Medierna: Rätt inslag - fel språk

Jag brukar lyssna på radioprogrammet Medierna som sänds i P1 på lördagar med repris söndagar. På allvar öppet kritisk mot public service blir det kanske aldrig, däremot ges ofta givande vinklar på händelser och företeelser inom det svenska medieområdet. Med små nedslag i andra länder bibringas en värdefull bild av läget utomlands. Allt som oftast brukar det också påminnas om hur länge journalisten Dawit Isaak suttit inspärrad i Eritrea efter sitt försök att sprida det fria ordet.

I grunden skulle det vara bra med fler röster som ville och kunde problematisera läget inom svenska medier. Det skulle inte skada med ytterligare prövande röster. Det handlar om en mätt i pengar rätt stor bransch med en hel del anställda som dessutom onekligen påverkar mångas vardag på samma sätt som åtskilliga förhåller sig till det som rapporteras. Och det är knappast något stort avslöjande eller scoop att konstatera att medier är sämst på självgranskning!

P1-programmet hade att erbjuda ett intressant inslag om Danmark efter att en av de så kallade Muhammed-tecknarna, Kurt Westergaard, attackerats för några dagar sedan av en man med yxa. Angriparen har sin bakgrund i Somalia och kan kopplas till radikala islamiska kretsar. Skulle de ansvariga bakom de omtalade karikatyrerna upprepa vad de gjort även med sin nuvarande kännedom om fortsättningen? Ja, troligtvis. Samtidigt gavs uttryck för en större medvetenhet.

Bland de röster som kom till tals fanns även en företrädare för den svenska säkerhetspolisen som fick besvara en hypotetisk fråga vad han skulle säga till den tidning som förberedde en liknande publicering idag. Väl medveten om att statlig förhandsgranskning uttryckligen är förbjuden i Sverige förklarades att beslutet uteslutande är ansvarig utgivares. Men att den naturligtvis också har att ta hänsyn till säkerheten för sin redaktion och sina medarbetare.

Yttrande- och tryckfriheten är ett bärande fundament i ett modernt västerländskt samhälle. Besluten att skriva, rita, måla och trycka är den enskildes. Rätten att ge en åsikt tillkänna är dock inte detsamma som en skyldighet att göra det och än mindre för andra en skyldighet att lyssna eller se vad som åstadkommits. Ibland kan hos vissa grupper, både radikala islamister som aktiva anti-islamister, iakttas en vilja att skapa motsättningar och konfrontation snarare än att visa respekt och förståelse för andra.

Det var ett bra och tankeväckande inslag - och något av en kylig vind drar genom Norden efter detta dåd riktat mot Kurt Westergaard. Yxan kan sägas ha svingats mot alla tidningar och tidskrifter. På en punkt finns det dock anledning att vara gnälligt kritisk mot rapporteringen. Ett antal danskar intervjuades och fick själv framföra synpunkter. På engelska! De tillfrågades och svarade inte på svenska, danska eller försök till ”skandinaviska”. Programmet Medierna må ha ambitionen att problematisera och fördjupa men ifråga om vilket språk som skall användas då danskar kommer till tals gjordes ett helt felaktigt val. Istället för att öka förståelsen i Norden medverkas till förminskning då vi inte ens försöker tala med varandra utan att ta omvägen via andra språk än våra egna.

Hans Wallmark