söndag 29 november 2009

En katt berättar (Svensk Tidskrift)

I veckans nummer av Svensk Tidskrift recenserar Mats Johansson Slavenka Drakulics nya bok "Katt i Warszawa", underhållande läsning om kommunismen.

http://www.svensktidskrift.se

Fler artiklar:

- De amerikanska republikanerna är en genuin gräsrotsrörelse, till skillnad från den svenska högern. Det menar Anders Edwardsson, som studerat partiet på nära håll.

- Somalia vid Östersjön? Nej, men illa nog i Lettland, konstaterar Bo Ture Larsson.

- Johan Lundberg, chefredaktör för Axess Magasin, skriver om kulturkonservatism kontra radikalism.

- I veckan som gick har en högt uppsatt facklig ledare avslöjats som KGB-agent.

Inbjudningar till Svensk Tidskrifts event skickas till prenumeranter som också får vårt nyhetsbrev varje vecka. Att prenumerera kostar inget.

lördag 28 november 2009

Kyrkan mitt i byn - och mitt i debatten

Under de senaste dagarna har det varit många debatter och beslut som handlat både om Svenska kyrkan som om landets övriga trossamfund. Det har funnits betänkanden att ta ställning till från kulturutskottet respektive konstitutionsutskottet. Istället för frejdig och rak opposition har den rödgröna sidan varit pipigt gnällig utan egentliga konkreta motförslag. Det har talats en hel del om ekonomi och då är siffror långt viktigare än bokstäver!

Den centrala frågan har varit regeringens långsiktiga åtagande när det gäller den kyrkoantikvariska ersättningen. I samband med de nya relationerna mellan Svenska kyrkan och staten år 2000 lovades ekonomiskt stöd för övertagandet av de kulturhistoriska skatter som fanns i form av kyrkor, andra byggnader, inventarier, textilier och metallarbeten. Svenska kyrkan har i dag ett sammanhållet och unikt kulturhistoriskt viktigt innehav. Det är en del av allas vår historia. Det handlar också om saker som används för vad de en gång skapats för. Det är kyrkor från 1100- och 1200-talet som fortfarande används, kalkar och dopfuntar som lägger århundrade till århundrade. Till det kommer den lagstiftning och myndighetskontroll staten lägger på den som har ansvaret för att förvalta allt detta. Och som kompensation för de antikvariska merkostnader som kan uppstå lovade staten viss ersättning. Den har nu fastställts till 460 miljoner kronor om året i fem år till utgången av 2014.

Visst finns besvikelse hos en del inom Svenska kyrkan som hoppats på mer. Till grund för summan ligger utredningar som med prisförändringar skulle ha lett till ett högre belopp i dag. Samtidigt började de första årens utbetalningar i låg skala, noll kronor och sedan gradvis upptrappning. Det gör att Svenska kyrkan för kulturvård tagit emot 1,9 miljarder under tio år mot de 2,3 miljarder som nu kommer under fem år! En rätt radikal skillnad. Och även om oppositionen påstår annat finns ju inga som helst garantier för att det blivit så mycket som 460 miljoner ifall det funnits rödgrön majoritet. Att det nu markerats från S, V och MP är bra för det gör ju det politiskt svårare att i framtiden se 460 miljoner som annat än ett ekonomiskt golv!

Omvänt finns en bland politiker utbredd missuppfattning att Svenska kyrkan är rik. Den som är van vid ett hierarkiskt betraktelsesätt tror ju att allt styrs uppifrån medan Svenska kyrkans viktigaste enhet är de enskilda församlingarna. Och ekonomin i dessa varierar väldigt mycket. Från central nivå finns ett tillsynsansvar och en ambition att hjälpa och stötta. Men det tunga ansvaret finns just på församlingsnivå.

Det har också från oppositionens sida uttryckts besvikelse över att kontakterna mellan Svenska kyrkan och staten inte varit så formaliserade som ärkebiskopen önskat. Kritik och invändningar från Uppsala bör man lyssna till men det är knappast något annat än opportunism när nu vänsterföreträdare ställer frågor och reser frågetecken när de haft år på sig att dessförinnan göra det. Men då brydde man sig inte. För egen del var en av de första skriftliga frågor jag formulerade som riksdagsledamot ställd till kulturministern i december 2006 om just processen kring bland annat den kyrkoantikvariska ersättningen. Så när dagens bullrande opposition ser tillbaka kan den ställa sig frågan vad den själv har gjort.

Debatten har också handlat om beskattningen av prästlönetillgångar samt rätten till tjänstledighet för uppdrag inom Svenska kyrkan. Båda frågorna hanterades i samband med de ändrade relationerna för tio år sedan med en övergångslagstiftning. Ifall inte aktivt andra beslut fattas skulle beskattningsfriheten och rätten till tjänstledighet försvinna.

Från finansdepartementets sida har tydligt visats att enhetlighet eftersträvas. Av den anledningen vill man inte se någon förlängning av skattebefrielsen. Vad som också ibland bortses ifrån är den rådande finansiella krisen, det är inte någon vanlig lågkonjunktur utan ett svårt ekonomiskt läge. Bara under de senaste dagarna har den svenska kronan tappat i värde och börserna runt om i världen hickat till därför att företag i Dubai begärt anstånd med betalningen av sina lån. Att under dessa omständigheter ändå avge löfte om 460 miljoner kronor i kyrkoantikvarisk ersättning till utgången av 2014 är ett betydande ansvarstagande! Ifråga om tjänsteledigheten finns en ambition att se på alla samfund, församlingar och kyrkor på ett likartat sätt. Även inom Svenska kyrkan finns en vilja att inte vara myndighetskyrka. Visst är Svenska kyrkan i en speciell ställning genom att vara utpekad i lag, vara det i särklass största trossamfundet, arrangera återkommande kyrkoval samt ifråga om begravningsväsendet axla visst myndighetsansvar. Samtidigt finns det aktiva moderater, centerpartister och socialdemokrater som har förtroendeuppdrag inom frikyrkor, romersk-katolska, ortodoxa, judiska samt muslimska församlingar och de klarar av detta utan lagreglerad rätt till tjänstledighet.

Att politik är det möjligas konst märks då V och MP säger sig vara bekymrade över frågan om tjänstledighet samtidigt som just de två partierna driver kravet på att Skatteverket inte skall få hjälpa trossamfund som Svenska kyrkan att ta in medlemsavgiften. Eller som de två partierna skriver i en gemensam reservation: ”Människor ska i Sverige fritt kunna ägna sig åt föreningsliv utan statens inblandning. Skatteverkets hjälp med uppbörd av medlemsavgifter åt religiösa samfund bör därför upphöra.”

Riksdagen har också fattat beslut om förenklat trossamfundsregister, vilket Svenska kyrkan tillstyrkt. Omröstningen slutade 308 för och 0 emot. Sånt händer faktiskt också ibland!

Hans Wallmark

torsdag 26 november 2009

New Moon-fallet måste få konsekvenser

I fredags förra vecka hade den andra filmen i Twiligt-serien premiär. Samma dag meddelade Kammarrätten att de ändrade åldersgränsen på filmen New Moon från Biografbyråns 15-års gräns till 11 år.

Det var ett mycket välkommet beslut, i alla fall för oss föräldrar som har döttrar i åldrarna från elva år till fjorton år och elva månader. Det är ju nämligen så att 15-års gränsen är absolut. Du som förälder har inget som helst inflytande över den.

Att du är övertygad om att din dotter klarar av att se filmen i ditt sällskap och ni går tillsammans till biografen spelar ingen roll. Biografägaren riskerar att bli av med sitt tillstånd om de släpper in någon som inte fyllt femton. Det spelar ingen roll hur många vuxna som än är medföljande - den underårige kommer inte in.

Detta måste vi ändra på! Just nu pågår ett arbete i dessa frågor och förhoppningsvis kan jag gå på en femtonårsfilm med min dotter också innan hon uppnår åldern i september nästa år!

Cecilia Magnusson

tisdag 24 november 2009

In the Loop

Politiska nördar brukar gilla den brittiska TV-serien Yes Minister. Själv är jag lycklig ägare till DVD-boxen med samtliga avsnitt liksom fortsättningen Yes Primeminister. I en hylla står även två böcker med texterna. Detta var ju 1980-talets stora succé. Drygt tio år senare var det dags för en ny publikframgång, nu från andra sidan Atlanten. Vita Huset, West Wing, har minst lika många intresserade som följer en amerikansk presidents utmaningar. En skicklig gestaltning av de svåra avvägningar en världsledare ställs inför. För egen del har jag tappat räkning på vilken säsong man är inne på. Nu finns emellertid den ultimata kombinationen. Filmen In the Loop sammanjämkar humorn med mörka inslag av toppolitikens villkor. Bitvis är det riktigt skruvat, men ändå tankeväckande.

I regi av Armando Iannucci får biobesökaren följa ett drama där Storbritannien och USA förbereder sig för krig baserat på fejkade uppgifter. I de båda länderna finns krafter som arbetar på att förhindra respektive vill få till stånd en militär urladdning. I centrum står en milt uttryckt förvirrad brittisk minister samt två företrädare för den amerikanska administrationen med diametralt olika åsikter. Och mediala rådgivare, som i själva verket är de som styr och ställer, har lånat drag av Tony Blairs legendariske skotske medarbetare Alastair Campbell. Den som är i behov av att uppdatera förrådet av invektiv ges rikliga möjligheter att lära sig nytt.

På rollistan återfinns bland andra Peter Capaldi, Tom Hollander och Gina McKee. Och visst är det mer humor, rapp dialog och komik än försök till trovärdig gestaltning. Men när skratten tystnat, och ett och annat litet igenkännandets leende, finns plats för eftertanke. Det är ett bra manus och filmen flyter på i ett rappt tempo med växlingar mellan London, Washington och New York.

För den politiskt intresserade som gottar sig åt TV-serier som Yes Minister och West Wing vore det direkt tjänstefel att missa In the Loop när den nu går på bio!

Hans Wallmark

söndag 22 november 2009

Kulturchef på villovägar (Svensk Tidskrift)

Veckans uppdatering av den liberalkonservativa kulturtidskriften finns här:

http://www.svensktidskrift.se/

- Politiker har små möjligheter att skapa nya jobb. Är det inte dags att i god tid inför valet klargöra att egenföretagande kanske är en långsiktigt bättre lösning? Det skriver Anita Lignell Du Rietz, forskare och författare till Svenskornas företagsamma historia.

- En resa till Östtyskland i början av 1980-talet fick stor betydelse för den då tolvårige Markus Lagerquist. Vad var det han såg i det delade Berlin som Åsa Linderborg tycks ha missat?

- Eric Ericson har i det närmaste blivit geniförklarad. Det var därför med spänning som Maria Eriksson gav sig i kast med hans senaste bok, Så fungerar samhället.

Och i Veckan som gick har det hållits kommunalval i Danmark. Vann rätt parti?

torsdag 19 november 2009

Isaak-kampanjen i riksdagen

Idag debatterade kammaren regeringens public service-proposition. Jag passade på att avsluta med en passus om yttrandefrihet med anledning av dagens dagspressmanifestation för Dawit Isaak.

Mitt anförande finns här:
http://www.matsjohansson.net/

Kulturutskottets betänkande finns här:
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3322&rm=2009/10&bet=KrU3

Mats Johansson

Idag blir det kultur i Sveriges Riksdag

Klockan är 08.45 och jag förbereder dagens arbete. På kulturutskottets sammanträde börjar vi att bearbeta propositionen Tid för kultur. Det går en lyckokänsla genom kroppen när jag tänker på hur bra förslag som finns i den lilla oranga skriften. Oppositionen har skrivit ett antal motioner men samtliga av dem kan bäst beskrivas med uttrycket "tomma tunnor skramlar mest"

Senare idag debatteras två betänkanden i i Riksdagens plenisal. Först är det public service -propositionen som också direktsänds i TV24. Mats Johansson företräder oss och kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth kommer att kasta sig in i debatten. Hon är fantastisk!

Sedan ska det nya avtalet med svenska kyrkan debatteras. Det är ju tio år sedan kyrka och staten gick skilda vägar och ett nytt fyraårigt avtal om hur ansvarsfördelningen för vårt gemensamma kulturarv ska debatteras. Även i denna debatt deltar Lena Adelsohn Liljeroth.

Min dag avslutas också med kultur. Tillsammans med mina barn och ett antal vänner ska jag gå och se uppsättningen The producers med bla Pernilla Wahlgren på Lorensbergs teatern i Göteborg. Vilken underbar dag det kan bli!

Cecilia Magnusson

söndag 15 november 2009

Tillgänglighet måste också gälla för kulturen

Torsdag den 12 november hölls det i Riksdagen en öppen utfrågning om "funktionshindrades" möjligheter till kultur. Det som framkom under förmiddagen var mycket intressant och viktig information kom till kulturutskottets kännedom.

Sammanfattningsvis kan sägas att mycket har hänt när det gäller människor med särskilda funktionsförutssättningar och deras möjligheter till kultur både som publik och som utövare.

Göteborgs Stadsteater arbete med att göra teatern tillgänglig är värd att uppmärksammas betydligt mer. Ändå är de alldeles för ensamma bland de offentligt finansierade institutionerna med att vara tillgänliga för alla. Vi har ett ansvar som folkvalda att ställa krav på institutionerna, framför allt de som finansieras med skattepengar- att de ska anpassas, basta!

Att ha särskilda funktionsförutsättningar och nära en dröm att bli kulturutövare är betydligt mer utopiskt än för oss andra. Under förmiddagen i torsdags gavs goda exempel på vad som sker runt om i landet. Riksteaterns ungdomsprojekt Unga tyst teater är ett sådant.

För andra året i rad arrangerar man en öppen scen för teckenspråkiga i alla åldrar. OPEN SIGN heter föreställningen som går upp i Göteborg, Leksand och Örebro. Jag hade förmånen att få se lördagens föreställning på Pusterviksteatern i Göteborg.

Det är en sällsam upplevelse att behöva hörtolkning för att förstå språket som talas. Känslorna och inlevelsen hos de utövande behövdes det dock sannerligen ingen tolkning för att förstå!

Cecilia Magnusson

lördag 14 november 2009

De jobbade för diktaturen (Svensk Tidskrift)

- Från östtysk sida uppges att cirka 90 procent av utländska informatörer kunde värvas tack vare ideologisk eller idémässig övertygelse, skriver Hans Wallmark, riksdagsledamot (M), som menar att det nu är hög tid att göra upp med historien.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1865

- Är det verkligen de rika ländernas ansvar att utvecklingsländerna ökar sin handel med omvärlden? Det frågar sig Pär Krause som har intervjuat Stefan de Vylder och Fredrik Erixon.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1894

- Det är kört för Libanon. Det menar Magnus Norell, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, som har skrivit boken "Islamismens seger. Från Libanon till Iran". Bo Ture Larsson skriver om detta.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1879

- Janerik Larsson, vice VD i Svenskt Näringsliv, ger i en debattbok från Timbro sin bild av framtiden för "den amerikanska drömmen". Anders Edwardsson har läst den.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1737

Och i Veckan som gick är det 20 år sedan muren föll och Åsa Linderborgs världsbild rasade.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1861

tisdag 10 november 2009

Kultur en moderat vinnarfråga

Kulturen härskar! Heldagskonferens i riksdagen med kulturministern och moderata kulturnämndsledamöter från hela landet övertygar om att alliansen har en mission - och en spännande utmaning - att överta kulturfrågorna som en plusfråga från vänstern.

Men då måste vi också övervinna bristen i vårt parti mot att prioritera kulturfrågor.Visst satsar vänsterblocket på att göra kulturfrågorna till ett vapen i kampen om regeringsmakten, men Leif Pagrotsky & co har i sak väldigt lite att komma med. De var tvungen att kasta in honom efter flera år med en annan oppositionsledare som var mer sympatisk än partiet kunde tåla.

Budgetalternativen inför valet skiljer föga, några procent med den rätt oppositionen alltid har att låta sedelpressarna gå. Deras bästa grej är att betala vänsterartister att ställa upp för dem på deras möten, medan vi alltid är lite finare i kanten och inte vill utnyttja artister för politiska syften - borgerlighetens diskreta skam. Många kulturskapare är också rädda för att stöta sig med vänsterelitisterna, om de inte är politiskt korrekta. Samtidigt vet vi att många av våra väljare är de mest kulturintresserade och villiga att själva betala för kulturupplevelser.

Hursom; nu har vi flera offensiva förslag att marknadsföra med satsningar i budgeten, reformer i kulturpropositionen och public service-propositionen, samt den kommande radiopropositionen. Även om det ekonomiska utrymmet är kärvt i en tid när den svenska ekonomin krymper med fem-sex procent har vi försvarat kulturens ställning. Vilket visar att (s) snack om nedrustning är mest - snack.

Upp till kamp; det moderata kulturprogrammet 3.0 och valmanifestet finns här:
http://moderatkultur.blogspot.com/

Mats Johansson
mats.johansson@riksdagen.se

måndag 9 november 2009

Kulturens makt är stark

Tänk att det är 20 år sedan Berlinmuren föll. Alla de minnen och känslor som kommer tillbaka för oss som upplevde tilldragelsen gör att det kändes som "i går."

Min dotter som är 14 år har hela förra veckan följt den repotageserie som vår morgontidning, Göteborgs-Posten, så föredömligt publicerat. Därför kom det att bli mycket diskussioner kring Östtyskland, kommunism, förtryck och andra viktiga frågor i inledningen till helgen.

Det är ju många saker som hon inte förstår och som ingen som inte själv var med, riktigt kan förstå och jag kände inte att mina förklaringar riktigt räckte till. Därför är jag tacksam för att SVT ägnade lördagkvällen åt att sända program och filmer som kretsade kring fenomenet "Berlinmuren."

Tack vare bildade människor på tidningsredaktionen och en klok satsning av en public servicekanal fick min dotter en stor vaccinationsdos mot kommunismen. På köpet fick vi en mycket njutbar lördagkväll.

Cecilia Magnusson

Nordiska Bokens Dag

Trotsande gråväder med små stänk i luften stretade bortåt 600 personer från hela Nordvästskåne mot Helsingborgs stadsteater söndag 8 november. För femtonde året i rad var det dags för Nordiska Bokens Dag. Ett toppenarrangemang vilket samordnas av den mycket aktiva Föreningen Norden i Helsingborg. En och annan pappa hade möjligtvis dagen till ära fått biljett i farsdagspresent.

Fem intressanta författare fanns på plats. Christina Hesselholdt hade dessvärre insjuknat i förkylning så en dansk företrädare saknades. Därifrån brukar annars komma goda berättare med Carsten Jensen förra året som presenterade sin senaste bok, Sista resan. En omfattande roman som följt på den stora succén Vi, de drunknade. Året dessförinnan var det Trisse Gejl som presenterade sin femte bok; Patriarken. Hennes uppläsning gjorde att jag köpte romanen som var en rätt underhållande skildring av dagens Danmark med olika former av motsättningar över både generations- som etniska gränser.

Av applåder och skratt att döma var deckardrottningen Anne Holt mest uppskattad denna söndagseftermiddag. Hon svarade rappt. Att läsa böcker är viktigt, enligt henne, och därför finns det anledning att uppskatta samtliga vägar som leder till detta. Den smala litteraturen finns sida vid sida med den breda och populära. Och visst har även deckare värden, inte minst för författarnas bankkonton, konstaterade hon självironiskt. I hennes fall handlar det om att skriva en drivande, rätt korthuggen prosa, för att på det sättet berätta en god historia. Metaforer och ett böljande språk har inte plats. Hennes redaktör får stryka ungefär en tredjedel av den inlämnade texten. Men så har hon sålt sisådär sex miljoner böcker världen över.

Kjell Westö från Finland är på sätt och vis motsatsen. Han har ett mycket exakt språk och en starkt realistisk ton. Samtidigt är han en berättare vilket gör att historier vävs in i varandra. Det kan bli långa meningar och en färd över sidorna som beskriver Helsingfors och livsöden i detalj. En av få gånger jag ångrat att jag inte var vänsterpartist var när vi förra året hade möte med Nordiska rådet i den finska huvudstaden och den röda gruppen fick en specialguidning av just Kjell Westö. Vi borgerliga hamnade på svenska ambassaden, och det var ju också trevligt och givande på sitt sätt. Vådan av att vara Skrake var en god läsupplevelse. Och många har prisat den senaste, Gå inte ensam ut i natten. Den hade jag med mig hem från Helsingborg med en snygg signering. Enligt vad Kjell Westö berättade kretsar en hel del kring det magiska året 1967. Det skickliga i hans förmåga att skriva är ju att han är född 1961 så allt det realistiska till trots är ändå fantasin det centrala.

Klas Östergren har publicerat sig sedan mitten av 1970-talet och kan verkligen räknas till en av våra stora svenska författare. Han har dessutom en tydlig koppling till Österlen. Den sista cigaretten har fått blandad kritik och jag har varit i valet och kvalet. Östergren gjorde en god uppläsning. Vi får se.

Goda berättare var också Alexandra Coehlo Ahndoril samt Audur Johnsdottir. Den förstnämnda har fått mycket fina recensioner för sin roman om August Palm och läste några stycken så att tårarna nästan kom fram - på hennes själv! - medan den isländska författarinnan hade att hålla sig till den svenska översättningen av sin senaste bok och gjorde det glimrande på detta för henne litet svåra språk.

Nordiska Bokens Dag är verkligen något riktigt bra. Som svenskar är vi inte ensamma med våra erfarenheter och kulturella bakgrund utan har andra som delar en likartad verklighet och dessutom använder sig av internationellt små språk. Det är en insikt att bära med sig mycket längre än under några trevliga timmar på Helsingborgs Stadsteater en söndagskväll!

Hans Wallmark

söndag 8 november 2009

Svenska kyrkan är inte skild från staten (Svensk Tidskrift)

I veckans uppdatering av Svensk Tidskrift:

- Stackars Obama, skriver Mats Johansson. Visserligen får han Nobels fredspris. Men USA:s budgetunderskott når historiska höjder. Och värre lär det bli.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1731

- Frågan om vigsel av enkönade par gav årets kyrkomöte ovanligt stor uppmärksamhet. Men hur är det med Svenska kyrkans förhållande till svenska staten? De har inte alls skiljts åt, menar Cecilia Brinck.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1827

- I dagarna är det 20 år sedan Berlinmuren började rivas. I Polen skedde befrielsen något tidigare och en av dem som spelade en viktig roll för avvecklingen av diktaturen var Adam Michnik, som nyligen talade på ett seminarium i Stockholm. Bo Ture Larsson var där.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1766

- Latinamerika är ett outforskat område i svenska medier. Sällan eller aldrig skildras åsikterna hos regionens politiska opposition. I boken "Röd Tornado - Kommer demokratin att överleva?", utgiven av Jarl Hjalmarson Stiftelsen, intervjuar Linda Bergman fem politiker och politiska kommentatorer om deras syn på utvecklingen i den ideologiskt laddade regionen.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1744

- Och i Veckan som gick har Putin och pr-byråerna firat Sveriges ja till gasledningen.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1847

måndag 2 november 2009

Keplers kriminalknåpande

Tillhör nu dem som läst den senaste ”snackisen” bland svensk kriminallitteratur och thrillers: Lars Keplers Hypnotisören (Bonniers förlag). Förhandsreklamen var det inget fel på. Uppskriven och haussad redan före utgivningen. Rättigheter uppges vara sålda till en mängd länder och därefter månader av spekulationer av vem eller vilka som doldes bakom pseudonymen. PR-folket på förlaget har gjort skäl för sin lön.

I likhet med en del recensenter, bland annat i den egna NST/HD, finner jag dock boken rätt platt. Allt som skrivits och sagts före utgivningen står inte i proportion till det läsaren sedan får med sig hem för 200 kronor eller litet till.

Det är ju inget dåligt författarpar som skrivit Hypnotisören: Alexander och Alexandra Coehlo Ahndoril. Hennes för några år sedan utgivna bok om Tycho Brahe och ön Ven (Stjärneborg) läste jag med stor behållning.

Visst kan Hypnotisören sägas vara bra spänning. Det händer en hel del. Och sjuka människor sticker, hugger och klipper i andra så att blodet sprutar. Men det känns ju aldrig som på riktigt utan mer som texten till en actionrulle gjord direkt för en TV-kanal utan att passera en seriösare biosalong. Författarna har knappast skrivit för att de har en oförlöst berättelse att dela med sig och inte heller för språket som Alexandra Coehlo Ahndoril tidigare imponerat med. Troligtvis har de tillsammans med bra förlagskompisar noterat vad Stieg Larssons tre böcker kan dra in och sett om detta går att kopiera. Och till viss del verkar det göra det!

Även om det är en massa kaffepimlande och journalistgrubblerier i Stieg Larssons böcker är dessa så mycket bättre genom samhällsskildringarna. Det finns en levande miljö i bakgrunden mot vilken Lisbeth Salander och de andra kan agera. Även om vissa försök görs till sådana beskrivningar blir de aldrig på samma sätt levande i Hypnotisören. Och det skiljer väl just den goda kriminalberättelsen från den mediokra.

Hypnotisören har säkert inbringat en slant. Och en fortsättning signerad Lars Kepler lär säkert sälja. Men jämför inte med Stieg Larsson! I hans fall är det texterna och inget annat som gjort att böckerna uppskattats i Sverige och utomlands. Han är fortsättningen på den litteraturvåg Sjöwall & Wahlöö var med och skapade med Martin Beck.

Hans Wallmark