Keplers kriminalknåpande

Tillhör nu dem som läst den senaste ”snackisen” bland svensk kriminallitteratur och thrillers: Lars Keplers Hypnotisören (Bonniers förlag). Förhandsreklamen var det inget fel på. Uppskriven och haussad redan före utgivningen. Rättigheter uppges vara sålda till en mängd länder och därefter månader av spekulationer av vem eller vilka som doldes bakom pseudonymen. PR-folket på förlaget har gjort skäl för sin lön.

I likhet med en del recensenter, bland annat i den egna NST/HD, finner jag dock boken rätt platt. Allt som skrivits och sagts före utgivningen står inte i proportion till det läsaren sedan får med sig hem för 200 kronor eller litet till.

Det är ju inget dåligt författarpar som skrivit Hypnotisören: Alexander och Alexandra Coehlo Ahndoril. Hennes för några år sedan utgivna bok om Tycho Brahe och ön Ven (Stjärneborg) läste jag med stor behållning.

Visst kan Hypnotisören sägas vara bra spänning. Det händer en hel del. Och sjuka människor sticker, hugger och klipper i andra så att blodet sprutar. Men det känns ju aldrig som på riktigt utan mer som texten till en actionrulle gjord direkt för en TV-kanal utan att passera en seriösare biosalong. Författarna har knappast skrivit för att de har en oförlöst berättelse att dela med sig och inte heller för språket som Alexandra Coehlo Ahndoril tidigare imponerat med. Troligtvis har de tillsammans med bra förlagskompisar noterat vad Stieg Larssons tre böcker kan dra in och sett om detta går att kopiera. Och till viss del verkar det göra det!

Även om det är en massa kaffepimlande och journalistgrubblerier i Stieg Larssons böcker är dessa så mycket bättre genom samhällsskildringarna. Det finns en levande miljö i bakgrunden mot vilken Lisbeth Salander och de andra kan agera. Även om vissa försök görs till sådana beskrivningar blir de aldrig på samma sätt levande i Hypnotisören. Och det skiljer väl just den goda kriminalberättelsen från den mediokra.

Hypnotisören har säkert inbringat en slant. Och en fortsättning signerad Lars Kepler lär säkert sälja. Men jämför inte med Stieg Larsson! I hans fall är det texterna och inget annat som gjort att böckerna uppskattats i Sverige och utomlands. Han är fortsättningen på den litteraturvåg Sjöwall & Wahlöö var med och skapade med Martin Beck.

Hans Wallmark