En tv-nisch för nordisk kultur, kan det vara något? Det tyckte i alla fall Nordiska rådets kulturutskott i onsdags när en rad chefer från nordiska public service-företag debatterade saken vid en hearing. Den tysk-franska kanalens representanter såg positivt på idén, och uttryckte sitt intresse för att medverka.
Men det är långt till förverkligande. Frågan har diskuterats i 50 år och entusiasmen brukar upphöra när det kommer till pengar. Skillnaden är att denna gång har tekniken tagit ett språng så att distributionen kan förenklas via nätet; det är framgången för SVT Play som visar vägen.
För egen del föredrar jag att tala om en portal, där befintlig produktion, en timme om dagen bara via Nordvisionen, skulle kunna tillgängliggöras för en större publik än idag, plus repriser och arkiv, samlade och marknadsförda på ett attraktivt sätt - utan någon ny stor organisation eller jättekostnader.
Nästa steg blir en expertutredning för att ta fram ett tekniskt och ekonomiskt underlag till nästa utskottsmöte, i höst.
Mats Johansson
lördag 17 april 2010
onsdag 14 april 2010
Hela dagen i hälsans tecken
Idag har jag varit på ett spännande seminarium i Danderyd som handlade om kulturens betydelse för hälsan. Närmare ett 90 tal personer var samlade.
Jag fick möjlighet att lyssna på både forskare och människor från vård- och omsorgsbranscher och hur de ser på denna fråga. Även Kungliga Musikhögskolan och kulturen i kommunen var representerad. När turen kom till mig att tala, kände jag mig stolt över att beskriva det arbete min arbetsgrupp och alliansregeringen gjort. Vi har lyckats med att sätta frågan på den politiska kartan.
Vi har infört kultur på recept på försök och vi har tillfört pengar till skapande skola runt om i landet. Vi har tydligt skrivit in både i kultur- och folkhälsopropositionen att kultur och hälsa är viktigt.
Seniorum i Danderyd var värd för dagen på ett mycket bra sätt.
Väl värt att göra om.
Anne Marie Brodén
Ridsporten har en enorm potential
Vad roligt att få skriva på kulturbloggen!
Som ny ersättare i utskottet känner jag mig varmt välkommen. Önskan att få plats i kulturutskottet var framför allt mitt intresse för och tron på att idrotten har en viktig roll att spela i många sammanhang. För egen del har mitt arbete med ungas villkor gjort att fokus ligger på integration, jämställdhet och brottsförebyggande. Ridsporten är i detta sammanhang en given idrott att titta på då den totaldomineras av tjejer.
Mötet med ridsportförbundet var mycket givande. Som gammal ridtjej kan jag se att mycket har förändrats och det till det bättre. Den är idag mycket bredare och genom struktur och förändrat ledarskap finns det betydligt flera vägar att vara kvar inom sporten längre. Dessutom ett sätt att få bra meriter i ett CV för framtida jobbansökningar. Kan konstatera att många av mina kvinnliga kollegor på bra chefstjänster är vänner från stalldagarna. Den fostrar bra ledare helt enkelt.
Ridsporten har idag 200 000 medlemmar och engagerar ca 500 000. 65 procent är under 25 år.
Det finns ca 300 000 hästar i landet. Varför det är så många jämfört med andra länder tror jag beror på den folkrörelse som finns i Sverige och som är unikt. Ett fenomen som gör att ridsporten är så mycket mer tillgänglig för människor som annars aldrig skulle haft en möjlighet att hålla på med hästar.
Många frågor diskuterades men det framgick klart att Idrottslyftet som Alliansregeringen har infört är mer än uppskattat. Ridsporten erhåller inte mindre än 25 miljoner kronor varje år. Ett viktigt tillskott för att sporten ska kunna utvecklas. Man har gjort mycket men jag tror att det går att göra mycket mer. Att rida är inte bara timmen man sitter på hästen, det är allting före och efter. Jag ser framför mig att ridhusen tillsammans med kommunerna skulle kunna utveckla ett fantastiskt bra samarbete för en väl fungerande fritidsgård. Varför bygga nya när det mesta redan finns på plats?
En annan stor utmaning som ridsporten kan anta är att få fler av våra nya tjejer och killar att välja ridsporten. Det finns några goda exempel men försvinnande få. Tanken om en fritidspeng, ridpeng, skulle förmodligen underlätta detta.
Tanken om att få fler av våra nya svenskar att intressera sig för idrott, en fritidspeng, utvecklad fritidsgård finns det naturligtvis potential för inom andra idrotter också. Med spänning ser jag fram emot att träffa andra förbund, andra klubbar hur man jobbar med integration, jämställdhet och ett längre idrottsutövande. Idrottslyftet är en historisk satsning men resan har bara börjat. Inte minst för min egen del.
Helena Bouveng
lördag 10 april 2010
Läsplatta + Bibliotek = Sant
Då och då funderar jag på hur framtidens bibliotek kan tänkas se ut. Kommer det finnas några nya böcker eller kommer de publiceras i nya medier? Jag tycker det är mycket spännande tankar.
På sista tiden har jag haft förmånen att träffa flera spännande bibliotekarier. Det trodde du kanske var en omöjlighet men inte alls. Den första jag vill nämna är en fantastisk kvinna från Sydafrika som leder världsorganisationen för jordens bibliotek. Ellen Tise heter hon och arbetar vid universitetsbiblioteket i Stellenbosch. Under 2009–2011 är hon ordförande för The International Federation of Library Associations and Institutions (IFLA).
IFLA:s världskongress kommer i år att vara förlagd till Göteborg den 10-15 augusti. Vid vårt möte berättade hon om verksamheten och planerna framöver som om det vore en spännande berättelse vilken jag bara ville veta mer och mer om. Jag önskar henne alla lycka med förberedelserna och varmt välkommen till Göteborg.
Den andra spännande personen är chef för Sveriges främsta bibliotek nämligen det Kungliga biblioteket (KB) vid Humlegården i Stockholm. Gunnar Sahlin heter han och vi träffades för att få höra hur deras nya uppdrag att samordna landets biblioteksverksamhet förvaltas.
I propositionen "Tid för kultur" lanserades förslaget att låta KB få ett samordningsansvar för all biblioteksverksamhet. Mötet var mycket givande och Gunnar framstod som en mycket kreativ , drivande och initiativrik person med många medarbetare som brinner för sitt arbete.
Vad jag egentligen vill säga med min rubrik, är att biblioteken framstår som alltmer moderna verksamheter. Mitt eget favoritbibliotek, Stadsbiblioteket vid Götaplatsen i Göteborg är ett gott exempel. Nu har de börjat låna ut läsplattor som komplement till de vanliga böckerna.
Jag tror jag ska göra mig ett besök där och prova en läsplattebok!
Cecilia Magnusson
På sista tiden har jag haft förmånen att träffa flera spännande bibliotekarier. Det trodde du kanske var en omöjlighet men inte alls. Den första jag vill nämna är en fantastisk kvinna från Sydafrika som leder världsorganisationen för jordens bibliotek. Ellen Tise heter hon och arbetar vid universitetsbiblioteket i Stellenbosch. Under 2009–2011 är hon ordförande för The International Federation of Library Associations and Institutions (IFLA).
IFLA:s världskongress kommer i år att vara förlagd till Göteborg den 10-15 augusti. Vid vårt möte berättade hon om verksamheten och planerna framöver som om det vore en spännande berättelse vilken jag bara ville veta mer och mer om. Jag önskar henne alla lycka med förberedelserna och varmt välkommen till Göteborg.
Den andra spännande personen är chef för Sveriges främsta bibliotek nämligen det Kungliga biblioteket (KB) vid Humlegården i Stockholm. Gunnar Sahlin heter han och vi träffades för att få höra hur deras nya uppdrag att samordna landets biblioteksverksamhet förvaltas.
I propositionen "Tid för kultur" lanserades förslaget att låta KB få ett samordningsansvar för all biblioteksverksamhet. Mötet var mycket givande och Gunnar framstod som en mycket kreativ , drivande och initiativrik person med många medarbetare som brinner för sitt arbete.
Vad jag egentligen vill säga med min rubrik, är att biblioteken framstår som alltmer moderna verksamheter. Mitt eget favoritbibliotek, Stadsbiblioteket vid Götaplatsen i Göteborg är ett gott exempel. Nu har de börjat låna ut läsplattor som komplement till de vanliga böckerna.
Jag tror jag ska göra mig ett besök där och prova en läsplattebok!
Cecilia Magnusson
fredag 9 april 2010
Svensk Tidskrift: Fega tidningar och strypt Internet
Ny läsning i veckans Svensk Tidskrift på nätet:
- Papperstidningsbranschen präglas inte av hård och otyglad konkurrens mellan aktörer, anser Barometerns förre politiske chefredaktör Per Dahl. Borde den som själv betonar vikten av mångfald och åsiktsbrytningar bli upprörd?
http://www.svensktidskrift.se/?p=4483
- Det fria utbytet av idéer, tankar och åsikter på Internet utmanas av allt aggressivare totalitära regimer. Samtidigt rymmer Internet och andra informationskanaler en enorm potential att frigöra människor. Sveriges uppgift bör vara att stärka den, skriver riksdagsledamoten Henrik von Sydow.
http://www.svensktidskrift.se/?p=4480
- Papperstidningsbranschen präglas inte av hård och otyglad konkurrens mellan aktörer, anser Barometerns förre politiske chefredaktör Per Dahl. Borde den som själv betonar vikten av mångfald och åsiktsbrytningar bli upprörd?
http://www.svensktidskrift.se/?p=4483
- Det fria utbytet av idéer, tankar och åsikter på Internet utmanas av allt aggressivare totalitära regimer. Samtidigt rymmer Internet och andra informationskanaler en enorm potential att frigöra människor. Sveriges uppgift bör vara att stärka den, skriver riksdagsledamoten Henrik von Sydow.
http://www.svensktidskrift.se/?p=4480
måndag 5 april 2010
Kyrkan kan när den vill!
Det kristna budskapet gör sig ganska starkt gällande denna helg. Jag har hört många diskussionen om religioner och huruvida de spelat ut sin roll eller inte. Viktiga diskussioner och för mig särskilt aktuella då min dotter ska konfirmeras om mindre än en månad.
Delvis på grund av dottern är jag en ganska frekvent kyrkobesökare och jag kan väl konstatera att högmässorna inte alltid är de mest spännande man kan uppleva. Jag har genomlidit håglösa präster som mest står och mumlar och överför helt obegripliga budskap till den fåhövdade publiken.
Dock har jag också upplevt den definitiva motsatsen och nu två gånger under denna påsk. Först var det påsknattsmässan i domkyrkan som började klocka 23.00. Under den vackra mässans gång flyttades den den lilla församlingen runt i kyrkan som även innehöll ett vuxendop. Det hela avslutades med cider och chokladägg på kyrkoplanen. En sällsam upplevelse!
På påskdagen var det vår snart pensionerade biskop Carl Axel Aurelius som höll i gudstjänsten. Domkyrkan var i princip fullsatt. Engagemanget syntes verkligen hos alla som tjänstgjorde. De valda psalmerna var nästan alla sångbara och kören gjorde kraftfulla insatser.
Biskopen har en fantastisk röst som verkligen förgyllde de många litaniorna. Hans predikan var så minnesvärd att jag fortfarande går och grunnar på den, två dagar senare.
Med sådana företrädare som biskopen i Göteborgs stift och så genomtänkta gudstjänster som jag upplevt den här påsken så kan kristendomen gott konkurrera om människors uppmärksamhet och ha en ljus framtid framför sig.
Cecilia Magnusson
Delvis på grund av dottern är jag en ganska frekvent kyrkobesökare och jag kan väl konstatera att högmässorna inte alltid är de mest spännande man kan uppleva. Jag har genomlidit håglösa präster som mest står och mumlar och överför helt obegripliga budskap till den fåhövdade publiken.
Dock har jag också upplevt den definitiva motsatsen och nu två gånger under denna påsk. Först var det påsknattsmässan i domkyrkan som började klocka 23.00. Under den vackra mässans gång flyttades den den lilla församlingen runt i kyrkan som även innehöll ett vuxendop. Det hela avslutades med cider och chokladägg på kyrkoplanen. En sällsam upplevelse!
På påskdagen var det vår snart pensionerade biskop Carl Axel Aurelius som höll i gudstjänsten. Domkyrkan var i princip fullsatt. Engagemanget syntes verkligen hos alla som tjänstgjorde. De valda psalmerna var nästan alla sångbara och kören gjorde kraftfulla insatser.
Biskopen har en fantastisk röst som verkligen förgyllde de många litaniorna. Hans predikan var så minnesvärd att jag fortfarande går och grunnar på den, två dagar senare.
Med sådana företrädare som biskopen i Göteborgs stift och så genomtänkta gudstjänster som jag upplevt den här påsken så kan kristendomen gott konkurrera om människors uppmärksamhet och ha en ljus framtid framför sig.
Cecilia Magnusson
fredag 2 april 2010
Bra bok till kulturministern
För några dagar sedan var vi ett gäng Alliansföreträdare hemma hos kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth Vi småpratade om de senaste månadernas arbete och vad som nu skall göras både inom kultursektorn som inför det stundande valet. Det var en mycket trevlig kväll med gott värdskap och glada vänner. Ulf dök upp då och då med tillrop till oss andra innan han definitivt barrikaderade sig framför TVn och en hockeymatch.
Vi var några stycken som hade med oss blommor som kollegan Christer Nylander (FP) ordnat. Moderaternas gruppledare i kulturutskottet, Cecilia Magnusson, överlämnade en pocketbok till statsrådet: Guernseys litteratur - och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer (Brombergs). Jag hade sett den för en tid sedan men avstått, kanske huvudsakligen för den märkliga titeln. Det intygades emellertid att den verkligen är bra och läsvärd. Numera kan jag inte göra annat än att hålla med! Den är bra och läsvärd!
Det är en förtjusande bok. Lättläst får man följa ett antal personer genom brev- och skriftväxling. Tempot är högt. I centrum står kanalön Guernseys som var ett av få brittiska områden som ockuperades av Nazityskland under andra världskriget. Mot den bakgrunden beskrivs vardagslivets svårigheter, men också vänskap, kärlek och andra relationer. Det var en svår tid för många: Föräldrar som sände iväg sina barn i förhoppningen att det var tryggare någon annanstans, främmande trupp och hur man skulle förhålla sig till den samt ständig brist på något att äta.
Mary Ann Shaffer tecknar porträtten av två starka kvinnor. Dels Elizabeth som medverkade till att snabbt instifta denna märkliga läsecirkel därför att ett nattligt utegångsförbud trotsats och dels Juliet Ashton som är den i boken som huvudsakligen sänder och tar emot brev.
Trots att mörka sidor beskrivs är det en bok som också lockar fram skratt. Det är ett nöje att bläddra vidare i denna ”korrespondenshög” samlad mellan två pärmar. Även om det är lättsamt och bokens karaktärer snarare är farsartat tecknade än med djup så väcks tankar på krigsårens utmaningar och umbäranden. Mary Ann Shaffer har skrivit en hyllning till det okonstlade rättframma livet, men också till litteraturen då hon låter Juliet Ashton uttrycka sig på följande sätt: ”Det är just det som är så underbart med att läsa: man blir intresserad av någon mycket liten detalj i en bok, och den lilla detaljen leder vidare till en annan bok, och ett stycke i den boken leder vidare till en tredje. Det hela fortsätter som en geometrisk talföljd – det tar aldrig slut, och allt detta bara för nöjes skull.”
Cecilia Magnusson har alldeles rätt: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap är en bra bok. Antagligen upptäckte jag det för kulturministern. Men jag önskar henne, och fler därtill, nöjet att ha kvar denna bok att läsa.
Hans Wallmark
Vi var några stycken som hade med oss blommor som kollegan Christer Nylander (FP) ordnat. Moderaternas gruppledare i kulturutskottet, Cecilia Magnusson, överlämnade en pocketbok till statsrådet: Guernseys litteratur - och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer (Brombergs). Jag hade sett den för en tid sedan men avstått, kanske huvudsakligen för den märkliga titeln. Det intygades emellertid att den verkligen är bra och läsvärd. Numera kan jag inte göra annat än att hålla med! Den är bra och läsvärd!
Det är en förtjusande bok. Lättläst får man följa ett antal personer genom brev- och skriftväxling. Tempot är högt. I centrum står kanalön Guernseys som var ett av få brittiska områden som ockuperades av Nazityskland under andra världskriget. Mot den bakgrunden beskrivs vardagslivets svårigheter, men också vänskap, kärlek och andra relationer. Det var en svår tid för många: Föräldrar som sände iväg sina barn i förhoppningen att det var tryggare någon annanstans, främmande trupp och hur man skulle förhålla sig till den samt ständig brist på något att äta.
Mary Ann Shaffer tecknar porträtten av två starka kvinnor. Dels Elizabeth som medverkade till att snabbt instifta denna märkliga läsecirkel därför att ett nattligt utegångsförbud trotsats och dels Juliet Ashton som är den i boken som huvudsakligen sänder och tar emot brev.
Trots att mörka sidor beskrivs är det en bok som också lockar fram skratt. Det är ett nöje att bläddra vidare i denna ”korrespondenshög” samlad mellan två pärmar. Även om det är lättsamt och bokens karaktärer snarare är farsartat tecknade än med djup så väcks tankar på krigsårens utmaningar och umbäranden. Mary Ann Shaffer har skrivit en hyllning till det okonstlade rättframma livet, men också till litteraturen då hon låter Juliet Ashton uttrycka sig på följande sätt: ”Det är just det som är så underbart med att läsa: man blir intresserad av någon mycket liten detalj i en bok, och den lilla detaljen leder vidare till en annan bok, och ett stycke i den boken leder vidare till en tredje. Det hela fortsätter som en geometrisk talföljd – det tar aldrig slut, och allt detta bara för nöjes skull.”
Cecilia Magnusson har alldeles rätt: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap är en bra bok. Antagligen upptäckte jag det för kulturministern. Men jag önskar henne, och fler därtill, nöjet att ha kvar denna bok att läsa.
Hans Wallmark
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
