Idag skriver SVD att USA och många länder i EU tvingas skära ned i sina kulturbudgetar på grund av det försämrade ekonomiska läget. Holland har kapat sin kulturbudget med 30 procent och höjt kulturmomsen till 19 procent (att jämföra med Sveriges 6 procent). England och Slovenien är andra länder som skär ned. Samtidigt som det är tråkigt att se hur viktiga kulturnationer i Europa skär ned är det förståligt att pengar till kulturen kan behöva tas bort när länder står inför akuta budgetunderskott. Vi minns alla hur regeringen Persson skar bort 30 procent av den Svenska kulturbudgeten i början av 90-talet.
Men idag är det annorlunda, på grund av en ansvarsfull ekonomisk politik är vi ett av de länder som har kunnat satsa mer på kulturen och vi har ökat våra anslag till kulturen sedan 2009. På lång sikt tror jag att vi tjänar dubbelt på vår ansvarsfulla ekonomiska politik. Delvis behöver vi inte skära ned nu och dessutom investerar vi i framtiden. Kultur har inte bara ett värde i sig utan är också en tillväxtfaktor. Genom att vi har kulturprojekt så som Skapande skola för våra unga skapar vi kreativa entreprenörer och genom att ha hög kvalitet i scenkonsten ökar vi turistintäkter och blir ett attraktivare land.
Cecilia Magnusson
måndag 12 september 2011
onsdag 7 september 2011
Att minnas förintelsen är viktigt!
För att lära känna spåren av den judiska kulturen reser jag med Forum för levande historia till Polen under några septemberdagar.
Sensommaren gör landskapet förödande vackert vilket samtidigt gör resans mörka innehåll ännu starkare.
Huvudtemat för resan är hur förintelsen kunde ske och hur gick det till?
Som vägledare har vi Christer Mattsson, historielärare från Marstrand. Han har en fantastisk kunskap i ämnet och en förmåga att framföra buskapet på ett enastående sätt. En sådan lärare man önskar att alla barn hade.
Warszawa var innan andra världskriget den judiska kulturens centrum. Här bodde 350 000 judar 1939 och man var det naturliga navet som slogs sönder för att aldrig återuppstå.
Utan sakkunnig ledning är det omöjligt att se spåren efter gettot i staden. Det finns en murbit här och där men man måste veta om dem för att upptäcka spåen. Det är synd men tyvärr finns det flera försvunna spår.
Vi rör oss sedan söderut och jag återkommer med rapport från den fortsatta resan.
Cecilia Magnusson
Sensommaren gör landskapet förödande vackert vilket samtidigt gör resans mörka innehåll ännu starkare.
Huvudtemat för resan är hur förintelsen kunde ske och hur gick det till?
Som vägledare har vi Christer Mattsson, historielärare från Marstrand. Han har en fantastisk kunskap i ämnet och en förmåga att framföra buskapet på ett enastående sätt. En sådan lärare man önskar att alla barn hade.
Warszawa var innan andra världskriget den judiska kulturens centrum. Här bodde 350 000 judar 1939 och man var det naturliga navet som slogs sönder för att aldrig återuppstå.
Utan sakkunnig ledning är det omöjligt att se spåren efter gettot i staden. Det finns en murbit här och där men man måste veta om dem för att upptäcka spåen. Det är synd men tyvärr finns det flera försvunna spår.
Vi rör oss sedan söderut och jag återkommer med rapport från den fortsatta resan.
Cecilia Magnusson
söndag 4 september 2011
Så här omreglerar vi spelpolitiken
I början av veckan höll Svenska Spel AB sin årligen återkommande spelakademi i Visby. Spelpolitik hanteras, en aning överraskande för somliga, av kulturutskottet i riksdagen. Därför var jag på plats i Visby och såväl bevakade som debatterade spelfrågor. Nu var ansträngningen att ta sig till konferensen inte så där jättestor; jag bor ett par hundra meter från kongresshallen Wisby Strand.
Sverige är ett av världens mest framstående länder vad gäller spelutveckling och spelföretagande. Spelnäringen sysselsätter närmare femtusen personer, vilket gör den storleksmässigt jämbördig med Saab Automobile. Därtill är branschen mycket lönsam. De senaste sju åren har exempelvis Betsson AB rosat sina ägare med en avkastning på drygt tiotusen procent, och liknande resultat synes bland de andra svenska bolagen.
Eftersom de statliga AP-fonderna investerar i svenska spelbolag är vi alla delägare i dem. Det kan dock konstateras att bolagen hittills har behandlats på ett styvmoderligt sätt av staten. Samtidigt som staten investerar i dem, har deras affärsverksamhet i Sverige förbjudits. Staten har försökt att censurera deras annonser i dagspressen, och den mesta av verksamheten har tvingats söka sig utomlands. Därför är det idag möjligt att besöka arbetsplatser där kontoren uteslutande är bemannade med hundratals välutbildade svenskar och andra skandinaver – experter inom IT, ekonomi och marknadsföring – där det enda avvikande är att arbetsplatsen ligger på Malta eller i London.
Att framgångsrika svenska företag har verksamhet utomlands är inte ovanligt i sig. Det speciella med dessa bolag är att de är förbjudna att alls verka hemma i Sverige. Det är en katastrofal näringspolitik som Sverige hittills har fört på detta område.
Jag har tillsammans med mina kolleger i Alliansen föresatt mig att ändra på det under den här mandatperioden. Vi ska be spelföretagen att komma hem igen, och för att lyckas med det måste den svenska spelpolitiken omregleras. Att Socialdemokraterna under veckan anslöt sig till samma linje (Expressen Sidan 4 den 30/8) är mycket glädjande. I stort sett allt som framfördes i debattartikeln av socialdemokraterna Tommy Waidelich och Berit Högman ligger i linje med Alliansens syn. Därmed torde det, trots minoritetsregerandets begränsningar, finnas ett brett stöd i riksdagen för en omreglering.
En omreglering leder inte enbart till att arbetsplatser och företagande flyttar hem till Sverige. Det blir också enklare för staten att upprätthålla sin egentliga roll. Istället för att tävla och konkurrera med de andra bolagen om försäljningsframgångar genom det helstatliga bolaget Svenska Spel bör staten främst ägna sig åt att sätta upp regler för spelbolagen samt övervaka att dessa följs. Dessa regler behöver vara betydligt striktare än dagens, och konsekvenserna av regelöverträdelser behöver skärpas.
Några av dagens spelformer bör inte få finnas alls. Jag tänker närmast på Svenska Spels Jack Vegas-automater i krogmiljö. Kombinationen av alkoholförtäring i enklare krogmiljö har visat sig förödande för spelare med missbrukartendenser av såväl alkohol som spel. Cynismen blir uppenbar när man väljer att särskilt satsa på socioekonomiskt utsatta områden som Botkyrka med 58 Vegas-maskiner, jämfört med Danderyd som har en enda maskin.
Givetvis ska inte det statliga bolaget Svenska Spel läggas ned, något sådant vore ren kapitalförstöring. Bolaget rymmer stora värden, som kan växa ytterligare om det får verka på en konkurrensutsatt marknad. I likhet med Vin & Sprit AB bör staten sälja Svenska Spel AB till högstbjudande och amortera på statsskulden.
Svenska Spel är en viktig arbetsgivare, inte minst i min hemregion Gotland, och det finns all anledning att förvänta sig ytterligare växtkraft om företaget privatiseras. Skälet till det är att nästan samtliga av dagens ansökningar hos regeringen om nya spelformer har avslagits, i syfte att bevara det spelmonopol som vi alla ändå vet inte existerar. Följaktligen tvingas Svenska Spel göra halt i sin affärsutveckling, vilket givetvis skadar ett företag alldeles oavsett bransch.
När spelpolitiken omregleras bör Lotteriinspektionen läggas ned. Istället bör den nya Spelmyndigheten instiftas. Denna myndighet bör överta regeringens mandat att fatta beslut om tillåtna spelformer samt licenser åt ansökande företag. Myndigheten bör också få långtgående sanktionsmöjligheter gentemot de bolag som missköter sig. Inget av detta existerar idag, varför s-debattörerna Waidelich och Högmans debattartikelrubrik ”Spelmarknaden är som vilda västern” är sorgligt träffsäker.
Jag är fast övertygad om att vi före den här mandatperiodens slut kan ha en ny spelreglering i Sverige. En reglering som på allvar skyddar spelare med missbruksproblematik, samtidigt som den främjar svenskt spelföretagande. Under resans gång finns det tusen knäckfrågor att besvara. Några av dem blir politiskt tuffa. Vilka verktyg är vi exempelvis beredda att tillgripa för att hålla icke-licensierade bolag utanför Sverige?
Stridsyxan mellan de politiska blocken om huruvida spelpolitiken bör omregleras eller inte synes nedgrävd. Låt oss nu tillsammans lösa alla de praktiska problem som väntar framöver. När vi nu är överens om huvuddragen kan det inte vara så svårt att lösa resten. Nu är det lett å vinne.
Gustaf Hoffstedt (M)
Sverige är ett av världens mest framstående länder vad gäller spelutveckling och spelföretagande. Spelnäringen sysselsätter närmare femtusen personer, vilket gör den storleksmässigt jämbördig med Saab Automobile. Därtill är branschen mycket lönsam. De senaste sju åren har exempelvis Betsson AB rosat sina ägare med en avkastning på drygt tiotusen procent, och liknande resultat synes bland de andra svenska bolagen.
Eftersom de statliga AP-fonderna investerar i svenska spelbolag är vi alla delägare i dem. Det kan dock konstateras att bolagen hittills har behandlats på ett styvmoderligt sätt av staten. Samtidigt som staten investerar i dem, har deras affärsverksamhet i Sverige förbjudits. Staten har försökt att censurera deras annonser i dagspressen, och den mesta av verksamheten har tvingats söka sig utomlands. Därför är det idag möjligt att besöka arbetsplatser där kontoren uteslutande är bemannade med hundratals välutbildade svenskar och andra skandinaver – experter inom IT, ekonomi och marknadsföring – där det enda avvikande är att arbetsplatsen ligger på Malta eller i London.
Att framgångsrika svenska företag har verksamhet utomlands är inte ovanligt i sig. Det speciella med dessa bolag är att de är förbjudna att alls verka hemma i Sverige. Det är en katastrofal näringspolitik som Sverige hittills har fört på detta område.
Jag har tillsammans med mina kolleger i Alliansen föresatt mig att ändra på det under den här mandatperioden. Vi ska be spelföretagen att komma hem igen, och för att lyckas med det måste den svenska spelpolitiken omregleras. Att Socialdemokraterna under veckan anslöt sig till samma linje (Expressen Sidan 4 den 30/8) är mycket glädjande. I stort sett allt som framfördes i debattartikeln av socialdemokraterna Tommy Waidelich och Berit Högman ligger i linje med Alliansens syn. Därmed torde det, trots minoritetsregerandets begränsningar, finnas ett brett stöd i riksdagen för en omreglering.
En omreglering leder inte enbart till att arbetsplatser och företagande flyttar hem till Sverige. Det blir också enklare för staten att upprätthålla sin egentliga roll. Istället för att tävla och konkurrera med de andra bolagen om försäljningsframgångar genom det helstatliga bolaget Svenska Spel bör staten främst ägna sig åt att sätta upp regler för spelbolagen samt övervaka att dessa följs. Dessa regler behöver vara betydligt striktare än dagens, och konsekvenserna av regelöverträdelser behöver skärpas.
Några av dagens spelformer bör inte få finnas alls. Jag tänker närmast på Svenska Spels Jack Vegas-automater i krogmiljö. Kombinationen av alkoholförtäring i enklare krogmiljö har visat sig förödande för spelare med missbrukartendenser av såväl alkohol som spel. Cynismen blir uppenbar när man väljer att särskilt satsa på socioekonomiskt utsatta områden som Botkyrka med 58 Vegas-maskiner, jämfört med Danderyd som har en enda maskin.
Givetvis ska inte det statliga bolaget Svenska Spel läggas ned, något sådant vore ren kapitalförstöring. Bolaget rymmer stora värden, som kan växa ytterligare om det får verka på en konkurrensutsatt marknad. I likhet med Vin & Sprit AB bör staten sälja Svenska Spel AB till högstbjudande och amortera på statsskulden.
Svenska Spel är en viktig arbetsgivare, inte minst i min hemregion Gotland, och det finns all anledning att förvänta sig ytterligare växtkraft om företaget privatiseras. Skälet till det är att nästan samtliga av dagens ansökningar hos regeringen om nya spelformer har avslagits, i syfte att bevara det spelmonopol som vi alla ändå vet inte existerar. Följaktligen tvingas Svenska Spel göra halt i sin affärsutveckling, vilket givetvis skadar ett företag alldeles oavsett bransch.
När spelpolitiken omregleras bör Lotteriinspektionen läggas ned. Istället bör den nya Spelmyndigheten instiftas. Denna myndighet bör överta regeringens mandat att fatta beslut om tillåtna spelformer samt licenser åt ansökande företag. Myndigheten bör också få långtgående sanktionsmöjligheter gentemot de bolag som missköter sig. Inget av detta existerar idag, varför s-debattörerna Waidelich och Högmans debattartikelrubrik ”Spelmarknaden är som vilda västern” är sorgligt träffsäker.
Jag är fast övertygad om att vi före den här mandatperiodens slut kan ha en ny spelreglering i Sverige. En reglering som på allvar skyddar spelare med missbruksproblematik, samtidigt som den främjar svenskt spelföretagande. Under resans gång finns det tusen knäckfrågor att besvara. Några av dem blir politiskt tuffa. Vilka verktyg är vi exempelvis beredda att tillgripa för att hålla icke-licensierade bolag utanför Sverige?
Stridsyxan mellan de politiska blocken om huruvida spelpolitiken bör omregleras eller inte synes nedgrävd. Låt oss nu tillsammans lösa alla de praktiska problem som väntar framöver. När vi nu är överens om huvuddragen kan det inte vara så svårt att lösa resten. Nu är det lett å vinne.
Gustaf Hoffstedt (M)
fredag 2 september 2011
Betraktelser från Rosengård
Det var en strålande vacker sensommarmorgon, bilen jag satt i svängde vänster efter motorvägsviadukten. Då öppnades ett stort grönt fält och vid slutet av vägen låg en gullig kyrka på en liten höjd. Bredvid kyrkan låg ett lågt församlingshem som var målet för dagens första möte.
Jag skulle träffa Ann Alldén som är kyrkoherde i Västra Skrävlinge församling vars gulliga kyrka jag nyss passerat. Man kan tro att jag befinner mig i en lantlig idyll men församlingen jag befinner mig i har bara 15 % av innevånarna som medlemmar och den består till största delen av stadsdelen Rosengård i Malmö.
Nu blir bilden annorlunda, kanske. Faktum är att Rosengård är väldigt grön. Många små parker och grönytor separerar bostadshusen. Mellan Rosengård och Herrgården ligger ett idrottscentrum med simhall, idrottshall och fotbollsplaner. Dessutom ligger här familjens Kockums vackra gamla herrgård som kommunen äger men som ser ut att underhållas dåligt eller inte alls.
I ett av husen som tillhör herrgården har FC Rosengård sina lokaler. Fotbollsklubben som är stolta över att vara Zlatan Ibrahimovics moderklubb. Det är en ovanlig klubb på många sätt men det får jag berätta om en annan gång.
Jag hade bett att få komma och prata med Ann om hur förhållandena är i Rosengård utifrån hennes perspektiv. Hon bjöd på kaffe och ett samtal tillsammans med hennes medarbetare och jag kunde nyansera den bild jag hade med mig av stadsdelen och problemen här.
Mer än hälften av invånarna i Anns församling har en årsinkomst som är 100 000 kronor eller lägre. Det är knappt tio procent som har arbete! Det största problemet är dock inte området Herrgården utan det området som heter Almgården där det bor "fattiga svenskar" och där Sverigedemokraterna fick 35% procent i valet förra året.
Rosengård är väldigt uppdelat inom sig. På vänster sida Amiralsgatan, som tar dig på 10 minuter in till Centralstationen, finns bostadsrätter och på höger sida om vägen är det hyresrätter. Bostadsrättshusen omgärdas av stängsel och kraftiga, låsta, järngrindar.
När jag frågar boende om anledningen till inhägnaden svarar de att det är för alla de små barnen som leker på gården men jag undrar jag.
En av mina slutsatser efter ett dygn i Rosengård är hur viktigt det är att staten och för den delen kommunen aktivt stödjer det civila samhället. Kraften att förändra finns, det gäller att uppmuntra och släppa fram den.
Cecilia Magnusson
Jag skulle träffa Ann Alldén som är kyrkoherde i Västra Skrävlinge församling vars gulliga kyrka jag nyss passerat. Man kan tro att jag befinner mig i en lantlig idyll men församlingen jag befinner mig i har bara 15 % av innevånarna som medlemmar och den består till största delen av stadsdelen Rosengård i Malmö.
Nu blir bilden annorlunda, kanske. Faktum är att Rosengård är väldigt grön. Många små parker och grönytor separerar bostadshusen. Mellan Rosengård och Herrgården ligger ett idrottscentrum med simhall, idrottshall och fotbollsplaner. Dessutom ligger här familjens Kockums vackra gamla herrgård som kommunen äger men som ser ut att underhållas dåligt eller inte alls.
I ett av husen som tillhör herrgården har FC Rosengård sina lokaler. Fotbollsklubben som är stolta över att vara Zlatan Ibrahimovics moderklubb. Det är en ovanlig klubb på många sätt men det får jag berätta om en annan gång.
Jag hade bett att få komma och prata med Ann om hur förhållandena är i Rosengård utifrån hennes perspektiv. Hon bjöd på kaffe och ett samtal tillsammans med hennes medarbetare och jag kunde nyansera den bild jag hade med mig av stadsdelen och problemen här.
Mer än hälften av invånarna i Anns församling har en årsinkomst som är 100 000 kronor eller lägre. Det är knappt tio procent som har arbete! Det största problemet är dock inte området Herrgården utan det området som heter Almgården där det bor "fattiga svenskar" och där Sverigedemokraterna fick 35% procent i valet förra året.
Rosengård är väldigt uppdelat inom sig. På vänster sida Amiralsgatan, som tar dig på 10 minuter in till Centralstationen, finns bostadsrätter och på höger sida om vägen är det hyresrätter. Bostadsrättshusen omgärdas av stängsel och kraftiga, låsta, järngrindar.
När jag frågar boende om anledningen till inhägnaden svarar de att det är för alla de små barnen som leker på gården men jag undrar jag.
En av mina slutsatser efter ett dygn i Rosengård är hur viktigt det är att staten och för den delen kommunen aktivt stödjer det civila samhället. Kraften att förändra finns, det gäller att uppmuntra och släppa fram den.
Cecilia Magnusson
tisdag 30 augusti 2011
Gothenburg Film Studio fortsätter växa!
I tidigare inlägg har jag skrivit om tillväxten för Gothenburg Film Studios (GTS). Senast var det om att de fått Companipriset som delas ut av Göteborg & Co.
Igår var jag på en aktivitet anordnad av Mötesplats Göteborg, ett nätverk som samlar verksamma inom kulturområdet. Det kan vara sådana som jag som är kulturintresserade men också kulturföretagare eller kulturarbetare. Många spännande seminarier anordnar de. Jag försöker prioritera deras aktiviteter så ofta jag kan.
Denna gång var man i Gothenburg Film Studios, Studio 3 på Polstjärnegatan. Malin Avenius, informationsansvarig inledde och berättade om tillkomsten av GTS. Sedan mitt senaste inlägg har det tillkommit ytterligare företag till filmbyn och man är nu uppe i mellan 45 - 50 företag på ett och samma ställe.
Det finns inte plats för fler företag att etablera sig så förhandlingar pågår om att hyra fler byggnader på det gamla industriområdet. Alla tre studios är fullbokade och verksamheten går på högvarv i en blandning mellan spelfilm, reklamdito, rockvideoinspelning mm m. En spännande kulturgryta puttrar här med andra ord.
Kulturarbetsförmedlingen fanns på plats och kunde svara på min fråga om arbetsmarknaden för kulturarbetare hade påverkats av etableringen av filmbyn.
De kunde berätta att etableringen har påverkat arbetsutbudet i stor grad.
Arbetsförmedlingen har vad gäller flera kulturyrken nu brist på arbetskraft att förmedla. De har bjudit in sina kollegor från hela Sverige till Göteborg för att få hjälp med att rekrytera arbetskraft som behövs bland företagen på Gothenburg Film Studios.
Ett företag som kan exemplifiera fördelarna med denna klusterbildning är Gothenburg Prop Makers. Anders Muammar berättade att de tidigare hade lokaler i Majorna och de där hade svårt att ragga kunder då få visste vad det var de kunde erbjuda.
När de flyttat in på Polstjärnegatan kom efterfrågan på deras attributtjänster omedelbart för att de i filmbranschen hade behov av deras erbjudanden. Om du behöver en naturtrogen avhuggen arm eller en yxa som kan slås i någons huvud utan att göra ska så kan Gothenburg Prop Makers fixa det.
Jag kommer fortsätta att rapportera om den fantastiska utvecklingen av Gothenburg Film Studios.
Cecilia Magnusson
Igår var jag på en aktivitet anordnad av Mötesplats Göteborg, ett nätverk som samlar verksamma inom kulturområdet. Det kan vara sådana som jag som är kulturintresserade men också kulturföretagare eller kulturarbetare. Många spännande seminarier anordnar de. Jag försöker prioritera deras aktiviteter så ofta jag kan.
Denna gång var man i Gothenburg Film Studios, Studio 3 på Polstjärnegatan. Malin Avenius, informationsansvarig inledde och berättade om tillkomsten av GTS. Sedan mitt senaste inlägg har det tillkommit ytterligare företag till filmbyn och man är nu uppe i mellan 45 - 50 företag på ett och samma ställe.
Det finns inte plats för fler företag att etablera sig så förhandlingar pågår om att hyra fler byggnader på det gamla industriområdet. Alla tre studios är fullbokade och verksamheten går på högvarv i en blandning mellan spelfilm, reklamdito, rockvideoinspelning mm m. En spännande kulturgryta puttrar här med andra ord.
Kulturarbetsförmedlingen fanns på plats och kunde svara på min fråga om arbetsmarknaden för kulturarbetare hade påverkats av etableringen av filmbyn.
De kunde berätta att etableringen har påverkat arbetsutbudet i stor grad.
Arbetsförmedlingen har vad gäller flera kulturyrken nu brist på arbetskraft att förmedla. De har bjudit in sina kollegor från hela Sverige till Göteborg för att få hjälp med att rekrytera arbetskraft som behövs bland företagen på Gothenburg Film Studios.
Ett företag som kan exemplifiera fördelarna med denna klusterbildning är Gothenburg Prop Makers. Anders Muammar berättade att de tidigare hade lokaler i Majorna och de där hade svårt att ragga kunder då få visste vad det var de kunde erbjuda.
När de flyttat in på Polstjärnegatan kom efterfrågan på deras attributtjänster omedelbart för att de i filmbranschen hade behov av deras erbjudanden. Om du behöver en naturtrogen avhuggen arm eller en yxa som kan slås i någons huvud utan att göra ska så kan Gothenburg Prop Makers fixa det.
Jag kommer fortsätta att rapportera om den fantastiska utvecklingen av Gothenburg Film Studios.
Cecilia Magnusson
onsdag 17 augusti 2011
GFS går från klarhet till klarhet!
Gothenburg Film Studios (GFS)är en fantastisk framgångsaga. Deras hittills korta historia är ett bevis på att kulturen bidrar till högre tillväxt.
Jag skrev om detta filmkluster på denna blogg i april månad 2010. Då hade de funnits i lokalerna på Hisingen i ett år. De har gått från noll till 10 000 kvadratmeter yta, en yta som de redan vuxit ur. Det var två företag vid starten, nu är det 45 företag etablerade där.
Igår, den 16/8 2011, fick Gotenburg Film Studios Göteborgs Companipris. Det är ett pris som instiftades år 1994 och utses av Näringslivsgruppen inom Göteborg & Co. Syftet med priset är att stödja utvecklingen av näringslivet i Göteborgsregionen och att belöna det goda företagandet. Ett gott företagande är bra för kunderna, medarbetarna, samhället och för ägarna.
Gothenburg Film Studios uppfyller verkligen alla uppställda krav för Companipriset. De skapar arbetstillfällen och utvecklingsmöjligheter i Göteborg inom spelfilm, TV-serier och reklamfilm.
Film är också en oslagbar marknadsföringskanal för besöks- och turistnäringen. Wallanderfilmerna har gjort Ystad och Österlen till filmturismdestinationer av rang. Just nu spelas sex nya Johan Falk-filmer in i Göteborgsområdet. Produktionen har sitt säte på Gothenburg Film Studios.
Även reklamfilm genererar både marknadsföring och intäkter. Det finns verkligen fog för frågan varför bilen körde längs den tömda Skånegatan i Stockholm i Volvos senaste reklamfilm. Johan Falk kör dock Volvo, tack och lov.
Filmproduktionen i sig ger även ett stort lokalt ekonomiskt tillskott under inspelningstiden. När de amerikanska Millenniumfilmerna nu spelas in i Stockholm spenderas en halv miljard kronor redan under produktionen av den första filmen. Jag har inte sett några siffror för vad Johan Falk-inspelningarna kommer att tillföra Göteborg men det är inte små siffror det rör sig om.
Mina varmaste gratulationer till GFS och samtidigt är det en sporre för alla verksamma i staden och i regionen att underlätta för filmproduktion i vår närhet. Gör inte vi insatser kan vi vara säkra på att Stockholm stad gör det. Konkurrensen är stenhård.
Cecilia Magnusson
Jag skrev om detta filmkluster på denna blogg i april månad 2010. Då hade de funnits i lokalerna på Hisingen i ett år. De har gått från noll till 10 000 kvadratmeter yta, en yta som de redan vuxit ur. Det var två företag vid starten, nu är det 45 företag etablerade där.
Igår, den 16/8 2011, fick Gotenburg Film Studios Göteborgs Companipris. Det är ett pris som instiftades år 1994 och utses av Näringslivsgruppen inom Göteborg & Co. Syftet med priset är att stödja utvecklingen av näringslivet i Göteborgsregionen och att belöna det goda företagandet. Ett gott företagande är bra för kunderna, medarbetarna, samhället och för ägarna.
Gothenburg Film Studios uppfyller verkligen alla uppställda krav för Companipriset. De skapar arbetstillfällen och utvecklingsmöjligheter i Göteborg inom spelfilm, TV-serier och reklamfilm.
Film är också en oslagbar marknadsföringskanal för besöks- och turistnäringen. Wallanderfilmerna har gjort Ystad och Österlen till filmturismdestinationer av rang. Just nu spelas sex nya Johan Falk-filmer in i Göteborgsområdet. Produktionen har sitt säte på Gothenburg Film Studios.
Även reklamfilm genererar både marknadsföring och intäkter. Det finns verkligen fog för frågan varför bilen körde längs den tömda Skånegatan i Stockholm i Volvos senaste reklamfilm. Johan Falk kör dock Volvo, tack och lov.
Filmproduktionen i sig ger även ett stort lokalt ekonomiskt tillskott under inspelningstiden. När de amerikanska Millenniumfilmerna nu spelas in i Stockholm spenderas en halv miljard kronor redan under produktionen av den första filmen. Jag har inte sett några siffror för vad Johan Falk-inspelningarna kommer att tillföra Göteborg men det är inte små siffror det rör sig om.
Mina varmaste gratulationer till GFS och samtidigt är det en sporre för alla verksamma i staden och i regionen att underlätta för filmproduktion i vår närhet. Gör inte vi insatser kan vi vara säkra på att Stockholm stad gör det. Konkurrensen är stenhård.
Cecilia Magnusson
måndag 15 augusti 2011
...sommaren är kort - det mesta regnar bort...
Rubriken är från Tomas Ledins låt med samma namn och får klinga kvar i öronen nu när det är dags att starta upp terminen för politiskt arbete samtidigt som regnet öser ned här i Göteborg.
Nämnde Ledin gav oss ett smakprov på sin comeback när han uppträdde vid säsongsavslutningen av "Lotta på Liseberg." och han var så bra! Vi medelålders kvinnor återupplevde lite ungdomskänsla när vi hörde några av de gamla örhängena.
Det var rätt häftigt att se dagens unga i publiken också sjöng med i låtarna. Härligt att se hur musiken kan förenar generationer!
Om allsång på Liseberg är folklig kultur så är väl Gekås i Ullared ännu mer folkligt. Fyra miljoner människor besöker Ullared varje år. Jag tog mig på dåliga vägar i ett fantastiskt vacker landskap till denna vallfartsort och möttes av en bilparkering stor som hela Heden som var proppfull med bilar.
Kvinnor och män, unga som gamla puttade på var sin shoppingvagn i metall och ett antal korgar. I lugn och maklig takt tog man sig målmedvetet mot ingången. Det var ingen kö den dagen jag var där till skillnad mot för några veckor sedan då det sattes besöksrekord, över 29 000 personer hade besökt affären på en dag!
Jag var väldigt glad att jag inte var i Ullared den dagen. Vd Boris Lennerhov förklarade att den stora besökssäsongen hade tagit slut två dagar innan jag kom. Jag fick lära mig väldigt mycket om företaget, medarbetarna och hur man ser på kunderna.
Ullared imponerade på mig och självklart tog jag chansen att göra inköp. Dessutom sov jag över i en av stugorna som finns vid den riksbekanta campingplatsen.
Nu har jag bunkrat så att jag i lugn och ro kan ägna mig åt poltiskt utvecklingsarbete. Var sak har sin tid!
Cecilia Magnusson
Nämnde Ledin gav oss ett smakprov på sin comeback när han uppträdde vid säsongsavslutningen av "Lotta på Liseberg." och han var så bra! Vi medelålders kvinnor återupplevde lite ungdomskänsla när vi hörde några av de gamla örhängena.
Det var rätt häftigt att se dagens unga i publiken också sjöng med i låtarna. Härligt att se hur musiken kan förenar generationer!
Om allsång på Liseberg är folklig kultur så är väl Gekås i Ullared ännu mer folkligt. Fyra miljoner människor besöker Ullared varje år. Jag tog mig på dåliga vägar i ett fantastiskt vacker landskap till denna vallfartsort och möttes av en bilparkering stor som hela Heden som var proppfull med bilar.
Kvinnor och män, unga som gamla puttade på var sin shoppingvagn i metall och ett antal korgar. I lugn och maklig takt tog man sig målmedvetet mot ingången. Det var ingen kö den dagen jag var där till skillnad mot för några veckor sedan då det sattes besöksrekord, över 29 000 personer hade besökt affären på en dag!
Jag var väldigt glad att jag inte var i Ullared den dagen. Vd Boris Lennerhov förklarade att den stora besökssäsongen hade tagit slut två dagar innan jag kom. Jag fick lära mig väldigt mycket om företaget, medarbetarna och hur man ser på kunderna.
Ullared imponerade på mig och självklart tog jag chansen att göra inköp. Dessutom sov jag över i en av stugorna som finns vid den riksbekanta campingplatsen.
Nu har jag bunkrat så att jag i lugn och ro kan ägna mig åt poltiskt utvecklingsarbete. Var sak har sin tid!
Cecilia Magnusson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
