Kyrkan mitt i byn - och mitt i debatten

Under de senaste dagarna har det varit många debatter och beslut som handlat både om Svenska kyrkan som om landets övriga trossamfund. Det har funnits betänkanden att ta ställning till från kulturutskottet respektive konstitutionsutskottet. Istället för frejdig och rak opposition har den rödgröna sidan varit pipigt gnällig utan egentliga konkreta motförslag. Det har talats en hel del om ekonomi och då är siffror långt viktigare än bokstäver!

Den centrala frågan har varit regeringens långsiktiga åtagande när det gäller den kyrkoantikvariska ersättningen. I samband med de nya relationerna mellan Svenska kyrkan och staten år 2000 lovades ekonomiskt stöd för övertagandet av de kulturhistoriska skatter som fanns i form av kyrkor, andra byggnader, inventarier, textilier och metallarbeten. Svenska kyrkan har i dag ett sammanhållet och unikt kulturhistoriskt viktigt innehav. Det är en del av allas vår historia. Det handlar också om saker som används för vad de en gång skapats för. Det är kyrkor från 1100- och 1200-talet som fortfarande används, kalkar och dopfuntar som lägger århundrade till århundrade. Till det kommer den lagstiftning och myndighetskontroll staten lägger på den som har ansvaret för att förvalta allt detta. Och som kompensation för de antikvariska merkostnader som kan uppstå lovade staten viss ersättning. Den har nu fastställts till 460 miljoner kronor om året i fem år till utgången av 2014.

Visst finns besvikelse hos en del inom Svenska kyrkan som hoppats på mer. Till grund för summan ligger utredningar som med prisförändringar skulle ha lett till ett högre belopp i dag. Samtidigt började de första årens utbetalningar i låg skala, noll kronor och sedan gradvis upptrappning. Det gör att Svenska kyrkan för kulturvård tagit emot 1,9 miljarder under tio år mot de 2,3 miljarder som nu kommer under fem år! En rätt radikal skillnad. Och även om oppositionen påstår annat finns ju inga som helst garantier för att det blivit så mycket som 460 miljoner ifall det funnits rödgrön majoritet. Att det nu markerats från S, V och MP är bra för det gör ju det politiskt svårare att i framtiden se 460 miljoner som annat än ett ekonomiskt golv!

Omvänt finns en bland politiker utbredd missuppfattning att Svenska kyrkan är rik. Den som är van vid ett hierarkiskt betraktelsesätt tror ju att allt styrs uppifrån medan Svenska kyrkans viktigaste enhet är de enskilda församlingarna. Och ekonomin i dessa varierar väldigt mycket. Från central nivå finns ett tillsynsansvar och en ambition att hjälpa och stötta. Men det tunga ansvaret finns just på församlingsnivå.

Det har också från oppositionens sida uttryckts besvikelse över att kontakterna mellan Svenska kyrkan och staten inte varit så formaliserade som ärkebiskopen önskat. Kritik och invändningar från Uppsala bör man lyssna till men det är knappast något annat än opportunism när nu vänsterföreträdare ställer frågor och reser frågetecken när de haft år på sig att dessförinnan göra det. Men då brydde man sig inte. För egen del var en av de första skriftliga frågor jag formulerade som riksdagsledamot ställd till kulturministern i december 2006 om just processen kring bland annat den kyrkoantikvariska ersättningen. Så när dagens bullrande opposition ser tillbaka kan den ställa sig frågan vad den själv har gjort.

Debatten har också handlat om beskattningen av prästlönetillgångar samt rätten till tjänstledighet för uppdrag inom Svenska kyrkan. Båda frågorna hanterades i samband med de ändrade relationerna för tio år sedan med en övergångslagstiftning. Ifall inte aktivt andra beslut fattas skulle beskattningsfriheten och rätten till tjänstledighet försvinna.

Från finansdepartementets sida har tydligt visats att enhetlighet eftersträvas. Av den anledningen vill man inte se någon förlängning av skattebefrielsen. Vad som också ibland bortses ifrån är den rådande finansiella krisen, det är inte någon vanlig lågkonjunktur utan ett svårt ekonomiskt läge. Bara under de senaste dagarna har den svenska kronan tappat i värde och börserna runt om i världen hickat till därför att företag i Dubai begärt anstånd med betalningen av sina lån. Att under dessa omständigheter ändå avge löfte om 460 miljoner kronor i kyrkoantikvarisk ersättning till utgången av 2014 är ett betydande ansvarstagande! Ifråga om tjänsteledigheten finns en ambition att se på alla samfund, församlingar och kyrkor på ett likartat sätt. Även inom Svenska kyrkan finns en vilja att inte vara myndighetskyrka. Visst är Svenska kyrkan i en speciell ställning genom att vara utpekad i lag, vara det i särklass största trossamfundet, arrangera återkommande kyrkoval samt ifråga om begravningsväsendet axla visst myndighetsansvar. Samtidigt finns det aktiva moderater, centerpartister och socialdemokrater som har förtroendeuppdrag inom frikyrkor, romersk-katolska, ortodoxa, judiska samt muslimska församlingar och de klarar av detta utan lagreglerad rätt till tjänstledighet.

Att politik är det möjligas konst märks då V och MP säger sig vara bekymrade över frågan om tjänstledighet samtidigt som just de två partierna driver kravet på att Skatteverket inte skall få hjälpa trossamfund som Svenska kyrkan att ta in medlemsavgiften. Eller som de två partierna skriver i en gemensam reservation: ”Människor ska i Sverige fritt kunna ägna sig åt föreningsliv utan statens inblandning. Skatteverkets hjälp med uppbörd av medlemsavgifter åt religiösa samfund bör därför upphöra.”

Riksdagen har också fattat beslut om förenklat trossamfundsregister, vilket Svenska kyrkan tillstyrkt. Omröstningen slutade 308 för och 0 emot. Sånt händer faktiskt också ibland!

Hans Wallmark

Tillgänglighet måste också gälla för kulturen

Torsdag den 12 november hölls det i Riksdagen en öppen utfrågning om "funktionshindrades" möjligheter till kultur. Det som framkom under förmiddagen var mycket intressant och viktig information kom till kulturutskottets kännedom.

Sammanfattningsvis kan sägas att mycket har hänt när det gäller människor med särskilda funktionsförutssättningar och deras möjligheter till kultur både som publik och som utövare.

Göteborgs Stadsteater arbete med att göra teatern tillgänglig är värd att uppmärksammas betydligt mer. Ändå är de alldeles för ensamma bland de offentligt finansierade institutionerna med att vara tillgänliga för alla. Vi har ett ansvar som folkvalda att ställa krav på institutionerna, framför allt de som finansieras med skattepengar- att de ska anpassas, basta!

Att ha särskilda funktionsförutsättningar och nära en dröm att bli kulturutövare är betydligt mer utopiskt än för oss andra. Under förmiddagen i torsdags gavs goda exempel på vad som sker runt om i landet. Riksteaterns ungdomsprojekt Unga tyst teater är ett sådant.

För andra året i rad arrangerar man en öppen scen för teckenspråkiga i alla åldrar. OPEN SIGN heter föreställningen som går upp i Göteborg, Leksand och Örebro. Jag hade förmånen att få se lördagens föreställning på Pusterviksteatern i Göteborg.

Det är en sällsam upplevelse att behöva hörtolkning för att förstå språket som talas. Känslorna och inlevelsen hos de utövande behövdes det dock sannerligen ingen tolkning för att förstå!

Cecilia Magnusson

Hus i Haparanda

Säg Haparanda och vad tänker man på då? Idag kanske den spektakulära Ikea-etableringen som lockar kunder från hela Barentsområdet. Euro flyter in då finländare köper Billybokhyllor vid gränsen (just nu töms också affärerna på livsmedel då valutakursen gör det mycket förmånligt att handla på den svenska sidan). För några årtionden sedan var det Jolos festliga roman ”De tre från Haparanda” som sedan blev TV-serie som satte platsen på kartan. Och under två världskrig var det en central ort, i början då tsarens Ryssland fanns på andra sidan och sedan under 1940-talet då Finland slogs mot Sovjetunionen och Tyskland drog sig norrut brännandes byar.

Visst är Haparandas historia spännande. Och som intresserad av litteratur är det ju lika märkligt som fantastiskt vad uppdiktade berättelser, som dem Jolo skrev, ändå kan skänka charm och mystik. Det visar på fantasins förmåga.

Men Haparanda är också hus. Här finns några träbyggnader som upplevt åtskilligt. Stadshotellet vid torget ser ut som ett mindre holländskt barockslott. Här smörjde smuggelkungarna och andra figurer kråset under första världskriget då detta var en av de få öppna gränspassagerna. På kyrkogården finns det så kallade Invalidmonumentet som är rest till minne av de krigsfångar från olika länder som utväxlades här uppe. Den väldiga och mycket moderna svarta kyrkan väcker starka känslor och stort intresse. Lika mörk som den är utanpå är den ljus och luftig på insidan. Järnvägsstationen kan på alla sätt beskrivas som överdimensionerad. Men så hamnade den på plats då världens blickar riktades mot just Haparanda under rasande världskrig. Det brukar hävdas att arkitektritningen från en tilltänkt ångbåtsterminal i Helsingfors helt enkelt fick göra nytta i händelsernas centrum.

Hus och byggnader skänker karaktär till samhällen. Men egentligen är det inget riksdagsutskott som handlägger frågor kring just stadsbyggnadskonst. Byggregler ligger på civilutskottet. Skatter på skatteutskottet. Materialutveckling på näringsutskottet. Men helhetens estetik borde egentligen vara en kulturfråga!

Hans Wallmark

Kulturutskottet i Skåne

Väl valda delar av riksdagens kulturutskott befinner sig för närvarande i Skåne. En till två gånger om året görs besök i olika delar av landet. Tidigare under denna mandatperiod har det varit bland annat Gotland och Västerbotten.

Nu är det dags för Skåne. All heder till landshövding Göran Tunhammar som engagerat sig i besöket.

Medan jag och dottern söndag 15 mars kollat in den synnerligen spännande matchen Rögle-Leksand som slutade 4-2 har kolleger från olika delar av landet checkat in på Savoy i Malmö.

Måndagens program består bland annat av skånsk kulturpolitik och på eftermiddagen Uppåkra. Det handlar om en viktig del av regionens historia. Något unikt.

Tisdagen viks åt Dunkers kulturhus på plats i Helsingborg och information om Malmö Moderna Museum.

Kulturutskottets regionala besök är värdefulla därför att alla delar av Sverige är så stolt över sin historia och sin särart. De här resorna visar verkligen på vikten och värdet av kulturell ekonomi. Och själv tycker jag också att det finns så mycket att visa upp av Skåne som Uppåkra, Dunkers och Malmö Moderna Museum…

Hans Wallmark