Vi måste underlätta för blivande idrottsstjärnor

Jag skrev i helgen en artikel på SvD Brännpunkt om att förbättra möjligheterna att kombinera eftergymnasiala studier och elitidrott.

Vi måste underlätta för blivande idrottsstjärnor

Det råder ingen tvekan om att svenska folket tycker om sina gamla idrottshjältar som genom historien har skänkt landet enorma framgångar. Genom TV-program som Mästarnas mästare får vi äran att återigen uppleva vilka fantastiska prestationer dessa legender utfört. Mot bakgrund av att Sverige är ett litet land med en befolkning på 9 miljoner invånare är det otroligt att vi lyckats få fram världsstjärnor i en mängd olika sommar- och vinteridrotter.

Emellertid har vi på senare år tvingats konstatera att Sverige halkat efter när det gäller möjligheterna att stå sig i den internationella konkurrensen. Ett smärtsamt exempel kan tas från det nyss avslutade världsmästerskapet i friidrott, där vi tog ut vår hittills minsta vm-trupp någonsin. Majoriteten av de som väl var på plats hamnade dessutom långt ner i resultatlistorna.

För att även i framtiden kunna fostra och utbilda svenska idrottstalanger till att bli världsstjärnor är det viktigt att dessa ges möjlighet att kunna kombinera sitt idrottande med studier. Riksidrottsförbundet har uppmärksammat betydelsen av att kombinera idrott och utbildning och har därför satsat resurser på att Sverige skall bli en världsledande nation som stimulerar elitsatsande ungdomar att nå sin fulla potential både som människor och som idrottare. Denna ”svenska modell” har blivit en viktig stödform som underlättar för idrottstalanger som vill satsa på idrott att kunna kombinera detta med främst studier.

Problemet för många hårt satsande ungdomar är att de ofta prioriterar idrotten före gymnasiet eller i värsta fall tvingas hoppa av skolan helt för att satsa på sin idrott. Flera studier har visat att talangutveckling och elitsatsning varit en totalsysselsättning under viktiga ungdomsår. Mot den bakgrunden skapades ett stödsystem riktat mot intensivsatsande idrottsungdomar – en modell som innehöll flexibilitet och tidsutrymme. Omskrivet innebär detta att ungdomarna fick möjlighet att välja bort ett antal skoltimmar på schemat och ändå få en fullvärdig gymnasieutbildning. Till viss del gavs även möjligheter att förlänga skolgången med ytterligare ett utbildningsår om idrottsträningen krävde extra mycket skoltid.

Ett stort problem uppstår dock när det gäller elitidrottssatsning i kombination med eftergymnasiala studier då vi i Sverige varit dåliga på att ge samma stöd och förutsättningar för dessa något äldre ungdomar. Resultatet av detta har blivit att många unga elitidrottare flyttar till kontinenten och college för att hitta möjligheten att kunna kombinera elitsatsningen med eftergymnasiala studier. De flesta idrottsmän- och kvinnor toppar vid ca 25 års ålder, vilket innebär att vi måste skapa gynnsamma förutsättningar för ett fortsatt elitidrottssatsande efter gymnasiet.

För att lyckas med detta lägger jag därför fram ett konkret förslag som kommer att underlätta för en fortsatt elitsatsning. Förslaget bygger på att låta elitidrottssatsande ungdomar ges möjlighet att studera i 75 procents takt men få 100 procents stöd från CSN under sina universitets- eller högskolestudier. Detta innebär att ungdomarna ges möjlighet att läsa en 4-årig utbildning på 6 år. Denna satsning skulle inte behöva kosta den svenska staten några större summor. Med ett bidrag från CSN på 2 720 kronor i tio månader under två års tid skulle kostnaden uppgå till 54 400 kronor. Om 100 elitidrottare gavs möjlighet att studera i denna något långsammare takt skulle således summan totalt hamna på 5 440 000 kronor. Mot bakgrund av våra gamla och nuvarande idrottsstjärnors fantastiska insatser som bidragit till att göra Sverige känt runt om i världen är detta ett lågt pris att betala.

Amir Adan