Ingrid Betancourt, FARC-gerillans fånge i sex år, är nu mediastjärna i Europa. Men är hjältestatusen välförtjänt? Inger Enkvist, professor i spanska i Lund, skildrar ingående den colombianska politikern.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1532
Tjäna pengar på att minska fattigdomen - går det? Pär Krause har intervjuat Lars-Olof Hellgren, vd för Mikrofinansinstitutet, som räknar med en svensk folkaktie i mikrolånbranschen inom ett år.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1533
Monarkins makt (Ordfront förlag) heter en nyutkommen bok av Cecilia Åse. Svensk Tidskrift har låtit Stefan Olsson och Danjell Elgebrandt - en monarkist och en republikan - skriva varsin recension.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1634
Och i Veckan som gick har journalister i diktaturens tjänst varit på tapeten.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1664
lördag 31 oktober 2009
lördag 24 oktober 2009
Svensk Tidskrift: Sverigedemokraternas vecka
I veckans nummer av Svensk Tidskrift:
Fallet Dole vs Gertten blev en seger för yttrandefriheten, menar Mats Johansson, riksdagsledamot (m). Fast i värsta fall kan det bli en dyr historia för den svenska staten, skriver Mårten Schultz, docent och jur dr. Läs dem båda i varsin artikel om filmen Bananas!*.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1442
Hur ska Norge ta sig ut ur det politiska trauma som Fremskrittspartiet iscensatt? Janerik Larsson, vice vd Svenskt Näringsliv, skissar på en utväg i en andra kommentar till det norska valet.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1420
Hellre fulroligt än tråksnyggt, tycker Maria Eriksson, som tipsar om några politiska favoritklipp på Youtube. En arena där för övrigt Sverigedemokraterna dominerar stort.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1480
Och i Veckan som gick har debatten handlat om debatten, kring Sverigedemokraterna.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1468
Fallet Dole vs Gertten blev en seger för yttrandefriheten, menar Mats Johansson, riksdagsledamot (m). Fast i värsta fall kan det bli en dyr historia för den svenska staten, skriver Mårten Schultz, docent och jur dr. Läs dem båda i varsin artikel om filmen Bananas!*.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1442
Hur ska Norge ta sig ut ur det politiska trauma som Fremskrittspartiet iscensatt? Janerik Larsson, vice vd Svenskt Näringsliv, skissar på en utväg i en andra kommentar till det norska valet.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1420
Hellre fulroligt än tråksnyggt, tycker Maria Eriksson, som tipsar om några politiska favoritklipp på Youtube. En arena där för övrigt Sverigedemokraterna dominerar stort.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1480
Och i Veckan som gick har debatten handlat om debatten, kring Sverigedemokraterna.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1468
torsdag 22 oktober 2009
Kreativitet är en överlevnadsfråga
Ledamöterna gjorde häromdagen tillsammans med våra tjänstemän i den moderata kulturkommittén ett besök i 2009 års Kulturkommun, Karlskoga. En mycket spännande dag som innebar att vi kom att förstå varför Karlskoga förtjänade utnämningen.
Denna (numera) mindre ort som är på väg ned mot 25 000 invånare kämpar för sin överlevnad. Det finns positiva sidor som gör att överlevnadchanserna är goda. De är landets näst civil- ingenjörstätaste kommun. Att ha många högskoleutbildade invånare är en styrka.
Dessutom är kulturengagemanget stort. Det går tillbaka till Bofors storhetsdagar då företaget satsade mycket på att de anställda skulle få möjlighet till att utöva och njuta av kultur. Det ideella engagemanget är fantastiskt. De har symfoniorkester, musikkår, teatersällskap mm.
Kommunen har en mycket bra styrka, de har människor som tror på sin bygd. En kommunal tjänsteman uttryckte sig som att "vård, skola omsorg utför vi i kommunen på entreprenad åt staten. Kulturen har vi möjlighet att utveckla som vi själva vill". Tänkvärt tycker jag!
Cecilia Magnusson
Denna (numera) mindre ort som är på väg ned mot 25 000 invånare kämpar för sin överlevnad. Det finns positiva sidor som gör att överlevnadchanserna är goda. De är landets näst civil- ingenjörstätaste kommun. Att ha många högskoleutbildade invånare är en styrka.
Dessutom är kulturengagemanget stort. Det går tillbaka till Bofors storhetsdagar då företaget satsade mycket på att de anställda skulle få möjlighet till att utöva och njuta av kultur. Det ideella engagemanget är fantastiskt. De har symfoniorkester, musikkår, teatersällskap mm.
Kommunen har en mycket bra styrka, de har människor som tror på sin bygd. En kommunal tjänsteman uttryckte sig som att "vård, skola omsorg utför vi i kommunen på entreprenad åt staten. Kulturen har vi möjlighet att utveckla som vi själva vill". Tänkvärt tycker jag!
Cecilia Magnusson
tisdag 20 oktober 2009
Dansken kommer!
För något år sedan kom en rapport som visade på alla föreningar och fonder som finns i de olika länderna för att stärka de nordiska kontakterna. I en internationell jämförelse är detta unikt. Relationerna är inte endast en fråga för regeringar och folkvalda utan i allra högsta grad förankrat hos en bredare allmänhet. Självfallet innebar andra världskriget och dess påfrestningar och den efterföljande freden ett uppsving i utbytet. När gränserna öppnades var det naturligt att de första kontakterna togs i närområdet. Det förklarar varför en hel del av sammanslutningarna bildades och det kapital som samlades in skedde åren efter 1945. Men intressant nog är nordiskt utbyte också äldre än så.
Ett av alla dessa organ är den Svensk-danska Kulturfonden som jag sedan något år tillbaka är viceordföranden för. Under några år levdes en tämligen tynande tillvaro men sedan beslöt den förra S-regeringen under Göran Persson att tillskjuta tio miljoner i kapital. Det har skapat nya förutsättningar där det nu finns ett mer påtagligt överskott än tidigare som kan användas till något substantiellt.
Under 2009 och 2010 sker i samarbete med Danmarks ambassad i Stockholm ett program för att försöka lyfta intresset för vårt södra grannland. Den första stora sammankomsten hölls för någon vecka sedan i riksdagshuset och fram till nästa år kommer olika aktiviteter att genomföras inom ramen för det ganska kaxiga utropet: Dansken kommer!
När planerna diskuterades och mejslades ut i den Svensk-danska Kulturfonden konstaterades att medvetenheten om Danmark är hyggligt stor i Sydsverige. Visst finns även här kunskapsluckor och ibland rena missuppfattningar men det är enklare än någonsin att färdas i Öresundsområdet och människor rör sig flitigt mellan Skåne och Själland. Mer finns i så fall att göra i huvudstadsregionen där fortfarande Öresundsfrågor i Sverige är något som hanteras av UD. För oss som bor här nere handlar det inte om utrikespolitik utan om vår vardag!
Dessutom konstaterades att Danmark gärna förminskas till att handla om film, design, mat och möjligtvis ett komplicerat förhållande till ”det främmande”. Allt i och för sig relevant men det finns mer än just de spridda skärvor som media i Sverige ändå lyckas skrapa samman. Alltså borde perspektivet breddas och fördjupas. För mig var det trevligt att kunna hälsa välkommen till det första seminariet som därför handlade om äldreomsorg och frågor kring hur det är att bli äldre i de båda länderna. Att dessutom i riksdagshuset, med ett par hundra meter till Stortorget i Gamla Stan ruvande på sina historiska minnen, få utropa ”dansken kommer!” har ju sin lilla knorr.
Utöver att en politisk bakgrund gavs samt forskningsrön presenterades lyftes ett konkret exempel fram: Lottehjemmet i Fredriksberg. Där tas alla på allvar. Det finns möjlighet att få den mat och dryck som man vant sig vid. Det går att tända en cigarr. Och de äldre får vakna respektive lägga sig som man själv önskar. Det handlar om respekt och livskvalitet.
Danmark är så mycket mer! Det handlar inte bara om en vass armbåge utan också om genuin medmänsklighet mot en äldre som fortfarande vill besöka en kolonistuga om sommaren, ta ett glass portvin och ”hygge” sig.
För program och information: http://www.danskenkommer.se/
Hans Wallmark
Ett av alla dessa organ är den Svensk-danska Kulturfonden som jag sedan något år tillbaka är viceordföranden för. Under några år levdes en tämligen tynande tillvaro men sedan beslöt den förra S-regeringen under Göran Persson att tillskjuta tio miljoner i kapital. Det har skapat nya förutsättningar där det nu finns ett mer påtagligt överskott än tidigare som kan användas till något substantiellt.
Under 2009 och 2010 sker i samarbete med Danmarks ambassad i Stockholm ett program för att försöka lyfta intresset för vårt södra grannland. Den första stora sammankomsten hölls för någon vecka sedan i riksdagshuset och fram till nästa år kommer olika aktiviteter att genomföras inom ramen för det ganska kaxiga utropet: Dansken kommer!
När planerna diskuterades och mejslades ut i den Svensk-danska Kulturfonden konstaterades att medvetenheten om Danmark är hyggligt stor i Sydsverige. Visst finns även här kunskapsluckor och ibland rena missuppfattningar men det är enklare än någonsin att färdas i Öresundsområdet och människor rör sig flitigt mellan Skåne och Själland. Mer finns i så fall att göra i huvudstadsregionen där fortfarande Öresundsfrågor i Sverige är något som hanteras av UD. För oss som bor här nere handlar det inte om utrikespolitik utan om vår vardag!
Dessutom konstaterades att Danmark gärna förminskas till att handla om film, design, mat och möjligtvis ett komplicerat förhållande till ”det främmande”. Allt i och för sig relevant men det finns mer än just de spridda skärvor som media i Sverige ändå lyckas skrapa samman. Alltså borde perspektivet breddas och fördjupas. För mig var det trevligt att kunna hälsa välkommen till det första seminariet som därför handlade om äldreomsorg och frågor kring hur det är att bli äldre i de båda länderna. Att dessutom i riksdagshuset, med ett par hundra meter till Stortorget i Gamla Stan ruvande på sina historiska minnen, få utropa ”dansken kommer!” har ju sin lilla knorr.
Utöver att en politisk bakgrund gavs samt forskningsrön presenterades lyftes ett konkret exempel fram: Lottehjemmet i Fredriksberg. Där tas alla på allvar. Det finns möjlighet att få den mat och dryck som man vant sig vid. Det går att tända en cigarr. Och de äldre får vakna respektive lägga sig som man själv önskar. Det handlar om respekt och livskvalitet.
Danmark är så mycket mer! Det handlar inte bara om en vass armbåge utan också om genuin medmänsklighet mot en äldre som fortfarande vill besöka en kolonistuga om sommaren, ta ett glass portvin och ”hygge” sig.
För program och information: http://www.danskenkommer.se/
Hans Wallmark
söndag 18 oktober 2009
Veckans ämnen: Prag, Bodström, Norge (Svensk Tidskrift)
Veckans uppdatering av Svensk Tidskrift nu på nätet:
- "I Prag lärde jag mig snabbt att det enda som producerades var makt åt kommunistpartiet och brist åt befolkningen." Så skildrar Richard Swartz i en krönika det kommunismens Prag där han studerade. "Men öl och korv kunde de göra."
http://www.svensktidskrift.se/?p=1303
- Hur kommer det sig att invandrarfientligheten är så starkt uttalad i norsk inrikespolitik, frågar sig Janerik Larsson, vice vd för Svenskt Näringsliv, efter det norska stortingsvalet.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1358
- Även i Peter Handbergs nyutkomna "Släpp ingen levande förbi - berättelser från murens Berlin" skildras tristessen och cynismen, men också grymheten, under kommunismen. Tomas Brandberg har läst den.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1122
- Och i Veckan som gick har Thomas Bodström antagligen inte varit så mycket i riksdagen.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1311
- "I Prag lärde jag mig snabbt att det enda som producerades var makt åt kommunistpartiet och brist åt befolkningen." Så skildrar Richard Swartz i en krönika det kommunismens Prag där han studerade. "Men öl och korv kunde de göra."
http://www.svensktidskrift.se/?p=1303
- Hur kommer det sig att invandrarfientligheten är så starkt uttalad i norsk inrikespolitik, frågar sig Janerik Larsson, vice vd för Svenskt Näringsliv, efter det norska stortingsvalet.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1358
- Även i Peter Handbergs nyutkomna "Släpp ingen levande förbi - berättelser från murens Berlin" skildras tristessen och cynismen, men också grymheten, under kommunismen. Tomas Brandberg har läst den.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1122
- Och i Veckan som gick har Thomas Bodström antagligen inte varit så mycket i riksdagen.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1311
fredag 16 oktober 2009
Dole förlorade, yttrandefriheten vann
Torsdagen var en ovanlig dag i riksdagen; de senaste veckorna har jag i yttrandefrihetens namn tillsammans med min riksdagskollega Luciano Astudillo (s) med olika medel försökt påverka det globala amerikanska mångmiljardföretaget Dole att dra tillbaka sin stämning mot den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gertten för hans film "Bananas". Vår filmvisning i riksdagen 1/10 väckte medieintresset, kanske också vår debattartikel i SvD 9/10.
Strax före vår lunch med livsmedelskedjorna Ica, Coop och Axfood om vilket tryck de kunde skapa på Dole kom meddelandet att Dole drar tillbaka stämningen. Det är en fullständig seger - faktiskt lite politisk historia; hur ofta händer det att en enskild aktion i riksdagen så snabbt ger resultat? Bakom ligger förstås många andras insatser, inte minst påtryckningar på livsmedelshandlarna, men som Gertten sade på torsdagen blev fallet riktigt synligt med riksdagsinsatsen över partigränserna.
Det skedde med brett stöd, över 100 ledamöter från sju partier undertecknade på två dagar vårt upprop i riksdagen, och särskilt glädjande var att kulturministern gav oss företräde på torsdagen och vid vårt mediemöte stödde aktionen. Hennes uttalande var föredömligt tydligt:
"Detta känns som en seger för yttrandefriheten och demokratin. Det är glädjande att Dole insett att deras agerande varit helt fel. Det går aldrig att tysta kritiker, utan alla måste vara beredda att ta debatten och föra den öppet. Detta fall visar också att yttrandefriheten inte är given, utan vi måste kämpa för den. Det gäller att vara uppmärksam för hot mot den och att vi ständigt är vaksamma."
Mats Johansson
Medialänkar:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3656599.svd
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/dole-drar-tillbaka-stamningen-mot-bananas-1.974910
http://svtplay.se/t/102863/kulturnyheterna
http://tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1274944&renderingdepartment=2.40195 http://www.expressen.se/noje/film/1.1743350/dole-drar-tillbaka-stamning
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/maria-schottenius-om-dole-och-banans-1.975217
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article558364/Dole-har-inte-kontaktat-mig.html?refp=558223
http://www.gp.se/kulturnoje/1.225063-dole-drar-tillbaka-stamning
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=3169181
Vidare information: http://www.bananasthemovie.com/
Strax före vår lunch med livsmedelskedjorna Ica, Coop och Axfood om vilket tryck de kunde skapa på Dole kom meddelandet att Dole drar tillbaka stämningen. Det är en fullständig seger - faktiskt lite politisk historia; hur ofta händer det att en enskild aktion i riksdagen så snabbt ger resultat? Bakom ligger förstås många andras insatser, inte minst påtryckningar på livsmedelshandlarna, men som Gertten sade på torsdagen blev fallet riktigt synligt med riksdagsinsatsen över partigränserna.
Det skedde med brett stöd, över 100 ledamöter från sju partier undertecknade på två dagar vårt upprop i riksdagen, och särskilt glädjande var att kulturministern gav oss företräde på torsdagen och vid vårt mediemöte stödde aktionen. Hennes uttalande var föredömligt tydligt:
"Detta känns som en seger för yttrandefriheten och demokratin. Det är glädjande att Dole insett att deras agerande varit helt fel. Det går aldrig att tysta kritiker, utan alla måste vara beredda att ta debatten och föra den öppet. Detta fall visar också att yttrandefriheten inte är given, utan vi måste kämpa för den. Det gäller att vara uppmärksam för hot mot den och att vi ständigt är vaksamma."
Mats Johansson
Medialänkar:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3656599.svd
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/dole-drar-tillbaka-stamningen-mot-bananas-1.974910
http://svtplay.se/t/102863/kulturnyheterna
http://tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1274944&renderingdepartment=2.40195 http://www.expressen.se/noje/film/1.1743350/dole-drar-tillbaka-stamning
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/maria-schottenius-om-dole-och-banans-1.975217
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article558364/Dole-har-inte-kontaktat-mig.html?refp=558223
http://www.gp.se/kulturnoje/1.225063-dole-drar-tillbaka-stamning
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=3169181
Vidare information: http://www.bananasthemovie.com/
onsdag 14 oktober 2009
En dag på Filmhuset
En av de mer kända filmerna med Bröderna Marx är En dag på Cirkus. Och något av samma surrealistiska känsla präglade arrangemanget på Filmhuset i Stockholm då filmutredningen diskuterades. På plats fanns Mats Svegfors som presenterat sina tankar och vid hans sida den som fört pennan i mångt och mycket; Jon Dunås. En av de första frågor Mats Svegfors fick var vad han trodde att den samlade bilden av utfrågningen och den efterföljande debatten skulle bli. Svaret som var lika förutseende som korrekt löd: Förvirrande.
En bidragande orsak till detta var socialdemokraten och förre kulturministern Leif Pagrotsky. Han har inte varit S-företrädare i den parlamentariska referensgruppen men är nu den som kommenterar vitt och brett. Och egentligen oberoende av vilket ämnet är för ett meningsutbyte - om det så är litteraturfrågor, ungdomskultur eller museer - drivs alltid två teser. Den första är att regeringen anslår för litet pengar och den andra att han är missnöjd med den nuvarande kulturministern. Frågor om vad han själv uträttat eller vad socialdemokraterna vill besvaras inte. Istället är det attack och anfall som gäller. Kanske är det en attityd som går hem hos somliga. Men det är oförskämt mot andra, både meningsfränder som motståndare. Under eftermiddagens diskussion på Filmhuset reste han sig upp för att gå då han på grund av tidsbrist inte fått ordet som han begärt. Dessförinnan hade han haft en längre utläggning om norsk politik vars polemiska spets uteslutande var riktad mot den svenska regeringen. För egen del fick jag också bryta in för att förklara att jag var där för att lyssna på kloka synpunkter och tankar kring den nyligen presenterade filmutredningen och inte ägna mig åt politiskt råkurr på Pagrotskys nivå eller åt hans sifferövningar.
Mats Svegfors fick inledningsvis ge en skissartad bild av utredningens förslag. Sedan kom företrädare för Filminstitutet som upprepade det ofta framförda önskemålet om 100 miljoner mer till svensk film. Sedan var det dags för politiska kommentarer från S respektive M. Utredningen pekar på två huvudvägar. Den ena handlar om fortsatt frivilligt filmavtal som innebär att externa parter är med och betalar för svensk film genom lägre moms på biobesök men i utbyte mot att en tia per biljett går till filmpolitiken. Den andra går ut på full moms på 25 procent men att de pengar som tas in kan användas till en statlig filmpolitik. Glädjande har med endast ett undantag alla undertecknare av det nuvarande filmavtalet förlängt det med två år till utgången av 2012. Det skapar möjligheter för ytterligare analys och diskussion.
Poängen med utredningen är att den nu skall ut på remiss och det finns möjligheter att komma med kloka synpunkter och tankar på de många förslagen, somliga av stark detaljkaraktär. Det är ju precis så utredningsväsendet skall fungera!
Ifall tanken på en momsväxling avvisas eller det görs troligt att den inte är möjlig för finansdepartementet är det viktigt att det funderas på hur ett helt nytt filmavtal skall se ut. Film befinner sig ofta i en spännande skärningspunkt mellan kassa och konst. Kanske ett mer direkt och konstnärligt styrande stödsystem till det som har svårt att klara sig på marknaden som dokumentärer samt barn- och ungdomsfilm medan ett mer generellt matchningsstöd eller någon form av filmfonder till den bredare och publikdragande filmen.
Frågan om digitalisering berördes. En företrädare för den dominerande aktören inom biografbranschen, SF, var mycket tydlig. Ingen förändring från idag är rimlig de närmaste tre, fyra åren och dessutom kommer alla andra att hållas informerade ifall ett skifte är på väg att ske. Det handlar inte om att en svettig hand ligger vilande på en röd startknapp och bara avvaktar att sätta igång för SF-biograferna samtidigt som det struntas i alla andra. Det finns heller ingen anledning, menades det, att öppna för utbetalning av offentliga stöd i Sverige då teknikskiftet framför allt drivs fram av amerikanska aktörer. Berätta inte för dem att det finns skattepengar att tillgå!
Ja, däremellan hade Pagrotsky alltså lyckats kasta ur sig ett par andra ogrundade påståenden, rest sig upp för att gå och struntat i vad andra haft att säga. I den biosalong som användes på Filmhuset skulle en stund efter utfrågningen en film visas: Aska och diamanter. En fullt rimlig och relevant titel också för det just upplevda även om Bröderna Marx legat närmare till hands.
Hans Wallmark
En bidragande orsak till detta var socialdemokraten och förre kulturministern Leif Pagrotsky. Han har inte varit S-företrädare i den parlamentariska referensgruppen men är nu den som kommenterar vitt och brett. Och egentligen oberoende av vilket ämnet är för ett meningsutbyte - om det så är litteraturfrågor, ungdomskultur eller museer - drivs alltid två teser. Den första är att regeringen anslår för litet pengar och den andra att han är missnöjd med den nuvarande kulturministern. Frågor om vad han själv uträttat eller vad socialdemokraterna vill besvaras inte. Istället är det attack och anfall som gäller. Kanske är det en attityd som går hem hos somliga. Men det är oförskämt mot andra, både meningsfränder som motståndare. Under eftermiddagens diskussion på Filmhuset reste han sig upp för att gå då han på grund av tidsbrist inte fått ordet som han begärt. Dessförinnan hade han haft en längre utläggning om norsk politik vars polemiska spets uteslutande var riktad mot den svenska regeringen. För egen del fick jag också bryta in för att förklara att jag var där för att lyssna på kloka synpunkter och tankar kring den nyligen presenterade filmutredningen och inte ägna mig åt politiskt råkurr på Pagrotskys nivå eller åt hans sifferövningar.
Mats Svegfors fick inledningsvis ge en skissartad bild av utredningens förslag. Sedan kom företrädare för Filminstitutet som upprepade det ofta framförda önskemålet om 100 miljoner mer till svensk film. Sedan var det dags för politiska kommentarer från S respektive M. Utredningen pekar på två huvudvägar. Den ena handlar om fortsatt frivilligt filmavtal som innebär att externa parter är med och betalar för svensk film genom lägre moms på biobesök men i utbyte mot att en tia per biljett går till filmpolitiken. Den andra går ut på full moms på 25 procent men att de pengar som tas in kan användas till en statlig filmpolitik. Glädjande har med endast ett undantag alla undertecknare av det nuvarande filmavtalet förlängt det med två år till utgången av 2012. Det skapar möjligheter för ytterligare analys och diskussion.
Poängen med utredningen är att den nu skall ut på remiss och det finns möjligheter att komma med kloka synpunkter och tankar på de många förslagen, somliga av stark detaljkaraktär. Det är ju precis så utredningsväsendet skall fungera!
Ifall tanken på en momsväxling avvisas eller det görs troligt att den inte är möjlig för finansdepartementet är det viktigt att det funderas på hur ett helt nytt filmavtal skall se ut. Film befinner sig ofta i en spännande skärningspunkt mellan kassa och konst. Kanske ett mer direkt och konstnärligt styrande stödsystem till det som har svårt att klara sig på marknaden som dokumentärer samt barn- och ungdomsfilm medan ett mer generellt matchningsstöd eller någon form av filmfonder till den bredare och publikdragande filmen.
Frågan om digitalisering berördes. En företrädare för den dominerande aktören inom biografbranschen, SF, var mycket tydlig. Ingen förändring från idag är rimlig de närmaste tre, fyra åren och dessutom kommer alla andra att hållas informerade ifall ett skifte är på väg att ske. Det handlar inte om att en svettig hand ligger vilande på en röd startknapp och bara avvaktar att sätta igång för SF-biograferna samtidigt som det struntas i alla andra. Det finns heller ingen anledning, menades det, att öppna för utbetalning av offentliga stöd i Sverige då teknikskiftet framför allt drivs fram av amerikanska aktörer. Berätta inte för dem att det finns skattepengar att tillgå!
Ja, däremellan hade Pagrotsky alltså lyckats kasta ur sig ett par andra ogrundade påståenden, rest sig upp för att gå och struntat i vad andra haft att säga. I den biosalong som användes på Filmhuset skulle en stund efter utfrågningen en film visas: Aska och diamanter. En fullt rimlig och relevant titel också för det just upplevda även om Bröderna Marx legat närmare till hands.
Hans Wallmark
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
