Inte bara byggnader utan vårt arv

För två veckor sedan befann jag mig i Lyon på ett ekumeniskt möte för nästan Europas alla kyrkor utom den romersk-katolska. Utanför själva mötessalen hade plats gjorts i ordning för utställningar och presentationer. Olika traditioner och inriktningar visade upp verksamhet eller försökte locka till intresse. Svenska kyrkan tillsammans med Sveriges kristna råd (SKR) hade med broschyr på både svenska och engelska listat önskemålen som finns på det svenska EU-ordförandeskapet. Vid en liten ceremoni överlämnades ett slags stafettpinne från kyrkorna och samfunden i det tidigare ordförandelandet Tjeckien till Sverige.

En mycket intressant vägg med fotografier och enklare texter stod den ortodoxa kyrkan i Albanien för. Där visades vilket enormt arbete som gjorts under de senaste åren. Under kommunistregimen var förtrycket outhärdligt. Präster, oberoende av religiös hemvist, förföljdes och avrättades som påstådda fiender till staten. Hundratals år gamla kulturskatter förstördes medvetet eller tilläts förfalla. Kyrkor och kloster plundrades. Byggnader gjordes om till spannmålsmagasin eller andra former av lagerlokaler. Men först hade partiets hejdukar sett till att med hammare och mejsel utplåna mosaiker eller målningar med religiösa motiv. Och där det skrivits ”Herre, förbarma dig” stod nu ”Partiet före allt”.

På några år har ortodoxa kyrkan i ett tidigare uttalat statsateistiskt land byggt upp en imponerande hjälpverksamhet. De utslagna och handikappade som inte hade någon plats i kommunismens Albanien får nu varm mat och stöttas av hjälpande händer. Skolor har byggts och gamla kyrkor och kloster renoverats. Ur murbruket och dammet reser sig på nytt konst och kultur i klara färger tack vare konservatorsinsatser.

Det är fullt förståeligt att när Europas kyrkor samlas till gemensamt möte så formuleras uttalanden både om den sorg som kan kännas över folk och länder som tvingats leva under ateistiska gudlösa kommunistregimer som att det skall ses som ett allvarligt brott att under krig eller ockupation förstöra kyrkor och religiösa monument. Perspektiv på det senare gavs av den cypriotiska regeringen som såg till att dela ut en liten bok om det som hänt och fortfarande tillåts förekomma på den delade ön. I de norra, av Turkiet kontrollerade delarna, av Cypern har många kristna, men även judiska, minnesmärken, platser och kyrkogårdar utsatts för svår vandalism och medveten förstörelse. Det är förenat med sorg att se på bilderna som avslöjar hur fantastiska målningar, imponerande arkitektur och värdefulla byggnader utsätts för dessa hatfyllda kränkningar. 1500 till 2000 år gamla platser som Salamina, Enkomi, Antifontis eller maroniternas kloster byggt till profeten Elias ära är trista exempel på förfall och förstörelse. Det handlar inte om kristet, judiskt eller muslimskt - det handlar inte om romersk-katolskt, ortodoxt eller lutherskt - det handlar om vårt gemensamma arv, vår gemensamma västvärld! Och det är dessa historiens rottrådar som utsätts för angreppen!

Hans Wallmark