Med anledning av David Karlssons bok "En kulturutredning: pengar, konst, politik" (Glänta) hölls tidigare i veckan en debatt i ABF-huset i Stockholm. Fullsatt lokal visade att intresset för kulturfrågorna håller i sig efter den tändande gnista som Eva Swartz betänkande utgjorde. Om denna utredning handlar föga i Karlssons bok, som istället får ses som ett kulturfilosofiskt inlägg, inte utan poänger - bortsett från ett ärekränkande påhopp på utredningens huvudsekreterare, Keith Wijkander.
Som panelist tog jag upp kvalitetsbegreppet som styrande för prioriteringar i kulturpolitiken och mötte i huvudsak medhåll. Genusvetaren Vanja Hermele invände att ett sådant synsätt konserverar rådande strukturer, inte minst könsmässiga.
I Dagens Nyheter (16/3) rapporterar Lars Linder att David Karlsson, som betecknar sig som "lattevänster", var "helt överens med sin moderata kollega Mats Johansson om att prioriteringar blir omöjliga om man inte kan tala om kvaliteten, dvs vad som är bättre och sämre". Och i Aftonbladet konstaterades besviket att samtalet inte blev särskilt ideologiskt laddat, trots min närvaro.
Det kan bero på att stora delar av David Karlssons tiopunktsprogram för kulturpolitiken också återfinns i den moderata kulturplattformen "Kulturen 3.0" som jag var redaktör för.
Mats Johansson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar