Birgit Nilsson Museum

Det var en fin söndag då den formella invigningen av Birgit Nilsson Museum förrättades av Carl Johan Bernadotte. Mängder med människor var i rörelse. Runt gården i Svenstad utanför Båstad på Bjärehalvön hade de frivilliga som hjälpte till med parkeringarna räknat till runt 150 bilar. Alla stolar var upptagna långt före den utsatta tiden klockan 14. Och det strömmade till folk hela tiden. Somliga valde att vända efter att ha stått en stund i en kö som knappt rörde sig framåt.

Birgit Nilsson var en av 1900-talets stora artister och en operaprimadonna. Men hon glömde aldrig sina skånska rötter. Hemmet var en naturlig plats att återkomma till. Boarp fanns i närheten och i Västra Karups kyrka ordnades under ett antal år konserter. Självfallet är det därför många i trakten som nu vill se det nya museet förverkligat. Sedan hon avled för något år sedan har graven också blivit en plats många besöker. För hennes röst och tolkningar har fortfarande mängder med beundrare och nya kommer till tack vare inspelningar.

En stiftelse har bildats för att ta hand om hemmet. Reparationer och tillsnyggningar har gjorts på fastigheten. Boningshuset visas upp. Av stallet har blivit ett fint café. En annan byggnad är tänkt att inrymma själva samlingarna. Nu det första året koncentreras på uppväxten och barndomen. Nästa år är det tänkt att det hela skall utökas med sådant som påminner om och visar upp hennes imponerande karriär.

Alla som kan berätta om personliga möten med Birgit Nilsson lyfter fram den varma personen. Men också en kvinna med mycket bestämda åsikter. Någon nämner att hon gärna ägnade sig åt att göra sillinläggningar och lax sent på nätterna medan andra påminner om vad som med en vacker omskrivning skulle kunna kallas hennes ekonomiska sinnelag. Det är en människa som berört och vars minne flera gärna vill vårda.

Museet i Svenstad känns som en självklar plats. Här finns början likaväl som slutet i form av kyrkogården i Västra Karup. Och här finns den genuina skånska miljö som fortfarande charmar.

Söndagens formella invigning föregicks av en fin lördagseftermiddag för speciellt inbjudna. Det var trevligt att få närvara. Carl Johan Bernadotte var munter som vanligt och ansvariga bakom museet med VD Gitte Lindström-Hamark i spetsen var märkbart stolta. Ett fint program hade ordnats. Elisabeth Meyer Topsoe agerade presentatör och sjöng själv både Ture Rangström som Sibelius. Gitta-Maria Sjöberg sjöng vackert ur Puccinis Tosca. Ängelholms egen Susanne Resmark gav prov på fantastisk röst och charm med Wagner såväl som Strauss. Alla skrattade gott åt Gitta-Maria Sjöbergs och Susanne Resmarks fina humoristiska tolkning av Rossinis Duett för två katter. Pianisten Lars Roos avslutade med ett stycke komponerat av Birgit Nilsson själv som var behagfullt och lättsamt; Till en Roos.

Nog finns det naturligtvis många som hoppas att även musik- och föreläsningsverksamhet kan kopplas till Birgit Nilsson Museum. Ett komplement till den fina årliga Kammarmusikfestivalen på Bjäre.

Lördagen kändes också nästan som en filminspelning av någon engelsk deckare. Strålande sol och många uppklädda personer som sedan trängdes på stolarna. Medan sång och musik pågick förändrades vädret och kall dimma rullade in över landskapet likt rök. Det nästan kändes som att plötsligt någon skulle ge upp ett illtjut i omgivningar som mycket väl kan mäta sig med Morden i Midsomer eller Inspector Morses England.

Med museet på plats finns ett fint givet utflyktsmål här hemma!

Hans Wallmark