Två böcker att bära med sig

Omfattande visdom tar inte alltid stor plats. Ibland kan kunskaper och insikter hållas ihop av en sliten bokpärm. Två sådana rikliga källor sprang jag på för någon dag sedan. Katolska bokhandeln i centrala Stockholm hade mindre rea. Bland utrangerade böcker om teologi och spiritualitet fann jag en pocketversion av Artos förlag för ett antal år sedan fint utgivna samling dikter av R. S. Thomas: Minnen av eld. För femtio kronor jämt går det att ha ett lättburet exemplar av denna till formen rätt blygsamma bok. Nu har jag en hemma i Magnarp och en i Stockholm.

R. S. Thomas var anglikansk präst i Wales. Fram till sin död år 2000 förekom han ett antal gånger i spekulationerna kring Nobelpriset i litteratur. Och han hade varit en värdig mottagare. Med sina dikter brottas han med tvivlet. Det är ständigt närvarande som en skugga till tron. Det djupt mänskliga berörs. Få kan som han beskriva ensamheten men ändå känslan av sammanhang och samband. Som all annan stor konst skiftar nyanser, färger och toner beroende på läsarens och betraktarens egna sinnesstämningar. R. S. Thomas lyckas trösta samtidigt som han också påminner om människans utsatthet.

Sufflera mig, Gud,
Men inte än. När jag talar,
Även om det är du som talar
Genom mig, går någonting förlorat.
Meningen finns i väntan.

Alldeles angenämt kan det väl inte ha varit att som åldrande präst se ut över uttunnande församlingar i kalla och dragiga kyrkor. Känslor och stämningar som R. S. Thomas berör. Men det finns likheter med en annan präst som också lyckades hålla mörkret stången. Med Kaj Munks egna ord kan det sägas att ”Hoppet förbliver”. Han var ju motståndsman i dubbel bemärkelse och fick betala ett högt pris för sin frispråkighet då Gestapo under andra världskriget mördade honom på den danska landsbygden.

Den andra boken som jag fick med mig också för en femtiolapp var ett annat nytryck. Dock av en betydligt äldre skrift: G. K. Chestertons Ortodoxi. Även om det kristna finns närvarande som en tydlig underström i det mesta som denne produktive författare befattade sig med under sin livstid (1874-1936) är han ju aldrig riktigt förkunnaren utan mera spejaren. Ortodoxi är samhällskritik utgiven 1908 men med relevans i dag då den handlar om att värna människan i kamp mot systemen. Det djupt mänskliga är nämligen det motsägelsefulla och förmågan att göra både gott och ont som svårligen fångas av teorier. G. K. Chestertons grundhållning är snarast det resonerande antikt klassiska idealet med misstro mot det moderna som liknades vid en klunga hypersnabba bilar som sitter fast i en bilkö. Det handlar om ett vägval:

”Jag känner en man, som är så ivrig att bevisa att det inte finns något liv efter döden, att han förnekar att han har något liv nu.”

Hans Wallmark