Kyrkklockor för många

Påskveckan innebär att många sökt sig till kyrkorna. Rätt naturligt. Är det någon av årets helger som präglas av det kristna budskapet så är det ju denna. Här ryms livets alla skiftningar från döden och den mörka sorgen på långfredagen till uppståndelse, livet och ljus glädje på påskdagen. Få andra av världens religioner skulle väl heller få för sig att som samlande symbol använda ett pinoredskap som brukades för att förnedra den egna guden? Korset binder dock samman, över tid, generationer och världsdelar. Det som är en direkt påminnelse om smärtan är också ett löfte om det som sedan hände.

Alla söker sig dock inte till landets kyrkor av religiösa skäl. Klockarna kan ringa samman av många skäl. För somliga är det ett utrymme för kontemplation, stillhet och ibland en uppskattad konsertlokal. Utsmyckningar, precis som själva byggnaderna, är oftast stora kulturskatter. Just därför var det intressant att för någon vecka sedan läsa tidningen Från Riksdag och Departement och den enkät som gjorts om fortsatt kyrkoantikvarisk ersättning. Från alla partier uttrycktes en positiv vilja. På frågan om det planerades någon avveckling sades samstämmigt nej. För moderaternas del svarade jag:

”Nej. Tvärtom kommer kulturdepartementet med en skrivelse i maj och exakta ekonomiska nivåer fastställs med budgeten för 2010. Idag handlar det om 460 miljoner. Samtal pågår mellan staten och Svenska kyrkan. Det är inte ett stöd till trossamfundet Svenska kyrkan utan för att kunna hålla Sveriges största sammanhållande kulturarv i ordning: Byggnader, kyrkogårdar, textilier och metallarbeten som idag fortfarande används för det de en gång skapades för.”

Staten är med och delfinansierar bevarandet av Sveriges största sammanhållna kulturarv. Det är imponerande kulturskatter, skapade över en lång tid, som finns tillgängliga och dessutom många gånger fortfarande används till samma ändamål och syfte som de en gång skapades för.

Hans Wallmark