Krigsoperan vid aspstranden

Krigsoperan som spelas på stranden i Haparanda fram till 12 juli har en fantasieggande bakgrund: Älven, på andra sidan Finland med det vita kyrktornet och så litet längre ned järnvägsbron som under lång tid bundit samman öst och väst samt två länder med olika spårvidder.

Miljön är den bästa tänkbara för att i ord och ton skildra striderna i det krig 1808-09 som kom att sluta med ”rikssprängningen”: Sverige förlorade en tredjedel av sitt territorium och en fjärdedel av sin befolkning. Egentligen handlar det om fantastiska personer och händelser hittills ganska dåligt speglade. Runebergs diktverk Fänrik Ståls sägner har för många under lång tid varit den självklara referenspunkten. Både i det lilla som stora finns det åtskilligt annat att lyfta fram, allt från en finsk adel som i vissa fall valde att stanna kvar i det nya ryska storfurstendömet och i andra fall slog sig ned på den västa sidan av Östersjön till en bondbefolkning på flykt och med offer för svält och andra umbäranden.

Den i Norrbotten kände och stridbare författaren Bengt Pohjanen har med sin text försökt fånga något av detta. Med en bilaga från Haparandabladet finns librettot tryckt på både svenska och finska. De höga ambitionerna till trots lyfter det dock inte riktigt. Det händer för mycket i själva dramat och för litet i karaktärerna. Med några utbildade skådespelare och sångare samt mängder med amatörer blir det gärna maffiga masscener till priset av förlust av det subtila. Pohjanen kommer bäst till sin rätt i de mer revyartade inslagen där det burleska bubblar fram.

För egen del tycker jag att musiken är behållningen av den nyskrivna Krigsoperan. Kaj Chydenius är ett stort och känt namn i hemlandet Finland. Under 1960-talets mer radikala år en av kulturens ledande vänsterpersonligheter. Han kombinerar olika musikstilar och genrer. En helhet skapas av de olika delarna. Några av sångarna står för fina prestationer. Opera i egentlig mening handlar det inte heller om utan mer talade partier inbäddad i musik.

Utomhusteater och konserter är litet speciella. Det skapas något nytt genom det spelade, musiken och den speciella miljön. Så i allra högsta grad med Krigsoperan i Haparanda. Som ett av många inslag under Märkesåret 1809-2009 har den en självklar plats. Scenen vid stranden i Haparanda, Bengt Pohjanens libretto och Kaj Chydenius musik förstärker varandra på ett bra sätt.

Hans Wallmark