesluta att de inom kort kommer att få kallelser till nya sammanträden.

Hans Wallmark

Är vodou kultur?

Idag öppnar Världskulturmuseet i Göteborg sin stora höstutställning. Den heter Vodou och tar upp den haitiska religionen som många, även jag har fördomar om. Det är en sevärd utställning som vandrar runt i Europa och målsättningen är att hela samlingen på 2000 föremål till sist ska bli till ett permanent museum i Haiti. I Göteborg finns några hundra föremål utställda.

Min uppfattning om vodoun var ganska grund som en blandning mellan katolicism och afrikansk kultur. Jag visste dock inte att det inte förekommer dockor som man sticker med nålar i.
Voduon är istället en kraft som användes mot förtyck och fattigdom.

Religionen hade en avgörande roll i kampen på ön som slutade med att Haiti blev det första landet som avskaffade slaveriet. Det är en fantasieggande religion med både mörka och ljusa sidor.

Under hösten anordnas dessutom flera spännande program kring utställningen. Är du i stan någon gång fram till årskiftet så ta chansen att se denna viktiga utställning.

En av kulturens viktiga uppgifter är att slå hål på fördomaroch överföra bildning. Jag känner mig definitvt lite mer bildad efter mitt besök.

Cecilia Magnusson

Kulturpolitik i förändring av professor Pier Luigi Sacco

Mitt seminarium om kultur och tillväxt och den kreativa näringen tillsammans med Christer Gustafsson från Kulturmiljö Halland blev mycket lyckat. Ravello LAB och professor Pier Luigi Sacco medverkade.Vi var i Europahuset och MayAnn Ramsay inledde dagen.Ett trettiotal gäster kom från kulturdepartementet, ambassader, Sveriges kommuner och landsting, Riksantikvarieämbetet och riksdagen.

På torsdag presenterar kulturministern och näringsministern en gemensam satsning på den kreativa näringen vilket är mycket glädjande. Att detta är framtidsfrågor framgår tydligt även i regeringsförklaringen där statsminstern speciellt lyfte fram kulturens betydelse.
På måndag presenterar vi kulturpropositionen där vi kan glädja oss åt en framåtsyftande kulturpolitik med satsninger på skapande skola och kulturbrygga. Mer presenteras på måndag men jag kan avslöja redan nu att Halland kommer väl ut i propositionen.

Anne Marie Brodén
Riksdagsledamot Halland

Svensk Tidskrift: Om kulturkonservatismen

Veckans uppdatering av kulturtidningen Svensk Tidskrift:

- När Göran Hägglund i Almedalen pratade om "vanligt folks rätt att få vara ifred" och tog strid mot kulturetablissemanget väckte det stor uppmärksamhet. Maria Eriksson har intervjuat bland andra en stabschef, en politisk redaktör och en ungdomsförbundsordförande om ett parti i
förändring. Är det dags att börja prata om "De nya Kristdemokraterna"?

- Tony Samuelssons "Jag var en arier" utspelar sig i ett svenskt 70-tal där Hitlertyskland vunnit kriget. Fredrik Segerfeldt har läst en tankeväckande men provocerande bok.

- I Veckan som gick har Stockholms arbetarekommun lagt sina pannor i djupa veck, är det Sahlin eller Jämtin som ska säkra valvinsten?

Mer läsning här:

http://www.svensktidskrift.se/

Tack för maten!

Voksenåsen är Norges nationalgåva till Sverige efter andra världskriget. 2010 firas femtioårsjubileum. Alla håller tummarna för att kungaparen från de båda nationerna den 2 oktober kan träffas tillsammans med andra gäster på anläggningen som finns 501 meter ovanför Oslo med en bedårande utsikt över stad, fjord och med svenska berg bortom skogarna i öster.

Svenska Fastighetsverket förvaltar det som utvecklats till ett ledande konferenshotell och en betydande kulturinstitution. En del av programverksamheten finansieras via det svenska kulturdepartementet. Huvudsakligen lever och frodas man av sina gäster som inte minst uppskattar matsalarna. Karl Einar Ellingsen är en stolt chef som varit på plats sedan slutet av 1990-talet. På klingande norska säger han att Voksenåsen med åren kommit att innebära allt mer svensk närvaro i Norge och det är något han uppskattar. Och det är mycket marknad och litet katedral, något som jag borde uppskatta säger han med en blinkning till den moderate riksdagsmannen. Goda affärer och gäster som vill komma tillbaka har gjort det möjligt att finansiera utbyggnad och nya rum. Användandet av ordet ”katedral” syftar på ambitionen att vara en mötesplats, inte bara för nordiska företrädare utan med en vidare spejande blick än så. Det arrangeras seminarier, föreläsningar, utställningar och konserter.

Voksenåsen är mycket Norden när det är som bäst. Lokalerna präglas av utrymme, luft och funktionalitet. De flesta möbler är från Småland. Det finns vacker konst. Och olika framträdande personer hedras med att få låna sina namn till delar av byggnaden: Dag Hammarskjöld, Gustav Wasa och mindre grupprum som påminner om Astrid Lindgrens skapelser Pippi Långstrump och Emil. Vid ingången finns skulpturer och byster, bland annat en föreställande den legendariske chefredaktören Torgny Segerstedt.

Under en rundvandring med Karl Einar Ellingsen går det verkligen att uppfatta den genuina varma hemkänsla som finns på Voksenåsen som att detta är hans egen ögonsten. Han är dessutom något inte alldeles vanligt som en ledande kulturperson - kompositör och pianist - som kan kombinera engagemang och klappande hjärta för fantasi och kultur med sunt ekonomiskt tänkande. Det här handlar också om en bortglömd del av Sveriges historia. Ibland talas det kritiskt om vad man inte gjorde under andra världskriget, menar Karl Einar Ellingsen. Med Voksenåsen säger vi i Norge ”Tack för maten”. Under krigsåren försågs många nämligen med soppa från Sverige. Näringstillskott som betydde mycket för inte minst de mindre. Under 1940-talet uppfördes fler än 700 ”svenskhus” på olika håll i Norge. Kåkar för barnfamiljer som erbjöd både trygghet och värme. Min guide har själv vuxit upp i en sådan fastighet. Och sedan utbildades en så kallad norsk polisstyrka på andra sidan gränsen som hade stor betydelse efter freden 1945.

Voksenåsen innebär närvaro och delaktighet. Men också en påminnelse om att våga stå upp för rätt och sanning i en svår tid. Allt detta är onekligen värt att fira nästa år!

Hans Wallmark

Svensk Tidskrift: Gotlandsmysteriet tätnar

Veckans uppdatering av den liberalkonservativa kulturtidningen på nätet:

- Liberaler har goda skäl att förhålla sig skeptiska till genusteorier. Dessutom kan man vara liberal på mer än ett sätt, menar Patrik Lindqvist i en replik på Erika Aldenbergs "Sanna liberaler tar avstånd från biologisk determinism".

- Stefan Olsson, verksam vid FOI, recenserar Dick Sundevalls bok "Peter Rätz" om infiltratörer i polisens tjänst - en olaglig verksamhet som ingen tycks vilja utreda.

- "Att brottas med en bläckfisk" är det uttryck som diplomaten, affärsmannen och ministern Ulf Dinkelspiel använder för att beskriva de långa förhandlingarna på vägen mot ett svenskt EU-medlemskap i sin bok "Den motvillige europén". Mats Johansson recenserar.

- Och i Veckan som gick har dimman tätnat kring mysterierna i Östersjön: Gotland, Putingaz och Arctic Sea.

Finns att läsa här:http://www.svensktidskrift.se/

Alliansen sparar inte på kulturen!

Kommunernas och Landstingens egen tidning Dagens Samhälle dimper ner i min brevlåda varje torsdag. Sällan väcker den mitt mitt intresse dock blev jag denna vecka sittande med den en lång stund.

Anledningen är den bilaga som fanns med kallad Kultur och Fritid där man ger politikområdet 20 sidor egen plats. Det är i stora stycken en intressant läsning där det bland annat framgår att kulturanslagen inte alls håller på att förintas ute i kommuner och landsting. Det är ju ingen nyhet men i media framställs situationen som om den stora kulturskymningen vore här och då är det välkommet med bevis på motsatsen!

Lite förundrad är jag över redaktionens nyvakna insikt att de alliansstyrda kommunerna är de som sparar minst på kulturområdet. Två av tre kommuner som sparar mindre på kulturen än på annat är just alliansstyrda. Jag kan inte låta bli och fundera på vilka grunduppfattningar som journalisten ger uttryck för.

Man insinuerar på flera ställen i artikeln att Fredrik Reinfeldt och Anders E Borg gett uttryck för att man i kommunerna ska prioritera ned kulturen. Vad kan man fått det ifrån?

Slutsatsen för mig är att vi måste bli mycket bättre på att nå ut med de stora satsningar som vi inom alliansen gjort på kulturområdet. Okunskapen och fördomarna lever kvar på många ställen i vårt samhälle!

Cecilia Magnusson

Kulturmotioner vid moderata stämman

Under årets arbetstämma i Västerås den gångna veckan behandlades två motioner från ledamöterna i riksdagens moderata kulturkommitté. Stämman beslöt i enlighet med partistyrelsens yttranden att anse dem besvarade eller avslagna.

Motion 19: Kulturen – en murbräcka för integration

Att finna vägar för att få människor som flyttar till Sverige från hela världen att också komma in i det svenska samhället är absolut nödvändigt. Då menar vi inte enbart att de ska hitta en bra bostad och ett arbete utan bli en del av vårt samhälle. Propositionen ”Fler vägar in” tar upp problematiken och vi vill peka på fler krafter som kan användas för att accelerera integrationsprocessen.

Kulturen är en kraft av sällan skådat slag. Vi underskattar den många gånger och är rädda att använda den då det finns en felaktig föreställning kring att om man använder kulturen som ett redskap förlorar den sitt egenvärde. I ett antal sammanhang kan kulturen användas som nyckel för en bredare integration.

Ett exempel är Sunnadalskolan i Karlskrona som kallar sig för hela världens skola. Skolan har 400 barn och ungdomar – 85 procent av dem har annat modersmål än svenska och eleverna kommer från 45 olika nationer.

Vi kan alla rada upp exempel på skolor som denna och de allra flesta har stora problem. På Sunnadalskolan är eleverna stolta, här gillar personalen sina elever och eleverna sina vuxna. Man har goda resultat. Självklart finns det också konflikter på denna stora arbetsplats som på många andra arbetsplatser. Men de är hanterbara.

Sunnadalskolan är en stolthet för Karlskrona kommun. I hela landet känner man till läraren Peter Skogsbergs kulturarbete som är något unikt i svenskt skolväsende. Kultur och undervisning går ihop i samverkan med Marinmuseum.

För snart tio år sedan fick Peter Skogsberg ta hand om ett antal pojkar som inte kunde vara på skolan och han gick till Marinmuseum med dem och bedrev undervisning därifrån. Det fungerade jättebra och en samverkan var född. I dag är elevernas alla skolår på skolan på något sätt involverat med museet i undervisningen. Sunnadalskolan har funnit en modell av kunskapsinhämtning via museisamverkan och teaterprojekt med marintema. Det har berikat pedagogiken, stimulerat eleverna och ökat lusten att gå till skolan. Sunnadalskolan har kommit in i en god cirkel. Det finns skolor som går före och bildar modell för modern pedagogik och kunskapsinhämtning. Sunnadalskolan i Karlskrona är ett sådant exempel.

Ur integrationsaspekten är exemplet om museiguidning underbart. Eleverna lär sig om museets samlingar i den ordinarie undervisningen och blir guider. Som avslutning bjuder eleverna in sina familjer och släktingar för att guida dem i museet. Vuxna människor från hela världen som inte ens vetat om att det finns ett museum kommer dit och går därifrån med kunskap och en enorm stolthet över sin unga släktings insats som museiguide.

Genom barnen är kulturen en murbräcka i integrationsarbetet också för de vuxna. Ett liknande arbete kan säkert vara framgångsrikt på flera orter i landet. Föreningarna, både idrotts- och kulturföreningar bär upp mycket av det civila samhället. Att uppmuntra dem att i högre utsträckning delta i integrationsarbetet tror vi är ännu ett verktyg att använda. Via regler för bidragsgivning kan man påverka föreningarnas insatser och genom att staten sluter avtal med ideella föreningar inom kulturområdet, på samma sätt som man gjort inom det sociala området, kan man liera sig med en kraft i det civila samhället som har en stor potential.

Vi förslår därför att arbetsstämman beslutar

att kulturen skall vara ett verktyg i arbetet att åstadkomma en bättre integration, samt
att ställa sig bakom vad som i motionen anförs om samarbete mellan den civila sektorn och de samhälleliga sektorer som aktivt arbetar med frågan kring kultur.

Cecilia Magnusson, Innerstaden, Göteborg
Anne Marie Brodén, Laholm, Hallands län
Mats Johansson, City, Stockholms stad
Hans Wallmark, Ängelholm, Skåne
Olof Lavesson, Slottsstaden, Skåne
Göran Montán, Kristianstad, södra Skåne

Motion 27: Integrera kulturen i grundskolans pedagogiska verksamhet

Vi lever i ett komplext och föränderligt samhälle, vilket också ställer allt större krav på skolor och andra utbildningsinstanser. Det är därför viktigt att ställa krav på en fungerande och kunskapsinriktad utbildningskedja. I slutrapporten ”Jobb, välfärd och kunskap” betonas vikten av samverkan mellan skola och näringsliv, liksom att det finns individuella utvecklingsplaner.

Vi ledamöter i den moderata kulturkommittén anser att detta är ett bra inriktningsmål. Vi vill dock understryka att kultur bör integreras i grundskolans pedagogiska verksamhet då vi anser att detta har en stor betydelse för barnets lärandeprocess. Den moderna pedagogiska forskningen visar att lusten till lärandet är en nyckel i allt framgångsrikt skolarbete.

Barn och ungdomar lär sig bättre och fortare när den ansvarige pedagogen använder sig av färg, form, dans, scenisk gestaltning, hörsel, syn och känsel. Ett mer organiserat samarbete mellan utbildning och kultur skapar stora möjligheter att göra den svenska skolan bättre utan att detta behöver innebära ökade kostnader.

I begreppet kultur ryms många olika företeelser. Skolbiblioteken utgör exempelvis en viktig funktion i gränslandet mellan kultur och skola. Enligt kulturutredningen har cirka hälften av landets kommuner ett utvecklat samarbete med specialpedagoger, särskolor och modersmålslärare kring lättläst litteratur och specialanpassade medier.

Ändå har bara 36 procent av eleverna tillgång till ett skolbibliotek som är bemannat mer än fem timmar i veckan. Bibliotek liksom museum är också institutioner som möjliggör att barnet får tillgång till sitt eget kulturarv liksom andra kulturer. De spelar således en viktig funktion för barnets kunskap om sig själva och sin omvärld. Bättre tillgänglighet till skolbiblioteken borde därför vara ett för moderaterna prioriterat område.

Olika konstformer skulle också kunna spela en större roll för att komplettera den vanliga pedagogiken. Att skriva, måla och uttrycka sig sceniskt kan ha stor betydelse för det individuella barnets möjligheter att utveckla sin egen kommunikation. Vissa barn är blyga medan andra är utåtriktade och rastlösa. Kulturen kan därför spela en stor roll för det individuella barnets lärande.

Vi ser därför positivt på ett ökat samarbete mellan kultursektorn och skolan och vill i linje med regeringens satsning på Skapande skola, det statliga stödet till kultur i skolan, som sedan starten 2008 engagerar högstadieelever i 235 kommuner, 24 stadsdelar och 59 friskolor uppmuntra till aktiva partnerskap mellan skolor, kulturorganisationer och kulturutövare.

Den stora utvecklingspotential som ett närmare samarbete mellan kultur och utbildningssektorn innebär bör vi nyttja. Kulturen skall, som en konsekvens av detta, vara en naturlig del för oss moderater när vi formulerar våra framtida visioner om den svenska skolan.

Vi förslår därför att arbetsstämman beslutar

att ställa sig bakom vad som i motionen anförs om bättre tillgänglighet till skolbibliotek, samt
att ställa sig bakom vad som i motionen anförs om aktiva partnerskap mellan kultursektorn och utbildningssektorn.

Cecilia Magnusson, Innerstaden, Göteborg
Anne Marie Brodén, Laholm, Hallands län
Mats Johansson, City, Stockholms stad
Hans Wallmark, Ängelholm, Skåne
Olof Lavesson, Slottsstaden, Skåne
Göran Montán, Kristianstad, södra Skåne