Dalarna - Del 1

Media har rapporterat om att spelmännens strejk till midsommar i Dalarna inte blir av. Upprinnelsen till den något ovanliga konfliktåtgärden var svårigheterna att få ett antal kommuner att ställa upp och ekonomiskt stödja Folkmusikens hus i Rättvik. Det verkar nu ha löst sig hjälpligt.

I måndags besökte jag Folkmusikens hus och fick då information om bland annat det ekonomiska läget. Det handlar om att samla många olika sorters parter och intressenter. Alla känner kanske inte delaktighet.

I lokalerna i Rättvik bedrivs verksamhet som kretsar kring begreppen bevara, berätta och berika. Det handlar om en fast utställning av instrument men också att erbjuda en scen och plats för konserter och festivaler. Det sker en digitalisering av ljudarkivet som getts den mycket intelligenta liknelsen vid ”elektronisk själavandring”.

Det blev ett bra samtal som kom att handla om både hot och möjligheter för Folkmusikens hus. En tanke som väcktes hos mig var också faran i att motsvara andras bilder och fördomar. Just därför är det viktigt med nya impulser och erfarenheter utifrån. I annat fall kan exempelvis Dalarna drabbas av vad som i Skåne skulle kunna beskrivas som ”Edvard Persson-romantik”. Alla har en bild av Skåne med gästgiveri, gäss och en bred påg så att man ibland anpassar sig för att just motsvara detta. Risken är dock stor att det leder till cementering och en mycket stel kultursyn. För Dalarnas del kan det bli knätofsar och ”fiolgnissel”. En sådan romantik kan även vara mycket exkluderande, där det mer handlar om att definiera sig mot andra och vad man inte är.

Kring folkmusiken i Dalarna behöver man dock inte vara rädd för en sådan utveckling. Det handlar både om närvaro på olika skolor i Dalarna som exempelvis Ethno som är ett av världens största ungdomsläger för folk- och världsmusik. Här finns nya tankar, idéer och tonfall. Och sådant behövs både i Dalarna som i Skåne, i Sverige som i Europa.

Hans Wallmark