Socialdemokraten Ulf Bjureld har in i det sista lyckats skapa intresse för de val Svenska kyrkan arrangerar söndag 20 september. Han har noterat att partiledaren Mona Sahlin befinner sig på kändisfest på Mallorca istället för att delta i en kampanjavslutning för något S-partiet säger sig prioritera. De interna motsättningarna inom Rörelsen får man hantera själv. Det är ju inte precis första och knappast sista gången Mona Sahlins handlingar offentligt recenseras av de egna. För att markera något slags jämvikt har det konstaterats att den moderata kulturministern är på samma Medelhavsö och samma fest. Och det hävdas vara konstigt då Lena Adelsohn Liljeroth också är ansvarig för samfundsfrågor inom regeringen. Men det är en enorm skillnad! Svenska kyrkan och staten har förändrade relationer sedan 2000. Det finns inget kyrkoministerium och söndagens val organiseras inte av någon statlig myndighet. Istället är det rätt klokt att kulturministern, som inte kandiderar till något uppdrag inom Svenska kyrkan, ligger lågt på samma sätt som hon bör förhålla sig på respektfullt avstånd till andra kyrkor och församlingar som den romersk-katolska, de ortodoxa, judiska församlingen eller de muslimska organisationer som finns. Hur ledande företrädare utses är upp till var och en. Läget är ju annorlunda för Mona Sahlin då hon leder ett parti som tydligt markerat ökad politisering av Svenska kyrkan. Nu får hon utöva sitt ledarskap med drink i handen på femtioårskalas på ett lyxhotell några tusen kilometer bort.
Mediebevakningen av årets kyrkoval får nog sägas ha varit litet bättre än tidigare, även om det stora intresset visas det låga valdeltagandet. Ett antal församlingar och nomineringsgrupper har också gjort sitt till för att öka temperaturen. Men från ganska låga gradtal, skall sägas. Hemma i Barkåkra har både församlingen som moderaterna och en annan gruppering sett till att material hamnat i brevlådorna. Och i Stockholm har jag fångat upp broschyrer från flera håll. Mest spännande är nog den från Hedvig Eleonora på Östermalm. Under rubriken Du Behövs! skrivs både om valet den 20 september som om verksamheten. Här, liksom på många andra håll, finns en imponerande bredd som visar hur viktig och angelägen Svenska kyrkan kan vara. I församlingsbladet informeras om ett kommande Bergmansymposium som den 20-21 november arrangeras för att lyfta fram den stora regissörens tankar kring ”ondskan, människan och metafysiken”. Det sjunde inseglet (inspelad vid Hovs hallar på Bjäre) och Viskningar visas och sedan kommer samtal att föras med bland andra skådespelerskan Inga Landgré, biskop Carolin Krook och regissör Stefan Jarl. 27 september ger altsångerskan Anna Larsson en rapsodi med musik komponerad av Johannes Brahms. Under tre söndagar kommer också gästpredikanter att bjudas in att ta predikstolen i besittning. Domsöndagen 22 november är vikt för Mats Svegfors vilket har alla möjligheter att bli mycket givande.
Församlingsbladet från Hedvig Eleonora berättar också om det stundande kyrkovalet. Moderaterna presenterar några av de tankar partiet lokalt vill förverkliga. Och bland namnen på listan finns förutom Annika Sandström i topp även Carl Bildt. Inte bara utrikesministern finns med på en valsedel utan även justitieminister Beatrice Ask kandiderar på Kungsholmen. Med tanke på att varje röstberättigade har möjlighet att kryssa upp till tre personer på varje lista skall regeringsmedlemmarna inte utesluta att de inom kort kommer att få kallelser till nya sammanträden.
Hans Wallmark
lördag 19 september 2009
torsdag 17 september 2009
Är vodou kultur?
Idag öppnar Världskulturmuseet i Göteborg sin stora höstutställning. Den heter Vodou och tar upp den haitiska religionen som många, även jag har fördomar om. Det är en sevärd utställning som vandrar runt i Europa och målsättningen är att hela samlingen på 2000 föremål till sist ska bli till ett permanent museum i Haiti. I Göteborg finns några hundra föremål utställda.
Min uppfattning om vodoun var ganska grund som en blandning mellan katolicism och afrikansk kultur. Jag visste dock inte att det inte förekommer dockor som man sticker med nålar i.
Voduon är istället en kraft som användes mot förtyck och fattigdom.
Religionen hade en avgörande roll i kampen på ön som slutade med att Haiti blev det första landet som avskaffade slaveriet. Det är en fantasieggande religion med både mörka och ljusa sidor.
Under hösten anordnas dessutom flera spännande program kring utställningen. Är du i stan någon gång fram till årskiftet så ta chansen att se denna viktiga utställning.
En av kulturens viktiga uppgifter är att slå hål på fördomaroch överföra bildning. Jag känner mig definitvt lite mer bildad efter mitt besök.
Cecilia Magnusson
Min uppfattning om vodoun var ganska grund som en blandning mellan katolicism och afrikansk kultur. Jag visste dock inte att det inte förekommer dockor som man sticker med nålar i.
Voduon är istället en kraft som användes mot förtyck och fattigdom.
Religionen hade en avgörande roll i kampen på ön som slutade med att Haiti blev det första landet som avskaffade slaveriet. Det är en fantasieggande religion med både mörka och ljusa sidor.
Under hösten anordnas dessutom flera spännande program kring utställningen. Är du i stan någon gång fram till årskiftet så ta chansen att se denna viktiga utställning.
En av kulturens viktiga uppgifter är att slå hål på fördomaroch överföra bildning. Jag känner mig definitvt lite mer bildad efter mitt besök.
Cecilia Magnusson
tisdag 15 september 2009
Kulturpolitik i förändring av professor Pier Luigi Sacco
Mitt seminarium om kultur och tillväxt och den kreativa näringen tillsammans med Christer Gustafsson från Kulturmiljö Halland blev mycket lyckat. Ravello LAB och professor Pier Luigi Sacco medverkade.Vi var i Europahuset och MayAnn Ramsay inledde dagen.Ett trettiotal gäster kom från kulturdepartementet, ambassader, Sveriges kommuner och landsting, Riksantikvarieämbetet och riksdagen.
På torsdag presenterar kulturministern och näringsministern en gemensam satsning på den kreativa näringen vilket är mycket glädjande. Att detta är framtidsfrågor framgår tydligt även i regeringsförklaringen där statsminstern speciellt lyfte fram kulturens betydelse.
På måndag presenterar vi kulturpropositionen där vi kan glädja oss åt en framåtsyftande kulturpolitik med satsninger på skapande skola och kulturbrygga. Mer presenteras på måndag men jag kan avslöja redan nu att Halland kommer väl ut i propositionen.
Anne Marie Brodén
Riksdagsledamot Halland
På torsdag presenterar kulturministern och näringsministern en gemensam satsning på den kreativa näringen vilket är mycket glädjande. Att detta är framtidsfrågor framgår tydligt även i regeringsförklaringen där statsminstern speciellt lyfte fram kulturens betydelse.
På måndag presenterar vi kulturpropositionen där vi kan glädja oss åt en framåtsyftande kulturpolitik med satsninger på skapande skola och kulturbrygga. Mer presenteras på måndag men jag kan avslöja redan nu att Halland kommer väl ut i propositionen.
Anne Marie Brodén
Riksdagsledamot Halland
måndag 14 september 2009
Svensk Tidskrift: Om kulturkonservatismen
Veckans uppdatering av kulturtidningen Svensk Tidskrift:
- När Göran Hägglund i Almedalen pratade om "vanligt folks rätt att få vara ifred" och tog strid mot kulturetablissemanget väckte det stor uppmärksamhet. Maria Eriksson har intervjuat bland andra en stabschef, en politisk redaktör och en ungdomsförbundsordförande om ett parti i
förändring. Är det dags att börja prata om "De nya Kristdemokraterna"?
- Tony Samuelssons "Jag var en arier" utspelar sig i ett svenskt 70-tal där Hitlertyskland vunnit kriget. Fredrik Segerfeldt har läst en tankeväckande men provocerande bok.
- I Veckan som gick har Stockholms arbetarekommun lagt sina pannor i djupa veck, är det Sahlin eller Jämtin som ska säkra valvinsten?
Mer läsning här:
http://www.svensktidskrift.se/
- När Göran Hägglund i Almedalen pratade om "vanligt folks rätt att få vara ifred" och tog strid mot kulturetablissemanget väckte det stor uppmärksamhet. Maria Eriksson har intervjuat bland andra en stabschef, en politisk redaktör och en ungdomsförbundsordförande om ett parti i
förändring. Är det dags att börja prata om "De nya Kristdemokraterna"?
- Tony Samuelssons "Jag var en arier" utspelar sig i ett svenskt 70-tal där Hitlertyskland vunnit kriget. Fredrik Segerfeldt har läst en tankeväckande men provocerande bok.
- I Veckan som gick har Stockholms arbetarekommun lagt sina pannor i djupa veck, är det Sahlin eller Jämtin som ska säkra valvinsten?
Mer läsning här:
http://www.svensktidskrift.se/
måndag 7 september 2009
Tack för maten!
Voksenåsen är Norges nationalgåva till Sverige efter andra världskriget. 2010 firas femtioårsjubileum. Alla håller tummarna för att kungaparen från de båda nationerna den 2 oktober kan träffas tillsammans med andra gäster på anläggningen som finns 501 meter ovanför Oslo med en bedårande utsikt över stad, fjord och med svenska berg bortom skogarna i öster.
Svenska Fastighetsverket förvaltar det som utvecklats till ett ledande konferenshotell och en betydande kulturinstitution. En del av programverksamheten finansieras via det svenska kulturdepartementet. Huvudsakligen lever och frodas man av sina gäster som inte minst uppskattar matsalarna. Karl Einar Ellingsen är en stolt chef som varit på plats sedan slutet av 1990-talet. På klingande norska säger han att Voksenåsen med åren kommit att innebära allt mer svensk närvaro i Norge och det är något han uppskattar. Och det är mycket marknad och litet katedral, något som jag borde uppskatta säger han med en blinkning till den moderate riksdagsmannen. Goda affärer och gäster som vill komma tillbaka har gjort det möjligt att finansiera utbyggnad och nya rum. Användandet av ordet ”katedral” syftar på ambitionen att vara en mötesplats, inte bara för nordiska företrädare utan med en vidare spejande blick än så. Det arrangeras seminarier, föreläsningar, utställningar och konserter.
Voksenåsen är mycket Norden när det är som bäst. Lokalerna präglas av utrymme, luft och funktionalitet. De flesta möbler är från Småland. Det finns vacker konst. Och olika framträdande personer hedras med att få låna sina namn till delar av byggnaden: Dag Hammarskjöld, Gustav Wasa och mindre grupprum som påminner om Astrid Lindgrens skapelser Pippi Långstrump och Emil. Vid ingången finns skulpturer och byster, bland annat en föreställande den legendariske chefredaktören Torgny Segerstedt.
Under en rundvandring med Karl Einar Ellingsen går det verkligen att uppfatta den genuina varma hemkänsla som finns på Voksenåsen som att detta är hans egen ögonsten. Han är dessutom något inte alldeles vanligt som en ledande kulturperson - kompositör och pianist - som kan kombinera engagemang och klappande hjärta för fantasi och kultur med sunt ekonomiskt tänkande. Det här handlar också om en bortglömd del av Sveriges historia. Ibland talas det kritiskt om vad man inte gjorde under andra världskriget, menar Karl Einar Ellingsen. Med Voksenåsen säger vi i Norge ”Tack för maten”. Under krigsåren försågs många nämligen med soppa från Sverige. Näringstillskott som betydde mycket för inte minst de mindre. Under 1940-talet uppfördes fler än 700 ”svenskhus” på olika håll i Norge. Kåkar för barnfamiljer som erbjöd både trygghet och värme. Min guide har själv vuxit upp i en sådan fastighet. Och sedan utbildades en så kallad norsk polisstyrka på andra sidan gränsen som hade stor betydelse efter freden 1945.
Voksenåsen innebär närvaro och delaktighet. Men också en påminnelse om att våga stå upp för rätt och sanning i en svår tid. Allt detta är onekligen värt att fira nästa år!
Hans Wallmark
Svenska Fastighetsverket förvaltar det som utvecklats till ett ledande konferenshotell och en betydande kulturinstitution. En del av programverksamheten finansieras via det svenska kulturdepartementet. Huvudsakligen lever och frodas man av sina gäster som inte minst uppskattar matsalarna. Karl Einar Ellingsen är en stolt chef som varit på plats sedan slutet av 1990-talet. På klingande norska säger han att Voksenåsen med åren kommit att innebära allt mer svensk närvaro i Norge och det är något han uppskattar. Och det är mycket marknad och litet katedral, något som jag borde uppskatta säger han med en blinkning till den moderate riksdagsmannen. Goda affärer och gäster som vill komma tillbaka har gjort det möjligt att finansiera utbyggnad och nya rum. Användandet av ordet ”katedral” syftar på ambitionen att vara en mötesplats, inte bara för nordiska företrädare utan med en vidare spejande blick än så. Det arrangeras seminarier, föreläsningar, utställningar och konserter.
Voksenåsen är mycket Norden när det är som bäst. Lokalerna präglas av utrymme, luft och funktionalitet. De flesta möbler är från Småland. Det finns vacker konst. Och olika framträdande personer hedras med att få låna sina namn till delar av byggnaden: Dag Hammarskjöld, Gustav Wasa och mindre grupprum som påminner om Astrid Lindgrens skapelser Pippi Långstrump och Emil. Vid ingången finns skulpturer och byster, bland annat en föreställande den legendariske chefredaktören Torgny Segerstedt.
Under en rundvandring med Karl Einar Ellingsen går det verkligen att uppfatta den genuina varma hemkänsla som finns på Voksenåsen som att detta är hans egen ögonsten. Han är dessutom något inte alldeles vanligt som en ledande kulturperson - kompositör och pianist - som kan kombinera engagemang och klappande hjärta för fantasi och kultur med sunt ekonomiskt tänkande. Det här handlar också om en bortglömd del av Sveriges historia. Ibland talas det kritiskt om vad man inte gjorde under andra världskriget, menar Karl Einar Ellingsen. Med Voksenåsen säger vi i Norge ”Tack för maten”. Under krigsåren försågs många nämligen med soppa från Sverige. Näringstillskott som betydde mycket för inte minst de mindre. Under 1940-talet uppfördes fler än 700 ”svenskhus” på olika håll i Norge. Kåkar för barnfamiljer som erbjöd både trygghet och värme. Min guide har själv vuxit upp i en sådan fastighet. Och sedan utbildades en så kallad norsk polisstyrka på andra sidan gränsen som hade stor betydelse efter freden 1945.
Voksenåsen innebär närvaro och delaktighet. Men också en påminnelse om att våga stå upp för rätt och sanning i en svår tid. Allt detta är onekligen värt att fira nästa år!
Hans Wallmark
lördag 5 september 2009
Svensk Tidskrift: Gotlandsmysteriet tätnar
Veckans uppdatering av den liberalkonservativa kulturtidningen på nätet:
- Liberaler har goda skäl att förhålla sig skeptiska till genusteorier. Dessutom kan man vara liberal på mer än ett sätt, menar Patrik Lindqvist i en replik på Erika Aldenbergs "Sanna liberaler tar avstånd från biologisk determinism".
- Stefan Olsson, verksam vid FOI, recenserar Dick Sundevalls bok "Peter Rätz" om infiltratörer i polisens tjänst - en olaglig verksamhet som ingen tycks vilja utreda.
- "Att brottas med en bläckfisk" är det uttryck som diplomaten, affärsmannen och ministern Ulf Dinkelspiel använder för att beskriva de långa förhandlingarna på vägen mot ett svenskt EU-medlemskap i sin bok "Den motvillige europén". Mats Johansson recenserar.
- Och i Veckan som gick har dimman tätnat kring mysterierna i Östersjön: Gotland, Putingaz och Arctic Sea.
Finns att läsa här:http://www.svensktidskrift.se/
- Liberaler har goda skäl att förhålla sig skeptiska till genusteorier. Dessutom kan man vara liberal på mer än ett sätt, menar Patrik Lindqvist i en replik på Erika Aldenbergs "Sanna liberaler tar avstånd från biologisk determinism".
- Stefan Olsson, verksam vid FOI, recenserar Dick Sundevalls bok "Peter Rätz" om infiltratörer i polisens tjänst - en olaglig verksamhet som ingen tycks vilja utreda.
- "Att brottas med en bläckfisk" är det uttryck som diplomaten, affärsmannen och ministern Ulf Dinkelspiel använder för att beskriva de långa förhandlingarna på vägen mot ett svenskt EU-medlemskap i sin bok "Den motvillige europén". Mats Johansson recenserar.
- Och i Veckan som gick har dimman tätnat kring mysterierna i Östersjön: Gotland, Putingaz och Arctic Sea.
Finns att läsa här:http://www.svensktidskrift.se/
fredag 4 september 2009
Alliansen sparar inte på kulturen!
Kommunernas och Landstingens egen tidning Dagens Samhälle dimper ner i min brevlåda varje torsdag. Sällan väcker den mitt mitt intresse dock blev jag denna vecka sittande med den en lång stund.
Anledningen är den bilaga som fanns med kallad Kultur och Fritid där man ger politikområdet 20 sidor egen plats. Det är i stora stycken en intressant läsning där det bland annat framgår att kulturanslagen inte alls håller på att förintas ute i kommuner och landsting. Det är ju ingen nyhet men i media framställs situationen som om den stora kulturskymningen vore här och då är det välkommet med bevis på motsatsen!
Lite förundrad är jag över redaktionens nyvakna insikt att de alliansstyrda kommunerna är de som sparar minst på kulturområdet. Två av tre kommuner som sparar mindre på kulturen än på annat är just alliansstyrda. Jag kan inte låta bli och fundera på vilka grunduppfattningar som journalisten ger uttryck för.
Man insinuerar på flera ställen i artikeln att Fredrik Reinfeldt och Anders E Borg gett uttryck för att man i kommunerna ska prioritera ned kulturen. Vad kan man fått det ifrån?
Slutsatsen för mig är att vi måste bli mycket bättre på att nå ut med de stora satsningar som vi inom alliansen gjort på kulturområdet. Okunskapen och fördomarna lever kvar på många ställen i vårt samhälle!
Cecilia Magnusson
Anledningen är den bilaga som fanns med kallad Kultur och Fritid där man ger politikområdet 20 sidor egen plats. Det är i stora stycken en intressant läsning där det bland annat framgår att kulturanslagen inte alls håller på att förintas ute i kommuner och landsting. Det är ju ingen nyhet men i media framställs situationen som om den stora kulturskymningen vore här och då är det välkommet med bevis på motsatsen!
Lite förundrad är jag över redaktionens nyvakna insikt att de alliansstyrda kommunerna är de som sparar minst på kulturområdet. Två av tre kommuner som sparar mindre på kulturen än på annat är just alliansstyrda. Jag kan inte låta bli och fundera på vilka grunduppfattningar som journalisten ger uttryck för.
Man insinuerar på flera ställen i artikeln att Fredrik Reinfeldt och Anders E Borg gett uttryck för att man i kommunerna ska prioritera ned kulturen. Vad kan man fått det ifrån?
Slutsatsen för mig är att vi måste bli mycket bättre på att nå ut med de stora satsningar som vi inom alliansen gjort på kulturområdet. Okunskapen och fördomarna lever kvar på många ställen i vårt samhälle!
Cecilia Magnusson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
