Kulturell läsning i veckans nummer:
- Stig Fredrikson, Sveriges Televisions mångårige utrikeskommentator och som Moskva- korrespondent i början av 70-talet Alexander Solsjenitsyns kurir till väst, applåderade enligt egen utsago 90-talets ryska demokratiutveckling och var under 2000-talet optimistisk angående framtiden under Putin. Det har han dessbättre slutat med konstaterar Mats Johansson, riksdagsledamot (M) i en recension av hans senaste bok "Daterat Moskva, Rysslands väg leder bort".
http://www.svensktidskrift.se/?p=3783
- Biologen och myrexperten Edward Osborne Wilson fick en gång frågan vad han tyckte om marxismen och svarade då "wonderful theory, wrong species". I boken "Red Flag" ger sig David Priestland, doktor i historia, i kast med att beskriva den kommunistiska rörelsen, från Marx till
nutid. Det är en välbehövlig och informativ odyssé över en ideologi som vägrar gå ur tiden, skriver Danjell Elgebrandt.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3766
- I veckan som gick konstateras att än är undrens tid inte förbi; Dagens Nyheters kulturredaktion får äntligen ny chef efter Maria Schottenius och 20 av 54 tjänster ska bort. Den nya chefredaktören Gunilla Herlitz har tagit sitt besparingsuppdrag på allvar. Till slut har
tidningskrisen nått det allra heligaste rummet i svensk dagspress: DN Elit, konstaterar Mediekorrespondenten.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3825
Mats Johansson
lördag 27 februari 2010
torsdag 25 februari 2010
Nyttigt med vidgade vyer
Här för leden hade jag förmånen att i tjänsten få befinna mig i New York. Trots ett intensivt program hade jag möjlighet att att smita iväg då och då för att studera lite kultur i The big apple.
Ett av de självklara målen var Museum of Modern Art, MOMA. Det har just nu en utställning med Tim Burtonverk som bara måste ses. Jag hade planerat att gå en lördag och gick för säkerhets skull in på museets hemsida för att kolla öppentiderna några dagar innan. Det var tur det, hela helgens visningar var fullbokade. Hur många personer som tas in varje halvtimma vet jag inte men intresset för att se utställningen måste vara enormt.
Mitt besök avlades istället mitt i veckan. Mycket folk i museet men inga långa köer. 20 dollar i inträdesavgift och raskt upp till tredje våningen. Detta för att jag bara hade några timmar och risken var ju att jag skulle fastna i någon annan intressant utställning och missa Tim Burton.
Utställningen uppfyllde alla mina förväntningar, enormt färgsprakande och barnsligt spännande. Den visar på att Tim Burtons konstnärskap är så mycket större än vad de flesta tror. Mest känd är han ju som filmskapare av Beetlejuice, Edward Scissorhands och Batman Returns mfl mfl.
Utrymmet kryllade av barn i alla åldrar från tre år upp till nittio. Alla med barnasinnet i behåll var där. Det är ett slående faktum: gör museer utställningar med kvalitet är människor beredda att betala för att gå och se dem - också barnfamiljer!
Cecilia Magnusson
Ett av de självklara målen var Museum of Modern Art, MOMA. Det har just nu en utställning med Tim Burtonverk som bara måste ses. Jag hade planerat att gå en lördag och gick för säkerhets skull in på museets hemsida för att kolla öppentiderna några dagar innan. Det var tur det, hela helgens visningar var fullbokade. Hur många personer som tas in varje halvtimma vet jag inte men intresset för att se utställningen måste vara enormt.
Mitt besök avlades istället mitt i veckan. Mycket folk i museet men inga långa köer. 20 dollar i inträdesavgift och raskt upp till tredje våningen. Detta för att jag bara hade några timmar och risken var ju att jag skulle fastna i någon annan intressant utställning och missa Tim Burton.
Utställningen uppfyllde alla mina förväntningar, enormt färgsprakande och barnsligt spännande. Den visar på att Tim Burtons konstnärskap är så mycket större än vad de flesta tror. Mest känd är han ju som filmskapare av Beetlejuice, Edward Scissorhands och Batman Returns mfl mfl.
Utrymmet kryllade av barn i alla åldrar från tre år upp till nittio. Alla med barnasinnet i behåll var där. Det är ett slående faktum: gör museer utställningar med kvalitet är människor beredda att betala för att gå och se dem - också barnfamiljer!
Cecilia Magnusson
tisdag 23 februari 2010
Trägen vinner - också i politiken!
Under många år har vi moderater felaktigt utpekats som fiender till public service då vi ställt krav på att öka kvaliteten på utbudet.
Mats Johansson, har under många år drivit public servicefrågorna på ett utmärkt sätt. Under den tid vi har varit kollegor har han ständigt "plågat" ledningen för SVT med frågor om kvalitetshöjning på utbudet.
När Metropolitans operauppsättningar började direktsändas på bio i Åmål och andra orter fick han extra syre och ifrågasatte varför inte SVT gjorde sk transmissioner av föreställningar från Kungliga Operan i Stockholm.
Nu har SVT ryckt upp sig det senaste året och när regeringen i budgeten för 2010 avsatte extra pengar för att SVT skulle utöka sitt kulturutbud börjar det bli riktigt roligt i rutan, framöver.
Så här skriver SVT-chefen Eva Hamilton i ett e-brev ställt till "Du som är intresserad av kultur..."
"Med stöd av det extra kulturanslag som SVT fick inför 2010 satsar vi nu på föreställningar en gång i veckan, 52 veckor om året. Lördagen blir kulturkväll i SVT2, med start 20.00. SVT bjuder på det bästa från svenska och internationella scener, teater, dans, opera. Och eftersom föreställningarna är så olika långa, inför vi något mycket ovanligt i TV-världen: flytande sluttid. Därmed begränsas inte urvalet av bestämda slottider.
Olika sent, direkt efter Veckans Föreställning, kommer ytterligare en nyhet. Då startar vi Filmklubben som visar klassiska kvalitetsfilmer, varje lördag året runt. Fredrik Sahlin presenterar filmen och sätter den i ett större sammanhang.
Vi satsar också på litteraturen genom att utveckla Babel (torsdagar 20.00 SVT2) till en timme. Eva Beckman, som leder omgörningen av Babel, har sett till att engagera våra mest framstående författare, som kommer att bidra på olika sätt.
Med en ny programbeställare av kultur, Peter Gustafsson, och en ny chef för kulturredaktionen i Stockholm, Eva Beckman, kan jag försäkra att det snart blir dags att årterigen berätta om nya kultursatsningar i SVTs kanaler!"
Alliansens politik gör skillnad - också inom public service!
Cecilia Magnusson
Mats Johansson, har under många år drivit public servicefrågorna på ett utmärkt sätt. Under den tid vi har varit kollegor har han ständigt "plågat" ledningen för SVT med frågor om kvalitetshöjning på utbudet.
När Metropolitans operauppsättningar började direktsändas på bio i Åmål och andra orter fick han extra syre och ifrågasatte varför inte SVT gjorde sk transmissioner av föreställningar från Kungliga Operan i Stockholm.
Nu har SVT ryckt upp sig det senaste året och när regeringen i budgeten för 2010 avsatte extra pengar för att SVT skulle utöka sitt kulturutbud börjar det bli riktigt roligt i rutan, framöver.
Så här skriver SVT-chefen Eva Hamilton i ett e-brev ställt till "Du som är intresserad av kultur..."
"Med stöd av det extra kulturanslag som SVT fick inför 2010 satsar vi nu på föreställningar en gång i veckan, 52 veckor om året. Lördagen blir kulturkväll i SVT2, med start 20.00. SVT bjuder på det bästa från svenska och internationella scener, teater, dans, opera. Och eftersom föreställningarna är så olika långa, inför vi något mycket ovanligt i TV-världen: flytande sluttid. Därmed begränsas inte urvalet av bestämda slottider.
Olika sent, direkt efter Veckans Föreställning, kommer ytterligare en nyhet. Då startar vi Filmklubben som visar klassiska kvalitetsfilmer, varje lördag året runt. Fredrik Sahlin presenterar filmen och sätter den i ett större sammanhang.
Vi satsar också på litteraturen genom att utveckla Babel (torsdagar 20.00 SVT2) till en timme. Eva Beckman, som leder omgörningen av Babel, har sett till att engagera våra mest framstående författare, som kommer att bidra på olika sätt.
Med en ny programbeställare av kultur, Peter Gustafsson, och en ny chef för kulturredaktionen i Stockholm, Eva Beckman, kan jag försäkra att det snart blir dags att årterigen berätta om nya kultursatsningar i SVTs kanaler!"
Alliansens politik gör skillnad - också inom public service!
Cecilia Magnusson
Äntligen tisdag i fastan
Mat är kultur och semlor är definitivt en högtstående del av denna matkultur. Min konservativa utgångspunkt gör att jag lider svårt varje nyår och några månader framåt. Anledningen är bagarna och deras tilltag att börja tillverka semlor redan från annandag jul och jag som inte tillåter mig detta frosseri förrän på Fettisdagen.
Tydligen har jag lyckats föra över denna övertygelse på mina barn. Min dotters första kommentar till nyheten att sportlovet skulle tillbringas i New York detta år, var att hon nu skulle bli "lurad" på semlor på fettisdagen. Jag hade inte varit medveten om detta sammanträffande och lovade högtidligen att det visst skulle bli semlor.
I "The big apple" finns ju det mesta och så även semlor. Tisdagen inleddes med jakten på denna delikatess. Enligt rykten fanns de bästa semlorna på AQ café och vi ställde kosan dit. På alla borden fanns reklam för deras semlor och glada i hågen gjordes en beställning. Döm om vår förvåning när man meddelade att de var slut och klockan var ännu inte elva på förmiddagen!!
Raskt satte vi fart mot FIKA på 58:e gatan och där fanns de fasta kardemummabullarna fyllda med mjuk marzipan, grädde och rikligt med florsocker på locket. Lyckan var stor! Dagen avslutades med ännu en semla, denna gång på Svenska kyrkans utomordentliga café.
Idag är det då tisdag igen och nu funderar jag på vilket konditori som ska väljas för dagens kulturupplevelse!
Cecilia Magnusson
Tydligen har jag lyckats föra över denna övertygelse på mina barn. Min dotters första kommentar till nyheten att sportlovet skulle tillbringas i New York detta år, var att hon nu skulle bli "lurad" på semlor på fettisdagen. Jag hade inte varit medveten om detta sammanträffande och lovade högtidligen att det visst skulle bli semlor.
I "The big apple" finns ju det mesta och så även semlor. Tisdagen inleddes med jakten på denna delikatess. Enligt rykten fanns de bästa semlorna på AQ café och vi ställde kosan dit. På alla borden fanns reklam för deras semlor och glada i hågen gjordes en beställning. Döm om vår förvåning när man meddelade att de var slut och klockan var ännu inte elva på förmiddagen!!
Raskt satte vi fart mot FIKA på 58:e gatan och där fanns de fasta kardemummabullarna fyllda med mjuk marzipan, grädde och rikligt med florsocker på locket. Lyckan var stor! Dagen avslutades med ännu en semla, denna gång på Svenska kyrkans utomordentliga café.
Idag är det då tisdag igen och nu funderar jag på vilket konditori som ska väljas för dagens kulturupplevelse!
Cecilia Magnusson
måndag 22 februari 2010
Radiodebatt: Nordisk kultur-tv, men hur? ("Publicerat", P1)
I Sveriges Radios mediemagasin Publicerat intervjuas jag om ett utspel om hur det nordiska public service-utbudet skulle kunna stärkas, och varför inget hänt på 50 år med detta:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2218892&BroadcastDate=&IsBlock=
Mats Johansson
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2218892&BroadcastDate=&IsBlock=
Mats Johansson
söndag 21 februari 2010
Vänstern struntar i det civila samhället
Torsdagskvällen 18 februari blev en smula ideologisk i kammaren. Då debatterades nämligen regeringens förslag till En politik för det civila samhället. Efter utredning, en bred remissgenomgång och rikligt med möjligheter för organisationer att komma med sina synpunkter och tankar har så ett förslag formats. Socialdemokraterna avfärdade detta med att vara” pratigt” medan vänstern återvände till favorittänkaren Gramsci. Från oppositionens sida efterlystes istället en traditionell ”folkrörelsepolitik”. Intressant är att man därmed stängde dörren till den levande debatt som förts på vår kontinent sedan 1970-talet då författare och bildade personer i Öst- och Centraleuropa, människor som politiskt kan beskrivas som vänster samt höger och mittemellan, utvecklat tankar kring det civila samhället. Det handlar om utrymmet för individer, gemenskaper och samverkan som finns bortom marknad respektive makt. Att inte nyfiket se vad som kan överföras av allt detta till Sverige tyder på att S nostalgiskt surrar sig fast vid alla gamla formuleringar medan dagens V fortfarande inte tycks veta huruvida Berlinmurens fall och de realsocialistiska ländernas undergång varit en för- eller nackdel.
För egen del ser jag det som en gåva från Öst- och Centraleuropa. Människor med unika erfarenheter av att ha levt på andra sidan järnridån under decennier utvecklade en insikt om den lilla människan och den lilla gruppen i förhållande och relation till makt och stat. För mig är samhället alltid större än staten!
En person som verkligen har tänkt och talat mycket om just det civila samhället är Tjeckiens tidigare president Václav Havel. Han är en symbol i Europa för självständigt tänkande och en röst för samvete, ansvar och respektfullhet.
Det konstiga är väl att miljöpartiet hoppat ned i samma tunna som V och S. Just den gröna rörelsen är ett exempel på det civila samhället framgångar och framryckningar. Den kunde påverka i de kommunistiska Europa även före murens fall och gick sida vid sida med den evangeliska kyrkan då trycket ökade mot den murkna DDR-regimen. Och visst är en del av folkrörelserna i dag en del av det civila samhället. Det senare är dock så mycket större och bredare. I det civila samhället finns rent av dem med både folk och rörelse till skillnad från en del folkrörelser!
Smålandsposten påminde i en ledare 28 december 2009 om professor Hans L Zetterbergs definition: ”Familjeliv, umgängesliv, föreningsliv, gudstjänstliv och fritt kulturliv. Det civila samhället har en broderskapsmoral som inte finns i marknadens sfär och en frivillighet som inte finns i statsmaktens sfär.”
Notabelt var under riksdagsdebatten att oppositionen i form av V, S och MP hade invändningar och kritik men att ingen egen politik presenterades. Beskedet var att man motsatte sig det civila samhället. Och att socialdemokraterna gärna vill ha folkrörelsepolitik medan vänsterpartiet citerar Gramsci. Vad har miljöpartiet där att göra?
Hans Wallmark
För egen del ser jag det som en gåva från Öst- och Centraleuropa. Människor med unika erfarenheter av att ha levt på andra sidan järnridån under decennier utvecklade en insikt om den lilla människan och den lilla gruppen i förhållande och relation till makt och stat. För mig är samhället alltid större än staten!
En person som verkligen har tänkt och talat mycket om just det civila samhället är Tjeckiens tidigare president Václav Havel. Han är en symbol i Europa för självständigt tänkande och en röst för samvete, ansvar och respektfullhet.
Det konstiga är väl att miljöpartiet hoppat ned i samma tunna som V och S. Just den gröna rörelsen är ett exempel på det civila samhället framgångar och framryckningar. Den kunde påverka i de kommunistiska Europa även före murens fall och gick sida vid sida med den evangeliska kyrkan då trycket ökade mot den murkna DDR-regimen. Och visst är en del av folkrörelserna i dag en del av det civila samhället. Det senare är dock så mycket större och bredare. I det civila samhället finns rent av dem med både folk och rörelse till skillnad från en del folkrörelser!
Smålandsposten påminde i en ledare 28 december 2009 om professor Hans L Zetterbergs definition: ”Familjeliv, umgängesliv, föreningsliv, gudstjänstliv och fritt kulturliv. Det civila samhället har en broderskapsmoral som inte finns i marknadens sfär och en frivillighet som inte finns i statsmaktens sfär.”
Notabelt var under riksdagsdebatten att oppositionen i form av V, S och MP hade invändningar och kritik men att ingen egen politik presenterades. Beskedet var att man motsatte sig det civila samhället. Och att socialdemokraterna gärna vill ha folkrörelsepolitik medan vänsterpartiet citerar Gramsci. Vad har miljöpartiet där att göra?
Hans Wallmark
lördag 20 februari 2010
"Bananas" och yttrandefriheten
Efter några dagar på Filmfestivalen i Berlin - en av de stora efter Cannes och Venedig - kan jag glädjas över att svensk film hävdar sig hyfsat i utlandet. Kommersiellt handlar det i och för sig om våldsfilmer av mindre politiskt och konstnärligt värde, men desto roligare att flera kort- och dokumentärfilmare uppmärksammats. Ruben Östlunds pris för "Händelse vid bank" är liksom publiciteten kring Erik Gandinis "Videocracy" (om Berlusconi) och prisnomineringen av Fredrik Gerttens "Bananas" ett tecken på att även filmare från ett litet land kan hävda sig utomlands.
Till den senare filmen ska sägas att den drog fullt hus av tyskar och filmare vid en visning i onsdags i de nordiska ambassadernas hus, där jag deltog i en efterföljande debatt om yttrandefrihetskampanjen i höstas för Gertten mot stämningen från det amerikanska fruktbolaget Dole, vars talan om censur drogs tillbaka. Tillsammans med MR-advokaten Percy Bratt från Civil Rights Defenders konstaterade jag att fler fall lär följa i Europa när stora bolag prövar att stämma för ekonomiskt förtal i syfte att stoppa kulturskapare och journalister.
Mer läsning här: http://www.bananasthemovie.com/
Mats Johansson
Till den senare filmen ska sägas att den drog fullt hus av tyskar och filmare vid en visning i onsdags i de nordiska ambassadernas hus, där jag deltog i en efterföljande debatt om yttrandefrihetskampanjen i höstas för Gertten mot stämningen från det amerikanska fruktbolaget Dole, vars talan om censur drogs tillbaka. Tillsammans med MR-advokaten Percy Bratt från Civil Rights Defenders konstaterade jag att fler fall lär följa i Europa när stora bolag prövar att stämma för ekonomiskt förtal i syfte att stoppa kulturskapare och journalister.
Mer läsning här: http://www.bananasthemovie.com/
Mats Johansson
söndag 14 februari 2010
Artikel: Skilj på kultur och kulturpolitik (Sunt Förnuft)
I senaste numret av Sunt Förnuft, en av Sveriges viktigaste politiska tidskrifter, resonerar jag om kulturpolitiken:
Åke Jungdalen för flera intressanta resonemang kring kulturens roll i samhället i sin ledare i förra numret (7/09), apropå kd-ledaren Göran Hägglunds uppmärksammade utspel om ”verklighetens folk”.
På en punkt behövs en nyansering; låt oss skilja på ”kulturen” och kulturpolitiken. Den förra är allt det som kulturskaparna producerar, det senare det offentligt finansierade stödet och ramverket för delar av utbudet, bland annat för kulturarvets bevarande.
Hela kulturkonsumtionen uppgår i Sverige till cirka 65 miljarder kr per år, varav det mesta, två tredjedelar, betalas av medborgarna själva efter egna preferenser och plånbok. En tredjedel av notan står skattebetalarna för, efter politiska prioriteringar i stat, region, landsting och kommun. ”Kulturen” är alltså till stor del marknadsstyrd, av kommersiella krafter – just dem som vänstern inom kultureliten föraktar.
Men låt oss inte förväxla denna del av eliten med alla kulturutövare och kulturskapare. Världen är större än Dagens Nyheters kulturredaktion; i mina kontakter med institutioner, kulturföretag och kreatörer i Kultur-Sverige möter jag ofta människor som förstår både borgerliga värderingar och kulturprioriteringar, likaväl som de kan ta till sig marknadsmässiga krav på verksamheten. Det kan gälla operasångare, högst medvetna om sitt elitära värde på marknaden, likaväl som privata gallerister eller för den delen bästsäljande författare och popmusiker.
Till och med på Konstfack kan man träffa sådana; inte bara konstiga ”konstnärer” utan också sådana som utvecklar sitt skapande för en högst kommersiell världsmarknad.
Att kulturvänstern fortfarande har en större makt över sinnena än dess numerär eller argument motiverar är förvisso sant, men det försöker vi nu också göra något åt med en mer liberalkonservativ kulturpolitik.
Mats Johansson
Åke Jungdalen för flera intressanta resonemang kring kulturens roll i samhället i sin ledare i förra numret (7/09), apropå kd-ledaren Göran Hägglunds uppmärksammade utspel om ”verklighetens folk”.
På en punkt behövs en nyansering; låt oss skilja på ”kulturen” och kulturpolitiken. Den förra är allt det som kulturskaparna producerar, det senare det offentligt finansierade stödet och ramverket för delar av utbudet, bland annat för kulturarvets bevarande.
Hela kulturkonsumtionen uppgår i Sverige till cirka 65 miljarder kr per år, varav det mesta, två tredjedelar, betalas av medborgarna själva efter egna preferenser och plånbok. En tredjedel av notan står skattebetalarna för, efter politiska prioriteringar i stat, region, landsting och kommun. ”Kulturen” är alltså till stor del marknadsstyrd, av kommersiella krafter – just dem som vänstern inom kultureliten föraktar.
Men låt oss inte förväxla denna del av eliten med alla kulturutövare och kulturskapare. Världen är större än Dagens Nyheters kulturredaktion; i mina kontakter med institutioner, kulturföretag och kreatörer i Kultur-Sverige möter jag ofta människor som förstår både borgerliga värderingar och kulturprioriteringar, likaväl som de kan ta till sig marknadsmässiga krav på verksamheten. Det kan gälla operasångare, högst medvetna om sitt elitära värde på marknaden, likaväl som privata gallerister eller för den delen bästsäljande författare och popmusiker.
Till och med på Konstfack kan man träffa sådana; inte bara konstiga ”konstnärer” utan också sådana som utvecklar sitt skapande för en högst kommersiell världsmarknad.
Att kulturvänstern fortfarande har en större makt över sinnena än dess numerär eller argument motiverar är förvisso sant, men det försöker vi nu också göra något åt med en mer liberalkonservativ kulturpolitik.
Mats Johansson
lördag 13 februari 2010
Journalism, nytt Europa, presstöd (Svensk Tidskrift)
I veckans nummer av Svensk Tidskrift på nätet:
- Journalismen: Varje år utbildas, i statlig regi, journalister som inte har de kunskaper branschen efterfrågar och som dessutom är lika som bär. Till slut riskerar detta att leda till en fattigare och mindre mångfacetterad journalistik. Dessutom väcker det frågor om journalistikens oberoende i förhållande till samhällsmakten, menar journalisten Kristin Wester.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3505
- Europapolitiken: Det senaste decenniets terrordåd, finanskris och nya aktörer i världspolitiken har utmanat västdemokratierna. I en värld där många talar om ”a Western Decline” måste nya konstellationer och allianser skapas. Erika Aldenberg menar att det är dags att omdefiniera Europa.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3465
- Presstödet: Norrländska Socialdemokraten vann i presstödslotteriet.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3529
Mats Johansson
- Journalismen: Varje år utbildas, i statlig regi, journalister som inte har de kunskaper branschen efterfrågar och som dessutom är lika som bär. Till slut riskerar detta att leda till en fattigare och mindre mångfacetterad journalistik. Dessutom väcker det frågor om journalistikens oberoende i förhållande till samhällsmakten, menar journalisten Kristin Wester.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3505
- Europapolitiken: Det senaste decenniets terrordåd, finanskris och nya aktörer i världspolitiken har utmanat västdemokratierna. I en värld där många talar om ”a Western Decline” måste nya konstellationer och allianser skapas. Erika Aldenberg menar att det är dags att omdefiniera Europa.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3465
- Presstödet: Norrländska Socialdemokraten vann i presstödslotteriet.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3529
Mats Johansson
fredag 12 februari 2010
Ta inte det självklara för givet!
Tidningen New York Times har i veckan en artikel om en fotograf i Uzbekistan som dömts till 3,5 års fängelse för att hon tagit fula kort. Regimen i landet tyckte att hennes bilder visade en felaktig och alldeles för negativ bild av landet.
Nu benådades dock fotografen då domen föll samma dag som landet firade allmän helgdag men exemplet visar på hur viktigt det är med absolut tryck- och yttrandefrihet.
Befinner mig just nu The Big Apple och följer sessionen för den sociala kommissionen och studerar de olika FN-organen. Det är många spännande intryck och breddar förhoppningsvis min kompetens på området.
Även inom FN-systemet är det viktigt att hålla frågorna om tryck- och yttrandefriheten högt uppe på agendan. En dansk FN-diplomat som jag träffades uttryckte det som så "att vi måste tala om det som vi tycker är självklart för det är inte självklart i huvuddelen av de andra länderna."
Cecilia Magnusson
Nu benådades dock fotografen då domen föll samma dag som landet firade allmän helgdag men exemplet visar på hur viktigt det är med absolut tryck- och yttrandefrihet.
Befinner mig just nu The Big Apple och följer sessionen för den sociala kommissionen och studerar de olika FN-organen. Det är många spännande intryck och breddar förhoppningsvis min kompetens på området.
Även inom FN-systemet är det viktigt att hålla frågorna om tryck- och yttrandefriheten högt uppe på agendan. En dansk FN-diplomat som jag träffades uttryckte det som så "att vi måste tala om det som vi tycker är självklart för det är inte självklart i huvuddelen av de andra länderna."
Cecilia Magnusson
tisdag 9 februari 2010
Pagrotsky eller politiken till museum?
För någon dag sedan skrev jag på Facebook: ”Håller sällan med Leif Pagrotsky (S) och gillar inte alltid hans debattstil men han är ändå stundom en illröd färgklick. Nu spekuleras i att han skall lämna politiken för att bli museichef. Det talas om Moderna museet. Med tanke på åsikter, parti och motstånd mot förändringar inom kulturens område vore väl Historiska museet mer passande!”
Tio kommentarer och ungefär 40 gillanden visar att det var något som engagerar. Visst kan Leif Pagrotsky både med sin stil som politik föda många åsikter och tankar hos sina motståndare. Samtidigt får man ge honom det erkännandet att många - i mitt tycke alldeles för många - förhåller sig till honom.
Eventuella meriter som museichef kan jag inte bedöma. Däremot tror jag att han i likhet med både tidigare socialdemokratiska som borgerliga statsråd kan göra goda insatser inom offentlig administration. Jag uppskattar Alliansregeringens arbete med att göra något åt utnämningsordningen i Sverige. Socialdemokratisk partibok verkar i vart fall tidigare ha varit en viktigare merit än andra. Men det innebär faktiskt inte att alla tidigare politiker är oförmögna att axla ämbeten. Tvärtom!
Istället för att spekulera kring var Leif Pagrotsky kan dyka upp nästa gång såsom socialdemokratins egen ”gubben i lådan” finns anledning att granska den röda politiken. I en debattartikel för några dagar sedan, bland annat publicerad i NST/HD, utvecklar jag några idéer. Och i likhet med den publicerade Facebook-tanken bygger den texten på motsättningen mellan den föränderlighet och lyssnande attityden Alliansen visar prov på och socialdemokraternas nostalgiska tillbakablickande mot 1970-talet:
”Förra året kom kultur att diskuteras rätt mycket i politiska sammanhang. Riksdagen hade att ta ställning till ett antal propositioner som handlade om allt från public service till kyrkoantikvarisk ersättning och nya kulturpolitiska mål. Spännande, utvecklande och roligt!
Vänsteroppositionen lever dock fortsatt kvar i det gamla. Förre kulturministern Leif Pagrotsky (S) gick så långt, när riksdagen diskuterade kulturpropositionen, att han försvarade den gamla vänsterretoriska formuleringen från 1974 att kulturen skall vara en motkraft till marknadsekonomi och tillväxt. ”I motsats till regeringen vill vi inte avveckla målet om kommersialismens negativa verkningar. Vi kan inte se att det målet någonsin skulle bli omodernt. Därmed menar vi inte att all kommersiell inblandning i kultursammanhang skulle vara av ondo”. Detta visar på rädslan för det nya och att man nostalgiskt lever kvar i det gamla. Att tala om marknadsekonomi i termer av skadeverkningar för att sedan uppge att man inte ser all sammanblandning som något av ondo är naturligtvis i sig en motsättning som knappast gagnar kreativa näringar.
Sanningen är istället att samarbetet mellan kultur och näringsliv skapar tillväxt och välfärd. Alliansregeringen har under mandatperioden på ett tydligt sätt kopplat samman kulturella och kreativa näringar. Det är en gammal och förlegad föreställning att dessa två är oförenliga storheter. Näringsminister Maud Olofsson (C) och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) har gemensamt presenterat en satsning på 73 miljoner över fyra år. Detta gör regeringen inte utan anledning. Kultur är en viktig del av demokratin men också en faktor för tillväxt och sysselsättning.
Om det är så att vänsteroppositionen lite otydligt ändå anser att "all kommersiell inblandning i kultursektorn inte är av ondo" varför pekas just företagandets eventuella negativa skadeverkningar ut i kulturens målsättningar? Listan över problem i vårt samhälle kan göras mycket lång. Varför skjuter Pagrotsky in sig just här? Och vad är kommersialism? När vi går på bio? Köper en bok? Laddar ned laglig musik?
Kultur och näring är ett exempel på den breddning av uppdraget som ingår i en ny och modern kulturpolitik. Projekt som ”Kultur och hälsa” och ”Skapande skola” är två andra goda exempel. Forskaren och professorn Gunnar Bjursell deltog nyligen i ett seminarium kring ämnet kultur och hälsa. Han formulerade sig på följande sätt - Om vi satsar fullt ut ser jag framför mig hur vi kan skapa ett annat samhälle, där vi fått en annan livsstil, där inte pillertänkandet är allenarådande och där jag inte bara åker in på sjukhus för att operera hjärtat utan samtidigt får vistas i en läkande och berikande miljö – och får motivation för att läka ut min sjukdom när jag kommer hem.
Kulturen har en stor potential. Det tycker i vart fall vi som inte sitter fast i 1960-talets formuleringar utan inser att en del hänt sedan TV-sändningar i svartvitt övergick i färg!”
Hans Wallmark
Tio kommentarer och ungefär 40 gillanden visar att det var något som engagerar. Visst kan Leif Pagrotsky både med sin stil som politik föda många åsikter och tankar hos sina motståndare. Samtidigt får man ge honom det erkännandet att många - i mitt tycke alldeles för många - förhåller sig till honom.
Eventuella meriter som museichef kan jag inte bedöma. Däremot tror jag att han i likhet med både tidigare socialdemokratiska som borgerliga statsråd kan göra goda insatser inom offentlig administration. Jag uppskattar Alliansregeringens arbete med att göra något åt utnämningsordningen i Sverige. Socialdemokratisk partibok verkar i vart fall tidigare ha varit en viktigare merit än andra. Men det innebär faktiskt inte att alla tidigare politiker är oförmögna att axla ämbeten. Tvärtom!
Istället för att spekulera kring var Leif Pagrotsky kan dyka upp nästa gång såsom socialdemokratins egen ”gubben i lådan” finns anledning att granska den röda politiken. I en debattartikel för några dagar sedan, bland annat publicerad i NST/HD, utvecklar jag några idéer. Och i likhet med den publicerade Facebook-tanken bygger den texten på motsättningen mellan den föränderlighet och lyssnande attityden Alliansen visar prov på och socialdemokraternas nostalgiska tillbakablickande mot 1970-talet:
”Förra året kom kultur att diskuteras rätt mycket i politiska sammanhang. Riksdagen hade att ta ställning till ett antal propositioner som handlade om allt från public service till kyrkoantikvarisk ersättning och nya kulturpolitiska mål. Spännande, utvecklande och roligt!
Vänsteroppositionen lever dock fortsatt kvar i det gamla. Förre kulturministern Leif Pagrotsky (S) gick så långt, när riksdagen diskuterade kulturpropositionen, att han försvarade den gamla vänsterretoriska formuleringen från 1974 att kulturen skall vara en motkraft till marknadsekonomi och tillväxt. ”I motsats till regeringen vill vi inte avveckla målet om kommersialismens negativa verkningar. Vi kan inte se att det målet någonsin skulle bli omodernt. Därmed menar vi inte att all kommersiell inblandning i kultursammanhang skulle vara av ondo”. Detta visar på rädslan för det nya och att man nostalgiskt lever kvar i det gamla. Att tala om marknadsekonomi i termer av skadeverkningar för att sedan uppge att man inte ser all sammanblandning som något av ondo är naturligtvis i sig en motsättning som knappast gagnar kreativa näringar.
Sanningen är istället att samarbetet mellan kultur och näringsliv skapar tillväxt och välfärd. Alliansregeringen har under mandatperioden på ett tydligt sätt kopplat samman kulturella och kreativa näringar. Det är en gammal och förlegad föreställning att dessa två är oförenliga storheter. Näringsminister Maud Olofsson (C) och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) har gemensamt presenterat en satsning på 73 miljoner över fyra år. Detta gör regeringen inte utan anledning. Kultur är en viktig del av demokratin men också en faktor för tillväxt och sysselsättning.
Om det är så att vänsteroppositionen lite otydligt ändå anser att "all kommersiell inblandning i kultursektorn inte är av ondo" varför pekas just företagandets eventuella negativa skadeverkningar ut i kulturens målsättningar? Listan över problem i vårt samhälle kan göras mycket lång. Varför skjuter Pagrotsky in sig just här? Och vad är kommersialism? När vi går på bio? Köper en bok? Laddar ned laglig musik?
Kultur och näring är ett exempel på den breddning av uppdraget som ingår i en ny och modern kulturpolitik. Projekt som ”Kultur och hälsa” och ”Skapande skola” är två andra goda exempel. Forskaren och professorn Gunnar Bjursell deltog nyligen i ett seminarium kring ämnet kultur och hälsa. Han formulerade sig på följande sätt - Om vi satsar fullt ut ser jag framför mig hur vi kan skapa ett annat samhälle, där vi fått en annan livsstil, där inte pillertänkandet är allenarådande och där jag inte bara åker in på sjukhus för att operera hjärtat utan samtidigt får vistas i en läkande och berikande miljö – och får motivation för att läka ut min sjukdom när jag kommer hem.
Kulturen har en stor potential. Det tycker i vart fall vi som inte sitter fast i 1960-talets formuleringar utan inser att en del hänt sedan TV-sändningar i svartvitt övergick i färg!”
Hans Wallmark
måndag 8 februari 2010
Viljan att förstå kan räcka långt
Söndagskvällen ägnades åt att förstå amerikansk fotboll då finalen för fotbollsligan avgjordes i Miami. Företeelsen kallas Superbowl och kan i medial bevakning jämföras med Melodifestivalen gånger 200!
Varför gör man detta frivilligt. För det första fanns det inte så mycket annat att göra i ett Washington där det kommit minst sextio centimeter snö under ett dygn och snöröjningen är ytterst marginell.
För det andra har koncentreringen kring detta arrangemang varit så dominerande hela veckan att jag blev lite nyfiken. Media har bla rapporterat hur mycket försäljningen av godis, chips och färdiglagade rätter har ökat vid tiden kring Superbowl och jämfört det med tidigare år!
Utan regelbok satte jag mig framför TV´n tillsammans med ett antal likasinnade. Vi gjorde verkligen vårt bästa att förstå spelets regler men kunde konstatera att vi endast ytligt förstått grunderna när matchen var över och New Orleans hade vunnit.
Jag är inte säker på att de flesta amerikaner heller är så insatta i spelets regler. Detta uttalande har ingen faktagrund. Reflektion gör jag utifrån erfarenheterna av en hockeymatch i Madison Square Garden tidigare i veckan i bagaget. De har helt enkelt inte tid att bli insatta då de flesta verkar upptagna med att ta fram mat och godsaker och inmundiga dem under spelets gång.
Engagemanget är det dock inget fel på - stämningen var på topp!
Cecilia Magnusson
Varför gör man detta frivilligt. För det första fanns det inte så mycket annat att göra i ett Washington där det kommit minst sextio centimeter snö under ett dygn och snöröjningen är ytterst marginell.
För det andra har koncentreringen kring detta arrangemang varit så dominerande hela veckan att jag blev lite nyfiken. Media har bla rapporterat hur mycket försäljningen av godis, chips och färdiglagade rätter har ökat vid tiden kring Superbowl och jämfört det med tidigare år!
Utan regelbok satte jag mig framför TV´n tillsammans med ett antal likasinnade. Vi gjorde verkligen vårt bästa att förstå spelets regler men kunde konstatera att vi endast ytligt förstått grunderna när matchen var över och New Orleans hade vunnit.
Jag är inte säker på att de flesta amerikaner heller är så insatta i spelets regler. Detta uttalande har ingen faktagrund. Reflektion gör jag utifrån erfarenheterna av en hockeymatch i Madison Square Garden tidigare i veckan i bagaget. De har helt enkelt inte tid att bli insatta då de flesta verkar upptagna med att ta fram mat och godsaker och inmundiga dem under spelets gång.
Engagemanget är det dock inget fel på - stämningen var på topp!
Cecilia Magnusson
Den tänkande högern?
Erik Wallrup skriver en intressant artikel på Svenska Dagbladets kultursida idag under rubriken "Några förslag för en tänkande höger". I Italien, Frankrike och England finns det en tänkande höger som kan bjuda den intellektuella vänstern motstånd. Men i Sverige råder en ”kortslutningskonservatism”, menar Wallrup.
Om det är så illa som Wallrup skriver vet jag inte om jag håller med om, men att kulturdebatten i Sverige både behöver breddas och fördjupas är sant. Det finns ofta en lämmel-mentalitet där alla springer i en riktning. Få vågar ställa sig upp och utmana den rådande tankehegemonin. Debatten förs på de vänsterintellektuellas planhalva.
Den kulturella intellektuella debatten (eller bristen på densamma) påverkar i mångt och mycket också den kulturpolitiska debatten. Det gör Wallrups artikel intressant i mer än ett perspektiv!
Olof Lavesson
Läs Wallrups artikel här
Om det är så illa som Wallrup skriver vet jag inte om jag håller med om, men att kulturdebatten i Sverige både behöver breddas och fördjupas är sant. Det finns ofta en lämmel-mentalitet där alla springer i en riktning. Få vågar ställa sig upp och utmana den rådande tankehegemonin. Debatten förs på de vänsterintellektuellas planhalva.
Den kulturella intellektuella debatten (eller bristen på densamma) påverkar i mångt och mycket också den kulturpolitiska debatten. Det gör Wallrups artikel intressant i mer än ett perspektiv!
Olof Lavesson
Läs Wallrups artikel här
fredag 5 februari 2010
Reagan, jämställdhet (m) och Wallström (Svensk Tidskrift)
Mycket att läsa i veckans nummer av Svensk Tidskrift på nätet:
- Vinn 20 000 kronor i Svensk Tidskrifts essätävling. Läs mer här:
http://www.svensktidskrift.se/?p=3250
- Inga andra grupper i samhället knyts så hårt till religionen som muslimer, oavsett om de är sekulära, kulturella eller ateister, skriver Dilsa Demirbag-Sten.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3259
- Debatten om den moderata jämställdhetspolitiken fortsätter, denna gång mellan Magnus Nilsson och Mats Johansson, båda (M).
http://www.svensktidskrift.se/?p=3393
- Kaliningrad har lanserat sig som Rysslands fönster mot väst, men präglas fortfarande av fattigdom, korruption och narkotikamissbruk, enligt Bo Ture Larsson.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3298
- Reaganomics var rätt både då och nu, skriver Andreas Norlén, riksdagsledamot (M), apropå att Reagan skulle ha fyllt 99 år 6 februari.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3382
- Vilka avtryck har Margot Wallström egentligen satt inom de områden där hon verkat? Det är frågan i en biografi om det nyutnämnda FN-sändebudet, som Per Heister har läst.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3274
Och i Veckan som gick var det en glaciär som inte smälte.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3344
Mats Johansson
- Vinn 20 000 kronor i Svensk Tidskrifts essätävling. Läs mer här:
http://www.svensktidskrift.se/?p=3250
- Inga andra grupper i samhället knyts så hårt till religionen som muslimer, oavsett om de är sekulära, kulturella eller ateister, skriver Dilsa Demirbag-Sten.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3259
- Debatten om den moderata jämställdhetspolitiken fortsätter, denna gång mellan Magnus Nilsson och Mats Johansson, båda (M).
http://www.svensktidskrift.se/?p=3393
- Kaliningrad har lanserat sig som Rysslands fönster mot väst, men präglas fortfarande av fattigdom, korruption och narkotikamissbruk, enligt Bo Ture Larsson.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3298
- Reaganomics var rätt både då och nu, skriver Andreas Norlén, riksdagsledamot (M), apropå att Reagan skulle ha fyllt 99 år 6 februari.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3382
- Vilka avtryck har Margot Wallström egentligen satt inom de områden där hon verkat? Det är frågan i en biografi om det nyutnämnda FN-sändebudet, som Per Heister har läst.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3274
Och i Veckan som gick var det en glaciär som inte smälte.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3344
Mats Johansson
onsdag 3 februari 2010
Vad vilja Pagrot(s)ky?
Expressen har ett heluppslag idag om alla (S)-politiker som överger skutan. Den som nu är på väg är Leif Pagrotsky som ska ha sökt jobb som ny chef för Moderna Museet. Till Expressen vill han inte kommentera, men på Politikerbloggen kallar han det hela för en tidningsanka och aviserar att han minsann inte alls har några planer på att lämna politiken. Expressens Niklas Svensson säger till Resumé att artikeln inte rör valrörelsen, utan vad som händer efter valet. "Där ger han inga besked och det har jag bandat"
Jag tycker det vore kul om Pagrotsky kom IN i kulturpolitiken istället. Om detta skriver jag idag på Politikerbloggen.
Olof Lavesson
Jag tycker det vore kul om Pagrotsky kom IN i kulturpolitiken istället. Om detta skriver jag idag på Politikerbloggen.
Olof Lavesson
Villkoren för det civila samhället ska förbättras
I morgon justerar vi ett betänkande i Riksdagens
kulturutskott som handlar om en ny politik för det
civila samhället. Det är ett mycket bra förslag som
kommer från regeringen om att förbättra
möjligheterna för de ideella organisationerna.
Man föreslår ett nytt mål för politiken inom detta
område som lyder enligt följande:
Villkoren för det civila samhället som en central del av
demokratin ska förbättras. Detta ska ske i dialog med
det civila samhällets organisationer genom att,
-utveckla det civila samhällets möjligheter att göra
människor delaktiga utifrån engagemanget och viljan
att påverka den egna livssituationen eller samhället i
stort.
-stärka förutsättningarna för det civila samhället och bidra
till samhällsutvecklingen och välfärden som röstbärare och
opionsbildare och med en mångfald verksamheter.
-fördjupa och sprida kunskapen om det civila samhället.
Vidare föreslås nya principer som ska gälla för styrningen
av de statliga statsbidragen till det civila samhällets
organisationer vilket är mycket bra.
Viktigt att lyfta fram är även att ett långsiktigt
forskningsprogram om det civila samhället föreslås inrättas
2010 och pågå under 10 år. 23,2 miljoner är avsatta i
budgeten för 2010. Ett sjuttiotal organisationer har varit
inbjudna att tycka till om förslaget som i stora delar har
tagits emot mycket väl.
Nu är det dags för beslut i utskott
och kammare till mångas glädje.
Anne Marie Brodén
kulturutskott som handlar om en ny politik för det
civila samhället. Det är ett mycket bra förslag som
kommer från regeringen om att förbättra
möjligheterna för de ideella organisationerna.
Man föreslår ett nytt mål för politiken inom detta
område som lyder enligt följande:
Villkoren för det civila samhället som en central del av
demokratin ska förbättras. Detta ska ske i dialog med
det civila samhällets organisationer genom att,
-utveckla det civila samhällets möjligheter att göra
människor delaktiga utifrån engagemanget och viljan
att påverka den egna livssituationen eller samhället i
stort.
-stärka förutsättningarna för det civila samhället och bidra
till samhällsutvecklingen och välfärden som röstbärare och
opionsbildare och med en mångfald verksamheter.
-fördjupa och sprida kunskapen om det civila samhället.
Vidare föreslås nya principer som ska gälla för styrningen
av de statliga statsbidragen till det civila samhällets
organisationer vilket är mycket bra.
Viktigt att lyfta fram är även att ett långsiktigt
forskningsprogram om det civila samhället föreslås inrättas
2010 och pågå under 10 år. 23,2 miljoner är avsatta i
budgeten för 2010. Ett sjuttiotal organisationer har varit
inbjudna att tycka till om förslaget som i stora delar har
tagits emot mycket väl.
Nu är det dags för beslut i utskott
och kammare till mångas glädje.
Anne Marie Brodén
tisdag 2 februari 2010
Galen gala för filmen?
Just nu pågår Göteborg Filmfestival. Till den 8 februari visas mycket, samtalas och analyseras det. Kommentarerna gäller nog inte endast det som förekommer på biodukarna utan självfallet finns det många med synpunkter på statens förhållande till svensk film. Remissvar på Mats Svegfors utredning kommer nu in och alla i branschen vet att det nuvarande avtalet går ut om två år.
För en dryg vecka sedan var också många samlade till den firmafest som kallas Guldbaggegalan. Ett direktsänt TV-arrangemang med en finklädd publik i vackra klänningar och smokingar. I pauserna och i de sega köerna till och från garderoberna talades det naturligtvis en hel del om framtiden även om själva tillställningen kretsade kring filmåret 2009. Och det gick att se tillbaka på ett bra år. Mycket publik på landets biografer men också en hygglig mix mellan bredd och kvalitet. Visst har det knorrats en del över att Män som hatar kvinnor utsågs både till bästa film 2009 som att den vann biopublikens pris. Kanske är den bortglömd redan om några år, samtidigt har den inspelade Stieg Larsson-trilogin lockat många till biograferna. Guldbaggevinnaren Noomi Rapace (för rollen som Lisbeth Salander) kommer säkert att låta höra talas om sig så mycket längre. Filmavtalet är dessutom utformat så att den högre ersättningen betalas ut så länge det är 15 miljoner biobesökare löpande över en tolvmånadersperiod. En kassasuccé är inte bara bra för alla inblandade parter bakom projektet utan gynnar branschen som helhet. Just de tre filmerna visar väl också baksidan med dagens regler. Tanken var ju först att låta den andra och tredje filmen ha premiär i TV som serier. Nu blev det ändå biograferna! Och väl var det.
Vid galan framkom som vanligt önskemål om mer pengar till svensk film. I grunden tror jag att det blir svårt att finna någon som helst vettig lösning efter 2012 som inte innebär ett ökat statligt ansvar. Det behöver dock inte betyda att förhoppningen om just 100 nya miljoner infrias.
Det som framför allt slog mig under Guldbaggegalan är vilken oerhört stark tradition det finns i form av dokumentärfilm. Vann gjorde Ebbe – The Movie av Jane Magnusson och Karin af Klintberg. Den har redan visats på TV och har också flitigt kommenterats. En tidsepok lyfts fram på ett skickligt sätt. De två övriga nominerade var också riktig kvalitetsfilm som väckt uppmärksamhet Videocracy av Erik Gandini samt Drottningen och jag av Nahid Persson Sarvestani. Den ena ett inlägg om situationen i Italien och den andra om mötet mellan två människor – Irans förra drottning i exil och en kvinna som lämnat sitt hemland Iran. En utmaning när nu filmfrågor diskuteras är att se till att allt fokus inte hamnar på de breda stora biofilmerna utan att även dokumentär- och barnfilmer uppmärksammas. Det måste finnas plats för både Män som hatar kvinnor och Drottningen och jag!
Guldbagge för bästa regi tilldelades Lisa Siwe för I taket lyser stjärnorna. I sitt tacktal konstaterade hon att det var tröttsamt att många gånger presenteras som den ”kvinnliga” regissören Lisa Siwe. Hon har helt rätt. Grupptänkandet dyker upp även inom kulturens sfär. Visst är det så att det fortfarande är för få kvinnor som gör film i Sverige än vad det skulle kunna vara. Men en bra regissör belönas och prisas för sina insatser och inte sitt kön!
Var det då en galen gala för film? Nej, men det var hygglig TV-underhållning (trots en del plumpa skämt) och en påminnelse om att 2009 var ett mycket bra svenskt filmår!
Hans Wallmark
För en dryg vecka sedan var också många samlade till den firmafest som kallas Guldbaggegalan. Ett direktsänt TV-arrangemang med en finklädd publik i vackra klänningar och smokingar. I pauserna och i de sega köerna till och från garderoberna talades det naturligtvis en hel del om framtiden även om själva tillställningen kretsade kring filmåret 2009. Och det gick att se tillbaka på ett bra år. Mycket publik på landets biografer men också en hygglig mix mellan bredd och kvalitet. Visst har det knorrats en del över att Män som hatar kvinnor utsågs både till bästa film 2009 som att den vann biopublikens pris. Kanske är den bortglömd redan om några år, samtidigt har den inspelade Stieg Larsson-trilogin lockat många till biograferna. Guldbaggevinnaren Noomi Rapace (för rollen som Lisbeth Salander) kommer säkert att låta höra talas om sig så mycket längre. Filmavtalet är dessutom utformat så att den högre ersättningen betalas ut så länge det är 15 miljoner biobesökare löpande över en tolvmånadersperiod. En kassasuccé är inte bara bra för alla inblandade parter bakom projektet utan gynnar branschen som helhet. Just de tre filmerna visar väl också baksidan med dagens regler. Tanken var ju först att låta den andra och tredje filmen ha premiär i TV som serier. Nu blev det ändå biograferna! Och väl var det.
Vid galan framkom som vanligt önskemål om mer pengar till svensk film. I grunden tror jag att det blir svårt att finna någon som helst vettig lösning efter 2012 som inte innebär ett ökat statligt ansvar. Det behöver dock inte betyda att förhoppningen om just 100 nya miljoner infrias.
Det som framför allt slog mig under Guldbaggegalan är vilken oerhört stark tradition det finns i form av dokumentärfilm. Vann gjorde Ebbe – The Movie av Jane Magnusson och Karin af Klintberg. Den har redan visats på TV och har också flitigt kommenterats. En tidsepok lyfts fram på ett skickligt sätt. De två övriga nominerade var också riktig kvalitetsfilm som väckt uppmärksamhet Videocracy av Erik Gandini samt Drottningen och jag av Nahid Persson Sarvestani. Den ena ett inlägg om situationen i Italien och den andra om mötet mellan två människor – Irans förra drottning i exil och en kvinna som lämnat sitt hemland Iran. En utmaning när nu filmfrågor diskuteras är att se till att allt fokus inte hamnar på de breda stora biofilmerna utan att även dokumentär- och barnfilmer uppmärksammas. Det måste finnas plats för både Män som hatar kvinnor och Drottningen och jag!
Guldbagge för bästa regi tilldelades Lisa Siwe för I taket lyser stjärnorna. I sitt tacktal konstaterade hon att det var tröttsamt att många gånger presenteras som den ”kvinnliga” regissören Lisa Siwe. Hon har helt rätt. Grupptänkandet dyker upp även inom kulturens sfär. Visst är det så att det fortfarande är för få kvinnor som gör film i Sverige än vad det skulle kunna vara. Men en bra regissör belönas och prisas för sina insatser och inte sitt kön!
Var det då en galen gala för film? Nej, men det var hygglig TV-underhållning (trots en del plumpa skämt) och en påminnelse om att 2009 var ett mycket bra svenskt filmår!
Hans Wallmark
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
