Övergivna platser

Trots tryckande sommarvärme och en starkt lysande sol gjorde jag som femtiotalet andra i Ängelholm då jag uppsökte Järnvägsmuseet och dess aula. Denna lördag var det nämligen dags för ekonomihistorikern Jan Jörnmark att hålla ett föredrag. De senaste åren har han väckt uppmärksamhet med bilder och böcker kring övergivna platser. Industribyggnader, järnvägsstationer och anläggningar som finns kvar sedan verksamheten lagts ned. Bitvis väldigt suggestiva fotografier där sönderfallet ibland skapat ny skönhet i ruiner eller en grönskande växtlighet som bokstavligt talat återtar tidigare förlorad mark.

Det gradvisa förfallet som visas upp genom Jan Jörnmarks övergivna platser lockar säkert också därför att det säger något om allt levande: Födelse, liv, åldrande och död. I många fall har vi i det moderna samhället förträngt sjukdom och att människor avlider. Det som i bondesamhället var allas angelägenhet är i dag något i allra högsta grad privat. Kanske är det en förklaring till det gensvar som mött Jan Jörnmark. Den utförsbacke få skulle dokumentera och än mindre göra böcker kring när det handlar om människor kan accepteras ifråga om byggnader och fastigheter. Då blir skröpligheten tolerabel. Rent av skön. Den tyske tänkaren Oswald Spengler förstod ju dessutom att denna utvecklingsparabel ingalunda endast gäller individer eller växtlighet utan också stater och civilisationer.

Som ekonomhistoriker inser Jan Jörnmark säkert att övergivna platser också säger något om den kreativa förstörelsen. De smältverk, pappersbruk och järnvägsplatser som skildras har ju ersatts av produktion på annat håll, oftast därför att bättre tekniska lösningar och logistik kunnat sänka priserna och öka kvaliteten. En hel del kanske var rätt för sin tid men är fel för vår tid. Som ekonomihistoriker har han ett distanserat förhållande till utvecklingen. Istället för att nostalgiskt beklaga lyfter han fram de nya kvaliteter och upplevelser som finns i de hus ingen längre bryr sig om. Ett litet politiskt delproblem berördes under föreläsningen. I vissa fall handlar det om företag som förklarats i konkurs och där sedan egentligen ingen tar ansvar. Med fortskridande förfall kan det med tiden bli problem då takpannor börjar falla ned eller det i övrigt kan bli farligt runt fastigheten. Kommunen känner inget ansvar. Staten känner inget ansvar. Och något företag som tar ansvar finns inte.

Jan Jörnmark är tankeväckande och de många foton han har tagit spännande. För den intresserade finns mycket på hans hemsida: http://www.jornmark.se/

Hans Wallmark