I posten fanns ett litet paket med inbjudan till lanseringsfest. Svenska Dagbladets duktige politiske chefredaktör, PJ Anders Linder, hade med dedikation skickat sin bok om monarkin som kommer att presenteras torsdag 29 april. Albert Bonniers Förlag har verkligen tagit fram ett spännande debatthäfte då halva skriften utgörs av en motargumentation till förmån för republik skriven av kulturjournalisten Per Svensson. De två delarna bär namnen Ja. Monarkins bästa tid är nu respektive Nej. Monarkin har aldrig varit farligare än nu.
Och redan ikväll onsdag 28 april kommer de båda att medverka i en debatt i Ängelholm. Kultursällskapet med sina över 1100 medlemmar under Else Ekbloms fasta ledning har haft monarki som tema under hela terminen och styrelseskicket har belysts ur många perspektiv. En debatt mellan PJ Anders Linder och Per Svensson är ju på många sätt en given och riktigt lyckad avslutning. Stadsbiblioteket vid Stortorget i Ängelholm klockan 19 kommer att vara bataljplats. Det är väldigt roligt att en så framgångsrik kulturförening lyckas arrangera denna debatt en dag före själva utgivningen.
Litet grand av förband blev kulturchefen Gunnar Bergdahl och undertecknad då vi i NST/HDs spalter denna dags morgon möttes i ett meningsutbyte om just statsskicket. Gunnar Bergdahl hade nämligen i en krönika några dagar tidigare utropat tidningens kultursidor till en ”monarkifri zon”. Inte alldeles förvånande att just de sidorna utpekas som radikalt republikanska, kan tyckas, men ändå väl värt att ifrågasätta. Mitt inlägg löd som följer:
”Lördag 24 april utropar Gunnar Bergdahl tidningens kultursidor till ’monarkifri zon’. Det kommer inte som en alldeles stor överraskning.
I en krönika räknar han upp några anledningar till att dra en republikansk slutsats. Intressant nog anges inga konstitutionella skäl av betydelse. Gunnar Bergdahl pekar på media som rapporterar om Daniel Westlings hår, om hur afterski-aktiviteter i Åre behandlas med tilltänkta prinsessgemåler och valet av tidpunkt för kronprinsessan Victorias bröllop.
Mycket av detta skulle ju självkritiskt kunna ha varit föremål för en text om dagens media. Det påminns om en mätning från SOM-institutet där 56 procent anger att de vill behålla monarkin mot en ökning till 22 procent som är för ändrat statsskick. Det är förtroendesiffror andra grupper i samhället endast kan drömma om! Två som i mätningarna brukar tävla om att ligga lägst är journalister och lokalpolitiker. Ingen tar dock detta som intäkt för att utropa någon del av samhället till medie- eller kommunfri zon!
För egen del är jag monarkist och inte rojalist. Jag har möjligtvis till skillnad från Gunnar Bergdahl full respekt för dem som följer all rapportering kring kungafamiljen. Jag är dock själv inte vidare road även om en del av glittret och glamouren kan charma. Däremot är jag övertygad om att en konstitutionell monarki är bra för Sverige. Det håller ihop och förenar. Det finns någon som står bredvid den politiska makten. Det var kungen som lyckades bli den förmedlande länken i nationens sorgearbete när regeringen misslyckades i samband med tsunaminkatastrofen. En republik uppstår ju inte över en natt utan skulle innebära kraftiga konstitutionella motsättningar som resulterar i att man en dag vaknar upp med Göran Persson som president.”
Här finns hemsida till Kultursällskapet: http://www.kultursallskapet.com/
Hans Wallmark
Visar inlägg med etikett Else Ekblom. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Else Ekblom. Visa alla inlägg
onsdag 28 april 2010
tisdag 19 januari 2010
Berit Fribrock på Galleri Moment
Berit Fribrock var en bra konstnär och en fantastisk människa. Hon kunde dra i gång projekt. Och ifall det någonsin hade bildats en fanclub för att stötta mig hade hon kunnat aspirera på ordförandeposten.
Därför var det med stor glädje jag trängdes med ungefär hundra personer då Galleri Moments utställning med hennes konst öppnades i lördags. Tavlorna finns på plats i denna fina lokal i centrala Ängelholm till början av februari. Dottern Lena Laurell hade varit med om att hänga upp konsten - och resultatet kan bara berömmas!
Kommunstyrelsens tidigare ordförande Else Ekblom höll ett mycket fint och inkännande invigningstal. Hon berörde Berit Fribrocks tre konstnärsperioder. Först som tecknare. Noggrann sådan. I Galleri Moment fanns något utsökt arbete från Bornholm representerat signerat tidigt 1960-tal. Sedan kom perioden som akvarellist. Föreställande men ändå med en drömsk ton. Många motiv hämtade från Ängelholm med omnejd. Det är vackert på ett behagfullt, nästan brittiskt vis. Och sedan den avslutande perioden som grafiker. Stora blad, ofta påverkade av hennes intresse för bronsålder och tidig historia. Vapen och skydd för dåtidens krigare, gärna i ärggrönt.
För egen del har jag alltid varit svag för akvareller. Berit Fribrock gav mig också en gång en mycket vacker tavla med motiv över Rönneå. Den uppskattar jag. Hon var aktiv i konstnärernas kollektivverkstad ute vid Skörpinge skola. Som ganska nyblivet kommunalråd gjorde jag ett besök. Med så raska steg som hennes av kroppsliga skador sargade lekamen gjorde möjligt visade hon lokaler och förklarade allt som skulle ske. Hon var en idéspruta. Sedan avslöjade hon grunderna i grafik och vi började provtrycka några blad. Det var imponerande att se hur färgerna kunde förändras, hur tryck och hastighet hade stor betydelse. Den dagen var mycket givande och någonstans har jag ett par grafiska blad av Berit Fribrock som jag var med om att ta fram. Hon signerade på framsidan och ville att jag skulle skriva något på baksidan.
Else Ekblom påminde i sitt anförande om att Berit Fribrock ibland och för somliga kunde upplevas som kontroversiell. Hon var en konstnärssjäl. Som sådan med åsikter om liv och kultur. Hennes hjärta och engagemang fanns i bygden och när hon så ville var ingenting omöjligt. Det var ett sant nöje att bildligt, men nästan bokstavligt, få sitta vid mästarinnans fötter. Dessutom var hon rätt speciell i Sverige genom att vara en borgerlig kulturperson till både livshållning som politisk hemvist. Galleri Moment har lyft fram ett konstnärskap som kanske inte lyckades pressa sig fram till den absoluta parnassen. Men hon påverkade många människor och deras liv. Därav mitt. Två år efter sin död i januari 2008, 81 år gammal, visas nu hennes konst samlat. Så sker fram till 6 februari. I mitt minne finns hon kvar oerhört mycket längre än så!
Hans Wallmark
Därför var det med stor glädje jag trängdes med ungefär hundra personer då Galleri Moments utställning med hennes konst öppnades i lördags. Tavlorna finns på plats i denna fina lokal i centrala Ängelholm till början av februari. Dottern Lena Laurell hade varit med om att hänga upp konsten - och resultatet kan bara berömmas!
Kommunstyrelsens tidigare ordförande Else Ekblom höll ett mycket fint och inkännande invigningstal. Hon berörde Berit Fribrocks tre konstnärsperioder. Först som tecknare. Noggrann sådan. I Galleri Moment fanns något utsökt arbete från Bornholm representerat signerat tidigt 1960-tal. Sedan kom perioden som akvarellist. Föreställande men ändå med en drömsk ton. Många motiv hämtade från Ängelholm med omnejd. Det är vackert på ett behagfullt, nästan brittiskt vis. Och sedan den avslutande perioden som grafiker. Stora blad, ofta påverkade av hennes intresse för bronsålder och tidig historia. Vapen och skydd för dåtidens krigare, gärna i ärggrönt.
För egen del har jag alltid varit svag för akvareller. Berit Fribrock gav mig också en gång en mycket vacker tavla med motiv över Rönneå. Den uppskattar jag. Hon var aktiv i konstnärernas kollektivverkstad ute vid Skörpinge skola. Som ganska nyblivet kommunalråd gjorde jag ett besök. Med så raska steg som hennes av kroppsliga skador sargade lekamen gjorde möjligt visade hon lokaler och förklarade allt som skulle ske. Hon var en idéspruta. Sedan avslöjade hon grunderna i grafik och vi började provtrycka några blad. Det var imponerande att se hur färgerna kunde förändras, hur tryck och hastighet hade stor betydelse. Den dagen var mycket givande och någonstans har jag ett par grafiska blad av Berit Fribrock som jag var med om att ta fram. Hon signerade på framsidan och ville att jag skulle skriva något på baksidan.
Else Ekblom påminde i sitt anförande om att Berit Fribrock ibland och för somliga kunde upplevas som kontroversiell. Hon var en konstnärssjäl. Som sådan med åsikter om liv och kultur. Hennes hjärta och engagemang fanns i bygden och när hon så ville var ingenting omöjligt. Det var ett sant nöje att bildligt, men nästan bokstavligt, få sitta vid mästarinnans fötter. Dessutom var hon rätt speciell i Sverige genom att vara en borgerlig kulturperson till både livshållning som politisk hemvist. Galleri Moment har lyft fram ett konstnärskap som kanske inte lyckades pressa sig fram till den absoluta parnassen. Men hon påverkade många människor och deras liv. Därav mitt. Två år efter sin död i januari 2008, 81 år gammal, visas nu hennes konst samlat. Så sker fram till 6 februari. I mitt minne finns hon kvar oerhört mycket längre än så!
Hans Wallmark
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
