Nordiska Bokens Dag

Trotsande gråväder med små stänk i luften stretade bortåt 600 personer från hela Nordvästskåne mot Helsingborgs stadsteater söndag 8 november. För femtonde året i rad var det dags för Nordiska Bokens Dag. Ett toppenarrangemang vilket samordnas av den mycket aktiva Föreningen Norden i Helsingborg. En och annan pappa hade möjligtvis dagen till ära fått biljett i farsdagspresent.

Fem intressanta författare fanns på plats. Christina Hesselholdt hade dessvärre insjuknat i förkylning så en dansk företrädare saknades. Därifrån brukar annars komma goda berättare med Carsten Jensen förra året som presenterade sin senaste bok, Sista resan. En omfattande roman som följt på den stora succén Vi, de drunknade. Året dessförinnan var det Trisse Gejl som presenterade sin femte bok; Patriarken. Hennes uppläsning gjorde att jag köpte romanen som var en rätt underhållande skildring av dagens Danmark med olika former av motsättningar över både generations- som etniska gränser.

Av applåder och skratt att döma var deckardrottningen Anne Holt mest uppskattad denna söndagseftermiddag. Hon svarade rappt. Att läsa böcker är viktigt, enligt henne, och därför finns det anledning att uppskatta samtliga vägar som leder till detta. Den smala litteraturen finns sida vid sida med den breda och populära. Och visst har även deckare värden, inte minst för författarnas bankkonton, konstaterade hon självironiskt. I hennes fall handlar det om att skriva en drivande, rätt korthuggen prosa, för att på det sättet berätta en god historia. Metaforer och ett böljande språk har inte plats. Hennes redaktör får stryka ungefär en tredjedel av den inlämnade texten. Men så har hon sålt sisådär sex miljoner böcker världen över.

Kjell Westö från Finland är på sätt och vis motsatsen. Han har ett mycket exakt språk och en starkt realistisk ton. Samtidigt är han en berättare vilket gör att historier vävs in i varandra. Det kan bli långa meningar och en färd över sidorna som beskriver Helsingfors och livsöden i detalj. En av få gånger jag ångrat att jag inte var vänsterpartist var när vi förra året hade möte med Nordiska rådet i den finska huvudstaden och den röda gruppen fick en specialguidning av just Kjell Westö. Vi borgerliga hamnade på svenska ambassaden, och det var ju också trevligt och givande på sitt sätt. Vådan av att vara Skrake var en god läsupplevelse. Och många har prisat den senaste, Gå inte ensam ut i natten. Den hade jag med mig hem från Helsingborg med en snygg signering. Enligt vad Kjell Westö berättade kretsar en hel del kring det magiska året 1967. Det skickliga i hans förmåga att skriva är ju att han är född 1961 så allt det realistiska till trots är ändå fantasin det centrala.

Klas Östergren har publicerat sig sedan mitten av 1970-talet och kan verkligen räknas till en av våra stora svenska författare. Han har dessutom en tydlig koppling till Österlen. Den sista cigaretten har fått blandad kritik och jag har varit i valet och kvalet. Östergren gjorde en god uppläsning. Vi får se.

Goda berättare var också Alexandra Coehlo Ahndoril samt Audur Johnsdottir. Den förstnämnda har fått mycket fina recensioner för sin roman om August Palm och läste några stycken så att tårarna nästan kom fram - på hennes själv! - medan den isländska författarinnan hade att hålla sig till den svenska översättningen av sin senaste bok och gjorde det glimrande på detta för henne litet svåra språk.

Nordiska Bokens Dag är verkligen något riktigt bra. Som svenskar är vi inte ensamma med våra erfarenheter och kulturella bakgrund utan har andra som delar en likartad verklighet och dessutom använder sig av internationellt små språk. Det är en insikt att bära med sig mycket längre än under några trevliga timmar på Helsingborgs Stadsteater en söndagskväll!

Hans Wallmark