Den här tiden på året brukar det i högen med direktreklam eller bland posten i övrigt dyka upp kurskataloger från bildningsförbunden. Även om det inte alltid finns tid och lust att söka utbildningar brukar det vara spännande läsning. Det finns en hel del som lockar och inspirerar. Av en händelse läste jag ABFs katalog i Stockholm för två år sedan och fann att bland kommande föreläsningar så skulle Lars-Erik Hansen hålla en på Sveavägen om s-politikern och tidigare SSU-aktivisten Rickard Lindström. Underrubriken löd på både anförande som bok ”Per Albins folkhemsvisionär” (Hjalmarson & Högberg, 2007). Det handlar om en självständigt tänkande socialdemokrat under 1920- till 40-talet som hade modet att gå sina egna vägar och tydligt ta strid för både bildningsideal som ett starkt svenskt försvar.
Datum och tid antecknades i almanackan. Tre månader senare var det dags. Lars-Erik Hansens inlägg följdes av en publik på 50-60 personer. Många gråhåriga farbröder som en gång varit tunga s-företrädare i departement eller inom svensk diplomati. Författaren redogjorde för sina slutsatser dragna i den bok han presenterat. Därefter blev det samtal och diskussion. Sist tog jag till orda och konstaterade att jag både före min tid som riksdagsman som under senare år haft stor behållning av Rickard Lindström. En del av hans tidigare skrifter är fortfarande läsvärda trots decennier på nacken och att de blir allt svårare att finna antikvariskt då strakt begränsad efterfråga gör att de istället går till pappersåtervinningen eller bränns upp. Lindström förtjänar att läsas, konstaterade jag och fick flera bekräftande nickningar till svar från de äldre kamraterna. Och jag som tycker detta är moderat ledamot från Skåne! Ganska långa blickar blev det. Och någon av de äldre konstaterade sedan muttrande att den ende aktive parlamentariker som dök upp var från fel håll!
En viktig del i socialdemokratins historia som fler borde vara stolta över är just bildningstraditionen med aktiva politiker som Rikard Sandler och formandet av ABF. Men detta är ingalunda något som inskränks till arbetarrörelsen utan har genomsyrat hela samhället. Det finns fler folkbildningsorganisationer som har en stark ställning. Och åtminstone i Stockholmsområdet tycks det för närvarande vara Medborgarskolan som är mest aktiv. Ett digert kursprogram landade på hallmattan vid brevinkastet för någon dag sedan. Och det är spännande med allt som går att lära sig. Det är samma känsla som vid ett välfyllt bibliotek: Så mycket att läsa och så litet tid!
Glädjande är också utvecklandet av nya former. Allt behöver inte vara tio kurstillfällen kvällstid utan andra möjligheter erbjuds under helger eller i koncentrerad form en enda gång. Självfallet går det att läsa in en jägarexamen, lära sig dreja, fotografera eller dansa argentinsk tango. Men här finns också matlagningskurser med italiensk inriktning för singlar 25+ eller 40+. Smart! Liten kockskola med tre träffar. Eller varför inte praliner för alla, med ett möte! En lördag och söndag erbjuds deckarkurs med Arne Dahl. Och så finns alla språkkurser med både grunderna i isländska som japanska för barn och ungdomar.
Folkbildning är en fin tradition att slå vakt om. För den intresserade erbjuder den nya vägar till kunskap och personlig utveckling. Med mångfald och ett brett utbud kan man hitta mer än man tror. Och det kan leda till oväntade möten. Fråga S-folket på ABF som fick stöta ihop med en M-riksdagsman som både läst som citerade Rickard Lindström!
Hans Wallmark
lördag 15 augusti 2009
Nu är kurskatalogernas tid
Etiketter:
ABF,
folkbildning,
Medborgarskolan,
Rickard Lindström. Lars-Erik Hansen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar