Kulturministern om konstnärslöner...

Debattartikel
Västerbottens-Kuriren 17 maj 2010
Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturminister

Stipendier för konstnärer rättvisare än livstidslön

I mitten av maj fattar Sveriges Riksdag beslut om förslaget att avveckla inkomstgarantin för konstnärer. Detta har blivit en symbolfråga och KRO har skrivit ett protestbrev till alla riksdagsledamöter och bett dem rösta emot förslaget. Kritikerna har gått så långt som att mena att vi i och med detta har en nedvärderande syn på konstnärskapet.

Så tramsigt!

Syftet med reformen är att stärka konsten, den konstnärliga förnyelsen och kulturskapares ställning. Vi har därför lagt ett förslag som ger fler konstnärer än tidigare möjlighet att utveckla sitt konstnärsskap.

För låt oss konstatera några enkla fakta. I dag har totalt 157 personer en garanti på villkorslös inkomst från staten livet ut (cirka 214 000 kronor om året). Regeringens förslag är att ersätta detta med fler långtidsstipendier på fem till tio år. Därmed når vi betydligt fler professionellt verksamma konstnärer än vad som sker idag. Dessutom är stipendieformen pensionsgrundande.
Alltså, samma summa pengar (nära 20 miljoner kronor) ska betalas ut och till samma ändamål. Dessutom genomförs förändringen gradvis - ingen person blir av med sin garanti. Vilket innebär att de 157 konstnärer som idag har inkomstgaranti aldrig kommer beröras.

I andra politiska sammanhang skulle en sådan här reform betraktas som mycket mild, ja kanske försiktig. Men inte i kulturlivet, där det direkt hojtas om att detta skulle vara ett angrepp på kulturen.

Så märkligt!

Jag älskar kultur och att få arbeta med kulturpolitiken är ett nöje, ibland arbetsamt och utmanande, men alltid stimulerande. Just denna debatt om konstnärslönen har dock påmint mig om hur inskränkt alltför många inom kulturlivet tänker. Men jag tar gärna den här debatten. För dagens konstruktion motverkar konstnärligt skapande och egen försörjning, eftersom varje arbetsinkomst automatiskt innebär lägre bidrag från staten.

Inom alla andra samhällssektorer gäller arbetslinjen, varför ska kulturlivet vara ett undantag? Detta är bara ett exempel på hur jag som kulturminister har velat ompröva och omprioritera. Vi ersätter nu en ordning som funnits sedan 1976 och som sedan länge spelat ut sin roll. Jag anser att det gamla systemet är slumpmässigt och saknar flexibilitet.

Det är hög tid för en förändring till ett modernare stipendiesystem, som dessutom ger fler möjligheter att utveckla sitt skapande.