Tre nyutkomna böcker dominerar veckans nummer av Svensk Tidskrift:
- Svenskt Näringslivs uppgift är att göra det politiskt omöjliga möjligt. Det uppdraget förstod aldrig Ebba Lindsö, menar Fredrik Segerfeldt som har läst hennes "Livet, makten och konsten att våga vara sig själv".
http://www.svensktidskrift.se/?p=3219
- Är det i själva verket Myrdalsamhällets förmynderi, bristen på fritt debattklimat och hotet från kommunismen som får Karl Oskar och Kristina att korsa Atlanten? Det frågar sig Mathias Bred efter att ha läst boken "Mobergland".
http://www.svensktidskrift.se/?p=3172
- Det bästa botemedlet mot en idealiserad bild av diktaturer är böcker och berättelser om de förtryckta och förtvivlade. En sådan läser Anders Beijer-Lundberg i Herta Müllers "Hjärtdjur".
http://www.svensktidskrift.se/?p=3187
Mats Johansson
lördag 30 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
Generositet ska uppmuntras!
Hörde på nyheterna i morse att Olof Stenhammar skänker tio miljoner kronor till Svenska Olympiska Kommittén för att stödja deras talangprogram. Det är en ett mycket bra och viktigt tillskott till arbetet att matcha fram talanger på idrottsområdet.
Finansiering är därmed säkrad för fem talanger som får möjlighet att få stöd i sin satsning på att nå toppen i sin sport. Pengarna kan också användas till att utveckla tränares ledarskap föra att rätt kunna stödja idrottsmannen/kvinnan.
Det är en fantastisk generositet som en enskild person visar med denna gåva. Olof Stenhammar har gjort många goda insatser för svensk idrott och gör så fortsatt. All heder till honom.
Det finns en vilja att bidra och en givmidlhet hos många människor. Jag är av den bestämda åsikten att staten borde uppmuntra människors givmildhet för att stärka upp det civila samhället. En avdragsrätt för gåvor till kultur- och idrottsändamål är en sådan uppmuntran som borde varit införd för länge sedan.
Olof Stenhammars gåva gavs utan skatteavdrag och jag är övertygad om att många andra skulle skänka stora och små summor till angelägna projekt om en avdragsmöjlighet infördes.
Cecilia Magnusson
Finansiering är därmed säkrad för fem talanger som får möjlighet att få stöd i sin satsning på att nå toppen i sin sport. Pengarna kan också användas till att utveckla tränares ledarskap föra att rätt kunna stödja idrottsmannen/kvinnan.
Det är en fantastisk generositet som en enskild person visar med denna gåva. Olof Stenhammar har gjort många goda insatser för svensk idrott och gör så fortsatt. All heder till honom.
Det finns en vilja att bidra och en givmidlhet hos många människor. Jag är av den bestämda åsikten att staten borde uppmuntra människors givmildhet för att stärka upp det civila samhället. En avdragsrätt för gåvor till kultur- och idrottsändamål är en sådan uppmuntran som borde varit införd för länge sedan.
Olof Stenhammars gåva gavs utan skatteavdrag och jag är övertygad om att många andra skulle skänka stora och små summor till angelägna projekt om en avdragsmöjlighet infördes.
Cecilia Magnusson
onsdag 27 januari 2010
Filmgalan veckans höjdpunkt
I måndags var det dags för den årliga filmgalan på
Cirkus i Stockholm. Det var en spännande och intressant
kväll med många fantastiska svenska filmer.
Att vara inbjuden som VIP gäst var verkligen lite extra.
Mitt intresse för film har följt mig hela livet och jag går
på bio minst två gånger i månaden.Ibland i Stockholm
och väldigt ofta på biografen i min hemstad Laholm.
Visst är det imponerande att det under 2009 var 30%
av biljetterna som gick till svenska filmer.Det bästa
svenska filmåret sedan man började att mäta.
Många oerhört duktiga människor inom filmens värld
fick den berömda Guldbaggen.Det är svårt att ha en
absolut favorit men jag anser ändå att rätt film vann
vilket man inte alltid kan säga.Ni som ännu inte sett
Män som hatar kvinnor har absolut missat något.
Många av filmerna som var nominerade har jag sett
men jag ska omdelbart boka en biljett till Prinsessan
som verkar vara en mycket intressant film.
Även de dokumetärer som var nominerade vill jag se.
Tänk vilka härliga filmkvällar jag har att se fram emot.
Anne Marie Brodén
Cirkus i Stockholm. Det var en spännande och intressant
kväll med många fantastiska svenska filmer.
Att vara inbjuden som VIP gäst var verkligen lite extra.
Mitt intresse för film har följt mig hela livet och jag går
på bio minst två gånger i månaden.Ibland i Stockholm
och väldigt ofta på biografen i min hemstad Laholm.
Visst är det imponerande att det under 2009 var 30%
av biljetterna som gick till svenska filmer.Det bästa
svenska filmåret sedan man började att mäta.
Många oerhört duktiga människor inom filmens värld
fick den berömda Guldbaggen.Det är svårt att ha en
absolut favorit men jag anser ändå att rätt film vann
vilket man inte alltid kan säga.Ni som ännu inte sett
Män som hatar kvinnor har absolut missat något.
Många av filmerna som var nominerade har jag sett
men jag ska omdelbart boka en biljett till Prinsessan
som verkar vara en mycket intressant film.
Även de dokumetärer som var nominerade vill jag se.
Tänk vilka härliga filmkvällar jag har att se fram emot.
Anne Marie Brodén
måndag 25 januari 2010
Efter Framtidens kultur: Kulturbryggan!
Många har undrat vad som ska ske efter att Stiftelsen Framtidens kultur går i graven. Framtidens kultur tillskapades av den förra borgerliga regeringen 1994 av kapital från de upplösta löntagarfonderna. Det var en engångssatsning som förvaltats väl och totalt har ca 800 miljoner delats ut till närmare 2 500 projekt. Nu är pengarna snart slut och stiftelsen ska därför upplösas 2011.
I den kulturpolitiska proposition som riksdagen fattade beslut om i höstas framgår det att en ny verksamhet bildas, kallad Kulturbryggan. Den ska baseras på erfarenheterna från Framtidens kultur, men ha en årlig budget. Staten skjuter till 25 miljoner varje år och man hoppas att kunna få in lika mycket från privata intressenter. Målet är att stödja förnyelse och utveckling inom kulturområdet.
En särskild utredare tittar över formerna för Kulturbryggan och eventuellt kommer man profilera verksamheten ännu tydligare än vad man en gång gjorde med Framtidens kultur. Målet är att den nya verksamheten ska vara igång 2011 när Framtidens kultur läggs ner.
I den kulturpolitiska proposition som riksdagen fattade beslut om i höstas framgår det att en ny verksamhet bildas, kallad Kulturbryggan. Den ska baseras på erfarenheterna från Framtidens kultur, men ha en årlig budget. Staten skjuter till 25 miljoner varje år och man hoppas att kunna få in lika mycket från privata intressenter. Målet är att stödja förnyelse och utveckling inom kulturområdet.
En särskild utredare tittar över formerna för Kulturbryggan och eventuellt kommer man profilera verksamheten ännu tydligare än vad man en gång gjorde med Framtidens kultur. Målet är att den nya verksamheten ska vara igång 2011 när Framtidens kultur läggs ner.
lördag 23 januari 2010
Svensk Tidskrift om högerns valsegrar
Valen i Chile och Massachusetts, borgerlig jämställdhetssyn och försvarsförmåga är veckans ämnen i den liberalkonservativa nättidningen Svensk Tidskrift:
http://www.svensktidskrift.se/
Mats Johansson
http://www.svensktidskrift.se/
Mats Johansson
fredag 22 januari 2010
(S) har förlorat ett vapen i kulturdebatten
Våra motståndare har länge ansett att deras bästa argument mot oss är att alliansregeringen tog bort deras "fri entré-reform." Nu börjar museerna redovisa sina besöksiffror för 2009 och bilden är entydig.
Medborgarna har kommit tillbaka till museerna. Flera har bättre besökssiffror än under tiden med "fri entré-reformen." Jag pratade med chefen för Stadsmuseet i Göteborg och de har haft 185 000 besökare. För 2010 tror de att man kommer passera 200 000 besökare med entré!
I torsdags ställde jag en fråga till kulturministern i Riksdagens frågestund. Nedan återges vad som sades:
Anf. 14 CECILIA MAGNUSSON (m):
Fru talman!
Den tidigare socialdemokratiska regeringen tvingade museerna att slopa avgifterna och kallade det fri-entré-reformen. En av de första åtgärderna i de beslut som alliansregeringen fattade var att avskaffa fri-entré-reformen så att det numera finns avgifter för museerna för vuxna men dock inte för barn.
Farhågorna från den vänsterledda oppositionen har varit stora. Jag skulle vilja fråga kulturministern om farhågorna som oppositionen har haft har fallit ut. Hur ser det ut med besökssiffrorna för museerna?
Anf. 15 Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):
Fru talman! Sverige är ett väldigt museitätt land. Förutom de statliga museerna, som är 19 till antalet, har vi också länsmuseer, kommunala museer och bortåt 2 000 ideella och privat drivna museer. Det vi nu talar om är de statliga museerna varav majoriteten ligger i Stockholm.
Kulturrådet gör regelbunden statistik, och det som gäller förra året är ännu inte klart. Men vad vi kan se så långt är att siffrorna för 2009 överstiger dem för 2008. Det var alltså fler besökare i fjol än året innan trots att det, precis som Cecilia Magnusson sade, nu för många museer finns en avgift igen. Men museerna kan själva avgöra om de vill ta betalt eller inte.
På en del av dessa museer, eller minnesnycklar, är det all-time-high, som de själva beskriver det i egna pressmeddelanden. Det gäller bland annat Moderna Museet, Skansen Vasamuseet och flera andra.
Anf. 16 CECILIA MAGNUSSON (m):
Fru talman! Det är mycket glädjande siffror. Jag skulle gärna vilja att kulturministern utvecklar detta. Nu kommer besökarna tillbaka och ekonomierna kan stärkas på våra statliga museer men också förhoppningsvis på de övriga. Vad är kulturministerns vision för vad man kan åstadkomma på museerna med den stabilare ekonomi som de nu har fått?
Anf. 17 Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):
Fru talman! Med mer pengar kan man ofta göra mycket. Det som drar besökare till ett museum är att det finns bra utställningar men också att det finns bra pedagoger. Att fortsätta att bygga ut museipedagogiken inte minst för barn och unga ser jag som oerhört viktigt, eftersom det var min vision som efterlystes här.
Det handlar om att fortsätta att bygga bra utställningar och också att utveckla allt det som finns museerna också på nätet så att man lätt kan gå in i sin dator och se vad som finns. Där kan man kanske hitta ett museum som man gärna skulle vilja besöka. Det kan ligga i Sverige, men det kan också ligga i någon annan del av Europa.
Jag gläder mig åt det stora intresset för våra museer som jag vet kommer att öka inte minst just därför att de har fått mer pengar.
Cecilia Magnusson
Medborgarna har kommit tillbaka till museerna. Flera har bättre besökssiffror än under tiden med "fri entré-reformen." Jag pratade med chefen för Stadsmuseet i Göteborg och de har haft 185 000 besökare. För 2010 tror de att man kommer passera 200 000 besökare med entré!
I torsdags ställde jag en fråga till kulturministern i Riksdagens frågestund. Nedan återges vad som sades:
Anf. 14 CECILIA MAGNUSSON (m):
Fru talman!
Den tidigare socialdemokratiska regeringen tvingade museerna att slopa avgifterna och kallade det fri-entré-reformen. En av de första åtgärderna i de beslut som alliansregeringen fattade var att avskaffa fri-entré-reformen så att det numera finns avgifter för museerna för vuxna men dock inte för barn.
Farhågorna från den vänsterledda oppositionen har varit stora. Jag skulle vilja fråga kulturministern om farhågorna som oppositionen har haft har fallit ut. Hur ser det ut med besökssiffrorna för museerna?
Anf. 15 Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):
Fru talman! Sverige är ett väldigt museitätt land. Förutom de statliga museerna, som är 19 till antalet, har vi också länsmuseer, kommunala museer och bortåt 2 000 ideella och privat drivna museer. Det vi nu talar om är de statliga museerna varav majoriteten ligger i Stockholm.
Kulturrådet gör regelbunden statistik, och det som gäller förra året är ännu inte klart. Men vad vi kan se så långt är att siffrorna för 2009 överstiger dem för 2008. Det var alltså fler besökare i fjol än året innan trots att det, precis som Cecilia Magnusson sade, nu för många museer finns en avgift igen. Men museerna kan själva avgöra om de vill ta betalt eller inte.
På en del av dessa museer, eller minnesnycklar, är det all-time-high, som de själva beskriver det i egna pressmeddelanden. Det gäller bland annat Moderna Museet, Skansen Vasamuseet och flera andra.
Anf. 16 CECILIA MAGNUSSON (m):
Fru talman! Det är mycket glädjande siffror. Jag skulle gärna vilja att kulturministern utvecklar detta. Nu kommer besökarna tillbaka och ekonomierna kan stärkas på våra statliga museer men också förhoppningsvis på de övriga. Vad är kulturministerns vision för vad man kan åstadkomma på museerna med den stabilare ekonomi som de nu har fått?
Anf. 17 Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):
Fru talman! Med mer pengar kan man ofta göra mycket. Det som drar besökare till ett museum är att det finns bra utställningar men också att det finns bra pedagoger. Att fortsätta att bygga ut museipedagogiken inte minst för barn och unga ser jag som oerhört viktigt, eftersom det var min vision som efterlystes här.
Det handlar om att fortsätta att bygga bra utställningar och också att utveckla allt det som finns museerna också på nätet så att man lätt kan gå in i sin dator och se vad som finns. Där kan man kanske hitta ett museum som man gärna skulle vilja besöka. Det kan ligga i Sverige, men det kan också ligga i någon annan del av Europa.
Jag gläder mig åt det stora intresset för våra museer som jag vet kommer att öka inte minst just därför att de har fått mer pengar.
Cecilia Magnusson
torsdag 21 januari 2010
Tänk att ha ett Teckningsmuseum som granne!
Just nu pågår en omfattande renovering av vårt hus i Laholm.Det är påfrestande och inte riktigt vad vi önskat oss men nu är det som det är.De som skadade vårt hus förstod kanske aldrig hur mycket tid och pengar det skulle innebära för oss.Och för många hantverkare!!!
Stressen ligger nära när en stor del av hemmet är upp och nervänt.När sedan beskedet kommer om att tapeterna är försenade så blir det inte bättre.
Men tänk då vilken fristad det är att gå in till grannen som är ett kulturcentrum och teckningsmuseum.Det enda i Norden faktiskt.Där visas just nu en utställning som heter I din blick-det tecknade porrättet.Det är porträtt ur Länsmuseet i Halmstads samlingar.Även laholmarna visar upp sina egna porträtt.Utställning pågår t.o.m den 25 april.
Väl värt ett besök.
Efter min utflykt känns det genast lite bättre och jag kan fortsätta med mina tappra försök att få hemmet tillbaks till ordning efter flera veckors kaos.Kultur ger alltid mig en känsla av tillförsikt.Så även denna gång.
Anne Marie Brodén
Just nu pågår en omfattande renovering av vårt hus i Laholm.Det är påfrestande och inte riktigt vad vi önskat oss men nu är det som det är.De som skadade vårt hus förstod kanske aldrig hur mycket tid och pengar det skulle innebära för oss.Och för många hantverkare!!!
Stressen ligger nära när en stor del av hemmet är upp och nervänt.När sedan beskedet kommer om att tapeterna är försenade så blir det inte bättre.
Men tänk då vilken fristad det är att gå in till grannen som är ett kulturcentrum och teckningsmuseum.Det enda i Norden faktiskt.Där visas just nu en utställning som heter I din blick-det tecknade porrättet.Det är porträtt ur Länsmuseet i Halmstads samlingar.Även laholmarna visar upp sina egna porträtt.Utställning pågår t.o.m den 25 april.
Väl värt ett besök.
Efter min utflykt känns det genast lite bättre och jag kan fortsätta med mina tappra försök att få hemmet tillbaks till ordning efter flera veckors kaos.Kultur ger alltid mig en känsla av tillförsikt.Så även denna gång.
Anne Marie Brodén
tisdag 19 januari 2010
Berit Fribrock på Galleri Moment
Berit Fribrock var en bra konstnär och en fantastisk människa. Hon kunde dra i gång projekt. Och ifall det någonsin hade bildats en fanclub för att stötta mig hade hon kunnat aspirera på ordförandeposten.
Därför var det med stor glädje jag trängdes med ungefär hundra personer då Galleri Moments utställning med hennes konst öppnades i lördags. Tavlorna finns på plats i denna fina lokal i centrala Ängelholm till början av februari. Dottern Lena Laurell hade varit med om att hänga upp konsten - och resultatet kan bara berömmas!
Kommunstyrelsens tidigare ordförande Else Ekblom höll ett mycket fint och inkännande invigningstal. Hon berörde Berit Fribrocks tre konstnärsperioder. Först som tecknare. Noggrann sådan. I Galleri Moment fanns något utsökt arbete från Bornholm representerat signerat tidigt 1960-tal. Sedan kom perioden som akvarellist. Föreställande men ändå med en drömsk ton. Många motiv hämtade från Ängelholm med omnejd. Det är vackert på ett behagfullt, nästan brittiskt vis. Och sedan den avslutande perioden som grafiker. Stora blad, ofta påverkade av hennes intresse för bronsålder och tidig historia. Vapen och skydd för dåtidens krigare, gärna i ärggrönt.
För egen del har jag alltid varit svag för akvareller. Berit Fribrock gav mig också en gång en mycket vacker tavla med motiv över Rönneå. Den uppskattar jag. Hon var aktiv i konstnärernas kollektivverkstad ute vid Skörpinge skola. Som ganska nyblivet kommunalråd gjorde jag ett besök. Med så raska steg som hennes av kroppsliga skador sargade lekamen gjorde möjligt visade hon lokaler och förklarade allt som skulle ske. Hon var en idéspruta. Sedan avslöjade hon grunderna i grafik och vi började provtrycka några blad. Det var imponerande att se hur färgerna kunde förändras, hur tryck och hastighet hade stor betydelse. Den dagen var mycket givande och någonstans har jag ett par grafiska blad av Berit Fribrock som jag var med om att ta fram. Hon signerade på framsidan och ville att jag skulle skriva något på baksidan.
Else Ekblom påminde i sitt anförande om att Berit Fribrock ibland och för somliga kunde upplevas som kontroversiell. Hon var en konstnärssjäl. Som sådan med åsikter om liv och kultur. Hennes hjärta och engagemang fanns i bygden och när hon så ville var ingenting omöjligt. Det var ett sant nöje att bildligt, men nästan bokstavligt, få sitta vid mästarinnans fötter. Dessutom var hon rätt speciell i Sverige genom att vara en borgerlig kulturperson till både livshållning som politisk hemvist. Galleri Moment har lyft fram ett konstnärskap som kanske inte lyckades pressa sig fram till den absoluta parnassen. Men hon påverkade många människor och deras liv. Därav mitt. Två år efter sin död i januari 2008, 81 år gammal, visas nu hennes konst samlat. Så sker fram till 6 februari. I mitt minne finns hon kvar oerhört mycket längre än så!
Hans Wallmark
Därför var det med stor glädje jag trängdes med ungefär hundra personer då Galleri Moments utställning med hennes konst öppnades i lördags. Tavlorna finns på plats i denna fina lokal i centrala Ängelholm till början av februari. Dottern Lena Laurell hade varit med om att hänga upp konsten - och resultatet kan bara berömmas!
Kommunstyrelsens tidigare ordförande Else Ekblom höll ett mycket fint och inkännande invigningstal. Hon berörde Berit Fribrocks tre konstnärsperioder. Först som tecknare. Noggrann sådan. I Galleri Moment fanns något utsökt arbete från Bornholm representerat signerat tidigt 1960-tal. Sedan kom perioden som akvarellist. Föreställande men ändå med en drömsk ton. Många motiv hämtade från Ängelholm med omnejd. Det är vackert på ett behagfullt, nästan brittiskt vis. Och sedan den avslutande perioden som grafiker. Stora blad, ofta påverkade av hennes intresse för bronsålder och tidig historia. Vapen och skydd för dåtidens krigare, gärna i ärggrönt.
För egen del har jag alltid varit svag för akvareller. Berit Fribrock gav mig också en gång en mycket vacker tavla med motiv över Rönneå. Den uppskattar jag. Hon var aktiv i konstnärernas kollektivverkstad ute vid Skörpinge skola. Som ganska nyblivet kommunalråd gjorde jag ett besök. Med så raska steg som hennes av kroppsliga skador sargade lekamen gjorde möjligt visade hon lokaler och förklarade allt som skulle ske. Hon var en idéspruta. Sedan avslöjade hon grunderna i grafik och vi började provtrycka några blad. Det var imponerande att se hur färgerna kunde förändras, hur tryck och hastighet hade stor betydelse. Den dagen var mycket givande och någonstans har jag ett par grafiska blad av Berit Fribrock som jag var med om att ta fram. Hon signerade på framsidan och ville att jag skulle skriva något på baksidan.
Else Ekblom påminde i sitt anförande om att Berit Fribrock ibland och för somliga kunde upplevas som kontroversiell. Hon var en konstnärssjäl. Som sådan med åsikter om liv och kultur. Hennes hjärta och engagemang fanns i bygden och när hon så ville var ingenting omöjligt. Det var ett sant nöje att bildligt, men nästan bokstavligt, få sitta vid mästarinnans fötter. Dessutom var hon rätt speciell i Sverige genom att vara en borgerlig kulturperson till både livshållning som politisk hemvist. Galleri Moment har lyft fram ett konstnärskap som kanske inte lyckades pressa sig fram till den absoluta parnassen. Men hon påverkade många människor och deras liv. Därav mitt. Två år efter sin död i januari 2008, 81 år gammal, visas nu hennes konst samlat. Så sker fram till 6 februari. I mitt minne finns hon kvar oerhört mycket längre än så!
Hans Wallmark
söndag 17 januari 2010
Svensk Tidskrift: mångfald eller multikulti?
I veckans nummer av Svensk Tidskrift skriver jag om kritiken mot multikulturalismen, som den framfördes vid ett seminarium hos The Per Ahlmark Foundation:
http://www.svensktidskrift.se/?p=2881
Mer läsning: Debatt om klimatskrämsel och moderat jämställdhet
Mats Johansson
mats.johansson@riksdagen.se
http://www.svensktidskrift.se/?p=2881
Mer läsning: Debatt om klimatskrämsel och moderat jämställdhet
Mats Johansson
mats.johansson@riksdagen.se
torsdag 14 januari 2010
Venezuela vs Hammarkullen = sant
Det finns mycket att se fram emot detta år 2010. Under de första dagarna i juni besöker ungdomsorkestern Simon Bolivar Youth Orchestra från Venezuela Göteborg och Hammarkullen.
Orkestern består av barn och ungdomar som kommer från fattiga områden, företrädesvis från slummen runt huvudstaden Caracas. De har fått möjlighet att lära sig spela ett instrument och delta i den gemenskap det innebär att vara med i en orkester. Genom kultur har de kunnat vaccineras från kriminaliteten som ofta är det enda realistiska alternativet får unga i dessa områden.
De ska spela för och tillsammans med barn och unga som bor i Hammarkullen. Där pågår nu arbete att sätta igång en orkester efter mönster från Venezuela. Initiativet till detta kom från den fantastiska chefsdirigenten vid Göteborgssymfonikerna, Sveriges nationalorkester, Gustavo Dudamel. Han har varit med och dragit igång verksamheterna i sitt hemland Venezuela.
Det kommer bli en fantastisk upplevelse, det vet jag redan. Förra året tog min dotters kör emot en kör från Venezuela och två av körmedlemmarna bodde hemma hos oss. Den kören bygger på samma utgångspunkter som orkestern som nu gästar vår stad. Det var fantastiska konserter med en livsglädje som det sprakade om.
En av kulturens främsta företräden är att den kan förena människor från skilda delar av världen och människor med olika förutsättningar. Här kommer nu barn från ett fattigt land på andra sidan jordklotet för att lära oss ett sätt att bättre integrera människor i Sverige och ge oss en fantastisk musikupplevelse.
Cecilia Magnusson
Orkestern består av barn och ungdomar som kommer från fattiga områden, företrädesvis från slummen runt huvudstaden Caracas. De har fått möjlighet att lära sig spela ett instrument och delta i den gemenskap det innebär att vara med i en orkester. Genom kultur har de kunnat vaccineras från kriminaliteten som ofta är det enda realistiska alternativet får unga i dessa områden.
De ska spela för och tillsammans med barn och unga som bor i Hammarkullen. Där pågår nu arbete att sätta igång en orkester efter mönster från Venezuela. Initiativet till detta kom från den fantastiska chefsdirigenten vid Göteborgssymfonikerna, Sveriges nationalorkester, Gustavo Dudamel. Han har varit med och dragit igång verksamheterna i sitt hemland Venezuela.
Det kommer bli en fantastisk upplevelse, det vet jag redan. Förra året tog min dotters kör emot en kör från Venezuela och två av körmedlemmarna bodde hemma hos oss. Den kören bygger på samma utgångspunkter som orkestern som nu gästar vår stad. Det var fantastiska konserter med en livsglädje som det sprakade om.
En av kulturens främsta företräden är att den kan förena människor från skilda delar av världen och människor med olika förutsättningar. Här kommer nu barn från ett fattigt land på andra sidan jordklotet för att lära oss ett sätt att bättre integrera människor i Sverige och ge oss en fantastisk musikupplevelse.
Cecilia Magnusson
måndag 11 januari 2010
Medierna: Rätt inslag - fel språk
Jag brukar lyssna på radioprogrammet Medierna som sänds i P1 på lördagar med repris söndagar. På allvar öppet kritisk mot public service blir det kanske aldrig, däremot ges ofta givande vinklar på händelser och företeelser inom det svenska medieområdet. Med små nedslag i andra länder bibringas en värdefull bild av läget utomlands. Allt som oftast brukar det också påminnas om hur länge journalisten Dawit Isaak suttit inspärrad i Eritrea efter sitt försök att sprida det fria ordet.
I grunden skulle det vara bra med fler röster som ville och kunde problematisera läget inom svenska medier. Det skulle inte skada med ytterligare prövande röster. Det handlar om en mätt i pengar rätt stor bransch med en hel del anställda som dessutom onekligen påverkar mångas vardag på samma sätt som åtskilliga förhåller sig till det som rapporteras. Och det är knappast något stort avslöjande eller scoop att konstatera att medier är sämst på självgranskning!
P1-programmet hade att erbjuda ett intressant inslag om Danmark efter att en av de så kallade Muhammed-tecknarna, Kurt Westergaard, attackerats för några dagar sedan av en man med yxa. Angriparen har sin bakgrund i Somalia och kan kopplas till radikala islamiska kretsar. Skulle de ansvariga bakom de omtalade karikatyrerna upprepa vad de gjort även med sin nuvarande kännedom om fortsättningen? Ja, troligtvis. Samtidigt gavs uttryck för en större medvetenhet.
Bland de röster som kom till tals fanns även en företrädare för den svenska säkerhetspolisen som fick besvara en hypotetisk fråga vad han skulle säga till den tidning som förberedde en liknande publicering idag. Väl medveten om att statlig förhandsgranskning uttryckligen är förbjuden i Sverige förklarades att beslutet uteslutande är ansvarig utgivares. Men att den naturligtvis också har att ta hänsyn till säkerheten för sin redaktion och sina medarbetare.
Yttrande- och tryckfriheten är ett bärande fundament i ett modernt västerländskt samhälle. Besluten att skriva, rita, måla och trycka är den enskildes. Rätten att ge en åsikt tillkänna är dock inte detsamma som en skyldighet att göra det och än mindre för andra en skyldighet att lyssna eller se vad som åstadkommits. Ibland kan hos vissa grupper, både radikala islamister som aktiva anti-islamister, iakttas en vilja att skapa motsättningar och konfrontation snarare än att visa respekt och förståelse för andra.
Det var ett bra och tankeväckande inslag - och något av en kylig vind drar genom Norden efter detta dåd riktat mot Kurt Westergaard. Yxan kan sägas ha svingats mot alla tidningar och tidskrifter. På en punkt finns det dock anledning att vara gnälligt kritisk mot rapporteringen. Ett antal danskar intervjuades och fick själv framföra synpunkter. På engelska! De tillfrågades och svarade inte på svenska, danska eller försök till ”skandinaviska”. Programmet Medierna må ha ambitionen att problematisera och fördjupa men ifråga om vilket språk som skall användas då danskar kommer till tals gjordes ett helt felaktigt val. Istället för att öka förståelsen i Norden medverkas till förminskning då vi inte ens försöker tala med varandra utan att ta omvägen via andra språk än våra egna.
Hans Wallmark
I grunden skulle det vara bra med fler röster som ville och kunde problematisera läget inom svenska medier. Det skulle inte skada med ytterligare prövande röster. Det handlar om en mätt i pengar rätt stor bransch med en hel del anställda som dessutom onekligen påverkar mångas vardag på samma sätt som åtskilliga förhåller sig till det som rapporteras. Och det är knappast något stort avslöjande eller scoop att konstatera att medier är sämst på självgranskning!
P1-programmet hade att erbjuda ett intressant inslag om Danmark efter att en av de så kallade Muhammed-tecknarna, Kurt Westergaard, attackerats för några dagar sedan av en man med yxa. Angriparen har sin bakgrund i Somalia och kan kopplas till radikala islamiska kretsar. Skulle de ansvariga bakom de omtalade karikatyrerna upprepa vad de gjort även med sin nuvarande kännedom om fortsättningen? Ja, troligtvis. Samtidigt gavs uttryck för en större medvetenhet.
Bland de röster som kom till tals fanns även en företrädare för den svenska säkerhetspolisen som fick besvara en hypotetisk fråga vad han skulle säga till den tidning som förberedde en liknande publicering idag. Väl medveten om att statlig förhandsgranskning uttryckligen är förbjuden i Sverige förklarades att beslutet uteslutande är ansvarig utgivares. Men att den naturligtvis också har att ta hänsyn till säkerheten för sin redaktion och sina medarbetare.
Yttrande- och tryckfriheten är ett bärande fundament i ett modernt västerländskt samhälle. Besluten att skriva, rita, måla och trycka är den enskildes. Rätten att ge en åsikt tillkänna är dock inte detsamma som en skyldighet att göra det och än mindre för andra en skyldighet att lyssna eller se vad som åstadkommits. Ibland kan hos vissa grupper, både radikala islamister som aktiva anti-islamister, iakttas en vilja att skapa motsättningar och konfrontation snarare än att visa respekt och förståelse för andra.
Det var ett bra och tankeväckande inslag - och något av en kylig vind drar genom Norden efter detta dåd riktat mot Kurt Westergaard. Yxan kan sägas ha svingats mot alla tidningar och tidskrifter. På en punkt finns det dock anledning att vara gnälligt kritisk mot rapporteringen. Ett antal danskar intervjuades och fick själv framföra synpunkter. På engelska! De tillfrågades och svarade inte på svenska, danska eller försök till ”skandinaviska”. Programmet Medierna må ha ambitionen att problematisera och fördjupa men ifråga om vilket språk som skall användas då danskar kommer till tals gjordes ett helt felaktigt val. Istället för att öka förståelsen i Norden medverkas till förminskning då vi inte ens försöker tala med varandra utan att ta omvägen via andra språk än våra egna.
Hans Wallmark
lördag 9 januari 2010
Svensk Tidskrift: Han är bättre på film
I veckans nummer av Svensk Tidskrift diskuteras bland andra kulturämnen filmaren Roy Anderssons politiska åsikter och Johan Hakelius senaste bok, Döda vita män.
Dessutom moderat jämställdhetssyn, vänsterns hyllningar till Hugo Chavez och det faktum att polarisarna växer igen.
http://www.svensktidskrift.se
Dessutom moderat jämställdhetssyn, vänsterns hyllningar till Hugo Chavez och det faktum att polarisarna växer igen.
http://www.svensktidskrift.se
torsdag 7 januari 2010
Många perspektiv är viktigt för problemlösning
Den största kristna helgen är nu färdigfirad. Förhoppningsvis har det funnits tid för kontemplation och avkoppling, i enskildhet eller tillsammans med andra.
Respekt är ett ord som flitigt används i ungdomsgenerationerna. Respekt är i inte bara ett ord utan en viktig handling som kan vara avgörande för förtroenden människor emellan.
Under senhösten fick vi tråkiga bevis på avsaknad av respekt då folket i Schweiz röstade för att förbjuda de muslimska minareterna. Det är angeläget att vi i de andra länderna i Europa söker närmare kontakt med muslimska vänner och bekanta och lär oss mer om den religionen för att skingra eventuella frågetecken. Frågetecken som, om de inte klaras ut, kan växa ut till misstänksamhet och rädsla.
Nu på morgonen kom tyvärr ett annat bevis på avsaknad av respekt då det rapporterades från Egypten att ett stort antal kopter blivit dödade då de lämnade sin kyrka efter en högmässa i samband med firandet av den koptiska julen.
Kopterna är den äldsta kristna rörelsen och de människor som är utövande kopter i Egypten har det svårt. Det är mycket komplicerat att får tillstånd till byggande av kyrkor och staten diskriminerar personer som tillhör den kristna rörelsen.
Det är klart att det är stor skillnad mellan förhållandena i Schweiz och Egypten men det är bristen på respekt för den andra religionen som är grunden i båda fallen. Respekt föds i kunskap och en ökad bildning är ett effektivt botemedel mot misstänksamhet.
Bildning ger möjligheter att se fler perspektiv på problemen man ser och med kunskap kan man hitta lösningar som gagnar många - rent av alla. Bildning kan man ju tillägna sig även om man inte är utbildad. Mer bildning åt folket!
Cecilia Magnusson
Respekt är ett ord som flitigt används i ungdomsgenerationerna. Respekt är i inte bara ett ord utan en viktig handling som kan vara avgörande för förtroenden människor emellan.
Under senhösten fick vi tråkiga bevis på avsaknad av respekt då folket i Schweiz röstade för att förbjuda de muslimska minareterna. Det är angeläget att vi i de andra länderna i Europa söker närmare kontakt med muslimska vänner och bekanta och lär oss mer om den religionen för att skingra eventuella frågetecken. Frågetecken som, om de inte klaras ut, kan växa ut till misstänksamhet och rädsla.
Nu på morgonen kom tyvärr ett annat bevis på avsaknad av respekt då det rapporterades från Egypten att ett stort antal kopter blivit dödade då de lämnade sin kyrka efter en högmässa i samband med firandet av den koptiska julen.
Kopterna är den äldsta kristna rörelsen och de människor som är utövande kopter i Egypten har det svårt. Det är mycket komplicerat att får tillstånd till byggande av kyrkor och staten diskriminerar personer som tillhör den kristna rörelsen.
Det är klart att det är stor skillnad mellan förhållandena i Schweiz och Egypten men det är bristen på respekt för den andra religionen som är grunden i båda fallen. Respekt föds i kunskap och en ökad bildning är ett effektivt botemedel mot misstänksamhet.
Bildning ger möjligheter att se fler perspektiv på problemen man ser och med kunskap kan man hitta lösningar som gagnar många - rent av alla. Bildning kan man ju tillägna sig även om man inte är utbildad. Mer bildning åt folket!
Cecilia Magnusson
lördag 2 januari 2010
Svensk Tidskrift snart 100 år
Svensk Tidskrift inleder 99:e året med en tillbakablick på det nyss gångna och utser i en årskrönika bland annat årets författare och filmare. Här recenserar också Per Dahl, Barometerns politiske chefredaktör, en ny skrift om Gunnar Unger, författad av Carl Johan Ljungberg.
http://www.svensktidskrift.se/
http://www.svensktidskrift.se/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
