I posten fanns ett litet paket med inbjudan till lanseringsfest. Svenska Dagbladets duktige politiske chefredaktör, PJ Anders Linder, hade med dedikation skickat sin bok om monarkin som kommer att presenteras torsdag 29 april. Albert Bonniers Förlag har verkligen tagit fram ett spännande debatthäfte då halva skriften utgörs av en motargumentation till förmån för republik skriven av kulturjournalisten Per Svensson. De två delarna bär namnen Ja. Monarkins bästa tid är nu respektive Nej. Monarkin har aldrig varit farligare än nu.
Och redan ikväll onsdag 28 april kommer de båda att medverka i en debatt i Ängelholm. Kultursällskapet med sina över 1100 medlemmar under Else Ekbloms fasta ledning har haft monarki som tema under hela terminen och styrelseskicket har belysts ur många perspektiv. En debatt mellan PJ Anders Linder och Per Svensson är ju på många sätt en given och riktigt lyckad avslutning. Stadsbiblioteket vid Stortorget i Ängelholm klockan 19 kommer att vara bataljplats. Det är väldigt roligt att en så framgångsrik kulturförening lyckas arrangera denna debatt en dag före själva utgivningen.
Litet grand av förband blev kulturchefen Gunnar Bergdahl och undertecknad då vi i NST/HDs spalter denna dags morgon möttes i ett meningsutbyte om just statsskicket. Gunnar Bergdahl hade nämligen i en krönika några dagar tidigare utropat tidningens kultursidor till en ”monarkifri zon”. Inte alldeles förvånande att just de sidorna utpekas som radikalt republikanska, kan tyckas, men ändå väl värt att ifrågasätta. Mitt inlägg löd som följer:
”Lördag 24 april utropar Gunnar Bergdahl tidningens kultursidor till ’monarkifri zon’. Det kommer inte som en alldeles stor överraskning.
I en krönika räknar han upp några anledningar till att dra en republikansk slutsats. Intressant nog anges inga konstitutionella skäl av betydelse. Gunnar Bergdahl pekar på media som rapporterar om Daniel Westlings hår, om hur afterski-aktiviteter i Åre behandlas med tilltänkta prinsessgemåler och valet av tidpunkt för kronprinsessan Victorias bröllop.
Mycket av detta skulle ju självkritiskt kunna ha varit föremål för en text om dagens media. Det påminns om en mätning från SOM-institutet där 56 procent anger att de vill behålla monarkin mot en ökning till 22 procent som är för ändrat statsskick. Det är förtroendesiffror andra grupper i samhället endast kan drömma om! Två som i mätningarna brukar tävla om att ligga lägst är journalister och lokalpolitiker. Ingen tar dock detta som intäkt för att utropa någon del av samhället till medie- eller kommunfri zon!
För egen del är jag monarkist och inte rojalist. Jag har möjligtvis till skillnad från Gunnar Bergdahl full respekt för dem som följer all rapportering kring kungafamiljen. Jag är dock själv inte vidare road även om en del av glittret och glamouren kan charma. Däremot är jag övertygad om att en konstitutionell monarki är bra för Sverige. Det håller ihop och förenar. Det finns någon som står bredvid den politiska makten. Det var kungen som lyckades bli den förmedlande länken i nationens sorgearbete när regeringen misslyckades i samband med tsunaminkatastrofen. En republik uppstår ju inte över en natt utan skulle innebära kraftiga konstitutionella motsättningar som resulterar i att man en dag vaknar upp med Göran Persson som president.”
Här finns hemsida till Kultursällskapet: http://www.kultursallskapet.com/
Hans Wallmark
Visar inlägg med etikett Ängelholm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ängelholm. Visa alla inlägg
onsdag 28 april 2010
tisdag 19 januari 2010
Berit Fribrock på Galleri Moment
Berit Fribrock var en bra konstnär och en fantastisk människa. Hon kunde dra i gång projekt. Och ifall det någonsin hade bildats en fanclub för att stötta mig hade hon kunnat aspirera på ordförandeposten.
Därför var det med stor glädje jag trängdes med ungefär hundra personer då Galleri Moments utställning med hennes konst öppnades i lördags. Tavlorna finns på plats i denna fina lokal i centrala Ängelholm till början av februari. Dottern Lena Laurell hade varit med om att hänga upp konsten - och resultatet kan bara berömmas!
Kommunstyrelsens tidigare ordförande Else Ekblom höll ett mycket fint och inkännande invigningstal. Hon berörde Berit Fribrocks tre konstnärsperioder. Först som tecknare. Noggrann sådan. I Galleri Moment fanns något utsökt arbete från Bornholm representerat signerat tidigt 1960-tal. Sedan kom perioden som akvarellist. Föreställande men ändå med en drömsk ton. Många motiv hämtade från Ängelholm med omnejd. Det är vackert på ett behagfullt, nästan brittiskt vis. Och sedan den avslutande perioden som grafiker. Stora blad, ofta påverkade av hennes intresse för bronsålder och tidig historia. Vapen och skydd för dåtidens krigare, gärna i ärggrönt.
För egen del har jag alltid varit svag för akvareller. Berit Fribrock gav mig också en gång en mycket vacker tavla med motiv över Rönneå. Den uppskattar jag. Hon var aktiv i konstnärernas kollektivverkstad ute vid Skörpinge skola. Som ganska nyblivet kommunalråd gjorde jag ett besök. Med så raska steg som hennes av kroppsliga skador sargade lekamen gjorde möjligt visade hon lokaler och förklarade allt som skulle ske. Hon var en idéspruta. Sedan avslöjade hon grunderna i grafik och vi började provtrycka några blad. Det var imponerande att se hur färgerna kunde förändras, hur tryck och hastighet hade stor betydelse. Den dagen var mycket givande och någonstans har jag ett par grafiska blad av Berit Fribrock som jag var med om att ta fram. Hon signerade på framsidan och ville att jag skulle skriva något på baksidan.
Else Ekblom påminde i sitt anförande om att Berit Fribrock ibland och för somliga kunde upplevas som kontroversiell. Hon var en konstnärssjäl. Som sådan med åsikter om liv och kultur. Hennes hjärta och engagemang fanns i bygden och när hon så ville var ingenting omöjligt. Det var ett sant nöje att bildligt, men nästan bokstavligt, få sitta vid mästarinnans fötter. Dessutom var hon rätt speciell i Sverige genom att vara en borgerlig kulturperson till både livshållning som politisk hemvist. Galleri Moment har lyft fram ett konstnärskap som kanske inte lyckades pressa sig fram till den absoluta parnassen. Men hon påverkade många människor och deras liv. Därav mitt. Två år efter sin död i januari 2008, 81 år gammal, visas nu hennes konst samlat. Så sker fram till 6 februari. I mitt minne finns hon kvar oerhört mycket längre än så!
Hans Wallmark
Därför var det med stor glädje jag trängdes med ungefär hundra personer då Galleri Moments utställning med hennes konst öppnades i lördags. Tavlorna finns på plats i denna fina lokal i centrala Ängelholm till början av februari. Dottern Lena Laurell hade varit med om att hänga upp konsten - och resultatet kan bara berömmas!
Kommunstyrelsens tidigare ordförande Else Ekblom höll ett mycket fint och inkännande invigningstal. Hon berörde Berit Fribrocks tre konstnärsperioder. Först som tecknare. Noggrann sådan. I Galleri Moment fanns något utsökt arbete från Bornholm representerat signerat tidigt 1960-tal. Sedan kom perioden som akvarellist. Föreställande men ändå med en drömsk ton. Många motiv hämtade från Ängelholm med omnejd. Det är vackert på ett behagfullt, nästan brittiskt vis. Och sedan den avslutande perioden som grafiker. Stora blad, ofta påverkade av hennes intresse för bronsålder och tidig historia. Vapen och skydd för dåtidens krigare, gärna i ärggrönt.
För egen del har jag alltid varit svag för akvareller. Berit Fribrock gav mig också en gång en mycket vacker tavla med motiv över Rönneå. Den uppskattar jag. Hon var aktiv i konstnärernas kollektivverkstad ute vid Skörpinge skola. Som ganska nyblivet kommunalråd gjorde jag ett besök. Med så raska steg som hennes av kroppsliga skador sargade lekamen gjorde möjligt visade hon lokaler och förklarade allt som skulle ske. Hon var en idéspruta. Sedan avslöjade hon grunderna i grafik och vi började provtrycka några blad. Det var imponerande att se hur färgerna kunde förändras, hur tryck och hastighet hade stor betydelse. Den dagen var mycket givande och någonstans har jag ett par grafiska blad av Berit Fribrock som jag var med om att ta fram. Hon signerade på framsidan och ville att jag skulle skriva något på baksidan.
Else Ekblom påminde i sitt anförande om att Berit Fribrock ibland och för somliga kunde upplevas som kontroversiell. Hon var en konstnärssjäl. Som sådan med åsikter om liv och kultur. Hennes hjärta och engagemang fanns i bygden och när hon så ville var ingenting omöjligt. Det var ett sant nöje att bildligt, men nästan bokstavligt, få sitta vid mästarinnans fötter. Dessutom var hon rätt speciell i Sverige genom att vara en borgerlig kulturperson till både livshållning som politisk hemvist. Galleri Moment har lyft fram ett konstnärskap som kanske inte lyckades pressa sig fram till den absoluta parnassen. Men hon påverkade många människor och deras liv. Därav mitt. Två år efter sin död i januari 2008, 81 år gammal, visas nu hennes konst samlat. Så sker fram till 6 februari. I mitt minne finns hon kvar oerhört mycket längre än så!
Hans Wallmark
söndag 26 juli 2009
En veckas kultursidor
För ett par dagar sedan återvände jag hem till Skåne efter att ha varit i Frankrike. Det fina med nätet är ju att det går att följa nyheterna och tidningarna från Sverige. Men en speciell känsla är det ju att ändå bläddra i pappersexemplaren. Rätt snart lade jag åt sidan kulturdelen i NST/HD för att läsa vid senare tillfälle. Och det har nu inträffat! Det fanns en hel del spännande material.
Bäst tyckte jag kanske om artikeln som handlade om nordvästskånska antikvariat (söndag 19 juli). För tio, femton år sedan då jag arbetade på Nordvästra Skånes Tidningar (NST) gjorde dåvarande kulturchefen Eva Thelander och jag en inventering av dem som sålde äldre och begagnade böcker i grannskapet. Under åren har några försvunnit medan andra fått se verksamheten krympas. I Ängelholm finns dock jämfört med tidigare ett nytillskott i den rörelse som Anders Wendelberg driver. Och Olle Brunkestam har en klassisk inrättning i Helsingborg. Men visst är det så att antikvariaten under de senaste åren försvunnit från mer centrala adresser. I bästa fall till billigare lokaler. I sämsta fall för att läggas ned. För egen del tycker jag att det alltid är lika angenämt att besöka ett antikvariat med doften av bokdamm som kittlar näsborrarna och så mycket intressant att läsa och så litet tid! Syndikalisternas Röda Rummet i Uppsala måste erkännas vara favoriten. Inte för de åsikter en del av personalen kan tänkas hysa utan för en uppriktig kärlek till just böcker!
En av de författare som fortfarande kanske kan återfinnas på antikvariat är Gustaf Hellström med rötterna i Kristianstad. Om honom skrevs det i en lång litteraturanmälan måndag 20 juli. En intressant person i det närmaste helt bortglömd idag. I Svante Nordins utmärkta biografi över Fredrik Böök återkommer denne skolkamrat. Där framstår han som mer borgerligt konservativ medan han i NST/HD görs en smula radikal. Skribenten Crister Enander är dock som vanligt en av de mer läsvärda på tidningens kultursidor.
Fredag 17 juli skriver Ann Lingebrandt om dansken Carsten Jensens senaste roman översatt till svenska: Sista resan. Det är en välvillig text, både gentemot författaren som hans verk. Centralgestalt är en av bifigurerna i succén Vi, de drunknade. Jag har själv inte läst denna rätt tjocka bok även om jag noterat att den numera finns i pocket. Vid de nordiska bokdagarna i Helsingborg förra året lyssnade jag till Carsten Jensen och det var inspirerande. Och fler goda vänner har bekräftat att hans förra bok verkligen är en stor läsupplevelse. Det får väl bli att känna av stämningen i den danska hamnstaden Marstal…
Som en av ledamöterna i den politiska referensgruppen till Mats Svegfors filmutredning var det bra att biografernas ställning uppmärksammades lördag 18 juli. Film med sin spännande dragning mellan konst och kassa, mellan smal gestaltning och stor publik, är en kulturform som gillas av många. I Sverige handlar det om cirka 15 miljoner biobesök under en tolvmånadersperiod. Digitaliseringen är en utmaning. Samtidigt skall inte kostnaden överdrivas, idag kan en ny anläggning kosta ett par trehundratusen eller något mer. Men det går också att göra besparingar då filmkopior inte behöver skickas rent fysiskt utan distribueras digitalt. Det går även att åstadkomma en bredd ingen tidigare kunnat hoppas på som när nu stor opera från New York, Wien och London via bioduken visas även på mindre orter. Ett antal biografer räknas upp och särskild oro ger tidningen uttryck för ifråga om Röda Kvarn i Helsingborg. Notabelt är faktiskt att NST/HD i denna artikel helt bortser från Röda Kvarn i Ängelholm som är ett gott exempel på en helt fristående biograf som överlevt tack vare ägarnas passion till filmen, bra program och att kommunen mot en viss årlig ersättning har möjlighet att nyttja de fina lokalerna. Visst finns problem och utmaningar, men också möjligheter!
Intresserad av HDs kultursidor: http://www.hd.se/kultur
Hans Wallmark
Bäst tyckte jag kanske om artikeln som handlade om nordvästskånska antikvariat (söndag 19 juli). För tio, femton år sedan då jag arbetade på Nordvästra Skånes Tidningar (NST) gjorde dåvarande kulturchefen Eva Thelander och jag en inventering av dem som sålde äldre och begagnade böcker i grannskapet. Under åren har några försvunnit medan andra fått se verksamheten krympas. I Ängelholm finns dock jämfört med tidigare ett nytillskott i den rörelse som Anders Wendelberg driver. Och Olle Brunkestam har en klassisk inrättning i Helsingborg. Men visst är det så att antikvariaten under de senaste åren försvunnit från mer centrala adresser. I bästa fall till billigare lokaler. I sämsta fall för att läggas ned. För egen del tycker jag att det alltid är lika angenämt att besöka ett antikvariat med doften av bokdamm som kittlar näsborrarna och så mycket intressant att läsa och så litet tid! Syndikalisternas Röda Rummet i Uppsala måste erkännas vara favoriten. Inte för de åsikter en del av personalen kan tänkas hysa utan för en uppriktig kärlek till just böcker!
En av de författare som fortfarande kanske kan återfinnas på antikvariat är Gustaf Hellström med rötterna i Kristianstad. Om honom skrevs det i en lång litteraturanmälan måndag 20 juli. En intressant person i det närmaste helt bortglömd idag. I Svante Nordins utmärkta biografi över Fredrik Böök återkommer denne skolkamrat. Där framstår han som mer borgerligt konservativ medan han i NST/HD görs en smula radikal. Skribenten Crister Enander är dock som vanligt en av de mer läsvärda på tidningens kultursidor.
Fredag 17 juli skriver Ann Lingebrandt om dansken Carsten Jensens senaste roman översatt till svenska: Sista resan. Det är en välvillig text, både gentemot författaren som hans verk. Centralgestalt är en av bifigurerna i succén Vi, de drunknade. Jag har själv inte läst denna rätt tjocka bok även om jag noterat att den numera finns i pocket. Vid de nordiska bokdagarna i Helsingborg förra året lyssnade jag till Carsten Jensen och det var inspirerande. Och fler goda vänner har bekräftat att hans förra bok verkligen är en stor läsupplevelse. Det får väl bli att känna av stämningen i den danska hamnstaden Marstal…
Som en av ledamöterna i den politiska referensgruppen till Mats Svegfors filmutredning var det bra att biografernas ställning uppmärksammades lördag 18 juli. Film med sin spännande dragning mellan konst och kassa, mellan smal gestaltning och stor publik, är en kulturform som gillas av många. I Sverige handlar det om cirka 15 miljoner biobesök under en tolvmånadersperiod. Digitaliseringen är en utmaning. Samtidigt skall inte kostnaden överdrivas, idag kan en ny anläggning kosta ett par trehundratusen eller något mer. Men det går också att göra besparingar då filmkopior inte behöver skickas rent fysiskt utan distribueras digitalt. Det går även att åstadkomma en bredd ingen tidigare kunnat hoppas på som när nu stor opera från New York, Wien och London via bioduken visas även på mindre orter. Ett antal biografer räknas upp och särskild oro ger tidningen uttryck för ifråga om Röda Kvarn i Helsingborg. Notabelt är faktiskt att NST/HD i denna artikel helt bortser från Röda Kvarn i Ängelholm som är ett gott exempel på en helt fristående biograf som överlevt tack vare ägarnas passion till filmen, bra program och att kommunen mot en viss årlig ersättning har möjlighet att nyttja de fina lokalerna. Visst finns problem och utmaningar, men också möjligheter!
Intresserad av HDs kultursidor: http://www.hd.se/kultur
Hans Wallmark
onsdag 22 april 2009
Filmande kulturminister
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth reser omkring i landet för att samla på sig goda exempel när det gäller regeringens satsning på Skapande skola. Det har ju funnits möjlighet att hos Kulturrådet söka pengar för aktiviteter inom högstadiet.
Och det händer mycket spännande. Det är bra när skolor och kommuner kan inspireras av varandra. Ett initiativ på en plats kan leda till något liknande på en annan plats.
Jag slog följe med kulturministern när hon besökte Nyhemsskolan i Ängelholm. Här sågs både på färdiga filmer som träffades elever och engagerad personal. Med hjälp av en filmskapare har manus, musik, inspelning och skådespelande utförts av elever i åttonde klass. Över 40 minuter inspelad film har klippts ned och redigerats till en dryg fyra minuter berättelse. Och de som varit engagerade i projektet berättar både om kameravinklar som om gruppdynamik där skiljda viljor till slut kunnat enas.
Kulturministern lyssnade, kommenterade och ställde kloka frågor. Dessutom fick hon själv hålla i kameran.
Film i Ängelholm känns också självklart. Intresset för film är rent allmänt växande i Skåne där Ystad blivit något av ett centrum. I Ängelholm och Båstad finns två oberoende biografer; Röda Kvarn respektive Scala. Goda ambitioner tar sig uttryck i olika former av filmfestivaler. Filmstudion i Ängelholm har alltid varit mycket uppskattad med fullsatta visningar. Under fler år har det från kulturförvaltningens sida erbjudits skolbio på Röda Kvarn med sin stora fina salong med kalasbra ljud (även den nya, mindre salongen är toppen!).
Att det nu inte sökts några pengar för i år till Skapande skola hindrar inte att projektpengar kan sökas för nästa år. Det gäller inte bara Ängelholm och inom området film. Senast 1 mars skall Kulturrådet ha ansökningar.
På Röda Kvarn i Ängelholm kan konstateras att film är bäst på bio. Kanske med tillägget; och i skolan!
Hans Wallmark
Och det händer mycket spännande. Det är bra när skolor och kommuner kan inspireras av varandra. Ett initiativ på en plats kan leda till något liknande på en annan plats.
Jag slog följe med kulturministern när hon besökte Nyhemsskolan i Ängelholm. Här sågs både på färdiga filmer som träffades elever och engagerad personal. Med hjälp av en filmskapare har manus, musik, inspelning och skådespelande utförts av elever i åttonde klass. Över 40 minuter inspelad film har klippts ned och redigerats till en dryg fyra minuter berättelse. Och de som varit engagerade i projektet berättar både om kameravinklar som om gruppdynamik där skiljda viljor till slut kunnat enas.
Kulturministern lyssnade, kommenterade och ställde kloka frågor. Dessutom fick hon själv hålla i kameran.
Film i Ängelholm känns också självklart. Intresset för film är rent allmänt växande i Skåne där Ystad blivit något av ett centrum. I Ängelholm och Båstad finns två oberoende biografer; Röda Kvarn respektive Scala. Goda ambitioner tar sig uttryck i olika former av filmfestivaler. Filmstudion i Ängelholm har alltid varit mycket uppskattad med fullsatta visningar. Under fler år har det från kulturförvaltningens sida erbjudits skolbio på Röda Kvarn med sin stora fina salong med kalasbra ljud (även den nya, mindre salongen är toppen!).
Att det nu inte sökts några pengar för i år till Skapande skola hindrar inte att projektpengar kan sökas för nästa år. Det gäller inte bara Ängelholm och inom området film. Senast 1 mars skall Kulturrådet ha ansökningar.
På Röda Kvarn i Ängelholm kan konstateras att film är bäst på bio. Kanske med tillägget; och i skolan!
Hans Wallmark
lördag 14 mars 2009
Med Röglehalsduken kring halsen
Inom kulturutskottets ansvarsområden i riksdagen finns även ungdoms- och idrottsfrågor. Sektorer som berör och lockar till åsikter samt kommentarer.
Regeringen har nyligen lagt fram en idrottsproposition. Och moderaterna i riksdagen har varit aktiva. Kollegan Göran Montan anordnade för några veckor sedan ett seminarium som riktade sig till just kommunpolitiker ansvariga för fritids- och idrottsfrågor. Även kulturministern deltog.
Hemma i Ängelholm är det för närvarande stort fokus på ishockeyn. Kvalserien har börjat. Fredag 13 mars var det Rögle borta mot Växjö. Söndag 15 mars kommer Leksand till Ängelholm. Rögle vann två viktiga poäng medan Leksand till mångas besvikelse i Dalarna förlorade mot Södertälje. Så nog blir kvalet just ett kval!
För ett par dagar sedan befann jag mig i Kronoberg för företagsbesök, Europvalskampanj samt tal på kvällen för Föreningen Norden. Många kommentarer fick jag. Kanske mest för att jag bar min Röglehalsduk! På lunchrestaurangen noterades det vilket lag jag höll på. Och växeltelefonisten på Lessebo Åkericentral levererade omedelbart en utläggning om de kommande matcherna och Rögles samt andra motståndarlags eventuella kvaliteter. Det finns ett engagemang och intresse när nu Växjö Lakers för första gången spelar i kvalserien.
Halsduken är en väldigt bra samtalsstartare. Förra året var det många i Stockholm som stannade till och spontant talade om den då aktuella ställningen. Under de sista avgörande matcherna kunde folk tuta på gatorna och veva ned bilrutan för att ropa: Heja Rögle, Heja Ängelholm! På väg till kontoret i riksdagshuset springer jag ibland på förre justitieministern Thomas Bodström. Även denne fotbollsfantast har tvingats lära sig att hänga med i tabellen!
Växjö och Rögle är den typen av kämpande lag som väcker respekt så att även dem som håller på något annat inte missunnar framgång. Skillnaden mot för ett år sedan är bara att Rögle den här gången kommer till kvalet från Elitserien medan Växjö närmat sig från motsatt håll.
Om några dagar är det åter dags för Stockholm. Med Röglehalsduken kring halsen!
Hans Wallmark
Regeringen har nyligen lagt fram en idrottsproposition. Och moderaterna i riksdagen har varit aktiva. Kollegan Göran Montan anordnade för några veckor sedan ett seminarium som riktade sig till just kommunpolitiker ansvariga för fritids- och idrottsfrågor. Även kulturministern deltog.
Hemma i Ängelholm är det för närvarande stort fokus på ishockeyn. Kvalserien har börjat. Fredag 13 mars var det Rögle borta mot Växjö. Söndag 15 mars kommer Leksand till Ängelholm. Rögle vann två viktiga poäng medan Leksand till mångas besvikelse i Dalarna förlorade mot Södertälje. Så nog blir kvalet just ett kval!
För ett par dagar sedan befann jag mig i Kronoberg för företagsbesök, Europvalskampanj samt tal på kvällen för Föreningen Norden. Många kommentarer fick jag. Kanske mest för att jag bar min Röglehalsduk! På lunchrestaurangen noterades det vilket lag jag höll på. Och växeltelefonisten på Lessebo Åkericentral levererade omedelbart en utläggning om de kommande matcherna och Rögles samt andra motståndarlags eventuella kvaliteter. Det finns ett engagemang och intresse när nu Växjö Lakers för första gången spelar i kvalserien.
Halsduken är en väldigt bra samtalsstartare. Förra året var det många i Stockholm som stannade till och spontant talade om den då aktuella ställningen. Under de sista avgörande matcherna kunde folk tuta på gatorna och veva ned bilrutan för att ropa: Heja Rögle, Heja Ängelholm! På väg till kontoret i riksdagshuset springer jag ibland på förre justitieministern Thomas Bodström. Även denne fotbollsfantast har tvingats lära sig att hänga med i tabellen!
Växjö och Rögle är den typen av kämpande lag som väcker respekt så att även dem som håller på något annat inte missunnar framgång. Skillnaden mot för ett år sedan är bara att Rögle den här gången kommer till kvalet från Elitserien medan Växjö närmat sig från motsatt håll.
Om några dagar är det åter dags för Stockholm. Med Röglehalsduken kring halsen!
Hans Wallmark
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
