Var nyligen och såg Jerry Williams uppträda på Grand Hotel i samband med julbord där. Vilken show!
Denne artist blir bara bättre och bättre. Runt de 70 och still going strong. Det var folk ur livets alla skeden som var där och lyssnade och jag kan med lätthet säga att samtliga var både imponerade och fann att Jerry Williams levererade en mycket bra föreställning.
Vi har så många duktiga artister här i Sverige som berikar vårt kulturliv. Det är roligt att få uppleva dem live!
Peder Wachtmeister
måndagen den 19:e december 2011
fredagen den 25:e november 2011
Möte med Riksdagens Kultur- och hälsagrupp
I onsdags var det dags för ett nytt möte med Riksdagens Kultur- och hälsagrupp. Vi är en förening i Riksdagen bestående av riksdagsledamöter ifrån kulturutskottet, socialutskottet, utbildningsutskottet och socialförsäkringsutskotett samt externa experter inom kultur och/eller hälsa.
Vid detta möte uppmärksammade vi Fredrik Ulléns beviljade forskaranslag på knappt 30 miljoner kronor som ska gå till forskning kring den musicerande människan - kultur och arv i samspel. Vi berörde också regeringens lyckade satsning på 30 miljoner till Kultur för äldre som Kulturrådet har fått i uppdrag att fördela. Det har kommit in över 110 ansökningar, främst ifrån kommuner och landsting, som nu ska utvärderas.
Gruppen planerar också för seminarier på temat Kultur och hälsa i vår.
Anne Marie Brodén
måndagen den 21:e november 2011
Kommittéresa till Strasbourg
Den 13-15 november besökte vi Moderater i kulturutskottet Strasbourg, vilket sammanträffade med att Europaparlamentet hade session där.
Under tre dagar besökte vi bland annat Europadomstolen och fick där träffa den svenska domaren Elisabet Fura som berättade om deras arbete med främst mänskliga rättigheter.
Vidare träffade vi den svenska ambassadören, Carl-Henrik Ehrenkrona, som berättade om UD:s representation vid de olika europeiska instanserna i just Strasbourg.
Vi hann även med att besöka Europarådet och deras motsvarande kulturutskotts högsta tjänstemän för en dragning av deras område och olika projekt.
Slutligen spenderade vi en dag tillsammans med våra moderata parlamentariker i Europaparlamentet.
Vi som åkte var: Cecilia Magnusson, Peder Wachtmeister, Gustaf Hoffstedt, Anne Marie Brodén, Michael Svensson, Ellen Juntti, Amir Adan och Göran Montan.
Å kommitténs vägnar:
/Peder Wachtmeister o Gustaf Hoffstedt
tisdagen den 1:e november 2011
En film kan säga mer än tusen ord!
Kvinnan sitter och halvsover en bit bak i bussen, hon tilltalas av mannen som sitter intill. Han frågar hur hon mår och de småpratar lite. Plötsligt kör en polisbil förbi och stannar bussen. In kommer en polis och säger "det har varit en skottlossning - alla negrer sk omedelbart gå av bussen och er andra ska vi försöka transportera hem." Kvinnan och mannen bak i bussen skyndar sig av.
På tiden för denna korta scen gavs en grundkurs i hur samhället såg ut i slutet av 50-talet och början av 60-talet i Missisippi, USA. Bilden är glasklar. Var du svart var du ingenting värd. Var du vit hade du alla rättigheter och inga skyldigheter och detta präglade hela samhället.
Filmen jag var och såg med min 16-åriga dotter heter Niceville. Det var på hennes förslag som vi såg filmen. Jag tror att hon hade fastnat för den då den skulle handla om en ung kvinna som vill bli författare och vill dokumentera sin omgivning efter att hon kommit hem från sina avslutade universitetsstudier.
Huvudrollsinnehavaren har blivit uppfostrad av familjens svarta hembiträde Constantine som arbetat i familjen i 29 år. Hon är nu borta och anledningen till detta är höljd i dunkel. Föräldrarna vill inte prata om saken. Den unga kvinnan har inte, som hennes jämnåriga väninnor, som högsta önskan att bli gift utan hon vill ha ett jobb. Hon får jobb på tidningen Jackson Journal.
Hon när dessutom en dröm att bli författare och vill spegla hur livet som hembiträde är. Detta är sprängstofff då det är förbjudet att ifrågasätta apartheidlagarna som råder i delstaten.
Det är en mycket bra film som jag vill rekommendera. Väldigt många i publiken satt kvar i salongen under eftertexterna för det var en tänkvärd film.
Filmen förmådde föra över tidsandan som jag tror då rådde. Den visade upp en utsatthet som rådde mellan människor, inte bara mellan vita och svarta. En historia som lätt kan översättas till hur dagens samhälle ser ut. Samtidigt var det en mycket fin film med fantastiska skådespelarprestationer och ett stort mått av humor.
En riktig vaccinationsinjektion mot främlingskap är filmen Niceville!
Cecilia Magnusson
På tiden för denna korta scen gavs en grundkurs i hur samhället såg ut i slutet av 50-talet och början av 60-talet i Missisippi, USA. Bilden är glasklar. Var du svart var du ingenting värd. Var du vit hade du alla rättigheter och inga skyldigheter och detta präglade hela samhället.
Filmen jag var och såg med min 16-åriga dotter heter Niceville. Det var på hennes förslag som vi såg filmen. Jag tror att hon hade fastnat för den då den skulle handla om en ung kvinna som vill bli författare och vill dokumentera sin omgivning efter att hon kommit hem från sina avslutade universitetsstudier.
Huvudrollsinnehavaren har blivit uppfostrad av familjens svarta hembiträde Constantine som arbetat i familjen i 29 år. Hon är nu borta och anledningen till detta är höljd i dunkel. Föräldrarna vill inte prata om saken. Den unga kvinnan har inte, som hennes jämnåriga väninnor, som högsta önskan att bli gift utan hon vill ha ett jobb. Hon får jobb på tidningen Jackson Journal.
Hon när dessutom en dröm att bli författare och vill spegla hur livet som hembiträde är. Detta är sprängstofff då det är förbjudet att ifrågasätta apartheidlagarna som råder i delstaten.
Det är en mycket bra film som jag vill rekommendera. Väldigt många i publiken satt kvar i salongen under eftertexterna för det var en tänkvärd film.
Filmen förmådde föra över tidsandan som jag tror då rådde. Den visade upp en utsatthet som rådde mellan människor, inte bara mellan vita och svarta. En historia som lätt kan översättas till hur dagens samhälle ser ut. Samtidigt var det en mycket fin film med fantastiska skådespelarprestationer och ett stort mått av humor.
En riktig vaccinationsinjektion mot främlingskap är filmen Niceville!
Cecilia Magnusson
onsdagen den 26:e oktober 2011
Vad vill oppositionen med kulturen?
Att oppositionen är splittrad märks även på kulturområdet. Deras förslag spretar åt alla håll och det är svårt att se någon samsyn på de viktiga områdena.
Vad som framgår är att Socialdemokraterna accepterat Alliansens kulturpolitik. (S) riktar ingen kritik riktas mot Skapande skola, Kreativa näringar, Kultur och hälsa. Socialdemokraterna har helt enkelt väldigt lite eget att komma med, särskilt vad gäller finansiering, utan kör med sin numera standardiserade och klassiska överbudspolitik.
Frågan många kulturintresserade ute i landet ställer sig nu är: Vad är den socialdemokratiska kulturpolitiska idén som Juhols talat så mycket om sedan han valdes?
Finns det över huvudtaget någon alternativ kulturpolitisk idé hos det stora oppositionspartiet?
För övrigt var jag tillsammans med mina moderata riksdagsbänkskollegor från Sörmland, Walburga och Lotta, på Stenhammars gods förra vecka där vi fick en genomgång av deras kulturmiljöarbete, djuruppfödning samt annat smått och gott.
Peder Wachtmeister
Vad som framgår är att Socialdemokraterna accepterat Alliansens kulturpolitik. (S) riktar ingen kritik riktas mot Skapande skola, Kreativa näringar, Kultur och hälsa. Socialdemokraterna har helt enkelt väldigt lite eget att komma med, särskilt vad gäller finansiering, utan kör med sin numera standardiserade och klassiska överbudspolitik.
Frågan många kulturintresserade ute i landet ställer sig nu är: Vad är den socialdemokratiska kulturpolitiska idén som Juhols talat så mycket om sedan han valdes?
Finns det över huvudtaget någon alternativ kulturpolitisk idé hos det stora oppositionspartiet?
För övrigt var jag tillsammans med mina moderata riksdagsbänkskollegor från Sörmland, Walburga och Lotta, på Stenhammars gods förra vecka där vi fick en genomgång av deras kulturmiljöarbete, djuruppfödning samt annat smått och gott.
Peder Wachtmeister
torsdagen den 13:e oktober 2011
Fysisk aktivitet på recept
Att vi mår bra av att röra på oss och motionera regelbundet är ingen hemlighet. Tyvärr ställer det moderna samhället allt mindre krav på fysisk ansträngning, vilket bland annat avspeglas i en ökande förekomst av övervikt hos befolkningen. Fysisk inaktivitet och övervikt är stora medicinska riskfaktorer som bland annat resulterar i en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Enligt en rapport som tagits fram Björn Lindgren, professor i hälsoekonomi vid Lunds universitet, kostar bristen på fysisk aktivitet samhället 6 miljarder kronor per år.
Traditionellt faller ansvaret för behandling av de följdsjukdomar som uppstår på grund av övervikt och fysisk passivitet på sjukvården. Men det finns även andra metoder. Fysisk aktivitet på recept är ett komplement till medicinsk behandling som innebär att legitimerad vårdpersonal ordinerar fysisk aktivitet på motsvarande sätt som ett läkemedel. Fysisk aktivitet på recept kan användas både i förebyggande och behandlande syfte och är anpassad efter individen med avseende på träningsmängd och typ av aktivitet.
Den som ansvarar för utförandet är landstingen i samarbete med bland annat föreningen Svenskt friluftsliv som är en av de största representanterna för ideella organisationer i Sverige. Tillsammans har dess 23 medlemsorganisationer ungefär två miljoner medlemmar. Ett tiotal av organisationerna deltar i arbetet med fysisk aktivitet på recept och erbjuder en lång rad aktiviteter till de personer som ordineras recept.
De aktiviteter som ordineras varierar. Det kan exempelvis handla om stavgång, dans, styrketräning eller cykling. En avgörande framgångsfaktor är att träningsdosen ligger på en nivå som personen i fråga klarar av och att träningen utförs kontinuerligt.
Och det ger resultat. Av dem som ordinerats motion uppger hälften att de upplever minskade sjukdomssymptomen och 70 procent är fortsatt fysiskt aktiva efter ett år.
Människokroppen är inte konstruerad för att sitta stilla, och vi behöver röra på oss för att må bra.
Göran Montan
Traditionellt faller ansvaret för behandling av de följdsjukdomar som uppstår på grund av övervikt och fysisk passivitet på sjukvården. Men det finns även andra metoder. Fysisk aktivitet på recept är ett komplement till medicinsk behandling som innebär att legitimerad vårdpersonal ordinerar fysisk aktivitet på motsvarande sätt som ett läkemedel. Fysisk aktivitet på recept kan användas både i förebyggande och behandlande syfte och är anpassad efter individen med avseende på träningsmängd och typ av aktivitet.
Den som ansvarar för utförandet är landstingen i samarbete med bland annat föreningen Svenskt friluftsliv som är en av de största representanterna för ideella organisationer i Sverige. Tillsammans har dess 23 medlemsorganisationer ungefär två miljoner medlemmar. Ett tiotal av organisationerna deltar i arbetet med fysisk aktivitet på recept och erbjuder en lång rad aktiviteter till de personer som ordineras recept.
De aktiviteter som ordineras varierar. Det kan exempelvis handla om stavgång, dans, styrketräning eller cykling. En avgörande framgångsfaktor är att träningsdosen ligger på en nivå som personen i fråga klarar av och att träningen utförs kontinuerligt.
Och det ger resultat. Av dem som ordinerats motion uppger hälften att de upplever minskade sjukdomssymptomen och 70 procent är fortsatt fysiskt aktiva efter ett år.
Människokroppen är inte konstruerad för att sitta stilla, och vi behöver röra på oss för att må bra.
Göran Montan
torsdagen den 22:e september 2011
Vi måste underlätta för blivande idrottsstjärnor
Jag skrev i helgen en artikel på SvD Brännpunkt om att förbättra möjligheterna att kombinera eftergymnasiala studier och elitidrott.
Vi måste underlätta för blivande idrottsstjärnor
Det råder ingen tvekan om att svenska folket tycker om sina gamla idrottshjältar som genom historien har skänkt landet enorma framgångar. Genom TV-program som Mästarnas mästare får vi äran att återigen uppleva vilka fantastiska prestationer dessa legender utfört. Mot bakgrund av att Sverige är ett litet land med en befolkning på 9 miljoner invånare är det otroligt att vi lyckats få fram världsstjärnor i en mängd olika sommar- och vinteridrotter.
Emellertid har vi på senare år tvingats konstatera att Sverige halkat efter när det gäller möjligheterna att stå sig i den internationella konkurrensen. Ett smärtsamt exempel kan tas från det nyss avslutade världsmästerskapet i friidrott, där vi tog ut vår hittills minsta vm-trupp någonsin. Majoriteten av de som väl var på plats hamnade dessutom långt ner i resultatlistorna.
För att även i framtiden kunna fostra och utbilda svenska idrottstalanger till att bli världsstjärnor är det viktigt att dessa ges möjlighet att kunna kombinera sitt idrottande med studier. Riksidrottsförbundet har uppmärksammat betydelsen av att kombinera idrott och utbildning och har därför satsat resurser på att Sverige skall bli en världsledande nation som stimulerar elitsatsande ungdomar att nå sin fulla potential både som människor och som idrottare. Denna ”svenska modell” har blivit en viktig stödform som underlättar för idrottstalanger som vill satsa på idrott att kunna kombinera detta med främst studier.
Problemet för många hårt satsande ungdomar är att de ofta prioriterar idrotten före gymnasiet eller i värsta fall tvingas hoppa av skolan helt för att satsa på sin idrott. Flera studier har visat att talangutveckling och elitsatsning varit en totalsysselsättning under viktiga ungdomsår. Mot den bakgrunden skapades ett stödsystem riktat mot intensivsatsande idrottsungdomar – en modell som innehöll flexibilitet och tidsutrymme. Omskrivet innebär detta att ungdomarna fick möjlighet att välja bort ett antal skoltimmar på schemat och ändå få en fullvärdig gymnasieutbildning. Till viss del gavs även möjligheter att förlänga skolgången med ytterligare ett utbildningsår om idrottsträningen krävde extra mycket skoltid.
Ett stort problem uppstår dock när det gäller elitidrottssatsning i kombination med eftergymnasiala studier då vi i Sverige varit dåliga på att ge samma stöd och förutsättningar för dessa något äldre ungdomar. Resultatet av detta har blivit att många unga elitidrottare flyttar till kontinenten och college för att hitta möjligheten att kunna kombinera elitsatsningen med eftergymnasiala studier. De flesta idrottsmän- och kvinnor toppar vid ca 25 års ålder, vilket innebär att vi måste skapa gynnsamma förutsättningar för ett fortsatt elitidrottssatsande efter gymnasiet.
För att lyckas med detta lägger jag därför fram ett konkret förslag som kommer att underlätta för en fortsatt elitsatsning. Förslaget bygger på att låta elitidrottssatsande ungdomar ges möjlighet att studera i 75 procents takt men få 100 procents stöd från CSN under sina universitets- eller högskolestudier. Detta innebär att ungdomarna ges möjlighet att läsa en 4-årig utbildning på 6 år. Denna satsning skulle inte behöva kosta den svenska staten några större summor. Med ett bidrag från CSN på 2 720 kronor i tio månader under två års tid skulle kostnaden uppgå till 54 400 kronor. Om 100 elitidrottare gavs möjlighet att studera i denna något långsammare takt skulle således summan totalt hamna på 5 440 000 kronor. Mot bakgrund av våra gamla och nuvarande idrottsstjärnors fantastiska insatser som bidragit till att göra Sverige känt runt om i världen är detta ett lågt pris att betala.
Amir Adan
Vi måste underlätta för blivande idrottsstjärnor
Det råder ingen tvekan om att svenska folket tycker om sina gamla idrottshjältar som genom historien har skänkt landet enorma framgångar. Genom TV-program som Mästarnas mästare får vi äran att återigen uppleva vilka fantastiska prestationer dessa legender utfört. Mot bakgrund av att Sverige är ett litet land med en befolkning på 9 miljoner invånare är det otroligt att vi lyckats få fram världsstjärnor i en mängd olika sommar- och vinteridrotter.
Emellertid har vi på senare år tvingats konstatera att Sverige halkat efter när det gäller möjligheterna att stå sig i den internationella konkurrensen. Ett smärtsamt exempel kan tas från det nyss avslutade världsmästerskapet i friidrott, där vi tog ut vår hittills minsta vm-trupp någonsin. Majoriteten av de som väl var på plats hamnade dessutom långt ner i resultatlistorna.
För att även i framtiden kunna fostra och utbilda svenska idrottstalanger till att bli världsstjärnor är det viktigt att dessa ges möjlighet att kunna kombinera sitt idrottande med studier. Riksidrottsförbundet har uppmärksammat betydelsen av att kombinera idrott och utbildning och har därför satsat resurser på att Sverige skall bli en världsledande nation som stimulerar elitsatsande ungdomar att nå sin fulla potential både som människor och som idrottare. Denna ”svenska modell” har blivit en viktig stödform som underlättar för idrottstalanger som vill satsa på idrott att kunna kombinera detta med främst studier.
Problemet för många hårt satsande ungdomar är att de ofta prioriterar idrotten före gymnasiet eller i värsta fall tvingas hoppa av skolan helt för att satsa på sin idrott. Flera studier har visat att talangutveckling och elitsatsning varit en totalsysselsättning under viktiga ungdomsår. Mot den bakgrunden skapades ett stödsystem riktat mot intensivsatsande idrottsungdomar – en modell som innehöll flexibilitet och tidsutrymme. Omskrivet innebär detta att ungdomarna fick möjlighet att välja bort ett antal skoltimmar på schemat och ändå få en fullvärdig gymnasieutbildning. Till viss del gavs även möjligheter att förlänga skolgången med ytterligare ett utbildningsår om idrottsträningen krävde extra mycket skoltid.
Ett stort problem uppstår dock när det gäller elitidrottssatsning i kombination med eftergymnasiala studier då vi i Sverige varit dåliga på att ge samma stöd och förutsättningar för dessa något äldre ungdomar. Resultatet av detta har blivit att många unga elitidrottare flyttar till kontinenten och college för att hitta möjligheten att kunna kombinera elitsatsningen med eftergymnasiala studier. De flesta idrottsmän- och kvinnor toppar vid ca 25 års ålder, vilket innebär att vi måste skapa gynnsamma förutsättningar för ett fortsatt elitidrottssatsande efter gymnasiet.
För att lyckas med detta lägger jag därför fram ett konkret förslag som kommer att underlätta för en fortsatt elitsatsning. Förslaget bygger på att låta elitidrottssatsande ungdomar ges möjlighet att studera i 75 procents takt men få 100 procents stöd från CSN under sina universitets- eller högskolestudier. Detta innebär att ungdomarna ges möjlighet att läsa en 4-årig utbildning på 6 år. Denna satsning skulle inte behöva kosta den svenska staten några större summor. Med ett bidrag från CSN på 2 720 kronor i tio månader under två års tid skulle kostnaden uppgå till 54 400 kronor. Om 100 elitidrottare gavs möjlighet att studera i denna något långsammare takt skulle således summan totalt hamna på 5 440 000 kronor. Mot bakgrund av våra gamla och nuvarande idrottsstjärnors fantastiska insatser som bidragit till att göra Sverige känt runt om i världen är detta ett lågt pris att betala.
Amir Adan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
