Möte med Riksdagens Kultur- och hälsagrupp

I onsdags var det dags för ett nytt möte med Riksdagens Kultur- och hälsagrupp. Vi är en förening i Riksdagen bestående av riksdagsledamöter ifrån kulturutskottet, socialutskottet, utbildningsutskottet och socialförsäkringsutskotett samt externa experter inom kultur och/eller hälsa.

Vid detta möte uppmärksammade vi Fredrik Ulléns beviljade forskaranslag på knappt 30 miljoner kronor som ska gå till forskning kring den musicerande människan - kultur och arv i samspel. Vi berörde också regeringens lyckade satsning på 30 miljoner till Kultur för äldre som Kulturrådet har fått i uppdrag att fördela. Det har kommit in över 110 ansökningar, främst ifrån kommuner och landsting, som nu ska utvärderas.

Gruppen planerar också för seminarier på temat Kultur och hälsa i vår.

Anne Marie Brodén

Kommittéresa till Strasbourg

Den 13-15 november besökte vi Moderater i kulturutskottet Strasbourg, vilket sammanträffade med att Europaparlamentet hade session där.

Under tre dagar besökte vi bland annat Europadomstolen och fick där träffa den svenska domaren Elisabet Fura som berättade om deras arbete med främst mänskliga rättigheter.

Vidare träffade vi den svenska ambassadören, Carl-Henrik Ehrenkrona, som berättade om UD:s representation vid de olika europeiska instanserna i just Strasbourg.

Vi hann även med att besöka Europarådet och deras motsvarande kulturutskotts högsta tjänstemän för en dragning av deras område och olika projekt.

Slutligen spenderade vi en dag tillsammans med våra moderata parlamentariker i Europaparlamentet.

Vi som åkte var: Cecilia Magnusson, Peder Wachtmeister, Gustaf Hoffstedt, Anne Marie Brodén, Michael Svensson, Ellen Juntti, Amir Adan och Göran Montan.

Å kommitténs vägnar:
/Peder Wachtmeister o Gustaf Hoffstedt

En film kan säga mer än tusen ord!

Kvinnan sitter och halvsover en bit bak i bussen, hon tilltalas av mannen som sitter intill. Han frågar hur hon mår och de småpratar lite. Plötsligt kör en polisbil förbi och stannar bussen. In kommer en polis och säger "det har varit en skottlossning - alla negrer sk omedelbart gå av bussen och er andra ska vi försöka transportera hem." Kvinnan och mannen bak i bussen skyndar sig av.

På tiden för denna korta scen gavs en grundkurs i hur samhället såg ut i slutet av 50-talet och början av 60-talet i Missisippi, USA. Bilden är glasklar. Var du svart var du ingenting värd. Var du vit hade du alla rättigheter och inga skyldigheter och detta präglade hela samhället.

Filmen jag var och såg med min 16-åriga dotter heter Niceville. Det var på hennes förslag som vi såg filmen. Jag tror att hon hade fastnat för den då den skulle handla om en ung kvinna som vill bli författare och vill dokumentera sin omgivning efter att hon kommit hem från sina avslutade universitetsstudier.

Huvudrollsinnehavaren har blivit uppfostrad av familjens svarta hembiträde Constantine som arbetat i familjen i 29 år. Hon är nu borta och anledningen till detta är höljd i dunkel. Föräldrarna vill inte prata om saken. Den unga kvinnan har inte, som hennes jämnåriga väninnor, som högsta önskan att bli gift utan hon vill ha ett jobb. Hon får jobb på tidningen Jackson Journal.

Hon när dessutom en dröm att bli författare och vill spegla hur livet som hembiträde är. Detta är sprängstofff då det är förbjudet att ifrågasätta apartheidlagarna som råder i delstaten.

Det är en mycket bra film som jag vill rekommendera. Väldigt många i publiken satt kvar i salongen under eftertexterna för det var en tänkvärd film.

Filmen förmådde föra över tidsandan som jag tror då rådde. Den visade upp en utsatthet som rådde mellan människor, inte bara mellan vita och svarta. En historia som lätt kan översättas till hur dagens samhälle ser ut. Samtidigt var det en mycket fin film med fantastiska skådespelarprestationer och ett stort mått av humor.

En riktig vaccinationsinjektion mot främlingskap är filmen Niceville!


Cecilia Magnusson