Dansken kommer!

För något år sedan kom en rapport som visade på alla föreningar och fonder som finns i de olika länderna för att stärka de nordiska kontakterna. I en internationell jämförelse är detta unikt. Relationerna är inte endast en fråga för regeringar och folkvalda utan i allra högsta grad förankrat hos en bredare allmänhet. Självfallet innebar andra världskriget och dess påfrestningar och den efterföljande freden ett uppsving i utbytet. När gränserna öppnades var det naturligt att de första kontakterna togs i närområdet. Det förklarar varför en hel del av sammanslutningarna bildades och det kapital som samlades in skedde åren efter 1945. Men intressant nog är nordiskt utbyte också äldre än så.

Ett av alla dessa organ är den Svensk-danska Kulturfonden som jag sedan något år tillbaka är viceordföranden för. Under några år levdes en tämligen tynande tillvaro men sedan beslöt den förra S-regeringen under Göran Persson att tillskjuta tio miljoner i kapital. Det har skapat nya förutsättningar där det nu finns ett mer påtagligt överskott än tidigare som kan användas till något substantiellt.

Under 2009 och 2010 sker i samarbete med Danmarks ambassad i Stockholm ett program för att försöka lyfta intresset för vårt södra grannland. Den första stora sammankomsten hölls för någon vecka sedan i riksdagshuset och fram till nästa år kommer olika aktiviteter att genomföras inom ramen för det ganska kaxiga utropet: Dansken kommer!

När planerna diskuterades och mejslades ut i den Svensk-danska Kulturfonden konstaterades att medvetenheten om Danmark är hyggligt stor i Sydsverige. Visst finns även här kunskapsluckor och ibland rena missuppfattningar men det är enklare än någonsin att färdas i Öresundsområdet och människor rör sig flitigt mellan Skåne och Själland. Mer finns i så fall att göra i huvudstadsregionen där fortfarande Öresundsfrågor i Sverige är något som hanteras av UD. För oss som bor här nere handlar det inte om utrikespolitik utan om vår vardag!

Dessutom konstaterades att Danmark gärna förminskas till att handla om film, design, mat och möjligtvis ett komplicerat förhållande till ”det främmande”. Allt i och för sig relevant men det finns mer än just de spridda skärvor som media i Sverige ändå lyckas skrapa samman. Alltså borde perspektivet breddas och fördjupas. För mig var det trevligt att kunna hälsa välkommen till det första seminariet som därför handlade om äldreomsorg och frågor kring hur det är att bli äldre i de båda länderna. Att dessutom i riksdagshuset, med ett par hundra meter till Stortorget i Gamla Stan ruvande på sina historiska minnen, få utropa ”dansken kommer!” har ju sin lilla knorr.

Utöver att en politisk bakgrund gavs samt forskningsrön presenterades lyftes ett konkret exempel fram: Lottehjemmet i Fredriksberg. Där tas alla på allvar. Det finns möjlighet att få den mat och dryck som man vant sig vid. Det går att tända en cigarr. Och de äldre får vakna respektive lägga sig som man själv önskar. Det handlar om respekt och livskvalitet.

Danmark är så mycket mer! Det handlar inte bara om en vass armbåge utan också om genuin medmänsklighet mot en äldre som fortfarande vill besöka en kolonistuga om sommaren, ta ett glass portvin och ”hygge” sig.

För program och information: http://www.danskenkommer.se/

Hans Wallmark