V som kulturpolitikens rödgröna spjutspets

För några dagar sedan var det debatt i kammaren om museer och utställningar. Det var ett antal motioner som behandlades. I sig inget stort och märkvärdigt vilket märktes då den röda sidan inte samlat sig till mer än två reservationer. Intressant nog var ju inte någon miljöpartist med då utskottet behandlade texterna och ingen MP-företrädare beredd att tala kultur fanns heller med då frågorna avgjordes. Jag vände mig därför till kulturutskottets ordförande:

”Min fråga till den grönröda grupperingens främsta kulturpolitiska företrädare, utskottets ordförande Siv Holma: Är reservationerna från s och v således representativa för två eller för tre partier? Även om dagens frågor kanske inte är att se som de tyngsta rent kulturpolitiskt är det ändå rimligt att ett parti som i opinionsmätningar kan notera ett stöd på runt 10 procent i utskott eller i kammaren berättar vad partiets hållning och ställning är.
Christer Nylander och jag kan med gott samvete säga oss företräda resten av Alliansen i dessa frågor även om det inte finns några från kulturutskottet som talar för Centern och Kristdemokraterna.
Fru talman! Ska jag tolka detta som att när Siv Holma talar gör hon det som företrädare för den rödgröna grupperingen inom kulturområdet? Eller kan hon åtminstone, kanske med hjälp av några riksdagsledamöter här i kammaren, berätta vad Miljöpartiet tycker i frågor som berörs i dagens betänkande?”

Något svar kom aldrig även om Siv Holma utnyttjade möjligheten att begära replik. Sanningen är ju den att hon inget visste. Trots att de rödgröna säger sig stå varandra nära och att det finns flera överenskommelser som kan ligga till grund för en ny regeringspolitik ifall det blir maktskifte så är skillnaderna många gånger oerhört stora. MP kom ju sedan, när riksdagen avgjorde just detta betänkande, att rösta med Alliansen. Så rätt svar är att Siv Holma inte talade för fler än S och V!

När det är dags att debattera museer så återkommer ju vänsterpartiet med sina attacker på Forum för Levande historia. Siv Holma gjorde det naturligtvis igen. Även här blev hon svar skyldigt då jag konstaterade:

”I ett särskilt yttrande från Siv Holma resoneras kring en avveckling av Forum för levande historia som bildades under de socialdemokratiska regeringsåren med Göran Persson som statsminister. Jag antar därför på goda grunder att skrivningen om skrotning är Vänsterpartiets egen.
Låt mig dessutom påpeka ett rent fel i Vänsterpartiets resonemang. Det resoneras nämligen kring att Forum för levande historia bedriver forskning och av det skälet bör avvecklas. Men det sker ingen forskning där. Däremot axlas ett stort pedagogiskt ansvar att lyfta fram, presentera och levandegöra olika aspekter. Det senaste om Pol Pot och de röda illdåden i Kampuchea baserade sig på en välrenommerad och internationellt erkänd forskare från Australien. Det var inget som hade kokats ihop i källaren hos Forum för levande historia i Gamla stan i Stockholm, lika litet som det man beskrivit om nazismen eller hur Stalin ägnade sig åt folkutrotning genom massvält i Ukraina.
Fru talman! Är det inte så att skon klämmer när det gäller det faktum att även kommunismens brott mot mänskligheten numera ingår i uppdraget att visa och presentera? Det handlar inte om någon forskning som man politiskt behöver fatta några beslut om i Sveriges riksdag. Det är faktum, precis som Förintelsen.”

Siv Holma menade att det är viktigt att ”historisk forskning kan bedrivas utan politiska förtecken eller ideologiska skygglappar”. I grunden anmärkningsvärt! Skulle det nämligen vara politiska förtecken och skygglappar att lyfta fram Gulaglägren, Stalins utrensningar, Stasis förföljelser i Östtyskland och den rumänska kommunistdiktaturens övergrepp?

Hans Wallmark