Replik till Bengt Göransson (S)

För någon dag sedan pryddes första sidan på kulturdelen i NST/HD av en stor bild av talmannen Per Westerberg med klubban i hand och en kaffekopp vid sidan. En illustration för att slå ett slag för en krönika signerad av förre kulturministern Bengt Göransson. Det är en socialdemokrat vars åsikter och slutsatser jag inte alltid delar men vars stil och associationskedjor jag ibland uppskattar. Texten den här gången handlade om talmannens avslutningsanföranden till kammaren som Bengt Göransson finner innehållslösa och mest kretsar kring kaffe. Dessutom hade han hellre sett förre KD-ledaren Alf Svensson som talman.

Fredag 10 juli finns en kortare replik av mig införd i NST/HD. Det intressanta med Bengt Göranssons krönika är ju att den visar på en av många svagheter med den nu fyrtioåriga regeringsform som luggade av statschefen flera av de ceremoniella inslagen i en konstitutionell monarki för att istället lägga dessa på talmannen.

Bland annat noterar jag: ”I de flesta konstitutionella monarkier har nämligen kungen eller drottningen en hel del av de funktioner som talmannen besitter i Sverige. Elizabeth II eller Margrethe II utnämner regeringschef i Storbritannien respektive Danmark. Här är ju detta talmannens uppgift. Just därför avkrävs ett rätt stort mått av distans till den rena partipolitiken. Det skall framstå som att ämbetsinnehavaren finns bortom de mer dagliga striderna i kammaren. Därför deltar inte talmannen i de voteringar han själv verkställer! Det finns en utsedd ersättare. När det så är dags för avslutningstal eller andra mer publika framträdanden gäller det således att vakta sin tunga så att ingen missförstår eller övertolkar. Då kan det kännas tryggt att hålla sig till resonemang om kaffe. Trist? Banalt? Förvisso, men med stor konstitutionell respekt. Så fort Per Westerberg har närmat sig vad som kan ses som en partipolitisk markering har det knorrats från socialdemokratiska bänkgrannar.”

När det gäller synpunkten om fördelningen av uppdrag inom Alliansen (ifråga om att Alf Svensson skulle ha varit en bättre representant än Per Westerberg) konstaterar jag att det också kan gå till på liknande sätt även på den röda sidan: ”Men i det lilla kan något liknande ses inom oppositionen där exempelvis socialdemokraterna accepterar att inom kulturens område är vänsterpartisten Siv Holma främsta företrädare i sin egenskap av kulturutskottets ordförande istället för att man släppt fram tidigare statsrådet Leif Pagrotsky (s).”

Bengt Göranssons krönika: http://hd.se/kultur/bengt-goransson/2009/07/08/kaffedrama-i-riksdagen/

Mitt svar på Bengt Göranssons krönika: http://hd.se/kultur/2009/07/10/konstitutionellt-kaffe/

Hans Wallmark