söndag 26 september 2010

Bokmässan: Stöd Dawit Isaak

Efter några decenniers besök på en av årets kulturhögtider kan det konstateras att kulturens "Almedalen" är sig likt, samma härliga blandning av kommers och skapande som alltid. Redan som Timbrochef hade jag nöjet att tilldela grundaren Bertil Falck Timbros kulturpris för hans skapelse som sedan dess bara utvecklats.

I riksdagens monter kunde jag under mitt framträdande konstatera att intresset för valresultatet var intensivt, inte minst bland de göteborgare som följde utgången av kampen om folkpartiets andra mandat som nu gick förlorat för Jasenko Selimovic, av fp lanserad som kulturminister.

Glädjande var att engagemanget för Dawit Isaak ännu håller i sig. Som ledamot av riksdagens tvärpolitiska grupp för hans frigivning medverkade jag vid Författarförbundets seminarium, ett bland flera för saken. Att elva förlag nu gått samman för utgivningen av hans bok "Hopp" är en god gärning som bör stödjas, köp här:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185849464

Mats Johansson

söndag 12 september 2010

Pagrotsky vill styra tv-tablåerna

Det går inte så bra för socialdemokraterna att göra "kulturen" till en huvudfråga i valet. Det förklarar kanske Leif Pagrotskys desperata utspel om att de privata tv-kanalerna inte skulle få sända de populäraste sportprogrammen; han skulle som kulturminister se till att Sveriges Television fick sändningarna från OS och VM i fortsättningen.

Vilket ju är helt OK om han själv köper sändningsrättigheterna och skänker dem till SVT. Annars får väl bolagen bjuda fritt. Men är det sånt public service-miljarderna ska prioritera?

Mats Johansson

söndag 5 september 2010

Ljusning för kulturskaparna

Två av fem kulturdebatter i valrörelsen avklarade. Fredagens möte med ett 50-tal studenter vid Dans- och musikhögskolorna fokuserade på arbetsmarknadsläget för kulturskapare och jag kunde redovisa färska siffror och prognoser från Kulturarbetsförmedlingen: glädjande.

Totalt kommer på grund av finanskrisens kvardröjande effekter på en trögrörlig kulturarbetsmarknad antalet arbetande att minska marginellt under 2010, till cirka 80 000, 5-6 procent. Men tendensen pekar uppåt. Under hösten har de mindre företagen börjat rekrytera igen, plus att efterfrågan på kultur växer efter skattesänkningar och ökad tillväxt i ekonomin.

Det innebär inte att alla enskilda musiker, dansare och skådespelare kan räkna med fast anställning, eftersom alla institutioner sedan många år krymper sina fasta ensembler. Men projekt och kontrakt ökar istället. Och demografin är en tröst; det blir lättare även för de nyutbildade att få fotfäste på marknaden när 40-talisterna pensioneras.

Framförallt är kulturen en tillväxtbransch i hela den utvecklade världen. I sofistikerade samhällen vill medborgarna lägga mer tid och pengar på reflektion och inspiration. Så studenterna har gjort ett gott framtidsval, givet att de har kvalitet som gör att de klarar den hårda konkurrensen.

Mats Johansson

onsdag 1 september 2010

Rödgrön kulturtumme

Kulturen skulle bli en av valets huvudfrågor, enligt Mona Sahlin. Men i tisdagens rödgröna regeringsprogram blev det knappt en tumme - tre meningar i en text på 18 sidor:

"Vi vill ha ett kreativt Sverige med ett kulturliv som underhåller, ifrågasätter och ställer saker på sin spets. Om det finns utrymme för ytterligare reformer under mandatperioden vill vi investera i en kulturmiljard. Den nya satsningen på kulturen ska till exempel kunna rymma en maxtaxa i kultur- och musikskolan, ett återinförande av succén med fri entré på statliga museer och ett nytt populärkulturcentrum för film, musik, dataspel och serietecknande."

En återställare, ett ingrepp i kommunala självstyret och ett nytt kontor - OK, vi fattar.

Att kalla detta för Kreativa Sverige är lite lattjo, särskilt som det är namnet på det moderata kulturprogrammet från 2008, "Kulturen 3.0: Kreativa Sverige"!

Debatt: Kulturen klarade krisåren

"Litteraturen och makten" var temat för författarnas stora konferens inför valet i torsdags. Som partirepresentant kunde jag inte räkna in några massor av väljare i Skandiabiografen, men målgruppen är förstås viktig att påverka för dess opinionsbildande kraft. Och som ledamot av riksdagens kulturutskott ställer jag alltid upp för att försvara alliansens kulturpolitik under den gångna mandatperioden.

En av inledarna satte tonen, den gamle vänsterförfattaren Sven Lindqvist. Han förklarade att det mesta som sades i offentligheten numera är pladder - ja, utom det han själv framför, förstås. Men nog är han ett barn av sin tid, allt ledsnare 68-or vars kamp för extrema idéer inte kommer att tillhöra kulturarvet.

Paneldebatten med riksdagskollegerna Siv Holma (k) och Gunilla C Carlsson (s) gick som de brukar; bra. Det gav ett tillfälle att redovisa ett okänt faktum, att den statliga kulturbudgeten visserligen bara utgör en sjättedel av kulturkonsumtionen men att den har ökat också under alliansregeringen - trots finanskrisen. Av kultursidesdebatten att döma har kulturskapandet avskaffats sedan (s) tappade makten, men så är inte fallet ute i den verkliga verkligheten.

Jag fick också chans att gratulera vänsterpartiet till ännu en seger i det rödgröna blocket. Efter att (s) i fyra år lagt ett realistiskt kulturbudgetalternativ bara hundra miljoner över regeringen har de nu plötsligt gått med på krav från v och mp som hittat en miljard att utlova. Valfebern stiger!

Mats Johansson