Vänstern struntar i det civila samhället

Torsdagskvällen 18 februari blev en smula ideologisk i kammaren. Då debatterades nämligen regeringens förslag till En politik för det civila samhället. Efter utredning, en bred remissgenomgång och rikligt med möjligheter för organisationer att komma med sina synpunkter och tankar har så ett förslag formats. Socialdemokraterna avfärdade detta med att vara” pratigt” medan vänstern återvände till favorittänkaren Gramsci. Från oppositionens sida efterlystes istället en traditionell ”folkrörelsepolitik”. Intressant är att man därmed stängde dörren till den levande debatt som förts på vår kontinent sedan 1970-talet då författare och bildade personer i Öst- och Centraleuropa, människor som politiskt kan beskrivas som vänster samt höger och mittemellan, utvecklat tankar kring det civila samhället. Det handlar om utrymmet för individer, gemenskaper och samverkan som finns bortom marknad respektive makt. Att inte nyfiket se vad som kan överföras av allt detta till Sverige tyder på att S nostalgiskt surrar sig fast vid alla gamla formuleringar medan dagens V fortfarande inte tycks veta huruvida Berlinmurens fall och de realsocialistiska ländernas undergång varit en för- eller nackdel.

För egen del ser jag det som en gåva från Öst- och Centraleuropa. Människor med unika erfarenheter av att ha levt på andra sidan järnridån under decennier utvecklade en insikt om den lilla människan och den lilla gruppen i förhållande och relation till makt och stat. För mig är samhället alltid större än staten!

En person som verkligen har tänkt och talat mycket om just det civila samhället är Tjeckiens tidigare president Václav Havel. Han är en symbol i Europa för självständigt tänkande och en röst för samvete, ansvar och respektfullhet.

Det konstiga är väl att miljöpartiet hoppat ned i samma tunna som V och S. Just den gröna rörelsen är ett exempel på det civila samhället framgångar och framryckningar. Den kunde påverka i de kommunistiska Europa även före murens fall och gick sida vid sida med den evangeliska kyrkan då trycket ökade mot den murkna DDR-regimen. Och visst är en del av folkrörelserna i dag en del av det civila samhället. Det senare är dock så mycket större och bredare. I det civila samhället finns rent av dem med både folk och rörelse till skillnad från en del folkrörelser!

Smålandsposten påminde i en ledare 28 december 2009 om professor Hans L Zetterbergs definition: ”Familjeliv, umgängesliv, föreningsliv, gudstjänstliv och fritt kulturliv. Det civila samhället har en broderskapsmoral som inte finns i marknadens sfär och en frivillighet som inte finns i statsmaktens sfär.”

Notabelt var under riksdagsdebatten att oppositionen i form av V, S och MP hade invändningar och kritik men att ingen egen politik presenterades. Beskedet var att man motsatte sig det civila samhället. Och att socialdemokraterna gärna vill ha folkrörelsepolitik medan vänsterpartiet citerar Gramsci. Vad har miljöpartiet där att göra?

Hans Wallmark